Citat:
Om en främling ber mig om mitt bankomatkort och min kod, och säger att han helt enkelt behöver peta bort något mellan tänderna med kortet, och koden vill han ha bara för att han är autistisk och samlar på folks koder, och jag ger honom både kort och kod.
När jag då blir bedragen och han springer iväg med kortet och tar ut mina pengar ur en bankomat, är jag då alls att klandra eller har jag helt enkelt blivit utsatt för ett brott som vem som helst som blir utsatt för brott? Har jag något ansvar över mina egna handlingar i det fallet?
Var jag kanske lite korkad då?
När jag då blir bedragen och han springer iväg med kortet och tar ut mina pengar ur en bankomat, är jag då alls att klandra eller har jag helt enkelt blivit utsatt för ett brott som vem som helst som blir utsatt för brott? Har jag något ansvar över mina egna handlingar i det fallet?
Var jag kanske lite korkad då?
Jämför du detta med att gå på efterfest? Tycker du att alla de människor som går på efterfest är korkade? Hur många män och kvinnor går inte på efterfest varje helg? Utan att bli våldtagna? Din liknelse är för dålig för att kunna tas på allvar.
I övrigt finns de en viss form av bedrägerier. Ligor som skriver på nätet till män (kanske till kvinnor också, jag vet inte, men jag har främst hört att de riktar sig till män). De skriver och ringer tom. pratar i telefon med en kvinna. Det uppstår en slags förälskelse hos mannen. Och så vill de två träffas. Men så säger kvinnan att hon har fått problem och att hon behöver ekonomisk hjälp. Tyvärr är det en hel del män som upp över öronen förälskade ger ekonomisk "hjälp". Och sedan visar det sig att de har blivit grundlurade. Sådana här ligor är duktiga på att spela på folks känslor. Inge förtroende osv. En ensam kärlekssvulten man är ett tacksamt offer för dessa vidriga brott. Många män vill inte anmäla dessa brott. De skäms. Anser att de borde ha fattat bättre osv. Som sagt: det ät lätt att vara efterklok och svårt att vara synsk. Dessa män kan rent av själv ha hört talas om denna sorts bedrägerier, men tänker "det händer inte mig, jag skulle aldrig låta mig luras på det viset, hur korkad får man vara!". Men så blir de likt förbannat drabbade.
Sådär tänker många gånger offer rent generellt "det händer inte mig, jag är försiktig". Men det finns som sagt folk som är manipulativa och kan lura folk att tro att de är sååå fina och bra. Bedragarna har sådana egenskaper. Jag skulle kunna slå vad om att även de där fyra förövarna besatt sådana manipulativa egenskaper. Spelar spelet snyggt och fint. Lindar sina offer runt lillfingret. Får offren att känna sig trygga och bekväma. Får offren att lita på förövarna. Tills offren helt enkelt tror att det är lugnt att följa med på den där efterfesten. att det inte är någon risk. "Det händer inte mig". Men så blir de likt förbannat drabbade.
Jag tror att man behöver tänka vidare i detta. Innan man börjar kalla offer "korkade".
Själv är jag överdrivet försiktig. Sådär att det irriterar folk. Är det tex. det minsta halt ute eller finns risk för att det ska bli halt ute, vill jag inte åka bil längre sträckor. För jag tänker snarare tvärtom "allt som kan hända andra, kan hända mig". Men så missar jag en hel del i livet också. Kul saker, bra saker. Och jag råkar ändå ut för en del oväntad skit. Som sagt: att leva är en risk i sig. Hur försiktig man än är.
Och på tal om efterfester. Jag vet ju folk som träffat sin nuvarande äkta hälft på just efterfester. De har barn och rubbet. Kanske hade de varit olyckliga singlar om de aldrig vågat gå på en efterfest... Så visst påverkar ens handlingar ens liv. På både gott och ont. Svårt bara att vet när det blir på gott och när det blir på ont...
I sitt eget hem bör man få känna sig säker och trygg. Och Tommie som var sjysst och lät gärningspersonen sova över... En eloge till Tommie förresten som stod upp för sin kvinnliga kamrat och sa "vi respekterar kvinnor här" till gärningspersonen, när gärningspersonen gjorde ovälkomna närmanden.