Citat:
Ursprungligen postat av
Pantone297C
Nja, en av dykarna som var nere och ”taggade” 120 kroppar sa ju i dokumentären att det enda traumatiska var att de inte fick ta upp liken de hittade.
EN av dykarna ja. Det hade behövts omfattande och farliga dykinsatser för att komma åt alla kroppar. Men jag avsåg främst inte traumat för dykarna (det är vetenskapligt fastställt att det inte är mentalt riskfritt arbete) utan för anhöriga och efterlevande.
Identifiering av drunknade är inte trivialt utan hade krävt DNA-testning där man på grund av sakens natur måste blanda in släktingar och dylikt och därmed peta i mentala sår i en cirkus som säkerligen hade tagit flera år.
Efter tsunamikatastrofen 2004 byggde man på sig en kompetens och metoder för att hantera något liknande i omfattning men det var ju inte direkt smärtfritt. På 90-talet hade det troligen varit kaos.
Att ta upp fartyget med kropparna kvar i hade varit ännu värre med tanke på de krafter det handlar om och allt löst bråte inne i fartyget och vad som händer med sjölik. Nä av respekt för de anhöriga skall man inte ens gå in på detaljer men kropparna hade ju i ett sådant läge inte ens varit kvar där de befann sig utan kunnat hamna i andra delar av fartygets bråte i varierande skick.