Medvetandets hårda problem - existerar det?

Ja allt är enkelt: allt är medvetande. På samma sätt som att allt i en dröm är dröm.
Du tror inte att verkligheten/sanningen finns av sig självt?
Du har inte alls förklarat varför saker existerar. Du har inte ens föklarat varför eller hur Big Bang uppstod.

Du kanske menar att allt är själ eller besjälat? Men det är en semantisk fråga eftersom jag inkluderar förmågan att tänka rationellt i medvetandebegreppet. Som exempel, även när man sover och inte har något medvetande så har man fortfarande en själ.

Jag menar att allt är medvetande på samma sätt som att alla händelser, objekt, o.s.v. i en dröm är inget annat än dröm.

Eller som Ramana Maharshi sa:

"Existence or consciousness is the only reality.
Consciousness is the screen on which all the pictures come and go. The screen is real, the pictures are mere shadows on it."

Medvetandet skapar allt.

Javisst, illusioner uppkommer och fungerar precis som allt annat på ett bestämt sätt.
Därför att de inte finns av sig själva utan behöver en betraktare för att uppstå. Medvetandet tolkar en rad elektriska impulser i hjärnan som en känsla. Precis som bilder och ljud inte existerar av sig själva utan är en tolkning av elektromagnetisk strålning och mekaniska vågor.

Jag vet vad jag pratar om. Jag börjar dock undra om du är det minsta insatt i det här ämnet och ens förstår de relevanta argumenten för diskussionen.
Verkligheten/sanningen är inte saker, de är sätt vi har kommit på för att beskriva saker.
Medvetandet har uppstått genom evolutionen.
Big Bang uppstod förmodligen av en ren slump.

Jag sa inte att verkligheten/sanningen är saker.

Åter igen: medvetandet och betraktare är utmärkta exempel på just den sortens subjektivitet du ombetts förklara.

Vi rör oss bara i cirklar.

Du får gärna försöka igen. Vid tidpunkt A fanns bara död materia och blinda naturlagar. Vid tidpunkt B fanns subjekt, medvetanden och inre känsloliv.

Vad, exakt, var det som hände däremellan som gav upphov till det senare?

Du rör dig bara i cirklar. Det är rätt uppenbart att du varken vill eller försöker förstå detta.
När du känner för att verkligen sätta dig in i ämnet och utmana din förutfattade ståndpunkt så läs då igenom mina inlägg i den här tråden igen.

Jag tror inte att det finns speciellt mycket som överhuvudtaget ens går att förstå i den rappakalja du formulerar.

Det är ju synd att du tror det hårda problemet är löst.

"The greatest obstacle to discovery is not ignorance - it is the illusion of knowledge."

Daniel J. Boorstin

Vi kanske kan försöka ta oss an medvetandets svåra problem från ett annat håll istället: anser du att det finns någon skillnad mellan dig och en (så kallad) filosofisk zombie?

Vilken, i sådant fall, är denna skillnad?

Börja med att försöka förstå varandra istället för att försöka vinna argumentationen. Använd Rapoports regler: https://rationalwiki.org/wiki/Rapoport%27s_Rules

Ett tips är att ni börjar med att diskutera vad det innebär att förklara den subjektiva fenomenella upplevelsen (”qualia”).