Citat:
Ursprungligen postat av
Blot-Sven
Typen som vill äta upp hela din själ.

Minsann, minsann. Fast jag kan väl åtminstone tänka mig att det är något med utstrålningen eller vibbar man sänder ut som avgör lite vad det blir för personer man drar till sig. Menar inte att du ger ett stramt och strängt intryck och att herrarna på Tinder är rädda för att ge kommandorskan mer eller mindre skamlösa förslag, utan mer att flertalet män — kors i taket — besitter någon sorts intuition eller fingertoppskänsla som ger dem ett hum om vad som anses passande i sammanhanget.
Vad detta är (passande) beror troligen mycket på hur man uttrycker sig i presentationen, men riktigt så enkelt kan det knappast vara. Eller? Det går säkert att spekulera i vad det är som gör att olika personer får skilda erfarenheter av Tinder.
Härligt att höra att du lyckades connecta på ett något djupare plan med några, i alla fall! Sådant kan absolut vara svårt att känna innan man setts på riktigt, och det går inte alltid att sätta fingret på vad det är som känns helrätt.
Kul att du nämner i ett annat inlägg att de flesta kvinnor inte precis baaadar i framgångskuk, fotomodells- och affärsmansdito, för det är precis vad jag tänker. Någon gång måste det ju gå att slå hål på myten att kvinnor kan mer eller mindre välja och vraka på nätet. Eller, det är väl en sanning med modifikation, kanske — utbudet är större än det är för många män, det tror jag nog, och det är säkert hyfsat enkelt att få hybris som normal kvinna i situationer där man upplever att män kommer springande utan att man behöver så mycket som röra ett finger. Men, då snackar vi kvantitet här. Ren och skär kvantitet. Kvalitén på männen kan det säkert vara både si och så med, och då är det ju bemötandet och intresset vid matchning som säger mest. Att mååånga män chansar hej vilt på i stort sett allt kjoltyg de råkar i beröring med är ingen nyhet.
Ja, typer som vill äta upp hela min själ. Det är sedan gammalt. De hittar mig IRL och de hittar mig på Tinder. Och det går antagligen åt två håll. Jag hittar dem. Sorten som inte bara vill ha lite, de vill ha mycket. Allt. Det är ingen som blir lite intresserad av mig, den som blir intresserad blir väldigt intresserad. Där har utdelningen på Tinder (de jag faktiskt träffade) inte skilt sig från interaktion IRL.
Jag får inte särskilt många skamliga förslag ute på lokal heller så jag antar att det är något jag sänder ut. Jag vet inte, men jag är inte så särskilt lättillgänglig. Det kanske är det. Och det kan man nog kanske läsa av även på Tinder och i konversationer där. Det blir liksom inte vin-i-väskan, det är mer försök att hålla ihop sig själv och vara trevlig.
I de fallen där vi connectade så var det inte så mycket artighetsfraser och grejs. Det blev på en gång rätt med samtalsämnen och tonen i språket. Lagom skruvat och kul. Det gillar jag. Då vet man redan innan man träffas IRL att man kommer att kunna prata med varandra. Men ja, det är svårt att säga vad det är som gör att det blir så. Antagligen den här berömda kemin.
Som kvinna kommer det, nästan, alltid finnas någon man som är villig att släppa till. Så har det varit sedan typ alltid, det är inget fenomen som har kommit nätdejting. Vad Tinder gör är att det på ett ganska brutalt sätt synliggör att det är så. Eller, egentligen mer andra appar/sidor eftersom Tinder trots allt förutsätter en ömsesidig matchning för att interaktion ska kunna äga rum. Att män är lättvälta har nog de flesta kvinnor vetat om. Alltid. Men för många kvinnor blir det någon slags märklig ögonöppnare när man efter en lång relation som kanske sträckt sig över hela det dittills vuxna livet plötsligt är ute på marknaden och upptäcker vilka män man faktiskt kan få kontakt med. Vad det sedan faktiskt leder till är ju något annat. Men jag pratar om rena och skära kontakter här.
Jag själv blev ganska förvånad över utbud och faktiska möjligheter när jag separerade efter min långa relation. Jag hade inte funderat så mycket över vilka män som fanns tillgängliga där ute. Jag blev glatt överraskad. På den tiden använde jag inte nätdejting, jag var bara ute ganska mycket.
Det pratas en del om att kvinnor har någon slags fitthybris och tror att de ska kunna ligga med precis vem som helst. Och att det är Tinder som gör att det är på det viset. Kvinnor vet att de skulle kunna få napp inom en kvart om de lägger upp sig lättklätt och skriver "Ligga?" i bion. Så kvantitet, ja. Absolut. Om man kan tänka sig att lägga sig med vem som helst som visar intresse så skulle man kunna ligga till man bildligt och bokstavligt går sönder. Men what's in it for me?
Premiumkukarna är människor de med. Jag känner ett par stycken och nu vet jag givetvis inte allt om deras förehavanden men det är ju inte så att de reser land och rike runt och sätter på Tinderkvinnor de själva inte är intresserade av bara för att de kan. Särskilt inte när de har kommit upp i åldern. Tomma knull är just bara tomma knull. De är dessutom vana vid uppmärksamhet. Den sortens män får givetvis mycket högersvepningar, förutsatt att de är snygga, eftersom de flesta sveper höger på det som är vackert även om man kanske tänker att det är i en helt annan division än den man själv harvar runt i. Framgångskukar brukar vara ganska nedtonade på Tinder. Åtminstone de jag känner eller har känt igen.
Nä, det finns många vanföreställningar om kvinnors valmöjligheter och premiumkukars sexliv.