Citat:
Saken är den att vi alla behöver köpa mat och kläder och betala räkningar och kanske hyra. De flesta kvinnor och de flesta män har dock inte "karriärer" och kommer aldrig att ha "karrriär". De har jobb som de sliter arslet av dag in och dag ut. De kvinnor som råkar ha "karriärer" uttrrycker denna vilja att kvinnor ska klättra till maktpositioner, men det är inte så verkligheten ser ut för vanliga kvinnor som arbetar som lärare, vårdare av patienter, ica-kassörer, servitris och städerskor.
Att klara sig "ekonomiskt" uppfyller dessutom ingen djupare mening i människors liv, det är en förlegad materialistisk syn på människan som inte har något att göra med hur vi psykologiskt fungerar.
Är en vanlig kvinna villig att offra 1 år för att skapa starka band med sin bebis för att få några hundralappar mer när hon går i pension?
Jag är inte den som vill göra valet åt henne, jag säger att kvinnor ska få välja själva den väg de vill välja och ingen ska lägga sig i och tro att de vet bättre än henne (varesig radikalfeminister, karriärskvinnor eller konservativa män).
Vi kan givetvis förföra henne att göra rätt val, men att välja åt henne? Denna översittarmentalitet där några "vet bättre" om vad som är bra för folk är just problemet med vårat land. Våra politiker och akademiker tror sig veta bäst hur vanliga människor bör leva sina liv, men de kan inte ens föreställa sig livet för en vanlig människa och vad som räknas som just hennes "etre de vie".
Karriärsakademikern och karriärsjournalisten berättar därmed för kvinnan som jobbar i äldrevården att hennes liv blir bättre ifall hon torkar röven på gamlingar istället för hennes bebis, då är hon allt en "stark" och "självständig" kvinna. Karriärskvinnan kanske gillar att varje dag gå till aftonbladest redaktion och skriva sina små normkritiska artiklar åt miljoner människor för att sedan få miljoner kronor om årret, men verklighetens kvinna gillar inte att gå till jobbet och slita arslet för att tjäna lite extra slantar. För henne är kanske den lilla tid hon har med bebisen den mest magiska tiden hon kommer tillbringa i hennes vuxna liv.
Låt henne sedan själv göra riskanalys angående skilsmässa, självständighet, pension och massa annan skåpmat som bara ser fint ut i akademikers samling av statistik.
Att klara sig "ekonomiskt" uppfyller dessutom ingen djupare mening i människors liv, det är en förlegad materialistisk syn på människan som inte har något att göra med hur vi psykologiskt fungerar.
Är en vanlig kvinna villig att offra 1 år för att skapa starka band med sin bebis för att få några hundralappar mer när hon går i pension?
Jag är inte den som vill göra valet åt henne, jag säger att kvinnor ska få välja själva den väg de vill välja och ingen ska lägga sig i och tro att de vet bättre än henne (varesig radikalfeminister, karriärskvinnor eller konservativa män).
Vi kan givetvis förföra henne att göra rätt val, men att välja åt henne? Denna översittarmentalitet där några "vet bättre" om vad som är bra för folk är just problemet med vårat land. Våra politiker och akademiker tror sig veta bäst hur vanliga människor bör leva sina liv, men de kan inte ens föreställa sig livet för en vanlig människa och vad som räknas som just hennes "etre de vie".
Karriärsakademikern och karriärsjournalisten berättar därmed för kvinnan som jobbar i äldrevården att hennes liv blir bättre ifall hon torkar röven på gamlingar istället för hennes bebis, då är hon allt en "stark" och "självständig" kvinna. Karriärskvinnan kanske gillar att varje dag gå till aftonbladest redaktion och skriva sina små normkritiska artiklar åt miljoner människor för att sedan få miljoner kronor om årret, men verklighetens kvinna gillar inte att gå till jobbet och slita arslet för att tjäna lite extra slantar. För henne är kanske den lilla tid hon har med bebisen den mest magiska tiden hon kommer tillbringa i hennes vuxna liv.
Låt henne sedan själv göra riskanalys angående skilsmässa, självständighet, pension och massa annan skåpmat som bara ser fint ut i akademikers samling av statistik.
Detta har inte bara med den framtida pensionen att göra, utan det är viktigt att alla får pengar varje månad.
Och exakt hur tror du att en nyskild ensamstående mamma får en inkomst om hon inte jobbar?
Visst skulle vi kunna ge henne förlängd föräldrapenning från staten eller försörjningsstöd från kommunen.
Men hur ska vi då hindra att folk gnäller på dessa bidragstagande mammor och säger att de är lata parasiter?
De kan ju till och med säga att hon skulle ha stannat hos karln, hur illa hon än mådde hos honom och vad han än gjorde.
Det är nog så att livet som hemmafru inte är så idealiskt för alla eller ens en möjlighet för många.
Och då skall jag tala om att min mamma var hemmafru och skötte det galant, trots fördomar.
Fast det är lika dumt att kräva att alla ska bli perfekta hemmafruar som att alla ska bli framgångsrika karriärskvinnor.
__________________
Senast redigerad av Furienna 2020-11-18 kl. 20:51.
Senast redigerad av Furienna 2020-11-18 kl. 20:51.