Medvetandets hårda problem - existerar det?

Subjektivitet uppstod när vår hjärna började para ihop olika gamla och olika typer av sinnesintryck då det visade sig ge upphov till mer önskvärda kroppsreaktioner. Hjärnan är programmerad att få kroppen att reagera på ett bestämt sätt av en bestämd upplevelse (som består av sinnesintryck). Desto mer avancerad hjärnan kan göra denna upplevelse (genom att infoga så många relevanta sinnesintryck som möjligt), desto mer avancerad kan kroppens reaktion på denna upplevelse bli.

Subjektiva upplevelser utgörs av bilder, ljud, smaker o.s.v. som är programmerade att när de spelas upp framkalla andra bilder, ljud, smaker o.s.v. som hjärnan har kommit fram till är relevanta.
All värdering vi lägger i en sak bygger på jämförelser med andra saker.

Sinnesintryck av det slag du diskuterar är naturligtvis ett lysande exempel på den sortens subjektivitet, vars uppkomst du ombetts att förklara.

Vill du försöka igen?


Hur kan din hjärna -- som enbart består av materia -- skapa subjektiva upplevelser?

En dator (som enbart består av materia) kan lagra olika bild- och ljudfiler, och notera skillnader mellan dem. Om vi tänker oss att datorn automatiskt tar nya bilder och spelar in nya ljud och har ett program som får olika funktioner i datorn att aktiveras beroende vilken information som bilderna och ljuden som registreras innehåller, så har vi ett grundläggande medvetande.

Subjektiva upplevelser i detta medvetande uppstår när registreringen av dessa bilder och ljud aktiverar ett program som orsakar att andra sparade bild- och ljudfiler, som har placerats inom tillhörande kategorier, läses in på nytt direkt efter de nya. Subjektiva upplevelser består av information som leder till information som leder till information o.s.v. Information som bara handlar om skillnader mellan olika filer.

För en gångs skulle tror jag verkligen att kommentarer är helt överflödiga.

Poängen är att den enda egenskap vi har förmågan att se hos ett objekt är hur den skiljer sig och inte skiljer sig från andra objekt, vi ser ingenting hos ett enskilt objekt i sig självt. Allt vi någonsin upplever är i grund och botten bara likheter och olikheter. Desto fler likheter och olikheter vi ser i ett objekt jämfört med andra objekt desto tydligare blir vår bild av objektet, tills en subjektiv upplevelse av det uppstår.

Hur du än vrider och vänder på det så är det i slutändan detta som du tror på: https://1.bp.blogspot.com/_bLVC8lSOUFk/RikvBGkaZ5I/AAAAAAAAA5E/nPlJkyZL3IA/w1200-h630-p-k-no-nu/Consciousness_Magic.jpg

Har du själv någonsin reflekterat över ditt eget inre liv? Har du satt dig ned någon gång och reflekterat över hur det faktiskt känns när du är riktigt rädd, kär, arg, nervös, glad eller lycklig?

Det existerar inget mystiskt. Tvärtom är precis allting plågsamt banalt.

Nej, att tro att något bara finns av sig självt utan att det finns en förklaring till varför - det är definitionen av att tro på magi. Jag har förklaringar till varför saker existerar.
Hur känslorna känns säger oss mycket lite då de egentligen bara är en slags illusioner. För att förstå hur de fungerar och uppstår så måste vi bryta ner dem till orsak och verkan i den fysiska kroppen.

Oavsett om vi använder ordet "mystiskt" eller inte -- så är det fortfarande ett faktum att känslorna, och de intensiva subjektiva upplevelser, finns där, och att vi ännu inte vet hur fysisk materia och fysikaliska processer kan ge upphov till dem.

Är det någon vits med att analysera "illusioner"?

Vad menar du med att de är en illusion? (Ibland undrar jag om du överhuvudtaget ens vet själv vad du talar om).