Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Det blir svårare om man vilar sina resonemang på att uppbyggda normer i ett samhälle har ett värde för att de just är uppbyggda.

Upplysningstidens normer är också uppbyggda.....och fungerar.....och har blivit till nomer, traditioner etc etc......

varför duger plötsligt inte dessa ? utan ska istället bytas ut mot normer från 1800?

Hmm...det fetade framstår som en smula motsägelsefullt. Eller åtminstone är det dunkelt formulerat. Ett förtydligande tarvas.

Verkligen? Du behöver förtydling av hur konservativ resonemang brukar föras?

Det är alltid en källa till frustation hos de icke-konservativa att den saknas en överordnad ideologi för konservatismen. En sådan som spottar ur sig kortfattade och innehållsbefriade slogans som avser att spridas till de fåkunniga och som alla konservativa ska rätta sig efter, annars är de minsann inga riktiga konservativa.
Jag får ge TS en fortsatt besvikelse här, de konservativa kommer aldrig att ena sig under samma fana eller politiska paroller. Vi tycker helt enkelt olika och gillar det. En del är till och med reaktionära i någon form.
Ja hu så hemskt det kan bli. Beklagar.

Jag föreslår att du går tillbaka till det du skrev och tänker minst ett par varv till. För som det ser ut nu påstår du att vänsterns normkritik blir svårare. Menar du något annat bör du förtydliga det.

”Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”

-Esaias Tegnér

Gör det? Jag kan säkert tänka mig populisterna gapa lite om riksrätt utan så mycket tankar bakom det, men tänker du på allvar hävda att det där om att återinföra ordensväsendet är en ståndpunkt som delas av de flesta som identifierar sig som konservativa?

Ja, men inom socialismen så har man formaliserat dessa motsättningar, vill man ha demokratiska val är man demokratisk socialist, vill man att fackföreningarna ska vara den dominerande politiska enheten är man syndikalist och så vidare. Det kan verka absurt med alla bokstavsvänsterns förgreningar men det visar samtidigt just att det finns en genomtänkt och utvecklad normkritik, där man inte bara är överens om en övergripande problembild utan faktiskt är kapabla att diskutera och enas (om än så bara i små grupper) om lösningar.

Ja visst, precis som predikterat. Alla kan konstruera sina jävla listor och säga att samhällskollapsen är annalkande. När den rikaste procenten kontrollerar mer och mer av alla eknomiska resurser medan ojämlikheten växer och vanliga arbetare sliter ihjäl sig storföretagen, då är samhällskollapsen inte långt borta. Kolla jag gjorde det. Du är inte speciell.

Your point being?

Just det, mitt fel. Stiftelse antyder ju att den skulle försörja sig själv med hjälp av kapital som avsatts för det ändamålet, typ som Nobelstiftelsen eller alla landets studentstipendier. Du vill förstås använda skattepengar för skiten. Allvarligt talat, att någonting är populärt är inte bevis för att det fungerar, om du överhuvudtaget vill att det ska framstå som att du försöker borde du lägga ner det "argumentet".

Ja, så i korta drag så är radikala förändringar okej lite närsom bara man är överens om det att det man förändrar är dåligt. Alltså, det där om att det skulle finnas ett egenvärde i att bevara och "skynda långsamt" är bara snack som man kan bortse ifrån när det passar en själv.

Det är en riktigt märkligt kommentar med tanke på de åsikter du har anfört i tråden. Som det så tydligt visas, jämställdheten ökar ständigt i världens liberala demokratier, lönegapet mellan män och kvinnor minskar och andelen kvinnliga styrelseledamöter i våra börsnoterade bolag ökar för varje generation. (Ja jag vet redan att någon nisse här har grävt fram en artikel ur någon lokaltidning som säger att andelen kvinnliga egenföretagare i en kommun någonstans minskade under de senaste 3 åren, det förändrar inte den övergripande trenden).

Du själv har ju samtidigt precis anfört att du vill driva opinion för traditionella värderingar med en frihetlig metod. Där har vi något som faktiskt varit på tillbakagång över hela den period vi har observerat, och när man läser dina inlägg verkar du till och med räkna med att bli besviken. Så varför skulle det vara fel att tillämpa samma metod när det finns starka indikationer på att det faktiskt uppnår de uppsatta målen, men okej när du gör det trots indikationer på att det kommer misslyckas?

Det råder väl rätt så betydande meningskiljaktigheter inom de områden du listar i det första stycket också? Det finns ju liksom en anledning att samhället inte ser ut som du önskar på dessa punkter.

Inte? Hur tänker du dig att det ska gå till rent praktiskt? Du kan för all del organisera ditt eget livet efter preferens, placera dina barn i någon märklig friskola, men såvida du och dina likasinnade inte tänker migrera och bygga några svenska fristäder från grunden så kommer du ju alltid leva i ett samhälle där de flesta inte alls delar dina åsikter.

Konservatism blir, som påpekats av andra på detta forum, ett märkligt begrepp i postrevoutionära samhällen. Förutom att Sovjeterna i första ledet är socialister, varför framstår det som lämpligt att kalla exempelvis USA:s republikaner konservativa, men inte de som ville förvalta Sovjets revolutionära arv? Det låter för mig mest som att du känner dig fram, konstaterar att de inte kan vara konservativa för att du inte tycker de kan kallas för det, men du anför inte ens en tydlig defition av vad konservatism är. Handlar det helt enkelt om en fördömande människosyn och att försvara privilegierade grupper, även om man som USA saknar både kungahus och statskyrka?

Ja, ordet reaktionär som "tillmäle" är ju något som omnämns redan i citatet i TS. DetJag tycker icke desto mindre att den efterföljande distinktionen är intressant, då den markerar en tyldigt skiljelinje mellan "konservativa" nu och förr. Men du kanske menar att det där om att bevara är en substanslös slogan och att det aldrig funnits något sådant som ett intresse för att bevara hos de politiskt konservativa, att det är en ideologi som helt enkelt kämpar med näbbar och klor för att försvara vissa gruppers privilegierade position i samhället och att vilka medel man använder för att nå detta mål är ointressant?

Snarare är det här ett problem som uppstår just då reaktionismen betraktas. I klassisk konservatism så behöver man inte fråga sig vilket samhälle som ska bevaras, eftersom det givetvis är det samhälle man har där och då. Det är också, om man inte ägnar sig åt ordvrängande som vissa i den här tråden, det enda samhälle som är möjligt att bevara. Frågor som de du nämner uppstår ju först när ideologin börjar prata om återuppväckelse, blicka bakåt i tiden och cherrypicka vissa element ur historien. Det var ju ingen under franska revolutionen som föreslog att man skulle lösa problemen genom att återinföra kungaätten Valois och ena landet under den katolska kyrkan.

Det leder ju också till en intressant fråga om när det här skiftet sker, går det att peka ut en punkt på tidslinjen där konservatismen utgår och reaktionismen tar vid? Idag talar vi ju ofta lite raljerande om 50-talet som den tid alla reaktionära vill tillbaka till, men det gällde förstås kanske inte när det låg närmare inpå. Är det möjligtvis någon gång vid första världskrigets slut, då i princip alla Europas politiska monarkier antingen reformerats eller störtat samman? Eller är det bara korkat, kanske har de alltid överlappat med varandra?

Tämligen övertygad. Det har motionerats i Riksdagen i åratal om ett återinförande av enskilda konservativt lagda ledamöter, från M och KD. Såväl i Sverige som utomlands är ordensväsenden en viktig institution för att belöna viktiga insatser inom olika samhällsområden. I Sverige skulle jag tro att de flesta konservativa, vare sig de identifierar sig som så, eller är det i alla fall, är för ett ordensväsende, även om rätt många nog inte ens känner till företeelsen riktigt.


Ja, och så fungerar alltså inte konservatismen. Att konservatismen inte har samma organisatoriska struktur som socialismen skall man inte betrakta som varken ett problem eller något dåligt, utan tvärtom - en politisk ideologi som bygger på en organisk utgångspunkt, snarare än en systematisk.

Sedan hör det möjligen till saken att det finns olika konservativa också; värde-, social-, paleo- osv. (Neokonservtiva är emellertid inte riktiga konservativa.) Denna uppdelning är emellertid mindre betydelsefull och vi flyger inte varandra i strupen över småsaker som socialister plägar göra.


Jag håller med Dig. Vi ser just detta i USA nu. Hederliga arbetare som behöver ha två-tre arbeten för att försörja sin familj. Många yrkesgrupper har inte haft någon reallöneökning på ca 20 år. Konservativa är i regel för att det skall finnas betydande skillnader mellan olika grupper i samhället, men inte så stora att samhällslugnet hotas, och givetvis inte att det skall råda rovdrift på hederligt folk. Man skall inte bli missgynnad om man gör rätt för sig.


Att reaktionära beteenden inte enbart uppträder hos konservativa, utan även - som i detta fall - förekommer hos socialister.


Ja, så klart skall ordensväsendet bekostas med skattepengar. Det är påfallande kostnadseffektivt. Inga skatter behöver höjas, utan jag åtar mig att inom ramen för rådande statsbudget både finansiera ordensväsendet och spara in på områden som leder till ett bättre samhälle.

Men "populärt" menar jag närmast att det har visat sig fungera så väl att det blivit spritt över världen. Statliga belöningssystem kan utformas på olika sätt. I flera länder har man hederstitlar som tilldelas förtjänta (nåja) människor. I Finland är detta alltfort en vanlig metod, medan i Sverige har i väl bara kvar Professors n.h.o.v, fast så klart numera litet mera sosseprofant. https://sv.wikipedia.org/wiki/Professors_namn


När något allvarligt hotar samhällskroppen kan förändringar behöva göras hastigt, annars kan man gå varligare fram, vilket är att föredra. Jag förmodar att Du föredrar en snabbare åtgärd vid pulsåderblödning än vid skoskav?

https://nypost.com/2017/05/24/im-a-millennial-woman-and-id-rather-be-a-housewife/


Det låter ju så otroligt fint det där med "självständighet", i verkligheten innebär det självständighet att typ vakna klockan 6 för att gå till ett intetsägande repetitiv jobb som att sitta vid ica-kassan och repetitivt dra produkter igenom streckkod eller möta 30 skrikiga ungar i skolan varje dag.

Journalister som sitter och knappar in små krönikör varje vecka tycker givetvis att alla kvinnor borde söka någon rolig och självförverkligande karriär som de själva, men lyxjobben är få och den stora massan drar till ett arbete som de hatar och där ingen element av "lek" och "kreativitet" överhuvudtaget existerar, givetvis föredrar många kvinnor att vara hemma och leka med sina bebisar istället för att vara ute och vara en del av den gråa vardagen och slita ihjäl sig.

Kvinnors psykologiska ohälsa har ökat markant senaste åren, det är naturligt att unga kvinnor drömmer om något annat. Visst, de kan givetvis utbilda sig och ha roligt en stund, men sedan möter den den grå och brutala verkligheten. Det var kanske roligt att plugga om sociologiska teorier i universiteten, men när man sedan börjar arbeta som socialsekreterare till omöjliga fall i förorten så är det inte så jävla roligt längre.

Ly

Det finns ett norskt tv-program från 2010 som tar upp det märkliga i att i Norge som är världens mest jämställda land, så är det så få kvinnor bland asfaltsläggare. Jag såg nyss att Youtube nu kräver inloggning för att kolla på programmet, eftersom det kan uppfattas som stötande.

Det sägs finnas större andel konservativa bland dagens unga än när deras föräldrar var unga, men gäller det även unga kvinnor?

KDU har majoritet kvinnor. Men dessa unga konservativa kvinnor vill göra karriär, vara ute och festa, ligga runt, kämpa för hbtq-rättigheter med mera. Inte vara hemmafruar.

Konservativa kvinnor är inte bättre än andra kvinnor.