Richard Sörman, i Det Goda Samhället, har skrivit en intressant artikel om 20 teser för en svensk nationalism. Man skulle kunna säga att det bland annat handlar om att återupprätta självklarheter som att i Sverige skall det svenska prioriteras. Min avsikt är att söka förstå om inte Sörmans teser till stor del i själva verket (också) är god konservatism och att hans nationella program borde kunna kombineras med ett konservativt program.
https://detgodasamhallet.com/2020/10/07/richard-sorman-tjugo-teser-for-en-svensk-nationalism/
Nej, det kan man instämma i. Men, låt oss se närmare på Sörmans teser och i vilken utsträckning dessa är konservativt kompatibla. Detta blir tämligen omfattande, men det kanske kan vara värt det.
Detta borde vara odiskutabelt och det finns häri ett betydande konservativt drag. Nation, nationsrätt och den egna identiteten som bygger på det som ”gammalt och fornt varit haver” är omistliga konservativa värden.
Korrekt. Det är ett tydligt konservativt kännetecken att det finns en tröghet och ett motstånd mot för snabba förändringar av den nationella identiteten, särskilt när den kommer som påbud uppifrån.
Detta är inte i grunden konservativt, även om det är det också, utan just en självklarhet för alla demokrater, ity demokrati bygger på nationell suveränitet och att staten är för folket, med folket och av folket.
Detta är synnerligen konservativt och ansluter till den konservativa organiska samhällssynen som de progressiva ideologierna både avfärdar och föraktar.
Tvivelsutan och det anknyter till punkt 1 ovan, just om det som är gammalt och fornt. Detta och fler punkter framlyfter de nationellt existentiella frågorna och att bevara Sverige och det svenska folket.
Så klart. Detta är mera av humanitär omsorg, av vilket det finns ett stråk också inom konservatismen.
Även detta ligger inom det konservativa spåret. Moral, plikt och kultur är konservativa värden, även när de sätts i sammanhang. Sverige har en plikt att till varje pris värna och bevara sin kultur och sin identitet.
Nej, förutsättningen för att bevara en kultur bygger på att man främst värnar det egna, därefter överväger man vad man vill acceptera utifrån. Detta kan sägas gälla både materiella, andliga och intellektuella förhållanden.
Detta är inte självklart konservativt utan allmänt sunt förnuft och ett resultat av årtusendens erfarenheter. Detta vet nästan alla innerst inne.
Så är det. Inte heller detta är signifikant för konservatismen, utan förnuftigt och erfarenhetsbaserat. Ja, det är förstås också konservativt.
Nej, detta är så klart både empiriskt och erfarenhetsmässigt riktigt, men inte signifikant för konservatismen.
Delvis konservativt men också en mer allmän fråga om lojalitet och anständighet.
Ja, det gör det. Detta är självklart en konservativ inställning. Det borde också vara självklart i andra ideologier, men tydligtvis är så inte fallet. Det är t ex sensationellt att inte den samlade feminismen river upp himmel och jord över detta.
Nej, det är väl bara liberaler som inbillar sig sådana konstigheter. Vilka mått vi än använder så framkommer att människor skiljer sig åt. Konservativt, men inte enbart.
Detta är tydligt konservativt. Värdighet och skillnader i beteendemönster är betydelsefulla konservativa utgångspunkter, och därtill lätt empiriskt påvisbart.
Inte bara förändras utan fördärvas. Detta är förstås konservativt, men givetvis är det mera allmängods och det är synnerligen anmärkningsvärt att detta alls skall behöva diskuteras.
Jo, det är detsamma som punkten innan, konservativt men främst allmän anständighet.
Nej, detta är därtill ett antropologiskt/etnologiskt faktum. Alltså inte främst konservativt, men konservativt också.
Ja, och detta är centralt i konservatismen, anknytande till den organiska samhällssynen som anförts ovan.
Detta är inte enbart konservativt och problemet löses inte enbart genom att bevara, utan att först (åter-)skapa förhållanden som är värda att bevara. I detta fall torde det krävas en rejäl dos reaktionär politik och återställa många skadliga politiska beslut.
Sammantaget är intrycket att Richard Sörmans nationellt svenska program till avgörande delar måste betraktas som ett konservativt program. Det skulle, enligt min mening, vara både möjligt och önskvärt att lyfta fram både det nationella ansvaret och konservatismen. Många av svaren på dagens svenska problem återfinns i historien och i konservatismen.
Så, är framtiden för ett överlevande Sverige ett nationellt konservativt program? Kan Sörmans tjugo teser ligga till grund för ett sådant program?
https://detgodasamhallet.com/2020/10/07/richard-sorman-tjugo-teser-for-en-svensk-nationalism/
Citat:
Sverige behöver en svensk nationalism. Sverige behöver en svensk självbevarelsedrift. Vi får finnas. Vi tänker finnas. Vi tänker inte lägga oss ned och dö.
Nej, det kan man instämma i. Men, låt oss se närmare på Sörmans teser och i vilken utsträckning dessa är konservativt kompatibla. Detta blir tämligen omfattande, men det kanske kan vara värt det.
Citat:
1. I likhet med alla andra nationer och alla andra folk äger Sverige och det svenska folket en obestridlig rätt att önska fortleva i sin egen identitet.
Detta borde vara odiskutabelt och det finns häri ett betydande konservativt drag. Nation, nationsrätt och den egna identiteten som bygger på det som ”gammalt och fornt varit haver” är omistliga konservativa värden.
Citat:
2. Det faktum att den kollektiva identiteten ”svensk” inte är oföränderlig till sin karaktär betyder inte att alla förändringar av identiteten är önskvärda eller befogade. En nationell identitet, precis som en kultur, definieras till stora delar av det motstånd den uppbådar mot förändring och av det mått av kontinuitet den uppvisar över tid.
Korrekt. Det är ett tydligt konservativt kännetecken att det finns en tröghet och ett motstånd mot för snabba förändringar av den nationella identiteten, särskilt när den kommer som påbud uppifrån.
Citat:
3. Svenska makthavare har en självskriven moralisk skyldighet att i första hand tillvarata det svenska folkets intressen.
Detta är inte i grunden konservativt, även om det är det också, utan just en självklarhet för alla demokrater, ity demokrati bygger på nationell suveränitet och att staten är för folket, med folket och av folket.
Citat:
4. Svenska makthavare har en självskriven moralisk skyldighet, såväl gentemot tidigare som mot efterkommande generationer svenskar, att upprätthålla existensen av en historiskt grundad svensk identitet.
Detta är synnerligen konservativt och ansluter till den konservativa organiska samhällssynen som de progressiva ideologierna både avfärdar och föraktar.
Citat:
5. Att som nation och folk inte vidmakthålla sin hävdvunna rätt till sitt territorium är att på sikt ge upp sin egen möjlighet att existera.
Tvivelsutan och det anknyter till punkt 1 ovan, just om det som är gammalt och fornt. Detta och fler punkter framlyfter de nationellt existentiella frågorna och att bevara Sverige och det svenska folket.
Citat:
6. En grundläggande omsorg om den egna befolkningen utesluter inte, när så är motiverat, generösa mängder omtanke om andra länders befolkningar. Att i första hand se till sig själv är inte detsamma som att vara likgiltig för andras lidande eller behov.
Så klart. Detta är mera av humanitär omsorg, av vilket det finns ett stråk också inom konservatismen.
Citat:
7. Sverige har ingen moralisk plikt att ge upp sin kultur och sin identitet.
Även detta ligger inom det konservativa spåret. Moral, plikt och kultur är konservativa värden, även när de sätts i sammanhang. Sverige har en plikt att till varje pris värna och bevara sin kultur och sin identitet.
Citat:
8. En avgränsad kultur som den svenska kan inte leva på öppenhet mot allt som den inte är.
Nej, förutsättningen för att bevara en kultur bygger på att man främst värnar det egna, därefter överväger man vad man vill acceptera utifrån. Detta kan sägas gälla både materiella, andliga och intellektuella förhållanden.
Citat:
9. Att upprätta skillnader mellan ”vi” som ingår och ”dom” som inte ingår i den egna gruppen är en nödvändighet för att gemenskaper mellan människor överhuvudtaget ska kunna uppstå.
Detta är inte självklart konservativt utan allmänt sunt förnuft och ett resultat av årtusendens erfarenheter. Detta vet nästan alla innerst inne.
Citat:
10. Att upprätthålla privilegier till människor som ingår i den egna gruppen – som exempelvis tillgång till gemensam identitet, ekonomisk säkerhet och skydd mot våld – är också en nödvändighet för att gemenskaper mellan människor överhuvudtaget ska kunna uppstå.
Så är det. Inte heller detta är signifikant för konservatismen, utan förnuftigt och erfarenhetsbaserat. Ja, det är förstås också konservativt.
Citat:
11. Precis som det inte är ett moraliskt problem att påpeka att vi svenskar inte ingår i alla andra människors nationella eller kulturella gemenskaper är det heller inte något problem att säga att alla andra människor i världen inte ingår i vår gemenskap.
Nej, detta är så klart både empiriskt och erfarenhetsmässigt riktigt, men inte signifikant för konservatismen.
Citat:
12. Det är ett allvarligt moraliskt problem om svenska makthavare låter svaga och behövande svenskar få lida på grund av de fördelar de ger till människor som inte primärt ingår i den svenska gemenskapen.
Delvis konservativt men också en mer allmän fråga om lojalitet och anständighet.
Citat:
13. Att de makthavare som förväntas upprätthålla lag och ordning i ett land direkt eller indirekt låter främmande våldsverkare förgripa sig på kvinnor och ungdomar går tvärsemot allt vad mänsklig moral och ordning heter.
Ja, det gör det. Detta är självklart en konservativ inställning. Det borde också vara självklart i andra ideologier, men tydligtvis är så inte fallet. Det är t ex sensationellt att inte den samlade feminismen river upp himmel och jord över detta.
Citat:
14. Det är inget moraliskt problem att framhålla att alla människor inte är lika.
Nej, det är väl bara liberaler som inbillar sig sådana konstigheter. Vilka mått vi än använder så framkommer att människor skiljer sig åt. Konservativt, men inte enbart.
Citat:
15. Tanken att alla människor delar en och samma mänskliga värdighet utgör inget hinder för att påtala de mätbara skillnader i beteendemönster som kan finnas mellan människor med olika geografisk, kulturell eller social bakgrund.
Detta är tydligt konservativt. Värdighet och skillnader i beteendemönster är betydelsefulla konservativa utgångspunkter, och därtill lätt empiriskt påvisbart.
Citat:
16. Svenskar har precis som alla andra människor rätt att bli rädda och sorgsna när de upplever att deras hemland förändras.
Inte bara förändras utan fördärvas. Detta är förstås konservativt, men givetvis är det mera allmängods och det är synnerligen anmärkningsvärt att detta alls skall behöva diskuteras.
Citat:
17. Svenskar har precis som alla andra människor rätt att uttrycka sin vrede när de upplever att politiker, journalister och andra makthavare aktivt bidrar till att försämra deras livsvillkor.
Jo, det är detsamma som punkten innan, konservativt men främst allmän anständighet.
Citat:
18. Det är inget moraliskt problem att påpeka att människor från kulturer som inte karaktäriseras av våra västerländska och frihetliga värderingar kan ha det svårare att fungera i Sverige i enlighet med våra samhällsideal.
Nej, detta är därtill ett antropologiskt/etnologiskt faktum. Alltså inte främst konservativt, men konservativt också.
Citat:
19. Tacksamhet mot förfäder, fädernesland, traditioner och inhemsk kultur är en positiv egenskap hos en människa som vittnar om goda moraliska kvaliteter.
Ja, och detta är centralt i konservatismen, anknytande till den organiska samhällssynen som anförts ovan.
Citat:
20. Vi måste klara av att hantera den paradox som säger att vår frihetliga individualism är kopplad till vår gemensamma kultur. Endast i ett Sverige som domineras av svenskar, eller av människor som delar våra ideal, kommer svenska ideal om alla människors frihet och likhet inför lagen att kunna upprätthållas.
Detta är inte enbart konservativt och problemet löses inte enbart genom att bevara, utan att först (åter-)skapa förhållanden som är värda att bevara. I detta fall torde det krävas en rejäl dos reaktionär politik och återställa många skadliga politiska beslut.
Sammantaget är intrycket att Richard Sörmans nationellt svenska program till avgörande delar måste betraktas som ett konservativt program. Det skulle, enligt min mening, vara både möjligt och önskvärt att lyfta fram både det nationella ansvaret och konservatismen. Många av svaren på dagens svenska problem återfinns i historien och i konservatismen.
Så, är framtiden för ett överlevande Sverige ett nationellt konservativt program? Kan Sörmans tjugo teser ligga till grund för ett sådant program?
