Citat:
Ursprungligen postat av
JohNils
Tack för ett bra inlägg!
Även om jag som jag tidigare nämnt rent ideologiskt kan sympatisera med exempelvis Wretman så kan jag inte se hur jag skulle kunna bli lyrisk över en perfekt anrättad "Salta biten".
Det är rätt fascinerande att en svensk ekonomisk och kulturell elit ända fram till 70-talet kunde samlas på Operakällaren och åtminstone suggerera sig själva till att njuta oerhört av dessa rätter.
Men det kanske är så att bara köttkvaliteten är tillräckligt bra så blir även "salta biten" god?
Men som du skriver så tror jag att det hela kokar ned till att vi har så hög kostnad för arbetskraft och att kvinnor förvärvsarbetar och därför varken kan eller vill ta matlagning på allvar.
Som du antyder är ju en stor del av matens funktion i samhället av social karaktär. De där gamla tanterna som bakade sina kakor och tillhandahöll dem på diverse släktsammankomster erhöll ett värde till följd av sina färdigheter. Idag har kvinnorna en annan roll i samhället och förväntar sig respekt till följd av yrkesskicklighet eller lönegrad eller förmåga att bättra på sin skönhet med hjälp av smink. Kompetensen att sminka och styla sig är ju också ett hantverk och har väl expanderat i samma takt som kompetensen att laga mat försvunnit.
Därför har ju också ansvaret för den seriösa matlagningen i högre utsträckning flyttat över på mannen. Jag menar ska man dela på hushållssysslorna inser männen ganska snabbt att det mest högkompetenta arbetet är själva matlagningen (särskilt grillning) och så tar de över det medan städning och diskning som kräver lägre kompetens blir över till kvinnorna.
Sammanfattningsvis tror jag man kan vara realistisk och förvissa sig om att det svenska köket redan har gått under och att sju sorters kakor aldrig kommer att konkurrera undan lösviktsgodiset igen. Däremot så är det sannolikt att de dominerande invandrargrupperna kommer att kunna hålla industrialiseringen av matindustrin några hundra år till pga dessa kulturer än så länge bygger på att kvinnan stannar i hemmet och lagar mat. Den framtida svenska maten torde således vara arabisk och somalisk och istället för sju sorters kakor blir det baklava och kryddad yoghurt. Case closed!
/Johan
Det känns som att vi förstår varandra!
Husmanskost idag bygger nog till stor del på nostalgi. Ingen restaurang med självaktning hade hittat på pölsa idag. Tar vi julbordet som ett exempel, så är det väl ingen som verkligen längtar till att få stoppa i sig torr, salt skinka, eller inlagd sill. Så förbaskat gott är det inte, men julen är inte fulländad utan julskinka, eller gås beroende på var man bor i landet.
Det finns många tåtar jag vill dra i samtidigt här. Husmanskosten är svältmat, som sagt, så jag tror det blir svårt att få någon återgång till den typen av mat när vi lever i sånt välstånd, som idag. Man hade ju kunnat tänka sig att miljömedvetenheten hade kunnat driva på en sån återgång, om det inte hade varit för att den idag inte är annat än en papperskonstruktion. Ingen vill egentligen offra något för att rädda miljön, utan man mumlar något om skatter och insektsmjöl.
Om vi ponerar att vi hamnar i sämre tider, så kommer vi tvingas leva billigare och en väg då vore ju att återgå till husmanskosten, men samtidigt är det inte helt säkert att man skulle backtracka just svensk husmanskost, utan kanske istället ta en parallell väg där man tar billig mat från andra kulturer i och med att kostnader idag för olika varor inte helt säkert är desamma som för hundra år sen. Genom Haber-Bosch-processen från 1910-talet är vi tex inte längre beroende av naturlig gödsel, utan får den från atmosfären som i sin tur gör att vi inte är lika beroende av boskap för gödning som i sin tur kanske leder till att fattigdom ger mer sallad och mindre kött. Vi har varoa-kvalstret som gör det besvärligt för biodlare här uppe sen 1990-talet, så honung kanske inte blir en lika naturlig del i maten. Nya, genmodifierade växter klarar det nordiska klimatet bättre och vi kan odla zilga-druvor utan problem.
Ytterligare en variant är att vi går samma väg som Israel, eller nazi-Tyskland och får en väldigt stark etnisk identitet som blommade i Sverige runt sekelskiftet. Vi kanske uppfinner en neoarkaisk kultur där vi precis som Israel och Tyskland har både riddare, heliga tempel, uråldriga symboler, utdöda språk och hypermodern teknoligi sida vid sida. På så vis kanske vi demonstrativt börjar äta isterband med vitsås och rödbetor som en kulturhandling.
Kakkulturen i Sverige tog väl sina sista andetag på 70/80-talet när cafékulturen dog. Nu när människor här tjänar mer pengar och har mer fritid, framförallt yngre, så börjar vi ju se hur caféer återigen börjar få ett nytt uppsving, framförallt med hjälp av Espressohouse och Starbucks. Om vi ändå bara kunde ta död på dessa förbannade cup cakes.
I grund och botten, så handlar det ju om att få in det här i vardagen. Självklart kan enstaka familjer äta ärtsoppa på torsdagar, men så länge inte alla svenskar gör det och restaurangerna inte har det på menyn varje torsdag, så kommer kulturen dö ut, om än lite långsammare.
Du får ursäkta ett något rörigt inlägg, men mat och kultur är ett spännande ämne och ganska omfattande. Det är kul att det verkar finnas lite skärpa personer som tycker om riktig matlagning!
