Den konservativa (eller reaktionära) normkritiken

Jag skall förklara.

För att vara konservativ, behöver man ibland vara reaktionär. Reaktionen är till för att (åter-)skapa ett förhållande som sedan blir värt att bevara. På 70-talet lades det svenska ordensväsendet i vila, efter att Riksdagen antagit 1974 års regeringsform. Inget bra kom ur detta och efter 2018 års val tillsatte Riksdagen en utredning om att väcka ordensväsendet till liv igen, i en för samtiden lämplig form. Denna utredning arbetar och skall lämna sitt betänkande nästa år.

Detta är ett exempel på en reaktion, alltså att söka återskapa ett tidigare förlorat förhållande som visat sig vara en förlust. Det är inte säkert att denna utredning kommer med en bra lösning, men man försöker i alla fall. Kommunisterna kommer att sätta sig emot, sossar och liberaler kommer försöka tunna ut värdet av ordnarna, men det kan vara ett steg på väg i alla fall. Kanske får vi småningom ett ordensväsende värt att bevara.

Jo, men monarkin är ocskå något som jag i TS pekar ut som ett undantag med avtagande betydelse. En punkt där vi faktiskt kan se att de flesta konservativa faktiskt vill bevara något, men som sagt, inte en speciellt prominent fråga i dagens samhällsdebatt överhuvudtaget. Reaktionismen framgår tydligare i de frågor där debatten är som mest intensiv, som jämställdhet och mångkultur.

Vad innebär det ens i praktiken? Är ni som en skribent nämnde tidigare helt enkelt reaktionära gnällspikar som bara förmår att klaga, men oförmögna eller rentav ovilliga att formulera konkreta förslag på vad ni vill göra istället?

I vilket meningsfullt avseende menar du att de skulle vara olika? Progressiva rörelser har uppenbarligen med framgång brutit ner gamla värden, men de har på samma sätt skapat nya normer i dessas plats, och idag är det de "konservativa" som vill ägna sig åt att bryta ner och omforma det någon annan har byggt. Det är förstås inte nödvändigtvis fel om man har en bra anledning, men när en del av ens argumentation helt enkelt är att beklaga sig över att andra gjort samma sak framstår det som inkonsekvent. Antingen är bevarande viktigt och har ett egenvärde, och isåfall bör man också respektera och bevara det andra har byggt, eller så är det skitsamma och man bör hitta nya argument.

Jag har verkligen ingen bild av vad ordensväsendet skulle ha varit bra för eller varför det ska återinföras i någon sorts "modern tappning". Jag misstänker starkt att det bara är staten som kastar pengar över någon menlös inneklubb igen.

Hursomhelst, alla förklaringar du ger här förefaller ju mer eller mindre vara truismer som anhängare av alla ideologier kan skriva under på. Vi vill inte göra om sådant som vi tycker fungerar och det vi ogillar vill vi göra om illa kvickt. Alla kan skriva under på det, det enda som skiljer oss åt är alltså vilka beståndsdelar som vi är nöjda med och vilka vi vill omdana. Ingen är trots allt 100 % nöjd eller missnöjd med allt. De "konservativa" tycks dock bära på mer missnöje än någon annan i dagens samhälle. Allt det här snacket om vikten av bevarande och kontinuitet tycks ju således bara vara en lam ursäkt för att vägra förändra det man är nöjd med, men kan gladeligen ignoreras när det inte längre passar.

Monarkin är en större fråga än vad som i förstone möter ögat. Som jag ser saken är den även kopplad till sådana frågor som en maktdelningsbaserad konstitution, författningsdomstol, riksrättsinstitution, ordensväsendet och utnämningsmakten.


En diagnosticerad sjukdom är till hälften botad, brukar det heta, så att identifiera samhällsproblem är inte något dåligt. Emellertid kan vi också vara kapabla att formulera tankar om hur Sverige skulle kunna utvecklas till det bättre. Jag har till och med en gång knåpat ihop ett helt partiprogram för ett hypotetiskt svenskt konservativt parti. Jag gjorde en tråd om det: (FB) Försök till konservativt partiprogram!


Visst inser Du väl också att det är skillnad på att bryta ner något som fungerar och att sträva efter att bygga upp det nedbrutna igen? Det är skillnad på att vara jordbävningen och att vara räddnings- och återuppbyggnadsteamet.


Egentligen skulle det väl räcka med den gamla kvinnliga förklaringen: "Men, alla andra har ju!". Saken är den att så gott som alla stater (ett fåtal undantag finns) har ordensväsenden för att belöna förtjänta medborgare. Det är pietetsfullt, kostnadseffektivt och väletablerat sätt att belöna. Vi hade ett välutvecklat ordensväsende, men det är nog sant att s-väljare var underrepresenterade, av lätt insedda skäl. Ett genuint problem med dåtidens ordensväsende, som det utvecklats särskilt efter 1945, var att det fanns litet för mycket automatik - för många fick en utmärkelse för tjänsteår och inte så mycket för förtjänst. Det behöll man med NOR, men bör kunna åtgärdas i ett nygammal system.


I Sverige har vi inte haft någon politisk konservatism sedan 1920-talet och ingen höger att tala om sedan 1960-talet. Det är inte så konstigt att de konservativa som återstår, och som är på frammarsch, är frustrerade, och säkert kan uppfattas som litet gnällig. Samtidigt så har Sverige försämrats så oerhört under de senaste ca 50 åren.

Visst, men det är förmodligen åsikter som inte ens delas av av de flesta självidentifierade "konservativa". Det kan förstås vara en viktig fråga för dig personligen, men i samhällsdebatten har den fått stå tillbaka för andra mer vattendelande frågor.

Ingen vill bli "hälften botad", vi vill ha helhetslösningar. Det är inte dåligt, men helt enkelt otillräckligt. Sedan säger jag väl inte att ni helt skulle sakna idéer om hur frågorna ska lösas, men det saknas liksom ett ramverk, en formalisering av hur det ska gå till. Det är mer som att alla har lite egna idéer och emellanåt står de i rak motsats till varandra. Gnället framstår därmed som den enda gemensamma nämnaren.

Nej. Det är bara en fråga om överdrifter och perspektiv. Det är inte som att samhället bokstavligt talat är påväg att kollapsa, och den handfull exempel som du nu formulerar i ditt huvud för att "bevisa" det motsatta är i själva verket bara ett antal punkter som du upplever fungerar mindre bra i dagsläget. Alla anhängare av en politisk rörelse kan formulera sådana listor, och alla som är tillräckligt missnödja med den rådande ordningen kommer också att överdriva betydelsen av dessa punkter till att det skulle röra sig om att samhället på något sätt är ohållbart och att det substitut man själva vill bygga upp är det enda hållbara alternativet. Ni är inte så speciella.

Fuck off, det där är ett argumentationsfel som du personligen väljer att begagna dig av, och att framställa det som en "kvinnlig förklaring" gör dig dessutom till en nedrig sexist på internet. Kostnadseffektivt? Vad är det ens tänkt att det ska uppnå? Tror du att någon blir motiverad att prestera för att det finns någon mossig stiftelse? Det skulle jag gärna vilja se lite faktiska bevis på.

Så allt som krävs för att skita i det där med bevarande är att man är missnöjd?

Du sa precis att du inte trodde att det skulle gå egentligen. Men skitsamma, jag tycker väl egentligen att det är en rätt så berömvärd hållning, även om den framstår som något motsägelsefull ur ett politiskt perspektiv. Till skillnad från säg, liberalfeminister (alltså den riktiga sorten, inte nötterna som använder ordet som en front för antifeminism), som faktiskt kan peka på att samhället går i riktning mot ökad jämställdhet även utan statlig påverkan, så tycks den övergripande trenden vara att traditionella värderingar är på tillbakagång. Om du nu egentligen menar att dessa är viktiga för samhällets fortsatta välstånd, varför inte driva igenom dem på politisk väg? Är individens frihet viktigare?

Nej, jag menar att det är korkat att utvärdera en idéströmning som bara har omsatts i ett drygt århundrade med avseende på dess förmåga att bygga tusenåriga riken, eftersom de tidsmässiga förutsättningarna ändå omöjliggör den saken. Förstod du ärligt talat inte det?

Men den tidiga konservatismen betonar just behovet av inkrementella reformer och att folket inte har rätt att avsätta regenter bara för att de är missnödja. Den som lever i en demokrati har nog sedan länge släppt den senare av dessa idéer (ännu ett exempel på hur de olika ideologierna uppenbarligen måste utvecklas i takt med samhället), men oavsett om man gör detta eller inte så kvarstår det faktum att såsom ideologin ursprungligen formulerades så är bevarande och kontinuitet kärnvärden. Det handlade alltså om mer än att man hade en konung med gudomlig rätt att härska, och att reducera konservatism till att helt enkelt förespråka de värderingar som rådde när ideologin först formulerades gör det ju omöjligt att formulera något som tilltalar en modern människa.

Samhällsdebatten präglas å ena sidan av den samlade vänsterns uppfattningar och å andra sidan SD:s agenda. Mer traditionella konservativa frågar uppmärksammas tämligen litet, men de finns. Ordensfrågan, som nämnts, men också diskussion om utnämningsmakten, författningsdomstol och riksrätt förekommer det diskussioner kring.


Ingen vill bli sjuk alls, om man kan välja. Det Du saknar är en konservativ variant av en utopisk ideologi. Det är svårt att skaffa, ity anti-utopism är en bärande konservativ tanke - man kan iaktta hur illa det går när utopister får makten. Jag kan väl påminna om att inbördes åsiktsmotsättningar återfinns i mycket hög grad inom såväl socialismen som liberalismen, så det tycks förekomma inom de flesta ideologier. Att söka skaffa sig en gemensam problemgrund förefallet ur det perspektivet inte vara så illa.


När försvar, rättssamhälle, värdefrågor, gränsskydd, utbildning osv eroderas, eller till och med imploderar, då är samhällskollapsen inte så långt borta. Vänsterideologier tror emellertid att kollapser måste ske över natten, men den kan mycket väl ske över flera decennier. Jag påminner om att vi har en reaktionär försvarsminister just nu, som både vill återuppbygga en krigsmakt och som i sitt anförande uppmanar framtiden att aldrig vara så idiotiska att man lägger ner försvaret en gång till.


Ja ja.

Stiftelse? Jag tror inte Du riktigt vet hur ett ordensväsende fungerar. Det handlar inte om frimurare eller något sådant. Det handlar om ett sätt för Konungen (Kronan/Staten) att belöna framstående medborgare och knyta dessa till sig. https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/ordnar.4.74e7c40f15f496d026722.html

Jag tror att stora delar av världen är beviset för att denna typ av utmärkelser har flera goda funktioner.


Som så ofta så är det nog mer komplicerat än så. I demokratisk mening torde det gå till så att man inledningsvis diskuterar olika aspekter av samhället, försöker komma fram till om en viss aspekt bör bevaras, reformeras försiktigt eller i grunden förändras. Sverige saknar inte saker som behöver förändras i grunden, både frågor som ofta diskuteras och frågor som mera sällan når offentligheten.

Jag uppfattar det som att trådstartaren frågar sig om det är mest konservativt att måla över våt eller torkad färg. När det kommer till att bevara kulturer, värderingar, traditioner eller till och med politiska system tror jag de flesta räknar i större tidsenheter än år eller till och med decennier. Det kan för ändamålet innebär konservering, så kallade reaktionära lösningar eller till och med progressiva sådana.

Kärnfamiljen är fortfarande den absolut vanligaste familjeformen. Den demografiskt och kulturellt dominanta gruppen i Sverige är (etniska) svenska. Vi firar och uppmärksammar kristna högtider främst. Vi är än idag en monarki. För att nämna några exempel på frågor som tenderar att ligga konservativa nära hjärtat. Punkter som förvisso tappat ställning och mark under senare decennier men på inget sätt är "förlorade" och måste återupplivas vilket jag antar du syftar på med ordet reaktionär.

Har du något exempel på deras konservativas politik syftar till återupplivande snarare än bevarande, alltså motsatsen till ovan nämna.

Sann liberalism ska aldrig ha jämställdhet som någonslags helig mål, för ifall så är fallet så kommer man förr eller senare bli besviken på verkligheten och börja söka tvinga på jämställdhet genom politiska medel. Ifall kvinnors fria val leder till att hemmafru blir mode igen bland unga tjejer då karriären heltenkelt är otillfredställande så kommer nog många liberalfeminister börja problematisera det och söka stoppa trenden med politiska medel.

Det är väl så att individen är i regel svag, och stora massrörelser som lovar saker till vilsna individer är starka och därmed svagheten i hållningen där individer ska själv söka ta ansvar för sitt liv och ens medmänniskor. Demokrati innebär en enorm övertramp på individens rättigheter och därmed krävs en konstitution som skyddar individen från majoritetens vilja så långt det är möjligt.

Jag kan nog tänka mig att driva igenom somliga saker med politiska medel där människor helt uppenbart inte kan hantera sin frihet, jag är positiv för att ha tobaksskatt och fettskatt för att främja folkhälsan (då man ändå behöver ha skatter) och tullar mot varor producerade i typ Kina för att stoppa förstörelsen av vår Jord. Likaså bör vi troligen förbjuda helt propaganda utomhus, då människor inte riktigt har en "fri val" att inte bli påverkad av sådant subliminalt när de vandra utomhus. Dessa saker ser jag som ganska självklara medel som förbättrar människors liv och inte gör de offer för starkare krafter än de själva kan stå emot.

När det däremot råder stora stridigheter om vad som är "bra för människan" eller ens "bra för samhället" - som exempelvis just ifall en kvinna ska vara hemmafru eller satsa på karriären så förhåller jag mig att det ska vara en jämnbördig kamp mellan olika livsåskådningar och där ingen stat ska försöka manipulera folk till varesig ena eller andra sidan (genom exempelvis monopol på utbildning). Vi lever nu i ett land där socialdemokraterna talar om att tvinga förskola från 2 års ålder för att frånta moderns rätt att välja vara hemma med barnet, och denna politik, så här lyder motiveringen:


Orwelliansk används ordet "frigörelse" när man fråntar kvinnans fria val i frågan.

När du frågar varför jag inte själv använder mig av politiska medel för att göra samma sak mot mina meningsmotståndare så tror jag att man lika gärna kan gå ett steg längre:

Varför vänta på att politikiska makten ska svänga över till din sida när man kan ta makten med våld?

Jag tycker inte att det finns något särskilt heligt med demokrati i sig, det kan leda till Chavez, Hamas, muslimska brödraskapet eller Hitler. Folk manipuleras ständigt att rösta "rätt" även i mindre extrema fall. Jag är mer intresserad över att ha en konstitution som i de flesta fall sätter individens frihet över majoritetens vilja.

Sedan så kan jag inom en sådan regelverk arbeta för att människor omkring mig har en mer konservativ livsåskådning.

Fördelen blir dessutom att ingen majoritet krävs för att man ska börja organisera ett samhälle som reflekterar ens egna ideal, välja skolor åt ens barn som inte behöver lyda någon läroplan och ingen behöver slava inför den heliga "värdegrunden". Radikalkonservativa drömmer ju stort ifall de tror de kan få majoriteten att rösta så pass konservativt som de tror behövs i ett gudlöst land som Sverige.

Detta är väl den klassiska kritiken av just konservatism.
(Bara skriven med 300 000 ord.)

OM man nu anser att äldre tiders uppbyggd samhällen med alla sina traditioner etc etc ska värderas....och därför ...konserveras.....bara för att: gamla tider alltid har rätt....

VILKET samhälle från alla äldre tider ska man prioritera?

Är det samlar & jägarnas, vikingarnas, Wasas, karolinernas......... eller Per Albins folkhem?

Blir ju jävligt svettigt....

Och OM man tjatar hål i huvudet på alla värdet i att "skynda långsamt" så blir det ju rejäl kortslutning om man i ett enda slag vill backa bandet 100 år.

Och hur pinsamt är det inte att se tillbaka på sin ideologis gärningar och inse att man i så gott som alla frågor ( som man idag ivrigt står för i sitt partiprogram) stått på fel sida.....rösträtt, demokrati, jämlikhet, jämställdhet etc etc.

Kan verkligen inte vara lätt vara konservativ.
Ingenting håller liksom ihop, nånstans i resonemangen.

Så ja! den konventionella och traditionella västerländska konservatismen har länge haft enorma problem ( se ovan)
Det är därför den idag omvandlats eller börjat flörta med...take your pick..... extremnationalism, antifeminism, våra tiders typer av antidemokrati och i viss mån....men kräver lång utläggning som jag inte orkar...islamism och annan fundamentalistisk religion.

Det är fan synd om konservativa.

bara det att:

Ingenstans i västvärlden idag har frihet för kivnnor inneburit att kivnnor valt stanna hemma och föda 17 ungar.

Utan kvinnor, som grupp sett, verkar välja utbildning, karriär och egen självständighet före att föda barn och stanna hemma och ta 100% av ansvaret för barn och hem...

Så sorgligt för alla som nu verkligen TROR att kvinnors enda sanna vilja i livet är att slicka män i röven.

Det dröjde ju ett tag innan konservativa accepterade den liberala demokratin. Konservativa har även accepterat det mesta av den liberala ekonomin som avskaffandet av skråväsendet och fri etableringsrätt. man behöver ju inte kronans eller skråets koncession idag.

Om konservativa tyckte det gick för fort eller i lagom fart vet jag inte, Och märkligt så är de ibland emot miljölagar riktade mot industrin. Samtidigt var det konservativa under Nixon som införde miljökoncessioner i USA.

Det är inte alltid lätt att gissa var de konservativa landar.

Gorbatjov ville reformera Sovjet men gick ganska snabbt fram. Kommunismens reaktionära agerande blev kraftfullt. Men är det rätt att kalla det en konservativ reaktion? Jag tycker inte det.

Den konservative i detta fallet var inte marxist-leninisterna, inte Gorbatjev som snarast var ett slags sosse (?) och inte Jeltsin som snarast var nyliberal (?)... Aleksandr Solzjenitsyn kan väl snarare vara den som var konservativ? I alla fall de som återupprättat ryska kyrkan bör ses som konservativa och det kan man såklart se som ett reaktionärt drag mot Stalins ateistiska statsideologi.

I och med att de reella samhällena kan befinna sig i socialism, liberalism eller ha kvar konservativa drag blir diskussionen om vem som är reaktionär krånglig utan sammanhang.

Sjöstedt kan väl ses som en reaktionär socialist när han angriper den liberala ordningen. Han är ju folkhemskramare och arbetar för en återställare mot Palmes eller Erlanders Sverige i mycket.

Skall jag vara ärlig är väl ordet "reaktionär" något man klistrar på sin motståndare för att nedvärdera denne? Jämför med kulturmarxist, nyliberal, godhetssignalering osv. Nyliberal har folk börjat kalla sig, de har approprierat tillmälet. Men när ordet kom spottades det fram om människor som Bengt Westerberg.

Nyliberaler ville på många sätt återställa den ekonomiska ordningen sådan den var före sossarna och labour hade påbörjat sina regleringar. På så sätt var väl nyliberalerna på den tiden reaktionära med sin frihandel och sina låga skatter.

Jag tycker man finner "politisk reaktion" hos alla ideologier i den politiska historien? Den har hunnit snurra ett varv eller två runt de tre ideologierna idag.

Tråden handlar väl ytterst om ”normkritik”. Varför skulle det vara svårare för den konservativa högern att formulera en sådan än för den vänster som uppfann ”normkritiken”? Samma frågor du ställer kan alltså lika gärna ställas till vänstern i så fall.

Som jag ser det kan den konservativa ”normkritiken” kokas ned till Upplysningstidens centrala ideal. Dessa utgör grunden för all vänster. Vi talar då främst om egalitarism, rationalism, dualism, universalism och materialism.