Skandiamannen

Stig Engströms beteende kan vara försök att ordna alibi

Engström ställde upp i flera intervjuer både före och efter detta, och ringde också själv polisen för att tipsa om sina iakttagelser. Nu, 34 år senare, pekas han ut av Palmeutredningens förundersökningsledare Krister Petersson som misstänkt för mordet.

Men varför skulle en gärningsman göra så här, söka uppmärksamheten i stället för att hålla sig undan? Enligt Pär Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, finns främst två skäl.

– Det ena är om gärningsmannen räknar med att han kommer att placeras på platsen av vittnen, då har han skäl att föregripa detta, att själv utge sig för att vara ett vittne och berätta vad han sett, säger Pär Anders Granhag och fortsätter:

– Då har han, så att säga, ordnat ett alibi, och påstår att han har viktig information att komma med. På det sättet riktar han misstankarna bort från sig själv.

Andra möjliga skälet till Enströms beteende: ”Rakt igenom tokig”

Det andra skälet är enligt Granhag att en gärningsman är "rakt igenom tokig". Invävt i detta ligger en uppmärksamhetstörst.

– Det här med att gärningsmän vill hjälpa till, det fenomenet finns i många andra fall. Varför gjorde han så här, undrar man. Jo, därför att han tänker inte så som vi tänker. Det blir konstigt från vårt perspektiv, men då tror vi att han är som vi. Och det kanske man inte ska göra, speciellt inte om man skjutit Palme, säger Pär Anders Granhag.

Men – en längtan efter uppmärksamhet skulle också kunna förklara Engströms agerande även om han faktiskt inte är gärningsmannen.

– Det kan vara en person som inte har att göra med detta, varken som gärningsman eller nära vittne. Men han vill involvera sig i det här, med tanke på uppmärksamheten det ger, säger Pär Anders Granhag.

https://www.gp.se/nyheter/sverige/d%C3%A4rf%C3%B6r-kan-skandiamannen-ha-s%C3%B6kt-rampljuset-1.29387197