Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Hos psykopaten är frånvaron av logik lika tydlig som bristen på adekvat reaktion i givna situationer. Dess tankemönster är inte bara annorlunda, det är ofta totalt bakvänt.
Den tror att alla andra tänker precis som den själv. I realiteten är det försvinnande få människor som fungerar på det sättet (titta bara i denna tråd) och det är tur för annars skulle mänskligheten ha mördat ut sig själv för länge sedan.

En inblick i en kontrollerande psykopathjärna utifrån dess egna ord:

A 168/3526

"10:18 L Du ställer orimliga krav. Jag försöker. Du kräver dump. Finns ingen. Eftersom du säger jag ska räkna med att du har tillgång till mina konton. Och plötsligt "tar kärleken slut" och vi ska höras "VARTEFTER". Ackompanjerat av okvädningsord om att jag utnyttjar och aldrig menat nåt. Och fortfarande är jag kvar
10:20 S: Om mina krav är orimliga så har vi ingen chans. Kommer aldrig acceptera något annat än 100%.
Inte ens säkert 100% räcker.
11:17 S: Som sagt så berättar man ALLT i den relation jag ville ha med dig. UTAN att vara tillfrågad. VET att den andre vill veta. DELAR livet och allting.
14:38 L: Påminner: Det var DU som inte ville höra om SL, frågade om N istället
När det fanns nåt påtagligt att säga gjorde jag det
Idag med
14:38 S: Ja. Du måste överprestera har jag sagt. Du måste berätta varje steg du tar i princip. Vad du äter till frukost, vad du tänker när du cyklar osv.
14:41 S: Du får inte misstro mig en enda sekund. Jag misstror dig till 100%
14:42 S: Du lär förneka att du gör det. Ser fram emot att höra hur du tänker att du gör med SL. För antingen ljuger du för mig som vanligt, eller så är du så in i helvete korkad att du bör städas bort ur mänskligheten, eller så är du elak med samma påföljd
17:13 S: Jag kräver 100%
20:10 S: Fortsätt gärna berätta om ALLT om du vill fä mig tro.
22:07 S: Förväntar mig 100% tillit och delning från dig."

I ovanstående som Du visar kan man anta att SD hade full koll på LW:s konton.

LW skriver till SD: "Eftersom du säger jag ska räkna med att du har tillgång till mina konton".

Usch och fy vilken obehaglig "man"! Så här i efterhand så är det både hot och avslöjande.
Ett avslöjande från SD:s sida att han har full koll på LW:s konton vilket han nog hade ända till det bitter end.

Nu var inlägget inte till mig men behöver ändå kommentera några saker du hävdar. Du utgår från hur du själv tänker och fungerar kring vad du anser vara normalt tänk. Nu vet inte jag vad du har för bakgrund, erfarenheter i livet men du menar att människor inte önskar livet ur andra människor de upplever förstör livet för dem.

Jag hävdar motsatsen. Exp.på många arbetsplatser runt om i Sverige idag, precis som överallt där det finns grupperingar och människor överlag som man ska samarbeta med men det istället uppstår bråk, konflikter och schismer sinsemellan, och ibland utbryter dessvärre storskaligt krig. Därför existerar också konflikthantering, medling och diverse försök att arbeta med gruppdynamik. I ett svagt ögonblick, där människor inte kan härbärgera sina känslor, saknar stöd från en konflikträdd chef, känner sig inträngda i ett hörn, eller felaktigt behandlade kan människor urarta verbalt. Och säga saker de senare inte gärna vill stå för. Det vanliga är att de som önskas livet ur brukar känna sig både sårade och chockerade, eftersom de inte insett hur pass hatade de faktiskt är. Vissa vill då sänka garden istället för att fortsätta med stridsyxan. Eftersom de inte tidigare insett att deras eget beteende framkallar så starka känslor.

Redan mindre barn brukar känna sig illa behandlade, frusterade, kränkta, mobbade, utstötta, vilja hämnas och förskollärare och lärare i de yngre, såväl som äldre klasserna får agera FN-s fredsbevarande styrkor när de ska gå in i konfliktdrabbade områden och medla. Inte sällan möter de starka och upprörda känslor och barn som gråter, eller är upprörda av att deras motståndare exp. kastar ur sig att de önskar se dem döda. Även om små barn inte har förmågan att inse vad detta egentligen betyder, så vet en del av dem intuitivt att detta är det värsta man kan säga åt någon annan. Men detta är ju ett uttryck för att deras vokabulär är begränsat, och de härmar något de hört.

Det är inte heller ovanligt att människor reagerar i krissituationer inom den egna familjen, genom att önska och fantisera om att den andra parten ska dö, eller förolyckas, för att de inte vet hur de ska hantera och ta sig ur en prekär situation. Det fungerar som en ventil när stressen och pressen är stark, och man känner ett inre tryck på väg att implodera.

Dessa tankar och känslor är ofta skambelagda och förbjudna att uttrycka i det offentliga men förekommer ändå. En del personer leker med och fantiserar med dessa känslor från och till i perioder då de känner en inre isolering och maktlöshet inför de problem och utmaningar de står inför och inte mäktar med. Att bli dominerad och känna sig i underläge, eller rädsla för att detta kommer inträffa, är en given anledning.

Så detta är inte onormalt eller avvikande, snarare tvärtom. Många problem löses heller aldrig trots att myndigheter, rättsväsendet och hjälpinstutitioner av olika slag är inblandade. Människor lyckas inte alltid lösa sina konflikter, inte ens med hjälp utifrån.

Människor har inga problem med att önska livet ur andra människor, däremot är de sällan beredda att själv genomföra saken, utan hoppas på att det ska ske på ett magiskt sätt eftersom de inte vill bli inblandade i det som är socialt tabubelagt och kan frihetsberöva dem framöver. De har alltså gränser som de inte gärna överskrider. Istället kanske de skiljer sig, eller byter jobb, eller skola för att försöka lösa sitt problem med den andra parten, eller gruppen.

De människor som brukat önska och fantisera om sin motståndares död och detta plötsligt inträffar i verkligheten, brukar ofta i efterhand känna en oerhörd skuld över att de önskat livet ur den människa som senare förolyckades eller på annat vis strax därpå dog. Ånger, och skuld som en del behöver terapeutisk hjälp att bearbeta.

Att exp. H har önskat livet ur sin rival, anser jag närmast självklart. Att S känner samma sak angående utpressningen är inte heller iögonfallande, det avvikande är att han genomför saken, istället för att flytta, bekänna för hustrun, eller liknande.

S vägrar ansvara för sin egen delaktighet i de problem som nu ansätter honom. Hans gränslöshet är samma sak som att det saknas proportioner i hans avvägningar. Hans känsliga punkt eller akilleshäl är att han vill behålla sitt anseende, vari livet med H ingår. Han vill visa upp mr Nice Guy persona. Detta visste L, och därför pressade L honom på hans ömma punkt, så det skulle bli kännbart straff.

Jag förstår inte det där med radiotystnad.
Lena skulle meddela allt hon gjorde, fast hur fungerade det under Stefans krav om radiotystnad?

I ovanstående som Du visar kan man anta att SD hade full koll på LW:s konton.

LW skriver till SD: "Eftersom du säger jag ska räkna med att du har tillgång till mina konton".

Usch och fy vilken obehaglig "man"! Så här i efterhand så är det både hot och avslöjande.
Ett avslöjande från SD:s sida att han har full koll på LW:s konton vilket han nog hade ända till det bitter end.

Jag utgår givetvis från mina egna känslor, men också från den uppfattning jag får av min omgivning och den värld jag lever i när jag utgår från att de flesta människor inte önskar livet ur andra om de uppfattar det som att någon förstör deras liv.

Med "önska livet" ur någon, menade jag bokstavligen.

Mitt svar var till SJ då han skrev: "Det finns väl ingenting som är så lätt att förstå som att både HD och SD önskade livet ur Lena -självklart.".

Nu vet vi att Lena är död, och att HD ska ha sagt till sin chef dagen efter försvinnandet att hon önskade att Lena var död.

Jag uppfattar att stegen mellan en -flyktig tanke- en fantasi- en riktig önskan- att döda är enorma.

Som du säger, säkert finns det tankar hos människor som blir utsatta för grova kränkningar, eller uppfattar det så som kan nudda vid tankar på att man önskar personen mer än åt fanders, kanske tänker just att man önskar personen död.

Jag tror dock att det inte är så många som önskar att personen blir dödad/död på riktigt. Det är mer en känsla kanske, att man önskar att det går riktigt dåligt för personen, bort från ens liv, något slags straff för oförrätter.

För att förtydliga mig, så menar jag och ändå tror att de flesta människor inte önskar att andra människor dör på riktigt när det blir problem liknande det som Lena-SD-HD varit inblandade i.

Det är inte normalt att önska Lena död på riktigt.

För HD som under åratal varit under SDs inflytande och tankar om död åt Lena, kan "förbjudna" tankar förskjutits åt det håll att hon till sist känt det som en lösning för att få bort Lena. Kanske den enda lösningen eftersom det är så det har presenterats eller känts hopplöst? HD sa 2016 i en konversation att hon inte önskade livet ur Lena när SD sa att hon gjorde det. Hon menade bara att Lena skulle försvinna ur deras liv. Så tänker de flesta, tror jag.

Jag tror att HD har under så lång tid varit under press, mått dåligt, blivit bedragen, ljugen för, fått versioner som har till sist blivit svåra att skilja från verkligheten, att hon säkert har önskat Lena dit pepparn växer. Så när Lena var försvunnen och HD märkte att SD vände sina blickar mot henne igen, kändes det som en lättnad. Kanske anade HD något i botten av sitt hjärta? Jag tänker att hon kan ha gjort det. Istället för att oroa sig ser hon ljuset, äntligen fri? Fri från det som hon ser som sitt problem? Jag tror att HD blivit djupt förvirrad över hur hon tänker.

Steget från fantasi till att önska människor död på riktigt tror jag är verkligt stort och ovanligt. Man menar det inte på djupet. Man önskar normalt inte inte att personen blir ihjälslagen med 17 slag mot huvudet, t ex.

Och att SD tar steget fullt ut, det är inte heller vanligt eller normalt tänk. Nu under förutsättning att det är SD som är gm förstås, vilket jag ju tror.

Vad gäller steget från fantasi till att önska någon död på riktigt tror jag det existerar både och. Men det är däremot inte mätbart av den enkla anledningen att de flesta människor aldrig behöver konfronteras med följderna, då deras fiende fortsätter vara i livet. Om det, och när ďet i undantagsfall i verkligheten inträffar, är det något man aldrig initialt kan föreställa sig följdverkningarna av, eftersom det påverkar så många fler än dig själv. Eftertänksamhetens kranka blekhet. Så jag tror ångern handlar mer om att man saknar djupare insikt i vad man egentligen önskar sig. Just därför ska man passa sig för vad man önskar sig, så länge man har ett verksamt samvete och förmåga till empati. Att då önska fel saker kan då bli traumatiskt om det verkligen skulle inträffa.

Sedan finns ett brett spektrum kring att förstöra någon annans liv, och vad man inbegriper i det begreppet. Men observera, att om man för egen del känner och uppfattar sig som så pass hotad av en annan människa att man vill hävda att de förstör ditt liv, då är det starka indikationer på att en konflikt blivit ohanterbar. Stressen och pressen eskalerat. Och att du ser få, om inga utvägar ur din svåra situation. Det betyder i praktiken att det kvittar om du har fel i din bedömning, så länge du känner och uppfattar saken som att du är i trångmål och upplever dig hotad.

Just därför att alla andra iñte reagerar precis som jag själv i varje enskild stressande situation, så bör man också vara medveten om detta att en del är mer lättkränkta, en del dör hellre än förlorar ansiktet i en skamfylld situation. Man behöver byta perspektiv, så man inte är vårdslös och tar risker i onödan. Jenny F menade att Lena var vårdslös i relationen till S, och hon är ju psykolog, så hon har säkert ett hum om sakens karaktär.

Jag tror inte H behöver Stefans hjälp för att hata L. Det räcker nog bra med att L legat 6 år med hennes make och i maskopi med vederbörande fört henne bakom ljuset när hon varit sjuk och sårbar. Men det anser jag inte typiskt för H, utan den reaktionen är nog inom normalspektrum, för bedragna parter, skulle jag tro. H, verkar leva vidare i godan ro, efter Lenas död. Superglad, med Stefan på kort ute och geocachar på sommaren.

Lena har varit en aktiv aktör, precis som Stefan. Hon är varken våldtagen, förtrollad, eller utsatt för hypnos, hon vet hur S funkar, och agerar, vilket avslöjas tydligt i hennes kommunikation med vänner och väninnor. Hon vet att hon kan bryta sig loss om hon vill. Rewiern hejar på hennes självständighetsanspråk.

Sedan tror jag inte längre att H är duperasd av S, som helhet. Hon fortsätter hänga ihop med honom för att hon vill ha en intakt familjesituation. Jag tror hon intuitivt både förstår och vet att S dödade L, men det bekommer inte henne på något djupare plan. Lena var endast en belastning och ett problem för henne som hon numera slipper. Hon har inga problem att hantera att Lena är död, hon tycker nog det mest är skönt.

Jag förstår inte det där med radiotystnad.
Lena skulle meddela allt hon gjorde, fast hur fungerade det under Stefans krav om radiotystnad?

Precis, rätt uppenbart att S är personlighetsstörd när man läser den här loggen. Minns dock inte från vilket år den är däremot, för att förstå kontexten och vad som är aktuellt och relevant för stunden i deras relation. De verkar ju från och till under åren, förhandla och omförhandla villkoren för sin relation. I takt med att S ångrar sig, vill backa ur och stanna kvar med Hanna, så vill han ändå ha 100% lydnas av L, utan att själv behöva försaka, eller investera något i deras relation. Orealistiskt upplägg, dessa krav har han på L. Vid tiden för detta, är han samtidigt själv otrogen, ljuger och bedrar sin hustru till 100%, så han är en särdeles hycklare, lögnare brukar vara det.

Den vanligaste anledningen till att människor ljuger är att de vill bevara sitt rykte. Men Stefans problem är att samtidigt som han vill undvika att hans egen skitiga buk outas anser han att han har fullt av rättigheter i förhållande till sina kvinnor. Han har ju under åren övat upp, och vant sig vid att han har 100% övertag. Han äter kakan och behåller kakan samtidigt. Det passar honom utmärkt, alla fördelar och privilegier tillfaller honom, och endast honom.

Det är klart att den självbilden och hybrisen är svår att motarbeta. Det är omöjligt att förhandla med en sådan självisk part. Såhär i efterhand hade det nog varit lättare att säga sanningen till H, skilja sig och börja om än att gå igenom rättegångar, flashback och vara uthängd för evigt genom Fup. Det han gjort, hänger alltid med, så fort någon googlar hans namn.

De människor i hans närhet som kände honom och Lena behöver ju bara läsa Fup för att inse det uppenbara, det förändras knappast av att han kommer frias slutgiltigt i hovrätten. De som vill förstå, kommer förstå.

Nu var inlägget inte till mig men behöver ändå kommentera några saker du hävdar. Du utgår från hur du själv tänker och fungerar kring vad du anser vara normalt tänk. Nu vet inte jag vad du har för bakgrund, erfarenheter i livet men du menar att människor inte önskar livet ur andra människor de upplever förstör livet för dem.

Jag hävdar motsatsen. Exp.på många arbetsplatser runt om i Sverige idag, precis som överallt där det finns grupperingar och människor överlag som man ska samarbeta med men det istället uppstår bråk, konflikter och schismer sinsemellan, och ibland utbryter dessvärre storskaligt krig. Därför existerar också konflikthantering, medling och diverse försök att arbeta med gruppdynamik. I ett svagt ögonblick, där människor inte kan härbärgera sina känslor, saknar stöd från en konflikträdd chef, känner sig inträngda i ett hörn, eller felaktigt behandlade kan människor urarta verbalt. Och säga saker de senare inte gärna vill stå för. Det vanliga är att de som önskas livet ur brukar känna sig både sårade och chockerade, eftersom de inte insett hur pass hatade de faktiskt är. Vissa vill då sänka garden istället för att fortsätta med stridsyxan. Eftersom de inte tidigare insett att deras eget beteende framkallar så starka känslor.

Redan mindre barn brukar känna sig illa behandlade, frusterade, kränkta, mobbade, utstötta, vilja hämnas och förskollärare och lärare i de yngre, såväl som äldre klasserna får agera FN-s fredsbevarande styrkor när de ska gå in i konfliktdrabbade områden och medla. Inte sällan möter de starka och upprörda känslor och barn som gråter, eller är upprörda av att deras motståndare exp. kastar ur sig att de önskar se dem döda. Även om små barn inte har förmågan att inse vad detta egentligen betyder, så vet en del av dem intuitivt att detta är det värsta man kan säga åt någon annan. Men detta är ju ett uttryck för att deras vokabulär är begränsat, och de härmar något de hört.

Det är inte heller ovanligt att människor reagerar i krissituationer inom den egna familjen, genom att önska och fantisera om att den andra parten ska dö, eller förolyckas, för att de inte vet hur de ska hantera och ta sig ur en prekär situation. Det fungerar som en ventil när stressen och pressen är stark, och man känner ett inre tryck på väg att implodera.

Dessa tankar och känslor är ofta skambelagda och förbjudna att uttrycka i det offentliga men förekommer ändå. En del personer leker med och fantiserar med dessa känslor från och till i perioder då de känner en inre isolering och maktlöshet inför de problem och utmaningar de står inför och inte mäktar med. Att bli dominerad och känna sig i underläge, eller rädsla för att detta kommer inträffa, är en given anledning.

Så detta är inte onormalt eller avvikande, snarare tvärtom. Många problem löses heller aldrig trots att myndigheter, rättsväsendet och hjälpinstutitioner av olika slag är inblandade. Människor lyckas inte alltid lösa sina konflikter, inte ens med hjälp utifrån.

Människor har inga problem med att önska livet ur andra människor, däremot är de sällan beredda att själv genomföra saken, utan hoppas på att det ska ske på ett magiskt sätt eftersom de inte vill bli inblandade i det som är socialt tabubelagt och kan frihetsberöva dem framöver. De har alltså gränser som de inte gärna överskrider. Istället kanske de skiljer sig, eller byter jobb, eller skola för att försöka lösa sitt problem med den andra parten, eller gruppen.

De människor som brukat önska och fantisera om sin motståndares död och detta plötsligt inträffar i verkligheten, brukar ofta i efterhand känna en oerhörd skuld över att de önskat livet ur den människa som senare förolyckades eller på annat vis strax därpå dog. Ånger, och skuld som en del behöver terapeutisk hjälp att bearbeta.

Att exp. H har önskat livet ur sin rival, anser jag närmast självklart. Att S känner samma sak angående utpressningen är inte heller iögonfallande, det avvikande är att han genomför saken, istället för att flytta, bekänna för hustrun, eller liknande.

S vägrar ansvara för sin egen delaktighet i de problem som nu ansätter honom. Hans gränslöshet är samma sak som att det saknas proportioner i hans avvägningar. Hans känsliga punkt eller akilleshäl är att han vill behålla sitt anseende, vari livet med H ingår. Han vill visa upp mr Nice Guy persona. Detta visste L, och därför pressade L honom på hans ömma punkt, så det skulle bli kännbart straff.

Men samtidigt måste väl ändå HD tänka tanken att SD kan starta en ny otrohet igen. Det finns ett talesätt som säger, En gång otrogen alltid otrogen. Det åter bättre på engelska. Once a cheater always a cheater. Visst hade LW sina egenheter men man blir som den man är med. SD körde sitt race med kontroll och hot så varför skulle inte LW köra samma race tillbaka.

Tror du helt missförstår skribenten ifråga. Har man ett normalt känsloregister och hyfsat logiskt tänkande kan man definitivt utgå från att de flesta tänker som en själv.
Vi är knappast unika.

En psykopat föds utan ovanstående funktioner/egenskaper och är därmed avvikande, så när man vill sätta sig in i hur en mördarpsykopat tänker kan man aldrig utgå från sig själv.