Citat:
Ursprungligen postat av
Pisseman
Och trots din situation så skulle jag vilja hävda att många tonåringar har det betydligt värre. Mina föräldrar är 70+ och helt isolerade pga ett flertal extra risker förutom ålder, men de klarar sig rätt bra i denna situationen, ändå. Jämför man deras situation med mina tonåriga barn och deras kompisar/klasskamrater så mår ungdomarna mycket sämre än vad mina föräldrar gör i detta läget. Samma sak jämfört med svärföräldrarna.
Jag tror också att ungdomar och yngre vuxna tycker att corona är värre än vad många sammanboende äldre tycker.
Däremot är min ensamma mamma innerligt trött på att vara ensam.
Borde det inte vara tvärtom?
Är man 15 år så är ett år eller två med coronarestriktioner en rätt liten del av det förväntade kvarvarande livet.
Som 70+ är de närmaste åren de sista man har.
För tonåringen är det en känsla av att en stor del av livet blir "förstört" medan det för 70+:aren är fakta att en stor del av det kvarvarande livet blir "förstört".
Jag tror det går att förklara detta för de unga, men frågan är om de kan omsätta det till något positivt. Hur som helst är det värt ett försök tycker jag och om inte annat får alla föräldrar anledning att föra lite djupare diskussioner med sina telningar.