Citat:
Vad gäller steget från fantasi till att önska någon död på riktigt tror jag det existerar både och. Men det är däremot inte mätbart av den enkla anledningen att de flesta människor aldrig behöver konfronteras med följderna, då deras fiende fortsätter vara i livet. Om det, och när ďet i undantagsfall i verkligheten inträffar, är det något man aldrig initialt kan föreställa sig följdverkningarna av, eftersom det påverkar så många fler än dig själv. Eftertänksamhetens kranka blekhet. Så jag tror ångern handlar mer om att man saknar djupare insikt i vad man egentligen önskar sig, än att döden inte verkar vara en tänkbar utväg ur ett svårt dilemma. Det betyder främt att du känner desperation och panik. Just därför ska man passa sig för vad man önskar sig, så länge man har ett verksamt samvete och förmåga till empati. Att då önska fel saker kan då bli traumatiskt om det verkligen skulle inträffa.
Sedan finns ett brett spektrum kring att förstöra någon annans liv, och vad man inbegriper i det begreppet. Men observera, att om man för egen del känner och uppfattar sig som så pass hotad av en annan människa att man vill hävda att de förstör ditt liv, då är det starka indikationer på att en konflikt blivit ohanterbar. Stressen och pressen eskalerat. Och att du ser få, om inga utvägar ur din svåra situation. Det betyder i praktiken att det kvittar om du har fel i din bedömning, så länge du känner och uppfattar saken som att du är i trångmål och upplever dig hotad.
Just därför att alla andra iñte reagerar precis som jag själv i varje enskild stressande situation, så bör man också vara medveten om detta att en del är mer lättkränkta, en del dör hellre än förlorar ansiktet i en skamfylld situation. Man behöver byta perspektiv, så man inte är vårdslös och tar risker i onödan. Jenny F menade att Lena var vårdslös i relationen till S, och hon är ju psykolog, så hon har säkert ett hum om sakens karaktär.
Jag tror inte H behöver Stefans hjälp för att hata L. Det räcker nog bra med att L legat 6 år med hennes make och i maskopi med vederbörande fört henne bakom ljuset när hon varit sjuk och sårbar. Men det anser jag inte typiskt för H, utan den reaktionen är nog inom normalspektrum, för bedragna parter, skulle jag tro. H, verkar leva vidare i godan ro, efter Lenas död. Superglad, med Stefan på kort ute och geocachar på sommaren.
Lena har varit en aktiv aktör, precis som Stefan. Hon är varken våldtagen, förtrollad, eller utsatt för hypnos, hon vet hur S funkar, och agerar, vilket avslöjas tydligt i hennes kommunikation med vänner och väninnor. Hon vet att hon kan bryta sig loss om hon vill. Rewiern hejar på hennes självständighetsanspråk.
Sedan tror jag inte längre att H är duperasd av S, som helhet. Hon fortsätter hänga ihop med honom för att hon vill ha en intakt familjesituation. Jag tror hon intuitivt både förstår och vet att S dödade L, men det bekommer inte henne på något djupare plan. Lena var endast en belastning och ett problem för henne som hon numera slipper. Hon har inga problem att hantera att Lena är död, hon tycker nog det mest är skönt. Det är min hypotes och diagnos efter att ha läst fup.
Sedan finns ett brett spektrum kring att förstöra någon annans liv, och vad man inbegriper i det begreppet. Men observera, att om man för egen del känner och uppfattar sig som så pass hotad av en annan människa att man vill hävda att de förstör ditt liv, då är det starka indikationer på att en konflikt blivit ohanterbar. Stressen och pressen eskalerat. Och att du ser få, om inga utvägar ur din svåra situation. Det betyder i praktiken att det kvittar om du har fel i din bedömning, så länge du känner och uppfattar saken som att du är i trångmål och upplever dig hotad.
Just därför att alla andra iñte reagerar precis som jag själv i varje enskild stressande situation, så bör man också vara medveten om detta att en del är mer lättkränkta, en del dör hellre än förlorar ansiktet i en skamfylld situation. Man behöver byta perspektiv, så man inte är vårdslös och tar risker i onödan. Jenny F menade att Lena var vårdslös i relationen till S, och hon är ju psykolog, så hon har säkert ett hum om sakens karaktär.
Jag tror inte H behöver Stefans hjälp för att hata L. Det räcker nog bra med att L legat 6 år med hennes make och i maskopi med vederbörande fört henne bakom ljuset när hon varit sjuk och sårbar. Men det anser jag inte typiskt för H, utan den reaktionen är nog inom normalspektrum, för bedragna parter, skulle jag tro. H, verkar leva vidare i godan ro, efter Lenas död. Superglad, med Stefan på kort ute och geocachar på sommaren.
Lena har varit en aktiv aktör, precis som Stefan. Hon är varken våldtagen, förtrollad, eller utsatt för hypnos, hon vet hur S funkar, och agerar, vilket avslöjas tydligt i hennes kommunikation med vänner och väninnor. Hon vet att hon kan bryta sig loss om hon vill. Rewiern hejar på hennes självständighetsanspråk.
Sedan tror jag inte längre att H är duperasd av S, som helhet. Hon fortsätter hänga ihop med honom för att hon vill ha en intakt familjesituation. Jag tror hon intuitivt både förstår och vet att S dödade L, men det bekommer inte henne på något djupare plan. Lena var endast en belastning och ett problem för henne som hon numera slipper. Hon har inga problem att hantera att Lena är död, hon tycker nog det mest är skönt. Det är min hypotes och diagnos efter att ha läst fup.
Håller helt med dig om att offret bör byta perspektiv och ta sig loss. Problemet är bara att vi människor är så oerhört lättmanipulerade och i klorna på en psykopat blir man rakt av hjärntvättad på flera plan vilket gör det svårt -och ibland omöjligt- att ta sig loss med livet i behåll.
Betänk SD ord till LW i mina senaste inlägg och inse att vad offret än gör/låter bli att göra så blir slutresultatet ändå detsamma i psykopatens hjärna.