Citat:
Förhoppningsvis blir situationen bättre. Sen droppar våra äldre av utan att Covid 19 omnämns. De dör ju som bekant ändå, oavsett om de smittas med Cocid 19 eller inte.
Får vi bukt med pandemihelvetet kan iaf de äldre få träffa sina släktingar innan det är dags för det ofrånkomliga besöket av liemannen. Det här året måste ha varit hemskt för dem. Kul att veta att man inte har lång tid kvar och att man inte ens får träffa sina barn eller barnbarn.
Får vi bukt med pandemihelvetet kan iaf de äldre få träffa sina släktingar innan det är dags för det ofrånkomliga besöket av liemannen. Det här året måste ha varit hemskt för dem. Kul att veta att man inte har lång tid kvar och att man inte ens får träffa sina barn eller barnbarn.
Man vet aldrig hur lång tid man har kvar. Jag började noja lite för att släktingar skulle dö för kanske 15 år sedan men de lever fortfarande. Det är en ganska lång tid.
Ja, det har varit hemskt för dem. Men mina föräldrar har mer varit av naturen att de försöker härda ut, de tror inte att de ska dö snart. Men det har ändå varit extremt svårt. Vi ringer ganska mycket. Har skypat lite med far men han blir blyg av skype. Min mor har jag inte vågat introducera Skype till, hon skulle säkert sätta eld på datorn eller något. Min styvmor är nästan blind så Skype är inte jättekul för henne.
De offrar jättemycket för att inte vara någon till last. Jag blir rätt ledsen för det. De ser till att försöka vara friska, inte bara för sin skull utan för att inte behöva ta tid från vården. Folk gnäller så på denna generation, men många är väldigt strävsamma, accepterande och mentalt tuffa. Vi har att lära av dem.
Hoppas att vaccinet är så bra att man vågar träffa dem sedan. Jag bor en bit bort så det gick flera månader från vi sågs till att pandemin kom, vilket innebär att vi inte träffats på över ett år. Eftersom allt är så isolerat så gör man inte mycket nytt vilket gör att det inte ens blir roligt att tala i telefon för man har inget att berätta.
Citat:
Man vet aldrig hur lång tid man har kvar. Jag började noja lite för att släktingar skulle dö för kanske 15 år sedan men de lever fortfarande. Det är en ganska lång tid.
Ja, det har varit hemskt för dem. Men mina föräldrar har mer varit av naturen att de försöker härda ut, de tror inte att de ska dö snart. Men det har ändå varit extremt svårt. Vi ringer ganska mycket. Har skypat lite med far men han blir blyg av skype. Min mor har jag inte vågat introducera Skype till, hon skulle säkert sätta eld på datorn eller något. Min styvmor är nästan blind så Skype är inte jättekul för henne.
De offrar jättemycket för att inte vara någon till last. Jag blir rätt ledsen för det. De ser till att försöka vara friska, inte bara för sin skull utan för att inte behöva ta tid från vården. Folk gnäller så på denna generation, men många är väldigt strävsamma, accepterande och mentalt tuffa. Vi har att lära av dem.
Hoppas att vaccinet är så bra att man vågar träffa dem sedan. Jag bor en bit bort så det gick flera månader från vi sågs till att pandemin kom, vilket innebär att vi inte träffats på över ett år. Eftersom allt är så isolerat så gör man inte mycket nytt vilket gör att det inte ens blir roligt att tala i telefon för man har inget att berätta.
Ja, det har varit hemskt för dem. Men mina föräldrar har mer varit av naturen att de försöker härda ut, de tror inte att de ska dö snart. Men det har ändå varit extremt svårt. Vi ringer ganska mycket. Har skypat lite med far men han blir blyg av skype. Min mor har jag inte vågat introducera Skype till, hon skulle säkert sätta eld på datorn eller något. Min styvmor är nästan blind så Skype är inte jättekul för henne.
De offrar jättemycket för att inte vara någon till last. Jag blir rätt ledsen för det. De ser till att försöka vara friska, inte bara för sin skull utan för att inte behöva ta tid från vården. Folk gnäller så på denna generation, men många är väldigt strävsamma, accepterande och mentalt tuffa. Vi har att lära av dem.
Hoppas att vaccinet är så bra att man vågar träffa dem sedan. Jag bor en bit bort så det gick flera månader från vi sågs till att pandemin kom, vilket innebär att vi inte träffats på över ett år. Eftersom allt är så isolerat så gör man inte mycket nytt vilket gör att det inte ens blir roligt att tala i telefon för man har inget att berätta.
Man blir aningen fuktig i ögonen av att läsa sånt här. Samtidigt sitter folk och förnekar pandemin och människor på höga positioner som kräver gott omdöme struntar fullständigt i restriktionerna och drar iväg till bögklubbar utomlands. Världen är upp och ned och bakåfram.
Jag ser mycket fram emot att den här sk-ten ska ta slut men är tacksam över att ha sluppit bli smittad än så länge. Känns som att jag är en av de som kanske är immun då jag utsatts för så mycket virus att jag statistiskt sett borde blivit sjuk för länge sen.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera