Citat:
Javisst. Även jag har noterat att någon annan vem som helst borde ha kunnat springa på henne tidigare, men inte gjort det. I min värld understryker det dock vid nästa tanke att polisen, ansvarigt befäl eller utredare, just därför borde ha gått dit själva. För det finns skolungar, och huskatter, och dessutom tre barn till den försvunna, och det är liksom då inte aktuellt för polisen att förlita sig på lokala hundägare, om man nu tänkte spara in personal så.
Jag kan inte för mitt liv föreställa mig något mer fruktansvärt än att som son eller dotter behöva springa på sin söndertrasade mamma i gräset när man är ute för att skingra tankarna eller nåt. Det är bortom min föreställningsförmåga.
Den lokala pressen gjorde ju f.ö. även där en insats för samhällsfreden när man omtalade dem som till sist fann henne som ”två personer”. Med en bild på nätet då eller senare som gjorde gällande att dessa ”två personer” satt i rännstenen med kortbyxor och bleka jeans och måttligt kammad lugg och kunde gälla för max tolv år. Vilket kanske är i underkant av vad tidningen med gott samvete kunde kalla ungdomar (låt vara att det kanske inte var på sin plats att ge detaljer kring det då...) Dessa två borde ju rimligen få ett klippkort hos psykiatrin allra minst. De kan ju rent av vara kompisar eller klasskamrater med LWs barn.
Hade förresten inte LWs barn koll på den där cachen vid planket? Kanske inte, hon kanske föredrog att smita ut utan att de var informerade...?
Söte Jesus och macaronis à grande vitesse!
Jag inser fuller väl att saker ibland kan gå väldigt fel, men just där precis går väl ändå gränsen?
Jag kan inte för mitt liv föreställa mig något mer fruktansvärt än att som son eller dotter behöva springa på sin söndertrasade mamma i gräset när man är ute för att skingra tankarna eller nåt. Det är bortom min föreställningsförmåga.
Den lokala pressen gjorde ju f.ö. även där en insats för samhällsfreden när man omtalade dem som till sist fann henne som ”två personer”. Med en bild på nätet då eller senare som gjorde gällande att dessa ”två personer” satt i rännstenen med kortbyxor och bleka jeans och måttligt kammad lugg och kunde gälla för max tolv år. Vilket kanske är i underkant av vad tidningen med gott samvete kunde kalla ungdomar (låt vara att det kanske inte var på sin plats att ge detaljer kring det då...) Dessa två borde ju rimligen få ett klippkort hos psykiatrin allra minst. De kan ju rent av vara kompisar eller klasskamrater med LWs barn.
Hade förresten inte LWs barn koll på den där cachen vid planket? Kanske inte, hon kanske föredrog att smita ut utan att de var informerade...?
Söte Jesus och macaronis à grande vitesse!
Jag inser fuller väl att saker ibland kan gå väldigt fel, men just där precis går väl ändå gränsen?
Du tänker att det var tolvåringar som hittade LW? Jag har inte sett den bilden, men dom som hittade LW var unga vuxna. Idag har alla tre flyttat hemifrån. Då vet jag inte vad statusen var på samtliga tre syskon, men åtminstone en av dem bodde på annan adress eftersom de alla var samlade den helgen för att hjälpas åt att tömma hennes lägenhet på Norr i Örebro eftersom hon skulle flytta till Tyskland.
