Citat:
Det är så tramsigt att lista en massa saker man inte skulle kunna göra om man ska undvika alla risker, eftersom hela diskussionen handlar om onödiga risker. Att bete sig korkat. Remember?
Vem som helst kan ju bli påkörd, trots att man har hjälm och lysen på cykeln.
Vem som helst kan bli våldtagen, trots att man inte går på efterfest ensam med ett gäng blattar.
Men det är inte det diskussionen handlar om. Den handlar om när man tar dessa onödiga risker. Trotsar andras varningar och råd och vanligt sunt förnuft och därmed drabbas av brott.
Vid olyckor är det ju helt okej att säga "men skyll dig själv ditt pucko!" om någon cyklade naken på en enhjuling ned för en isig gata och sen slog sig. Eftersom personen tog en onödig risk. Att drabbas av brott är ju en slags "olycka" på så vis att man vet att det finns människor där ute som skulle ta tillfället i akt och skada/råna/utnyttja en om man ger dem chansen. Precis som en isfläck "ligger och väntar" på att man ska halka på den med dåliga skor. Men i det fallet man utsätts för brott så verkar du mena att ens egna riskkalkyl och handlande inte går att bedömas eller kritiseras över huvud taget.
Svara gärna på denna fråga med ett ja eller ett nej:
Om ett barn blir tillsagd att inte springa över vägen utan att se sig för, och barnet ändå gör det, har jag rätt att klandra mitt barn då? Ja eller nej.
Vem som helst kan ju bli påkörd, trots att man har hjälm och lysen på cykeln.
Vem som helst kan bli våldtagen, trots att man inte går på efterfest ensam med ett gäng blattar.
Men det är inte det diskussionen handlar om. Den handlar om när man tar dessa onödiga risker. Trotsar andras varningar och råd och vanligt sunt förnuft och därmed drabbas av brott.
Vid olyckor är det ju helt okej att säga "men skyll dig själv ditt pucko!" om någon cyklade naken på en enhjuling ned för en isig gata och sen slog sig. Eftersom personen tog en onödig risk. Att drabbas av brott är ju en slags "olycka" på så vis att man vet att det finns människor där ute som skulle ta tillfället i akt och skada/råna/utnyttja en om man ger dem chansen. Precis som en isfläck "ligger och väntar" på att man ska halka på den med dåliga skor. Men i det fallet man utsätts för brott så verkar du mena att ens egna riskkalkyl och handlande inte går att bedömas eller kritiseras över huvud taget.
Svara gärna på denna fråga med ett ja eller ett nej:
Om ett barn blir tillsagd att inte springa över vägen utan att se sig för, och barnet ändå gör det, har jag rätt att klandra mitt barn då? Ja eller nej.
Som jag skrev i mitt förra inlägg är det skillnad på barn och vuxna över 25. Vi ska lära barn att vara rädda om sig. Det är vår förbannade plikt. Vi ska lära barnen vad som kan hända om man springer ut mitt i vägen. osv.
Vuxna vet redan detta.
I övrigt skulle jag inte säga till någon som råkar ut för en olycka att den får skylla sig själv. Det första jag skulle höra är "är du ok?". Och bli orolig. Jag räknar nämligen med att vuxna människor över 25 har ett konsekvenstänk och kan göra riskanalyser. Om de mot all förmodan har gjort något väldigt märkligt (tex. kört i fel färdriktning) och därmed krockat med bilen, skulle jag börja undra om de fått en stroke eller varit självmordsbenägna etc. Det faller mig faktiskt inte in att tänka "skyll dig själv" om folk. Oro är nog min spontana reaktion.
Om det gäller barn är det oro och i den även verbal ilska (fast den verbala ilskan handlar ju egentligen om just: oro) som är mina spontana reaktioner. "Du får inte springa ut i vägen så där! Det är livsfarligt" Det kan komma bilar! Det gör ont att bli påkörd om du skulle bli det och det är livsfarligt!". Sedan får man trösta det ledsna lilla barnet och förklara att "jag blev bara så arg för att jag är rädd om dig och bryr mig om dig och älskar dig och vill inte att du ska råka illa ut, lova mig att du hädan efter är försiktig och inte springer ut i vägen!". Som sagt: det är ens förbannade plikt som förälder.
