Nya uppgifter om Estonia - hål midskepps. (2020-09-24)

Hur många kollisionsskador mellan ett skepp av Estonias storlek och en ubåt har du studerat? Du är ju självutnämnd expert på allt, jag blir nyfiken på vilken erfarenhet du har.

*) Jag vill lämna en öppning för möjligheten att ”pumpa in” vatten på bildäck som samlas i aktern, samtidigt som endast en ringa mängd hamnar i fören på däck 0 & 1. Om mer vatten hamnar i fören så får Estonia förlig trim och då rinner ju vattnet på bildäck föröver och ut genom sprickan igen... Kanske någon annan har idéer här?

Om Estonia förliste pga hålet (dvs kollision med en ubåt), vad fick då fartygets bogvisir att slita loss? Det finns inte nån skada på den som indikerar att den krockade med något annat än fartygets bulb.

Det är mer sannolikt att hålet uppstod när Estonia sjönk eller efter det.

Först en eloge för att ha letat rätt på den gamla tråden! Jag letade här om dagen men hittade den faktiskt inte. Som du sett pågick diskussionen med Heiwa i åratal innan han lämnade tråden och ägnade sig åt WTC, atombombers icke-existens och nu senast moon landing hoax.

Angående inlägget du länkade till, så är det ett ganska bra exempel på hur Heiwas argumentation kunde se ut. Med bakgrund från Skeppsbyggnadslinjen utgick han ständigt (inte bara i detta ämne!) att han visste mer än samtliga, inklusive SSPA eller andra forskningsinstitut.
- I inlägget i fråga gör han ett resonemang hur Estonia skulle kantra med ett hål under bildäck.
- Han börjar med att ange en vattenmängd på 400-600 ton på däck 0. Detta påverkar stabiliteten, men läget är stabilt.
- Sedan säger han att ”mer vatten läcker in” på däck 0 och vi får 12-15 grader permanent slagsida (detta vet vi inte hände, men resonemanget är ok, förutsatt att vattnet är fördelat med fri vätskeyta på både däck 0 & 1).
- Sedan skriver han det till synes rimliga att ”mer vatten kommer in och bildäcket kommer under vatten 01:15”, men nu får vi inga förslag på hur mycket vatten detta är. Varför då? Därför att tanken är absurd. Antingen antar vi att vattnet spritt sig jämnt på däck 0 & 1 och då har vi fyllt hela deplacementet på 15,000 ton med vatten plus några meter vatten till upp till bildäck! Vi pratar minst 20,000 ton vatten. Detta sker samtidigt som överlevande tar sig upp från däck 1 och tre besättningsmän tittar på en tv-kamera i maskinrummet.
- Alternativt antar vi (mer logiskt) att vattnet bara finns i den förliga hytt-delen av däck 0 & 1. Men återigen kan fartyget inte kantra innan vi får in vatten på bildäck, och detta kan bara ske när förliga delen nästan fyllts helt så att vatten stiger upp i trapphuset. Detta skulle rimligen medföra kraftig förlig trim, något som ingen har märkt, och mer väsentligt: när de sista överlevande lämnar däck 1 ca 01:15 skulle det behöva var mer än fyllt eftersom den kraftiga slagsidan sker då.

Grejen är att Heiwa visste allt det här 2007. Jag länkade till artikeln av Jasionowski och Vassalos där de faktiskt bemöter och motbevisar hans idéer, men det var som vatten på en gås. Min huvudinvändning då var faktiskt inte ovanstående utan det elementära faktum att Estonia tog in vatten under bildäck vid slagsida på 30-40 grader vilket förklarar varför hon kunde sjunka utan hål under vattenlinjen. Återigen, detta var inte något han kunde ta in.

Det du skriver om confirmation bias är mycket tänkvärt och något jag har funderat mycket över. Som du skriver är det självklart så att det är lättare att konstruera ett sjunkförlopp (inte kantring!) med ett hål under vattenlinjen, och det är också anledningen till att SSPA-konsortiet 2008 rekommenderade en grundlig undersökning av Estonias skrov. Jag har varit positiv till detta hela tiden. Men det betyder fortfarande inte att vi behöver ett hål under vattenlinjen för att kunna förklara hur Estonia sjönk. Det är en seglivad myt som jag hört i 25 år.

Vidare är det ju faktiskt så att det nyupptäckta hålet de facto inte ligger under vattenlinjen. Det gör det svårt att förklara ursprunget av det och få in det i ett rimligt scenario. Även om delar av hålet/sprickan ligger under vattenlinjen så är fortfarande mycket svårt, snarast omöjligt* att använda som ensam förklaring till kapsejsningen, givet det vi vet om Estonias stabilitet och vittnesuppgifterna från däck 1 (de skulle inte haft en chans att fly ens i närheten av 01:15 vilket de faktiskt gjorde). Vittnesuppgifterna om vatten vid rampen och saknat bogvisir samt upphittandet av detsamma försvinner ju inte heller som av ett trollslag.

Om vi däremot kombinerar det ”nya” hålet med hypotesen om tappat bogvisir, då ökar kanske möjligheterna att passa in observationer och kända fakta från förloppet. Det talar logiskt för att det kombinerade scenariot är starkare än något av dem var för sig, MEN då tar vi inte hänsyn till hur otroligt osannolikt det är att ett fartyg drabbas av både tappat bogvisir OCH ett hål i skrovet midskepps inom loppet av ett par minuter. Därför är min huvudhypotes idag att hålet uppstått efter förlisningen. Skulle ny information komma fram så måste naturligtvis saker omprövas.

*) Jag vill lämna en öppning för möjligheten att ”pumpa in” vatten på bildäck som samlas i aktern, samtidigt som endast en ringa mängd hamnar i fören på däck 0 & 1. Om mer vatten hamnar i fören så får Estonia förlig trim och då rinner ju vattnet på bildäck föröver och ut genom sprickan igen... Kanske någon annan har idéer här?

Om det stämmer att Estonia ställde sig på aktern med fören/bogen uppåt, då var det antagligen väldigt stor neråtriktad kraft som utövades mot hela båten. Och då är det inte så konstigt om det blev en spricka där var det nyupptäckta hålet sitter. Alltså en miniversion av vad som hände med Titanic när hon bröts sönder:

https://m.youtube.com/watch?v=XEQ8FGXWeQ8

Jag ska försöka förklara varför det blir så.

Om vi tänker oss att vi har en väldigt stor klocka som ligger plant ner på marken, med klocksidan uppåt. Den lilla visaren finns inte och inget klockverk finns heller, utan den stora visaren kan flyttas runt med enbart sin egen massa och friktionen som motstånd.
Visaren pekar på siffran 3 och vi ska flytta den till siffran 12 genom att trycka på den.

Och om vi trycker på visaren så nära mittpunkten på klockan som möjligt, alltså så långt in på visaren som möjligt, då kommer vi märka att det är jobbigare än att trycka så långt ut på visaren som möjligt.
Och det beror på att när vi trycker på visaren, var vi än trycker, då kommer vi hela tiden trycka i riktningen vinkelrätt mot den riktning som visaren pekar mot. Men varje del av visaren måste förstås åka runt i en cirkel, för att kunna komma någon vart på klockan. Och den delen av visaren som är så långt in på visaren som möjligt, den måste röra sig mer åt det håll där siffran 9 är för varje längdenhet (tex millimeter) som den rör sig, än vad den delen av visaren måste som är så långt ut på visaren som möjligt.

Ju längre in på visaren vi trycker, desto mer trycker vi alltså i en riktning som den del av visaren vi trycker på inte kan röra sig i, och desto mer motverkar vårat tryckande därför den delens rörelse på klockan.
Och ju längre ut på visaren vi trycker, desto mer trycker vi i en riktning som den del av visaren vi trycker på kan röra sig i, och desto mindre motverkar vårat tryckande därför den delens rörelse på klockan.
Och därför förloras desto mer kraft ju längre in på visaren vi trycker, och desto mindre kraft förloras ju längre ut på visaren vi trycker.

Och den förminskade kraften ska förstås inte bara flytta den delen av visaren som vi trycker på, utan den ska också flytta med sig de resterande delarna av visaren.
Så det blir alltså desto mer kraft kvar som flyttar de resterande delarna av visaren, ju längre ut på visaren vi trycker, och desto mindre ju längre in på visaren vi trycker.
Och när den delen vi trycker på börjar röra sig, då fortplantas kraften i visaren och då kommer de resterande delarna av visaren "automatiskt" att röra sig i rätt riktning på klockan, pga att visaren är av fast och hårt material. Så därför förloras då inte kraft på det nyssnämnda sättet.

Och denna princip gäller förstås även om vi hänger klockan på väggen, och om visaren pekar på siffran 3 och vi ska flytta den upp till siffran 12.
Men om vi istället sätter fast en vikt på visaren, och sen flyttar visaren så att den pekar på siffran 2, och så håller vi emot visaren för att förhindra att den faller ner mot siffran 6. Då blir det annorlunda.
Vi kommer fortfarande märka att när vi håller längst in på visaren, så blir det jobbigare att hålla emot den, än när vi håller längst ut på visaren. Men vi kommer också märka att var vi än håller på visaren, så blir det jobbigare att hålla emot visaren när vikten sitter längre ut på visaren, än när vikten sitter längre in på visaren.
Och det beror på att vikten ger större kraft som flyttar visaren och därmed större kraft mot oss, ju längre ut den sitter på visaren. Och det är pga samma princip som innan, fast det är nu vikten som drar fördel av den principen.

Men eftersom kraften från vikten mot visaren kommer av gravitationen, så är den kraften riktad rakt neråt hela tiden. Och det innebär att den kraften som flyttar visaren, är mindre än kraften från viktens tyngd, när visaren är riktad så att kraften från viktens tyngd inte blir riktad vinkelrätt mot den riktning som visaren pekar. Störst blir kraftförminskningen förstås när visaren pekar på siffran 12, och minst blir kraftförminskningen när visaren pekar på siffran 3.
Så det blir alltså först en kraftförminskning pga att kraften från viktens tyngd, inte är riktad vinkelrätt mot den riktning som visaren pekar. Och sen blir det en kraftförminskning pga att det som är kvar av kraften från viktens tyngd, inte är riktad i samma riktning som den del av visaren som vikten sitter fast på kan röra sig i.

Men ju längre ut på visaren vikten sitter, desto mindre blir alltså den sistnämnda kraftförminskningen. Och ju längre visaren är, desto längre ut från mittpunkten kan förstås vikten sitta, och desto mindre kan den sistnämnda kraftförminskningen bli.
Och ju längre visaren är, desto mer kommer den förstås också väga.
Så ju längre visaren är, desto mer kommer den därför också trycka/dra på/i det som står emot den, vilket kan vara vi som håller emot visaren. Men det kan också vara visaren själv som står emot den, för visaren håller ju ihop sig själv genom sin hållfasthet, och kraft utövas mot hela visaren. Men på vissa delar av visaren så kanske visaren är mindre hållfast, och därför kan den gå sönder där av all kraft som den får mot sig.
Så ju längre visaren är, desto hållfastare måste den vara. Men med ökad hållfasthet kommer också ofta ökad tjocklek, och därmed större massa som gör att den väger ännu mer och behöver vara ännu mer hållfast. Men man kan förstås välja ett annat lika hållfast material, som har lägre densitet.


Så om det stämmer att Estonia ställde sig på aktern med fören uppåt, och om vi säger att fören pekade mot klockan 2 ungefär. Och så säger vi att många människor och bilar mm fortfarande var kvar på sina platser i båten, alltså att inte allt i båten hade ramlat ner till aktern. Då kan det ha varit väldigt stora neråtriktade krafter som utövades mot båten enligt nyss förklarade principer.
Och dessa krafter var då desto större ju längre ner mot aktern de verkade. Men även vid mitten av båten, ungefär där det nyupptäckta hålet är, var krafterna antagligen väldigt stora. Och då är det inte så konstigt om det blev en spricka där, ungefär sådan som det nyupptäckta hålet.

Hål hit och dit. Det blir mycket enklare om du tar in vittnesmålen. De såg en militär last. Detta är viktigt. Det var två smällar. Inte en massa smällar som vore troligt om båten tappat bogen, samt bryggan.För då hade bogvisiret först lossnat på ena sida och det hade gett en massa smällar.

Vilka är de? Estline? Att köra ombord med militära lastbilar under poliseskort tyder inte direkt på smuggling.
Nu säger varvet att de mystiska lastbilarna med poliseskort var estniska, och tillhöra estniska försvaret. Estnisk transport på estniskt fartyg. Inte som de två tidigare svenska transporterna med svensk personbil av svensk underättelsetjänst(?) eller Ericsson. Enda sättet en transport eller passagerare eller något annat på fartyget är intressant för förloppet är om fartyget sänkts pga den. Och då landar vi att det var avsiktlig ramning av ubåt eller tomma torpeder. Ja, man får väl tro på vad man vill, men jag finner svaga fästen på bogvisiret i kombinationen med underhåll och reparationer som mer sannolikt och med starkt stöd i teknisk bevisning ända från konstruktionsfasen.

Som anhörig så överträffar viljan att få reda på sanningen och att ansvariga straffas all ev. frid. Har inte hört någon som vill annorlunda.

Om vi kör på att det är en ubåt inblandad.
Hur passar det in att ubåten har kört på Estonia i sidan där ubåten "glider" under Estonia med gnisell o andra skrapande ljud för att sedan köra in själva tornet i sidan. Då hamnar hålet däruppe.

Finns det några ubåtstorn som passar in i skadan? Borde isåfall också finnas skrapmärke i bottnen på Estonia.