Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Levnadsstandarden gick upp i alla västerländska nationer i den tiden oavsett ekonomisk politik. Ättlingar till skandinavier i USA är rikare och har högre levnadsstandard exempelvis.

Sossarnas Sverige mot frihetliga lågskattelandet Schweiz är min favoritjämförelse då båda lyckades undgå 2a världskrigets förödelse. Runt 70-talet låg dessa länder efter enbart USA i bnp per capita, sedan dess har Sverige fallit utanför topp 10 medan Schweiz klättrade förbi USA med råge.

Låt mig bara påminna dig om att hemmafruar inte badar i lyx, utan de har sitt arbete i hemmet.
Det som du tänker på är lyxhustrurna, som har minst en anställd att sköta om hushållet och barnen och inte arbetar alls.

Annars tycker jag faktiskt att du har rätt i mycket.

Du missförstod mig. Jag menar givetvis inte att hemmafruar badar i lyx, men en teori som experten i svt gick ut med var ju att unga kvinnor som växt upp med realityshower där hemmafruar lever lyxliv därmed även drömmer om ett sådant liv.

Givetvis lever inte de flesta hemnafruar ett lyxliv

Ekonomin i Sverige steg kraftigt mellan 1870 och 1970. Efter andra världskriget kom några verkliga guldår. Den perioden var då det "riktiga folkhemmet" och kan nog jämföras med Kinas situation idag. Det var en expansiv period, med en rimlig befolkningspyramid.

Märkligt nog hade USA samma guldår under samma period utan socialdemokrater.

Men det är väl riktigt att fördelningspolitiken ledde till en hel del socioekonomisk utjämning, även om arbetarna nog faktiskt fick det bättre även innan. Det var en enorm omställning från jordbruk till industri. Sverige var ett av Europas fattigaste länder.

Samtidigt stagnerade ju ekonomin efter bara 20 år, vår industri förlorade sin konkurrenskraft. Vid kraschen på tidigt 90-tal kunde industrier friställa 30% av arbetsstyrkan och ändå öka produktionen.

Så kom arbetslösheten, men industrin hade automatiserats.

Nja, men hur blev levnadsstandarden fördelad över befolkningen i lågskatteländerna?
Vi vet ju att låga skatter brukar betyda att de som redan är samhällets svagaste får det sämre.

Sveriges välstånd ökar kraftigt 1870-1970. På 1950- och 1960-talet är Sverige fortfarande ett lågskatteland med lägre skattetryck än USA. Det är runt 1970 under Palme som skatterna ökar kraftigt, välfärdsstaten byggs ut, och välståndsökningen upphör.


Samhällets svagaste får det sämre i Sverige. Hemlöshet bland annat ökar.
Sedan har Sverige ojämnaste förmögenhetsfördelningen i världen efter endast Nederländerna och Ryssland.


Japp. Annat intressant exempel är hur Sveriges respektive Schweiz valutakurs utvecklats under samma period. Ej en smickrande jämförelse för Sveriges del.

Nej, det tror jag inte heller att du påstod.
Samtidigt känner jag att många inte vet skillnaden mellan hemmafrun och lyxhustru, så då vill jag förklara den.

USA hade ju fortfarande en hård segregation samtidigt som vi levde i Folkhemmets guldålder.
Det var nog en bra tid för de flesta vita, samtidigt som det var svårare för till exempel de flesta svarta.
Och det är knappast sant att arbetarna fick ta del av den tidiga industrins vinster.
Det var ju till och med vanligt att barn arbetade inom industrin i Sverige fram till 1920-talet.

För att det knappt fanns icke-vita att segregera sig från i den tidens Sverige. Tage Erlander var tydlig med att raslig homogenitet är önskvärt. I den utsträckning det fanns minoriteter, som zigenare, så var man inte jätteförtjusta i dem.

Vad det än beror på, så är det sant ändå att Sverige blev ett tryggt land för de flesta under socialdemokratins guldålder.

Var får du dessa uppgifter ifrån? Tror du verkligen att något land i Afrika har jämnare förmögenhetsfördelning än vi?

Ja, när S var ett lågskatteparti under Erlanders styre.


Credit Suisse.
Samtliga länder i Afrika det finns data på har jämnare förmögenhetsfördelning än Sverige.

USA har sin slavhistoria, men vi kom ut ur rashygien och förtryck av samer, romer bl a.

Arbetarna fick ta del då de slapp jordbrukets extrema fattigdom. De blev arbetare frivilligt då alternativet var värre. Jämför med Kina på 90-talet.

USA upplevde samma brist på arbetskraft, då höjs lönerna. En amerikansk bilarbetare, gruvarbetare m m tjänade bättre än en svensk. Mycket bättre.

Vad Sverige fick var socialförsäkringarna och de går ju inte bara till arbetare.

Till sist gick det grus i maskineriet, vi gick från att ha varit ett av Europas rikaste länder till att hamna på nedre halvan ett tag. T o m Finland hade för första gången i historien högre BNP per capita än Sverige en stund.

Det är ingen tillfällighet att vi åter klättrat en liten smula på rankingen efter åtgärderna på 90-talet.

Har man karens från första dagen får man hög sjukfrånvaro när det är hockey-VM OS osv. Med hög anställningstrygghet så krävs det att man har fler anställda än vad som krävs för att hålla igång driften de dagarna. Det blev helt sjukt till slut och vår ekonomi hade varit helt skrot om vi haft samma tänk som under folkhemmets glansdagar. ATP-systemet var helt ohållbart t ex.

Jag tror faktiskt ändå inte att det är politikerna som skapar välstånd, de yttre krafterna som demografi och annat är otroligt starka.

Vi har en helt annan demografi idag mot 50-talet. Pensionärer och sjuklingar är mycket dyrare och mer resurskrävande än en stor barnkull. Och vi investerar inte i BNP-höjande infrastruktur som då. Inte just nu i alla fall... det skall bli intressant vad Internet of Things kan göra... om den revolutionen är lika värdeskapande som bilsamhället.

Så är jag ingen expert på ekonomisk historia, men 50-talet var nog en unik epok ekonomiskt. Att ge sossarna all cred är orimligt.