Citat:
Ursprungligen postat av
ZiggeZiggarett
Jo, man hittade ju fossil från utdöda djur... högt upp i alperna dessutom. Hissnande perspektiv det måste ha gett!
Som när Gallileus började se ut i rymden med teleskop och fick se planeterna på allvar. Wow!!
Eller den första blicken i ett mikroskop!!
Vilken fantastisk tid att upptäcka saker.
Visst hittade man fossiler, fast man försökte förklara det med att de djuren inte hade kommit med på Noaks ark.
Och så finns ju teorin om att sagovarelser drakar och cykloper och gripar i själva verket bygger på fossilfynd.
Men när det gäller Linné, så började han tänka förbjudna tankar på grund av en blomma.
Citat:
På Linnés tid hade man en annorlunda syn på naturen än idag. Man antog att alla jordens arter var lika många och såg likadana ut som på den dag då Gud hade skapat dem. Att studera biologi var att studera Skapelsen. Gud hade inte skapat kaos, utan det fanns en ordning i naturen för människan att upptäcka.
Linné såg det som sin uppgift att söka efter naturens ordning. Han hade bland annat funnit ett mönster att inordna växtarterna i – sexualsystemet. Alla arter verkade till en början gå utmärkt att inordna enligt denna metod. Därför ansåg Linné sig ha funnit den stabila gudomliga ordningen i växtriket.
En dag stötte Linné emellertid på ett problem i form av en märklig växt. Den var nästan identisk med gulsporre, Linaria vulgaris, men hade en blomma som var helt annorlunda byggd. Det gjorde att den inte hamnade i samma klass som gulsporre i sexualsystemet. Han kallade växten för Peloria, vilket betyder monster på latin.
Eftersom Peloria inte passade in i sexualsystemet försökte Linné finna en lösning till problemet. Till sist kände han sig tvungen att snudda vid tanken att den underliga växten kanske rentav var ett exempel på att nya arter kunde uppstå i naturen. Då han skrev om detta fick han omedelbart ett brev från en präst som varnade honom för en sådan farlig tanke. Detta hände mer än 100 år innan Darwin presenterade sina teorier om arternas uppkomst.
Linné skrev aldrig mer om sina tankar, men planterade Peloria vid förstubron till sitt sommarhus i Hammarby. Där kunde han sitta på sommarkvällarna, röka sin pipa och fundera över detta underliga monster i Guds skapelse.
Jag kan ju hålla med dig också om att det måste ha varit spännande att vara vetenskapsman på den tiden.
Det är dock så att det också kunde vara så att man kunde råka illa ut.
