Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Du borde gilla vackra Ebba Von Sydow. Tre barn med samma make, som hon varit gift med i tio år. Hon är så pryd så att hon i tv-programmet Alla mot Alla vägrar säga snuskiga ord, trots att de står på tavlan.

Enskilda ledamöter motionerar om lite allt möjligt trams, oftast med tveksam förankring i partiets övergripande ideologiska riktning eller väljarkårens preferenser. Jag ser som mest en handfull människor intressera sig för detta. Den breda massan tilltalas av det högerpopulistiska gnällandet.

Nej, eftersom det inte heller inom de olika inriktningarna finns någon tydlig bild av vad som egentligen ska göra. Den politiska högern tycks istället mest hitta på ett nytt namn åt sig själva vartannat år när man inser att man förverkat den lilla välvilja man hade för det gamla namnet.

Om det är ett problem eller inte att man inte kan enas om vad man egentligen vill göra politiskt? Ja jag hade knappast sympatiserat med några som bara klagar men inte ens kan förklara vad de vill.

Verkligen inte min poäng.

Jo, kanske det. Långt ifrån alla socialdemokrater befinner sig i den progressiva framkanten, det finns reaktionära (eller konservativa) tendenser även inom andra partier än SD.

Du fortsätter upprepa att det skulle vara "kostnadseffektivt", men jag ser inga jävla kalkyler. Jag ser dig överhuvudtaget inte ens förklara vilken effekt det är som ska uppnås. Det handlar om att "belöna", men när jag frågar om du tror att dessa "belöningar" faktiskt har någon meningsfull effekt på människors beteende kan du inte visa något.

Jo tack, det är väl inte precis svårt att komma på, "jag gillar den här personen så vi kan ju kalla dem någonting som låter fint och så kan de få någon fin liten grej". Att en företeelse är vida spridd betyder inte att det är en bra idé.

Jo just det, typ som gymnasielagen, det var ju en jävla tur att vi kunde få den på plats snabbt när de där ungdomarna riskerade att utvisas till Afghanistan. Det var ju lite som en pulsåderblödning.

Alltså, det här gnällandet om samhällskollaps och dina kassa liknselser kan precis lika gärna användas av andra för att driva politiska linjer som du inte alls håller med om. Att säga att principen om bevarande får stå tillbaka för att man har någon vagt motiverad uppfattning om "systemkollaps" eller för att man kan formulera en kass liknelse är i praktiken att säga att man kan skita i bevarandet efter eget tycke.

Principen om bevarande hos konservatismen verkar allmänt missförstådd. För det handlar givetvis inte om bevarande obeaktat omständigheter och rådande läge. Självfallet kan inte de som exempelvis ville bevara Sovjetkommunismen betecknas som konservativa. Vidare var General Franco i högsta grad konservativ även då han ville störta den rådande ordningen. I sin bästa och mest ursprungliga form handlar konservatismen om bevarandet av essensen. Därav följer att konservatismen inte bara kan utan bör vara revolutionär ifall samhället som idag tagits över av krafter som hotar att utplåna essensen.

Ja, verkligen. En hoper vänstertomtar har genom åren motionerat om avskaffandet av monarkin, så många gånger att Riksdagen har röstat om kungen och monarkin betydligt fler gånger än om statministern, så att monarkin har högre demokratisk legitimitet än regeringen.

Men, de som motionerat hängivet om ordensväsendet har lyckats få till en parlamentarisk utredning och kanske leder det till en restauration. Det vore i så fall väl värt en förtjänstorden.


Du hade inte sympatiserat med någon sorts höger i vilket fall. Det är inte för Dig som det finns konservatism.


Nej, jag tror att det var jag om tog den poängen.


Javisst! SD är inte särskilt värdekonservativt, mer av gammaldags folkhemssossar i de flesta frågor.


Vi får väl avvakta till utredningen är klar, så det går att beräkna utifrån hur många utmärkelser det rör sig om och hur många som skall förlänas årligen. Redan idag förlänar Kronan utmärkelsen För Nit och Redlighet i Rikets Tjänst (NOR) till ett stort antal statsanställda årligen, så man får nog räkna av den kostnaden för de som förlänas en orden istället. Men, vi får se vad som kommer ur utredningen.


Men, heller inte motsatsen.


Ja, tänk så mycket pengar vi sparat och kriminalitet vi sluppit annars. Hur skulle det ha gått?


"Efter eget tycke" kan likväl utbytas mot "efter en omfattande och klok analys".

Här påpekas att allt fler kvinnor drömmer om att vara hemmafruar i Sverige, speciellt bland yngre kvinnor:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-undersokning-visar-manga-vill-bli-hemmafru


Karriärslivet är oftast intetsägande medan barn är en källa till liv.


Så sorgligt att du tror att jag tror att kvinnors enda vilja i livet är att slicka män i röven. Jag talar ju fan om urkraften som är modersinstinkten och inte om kvinnors eviga kärlek till en man eller andra söta små fantasier (det är ju ingen varaktig fenomen alltsomoftast).

Nåja, flashbacks främsta halmbyggare måste ju leva upp till sin rykte.

Vore intressant med studie på vilken ekonomisk bekvämlighet dessa kvinnor är villiga att offra för att kunna vara hemmafruar.

Unga kvinnor har ingen egen erfarenhet av hemmafruar. Deras mammor var inte heller hemmafruar. De hemmafruar de sett är Hollywoodfruar på TV som bor i en flott mansion i Beverly Hills och har råd att avlöna mexikaner som sköter allt från gräsklippning till att bädda sängen.


Så vore intressant att se vad unga svenska kvinnor lägger in i begreppet hemmafru.

Säger inte att du har fel. Jag har ingen uppfattning och skulle därför gärna se att det undersöktes. Men ser det som en möjlighet att frågan av vissa unga kvinnor kan tolkas som ”vill du gifta dig rikt?”

Läste länken nu. Det verkar alltså som jag misstänkte vara glamorösa Hollywood-livsstilen som lockar.

Artikeln är från 2011 och nu nio år senare med facit vid hand kan vi konstatera att det inte skedde någon våg av hemmafruar.


ser också att studien har väldigt skevt urval:

Som att fråga om svenskar skulle vilja resa mer, till medlemmar på ett reseforum.

Jo, visst är det väl en våt dröm om att ha ett liv som prinsessa på många sätt, det är osäkert ifall dessa unga kvinnor skulle vara villiga att offra ekonomisk bekvämlighet för att vara ihop med en medelman som tjänar in 25 tusen kr om månaden åt familjeekonomin, och då får familjen leva magert men kvinnan får mycket tid åt familjen.

Tror att drömmen är att gifta sig med en man som tjänar minst 100 tusen kr i månaden så att kvinnan slipper det horribla ödet att behöva gå till jobbet varje dag och slita för att tjäna in en 20 tusen kr själv till familjekassan.

Att vara hemma med sina barn är givetvis mycket bättre öde än att behöva exempelvis gå och ta hand om 15 skrikiga förskolebarn varje dag som inte är ens egna, men de flesta kvinnor kan inte skaffa sig en man som räddar de från ett sådant öde och samtidigt ger dem ett bekväm liv rent materiellt.

Jag försöker alltså inte här argumentera för att kvinnor vill vara hemmafruar under vilka omständigheter som helst, bara slå hål på iden om att karriären är någonslags underbar självförverkligande öde för de flesta kvinnor.

De flesta kvinnor vill därmed helt uppenbart ta så många föräldraledighetsmånader som de bara kan, det är ju staten som mer än mannen kan förse kvinnor med deras enorma längtan att vara hemma med barnen utan att de förlorar ekonomisk bekvämlighet. Nu vill givetvis feminister som Merapi köra över kvinnors behov till närhet till sina barn och tvinga ut dem än snabbare till den gråa vardagstristessen istället för att vara hemma med sin bebis de fåtal månader de ändå har på sig.

med den synen på saken tycker jag du ska bli hemmaman, leta upp en kivnna som vill jobba ocvh betala din hyra och käk om du tar hyand om hemmet och barnen och erbjud henne din självständighet.

Tänk ifall det är min vilja att just leva som du säger att jag bör leva?

Men tänk ifall min tragedi vore att jag inte kan hitta någon kvinna som är villig att arbeta så att jag kan stanna hemma?

Ska vi då ha politik för att korrigera kvinnors ovilja att arbeta för sin man? Ska vi ha jämlikt mellan båda könens olika "viljan" när det gäller livsöden?

Hela poängen är ju att staten inte ska lägga näsan i blöt i ideologisk vansinnesprojekt som går emot folkviljan (kvinnoviljan också).

Vet du vad som vore riktigt roligt? Ifall lyxkarriärister som journalister - de som tycker att kvinnan som arbetar i äldrevården ska lämna sitt barn för att göra "karriär" - ifall dessa gick och själva arbetade i äldrevården några år under deras egna barns bebisår för att se ifall de sedan tycker det är så jävla roligt att i samhällets botten arbeta sig till den heliga "självständigheten".

Ska ta och problematisera detta ytterligare, tänk dig för nu ifall skattesatsen var låg då familjeenheten fortfarande fungerade och äldre togs hand av familjen och staten behövde inte förse de flesta familjer med förskolor och mycket mera. En mager stat och medelmannen betalar 20% av sin lön i skatt istället för 50%.

En 50 tusen kr lön (förre arbetsgivaravgift) skulle alltså ge 40 tusen kr i månaden istället för 25 tusen kr.

De kvinnor som oftast deltidsarbetar (är i nästan alla fall kvinnor som inte älskar sitt jobb, det säger sig självt) och tjänar mindre än mannen kan därmed sluta arbeta och familjen skulle inte förlora något alls i och med att mannen betalar mindre skatt.

Nej, det är just det som är feminismens samt min poäng, vi ska inte ha samhällen som jobbar på att vissa vuxna människor blir osjälvständiga och beroebde av andras välvilja.
Vi ska jobba på att allra flesta får likvärdiga möjligheter i livet.
Dvs KAN skilja sig ex. om det krävs.

Så anser du seriöst att man måste ha en vuxen som enkom ska syssla med att passa egna barn och tvätta egen tvätt som sin sysselsättning i livet etc.
Så får vi nog inrätta ett helt nytt ekonomiskt system. Ex att detta ersätts av staten, eller ex medborgarlön eller dylikt.

Jag tycker nog det vore mer av en poäng, att män som du blir avmed er självständighet och tvingas ta ensamt ansvar för hem och barn i kanske 10 år, så fattar ni kanske sen varför kvinnor gick ”man” ur huse för att slippa detta liv.
För det är DÄR du hittar det riktiga slavlivet.