Citat:
En fråga.
Ibland händer det att målsägande i ett våldtäktsfall avsäger sig sekretessskydd under rättsprocessen. Det tillhör ovanligheterna, men det sker.
Är det då fortfarande inte tillåtet att nämna namnet?
Ett exempel på detta var Stureplansfallet för tio år sedan, drygt. Kvinnans namn står i domen. Stureplansfallet var ju väldigt uppmärksammat men det finns även mindre kända fall där kvinnan inte anser sig behöva sekretess.
Ibland händer det att målsägande i ett våldtäktsfall avsäger sig sekretessskydd under rättsprocessen. Det tillhör ovanligheterna, men det sker.
Är det då fortfarande inte tillåtet att nämna namnet?
Ett exempel på detta var Stureplansfallet för tio år sedan, drygt. Kvinnans namn står i domen. Stureplansfallet var ju väldigt uppmärksammat men det finns även mindre kända fall där kvinnan inte anser sig behöva sekretess.
I de flesta fall är det fortfarande förbjudet, och istället bör det hänvisas till MÄ (målsägande) i diskussionerna. I de fall där det finns flera målsägande så kan det även vara aktuellt att komplettera med initialerna eller motsvarande.
För att det ska vara aktuellt med undantag från regeln så finns det flera aspekter att ta hänsyn till. Det mest uppenbara skälet är det finns ett legitimt samhällsintresse av att uppgifterna publiceras.
Men detta ska samtidigt vägas mot att ifall identiteten publiceras, så kan samtidigt andra integritetskänsliga uppgifter påverkas. Vilket innebär att när diskussionen handlar om MÄ så är det förhållandevis få saker som är integritetskänsliga. Endast den som laddat hem FUP eller motsvarande vet namnet.
Här måste vi m.a.o. välja vilket av dessa två alternativ som är av störst betydelse. I de flesta fall är det av båda skälen ovan bättre att hänvisa till MÄ, men ifall exempelvis någon i kungafamiljen var MÄ så skulle ett tydligt allmänintresse troligtvis väga tyngre.
admin