Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Vad kul med en tråd som nu går in på sitt 13:e år eller nåt, och det övernaturliga har fortfarande inte bevisats. Kanske Gud finns kanske inte, vad det nu menas med "Gud"? Bevisningen för denna föreställning är liten eller obefintlig. Det är tro det handlar om, något som religiösa många gånger varit ärliga med att säga.

Jag tror att religion är bull! Ingen kan motbevisa mig i denna fråga.

Det är du som ska söka bevis. Det är du som ska bulta på porten. Det är ingen annan som kan göra det åt dig.

Det mest sannolika är att religion är skapat av människor för att försöka förstå denna värld, däremot att bevisa religionens sanningar skulle vara enkelt, men det har bara ännu inte skett. Det är enkelt att ta exempel som skulle få mig att acceptera ex Tibetansk Buddhism eller Jainism som sanning, men bevisningen är så baserad på att vilja tro på något med dåliga anledningar så jag har hittills inte kunna göra detta. Men visst om vi exkluderar sjukdom, droger och annat inom vetenskapens ramar och plötsligt den 13: Dalai Lama uppenbarar sig i ett ljus framför mig, ja då får jag tänka om.

Jag utövar min rätt att som troende skippa bevisbiten.

Jag skulle inte hålla andan i väntan på bevis om jag var du.
Jag finner det för min del märkligt att den mordiska gud som pratade med kreti och pleti i gamla testamentet märkligt nog inte har hörts av på över 2000 år.

Ja, den som soeker han finner.
Soeker i Guds Ord. Soeker flitigt och uppriktigt, tills Gud en dag ger dig av sin ANDE,
ger dig TRO(Visshet)). 'Anden sjaelv vittnar med vaar ande att vi aer Guds barn'.- Rom. kapitel 8

Ja så är det men du måste vara ödmjuk när du söker kontakt med Gud annars är det kört....

Nej jag tänker inte hålla någon andan, samtidigt har mitt primära argument mot det övernaturliga och religioner inte varit om resultatet blir X eller Y, eller om religiösa är schysta eller idioter. Mitt huvudfokus är om det är SANT, tex att nuvarande Dalai Lama är en reinkarnation av barmhärtighetens Buddha, eller det Sikhismen är sant, ja är de religiösas berättelser sanna, kunde Jesus gå på vattnet, Mohammed flyga till himlen på en bevingad häst osv? Det moraliska i religion eller icketro är intressant, men återigen undrar jag vad som faktiskt är sant. Och om jag har den utgångspunkten så måste jag vara öppen för det, bevisas det att Jehovas är de som har rätt, ja då får jag bara acceptera det.


Så jag har inte emot något emot religion per automatik, min skepticism bygger på att inget bra bevis har presenterats, för ex Mormonism eller det övernaturliga. Och när en del troende hävdar att jag och vi kan lura döden genom rätt "tro", ja då vill jag liksom ha något substantiellt att gå på, annars är det just tro. Inget fel med det, så länge man är ärlig med att det just är tro det handlar om.

Vissa saker kan faktiskt falsifieras. Muhammed anses ha delat på månen, något som bevisligen aldrig skett. Andra saker är svårare att bevisa/motbevisa. Exempelvis om Jesus, Moses eller Abraham någonsin existerat.

Roger Viklund har skrivit en mycket intressant bok som heter "Den Jesus som aldrig funnits" som gör en grundlig genomgång av kristendomens portalfigur och tydligt visar att det inte finns några klara bevis för att han någonsin existerat, tvärtom finns det mycket som tyder på motsatsen.

Syftet med mina inlägg är dock inte att göra narr av alla som tror på en högre makt.
Jag vill bara att man ska visa lite ödmjukhet inför det faktum att man påstår saker som helt enkelt inte kan bevisas och därför ska vara lite försiktig innan man försöker pådyvla andra sin tro, vilket exempelvis DoÅ gör helt utan stöd ens inom den samlade religiösa sfären.

Ja, vart tog analfabeten Joseph Smiths guldtavlor egentligen vägen efter han översatt dem?

Ja det är väl en del av problematiken, religiös tro kan vara ett bekymmer för det skickar ditt kritiska tänkande på semester. Exemplet som du nämner borde få de flesta att avfärda denna historia, men om du istället sätter din tillit till att tro att det var sant. Ja då spelar ju verkligheten ingen roll.


Det sista stycket kan jag knappt hålla med om mer, religion kan vara det minst ödmjuka någonsin. Nu kan religiösa komma i en miljard varianter och de är väldigt olika och håller inte med varandra i nästan nåt men OM en person säger att Gud finns, inte bara detta utan att denna också har kontakt med Gud, och dessutom att denna person vet vad Gud tänker, OCH att denna person säger sig tala för Gud och vill ändra mitt liv hur jag ska leva, så har det har absolut ingenting med ödmjukhet att göra, snarare hybris av astronomiska mått.

Jag tror att om nu Gud finns så är denna "varelse" oändligt större än så, större än vad jag kan föreställa mig med mina världsliga ögon, att jag då skulle säga mig förstå denna varelses vilja är för mig i det närmaste otänkbart.

Om "Gud" nu skulle finnas, så tror jag majoriteten av religiösa idag förminskar denna varelse eller kraft. Att vi skulle förstå "Gud" är närmast komiskt. Kul dock om ex Jesus skulle komma tillbaka till Påven, tacka honom för att han under århundranden talat och agerat som Jesu ställföreträdare. Det skulle vara årtusendets händelse och mer än så.