Sverige anskaffar Archer

Exakt den tekniken som nu utvecklas av flera länder och modulariteten är standard på nya fordonssystem.
Hade antagligen blivit nästa stora västerländska fordonssystem om man utvecklat klart det. Istället lade man pengar på ”exportsuccén” Archer som inte ens ett av de utvecklande länderna ville i med tång pga dess dåliga prestanda och udda konfiguration.

Ingen skillnad mot SEP som hade kostat drygt en miljard. Skillnaden var att man inte behövde skrota existerande fordon för att kunna bygga nya.
Ersättaren AMV som är en kolonialpolisbil utan egentlig meningsfull beväpning kommer inte långt efter.

Archer är antagligen ett av de mest stolliga projekt som drivits igenom i historien.
Effekten blev att Sverige helt saknade artilleri under flera år, vilket iofs inte gjorde någon direkt skillnad säkerhetsmässigt.
Vi har fortfarande inget artilleri som har något egentligt värde pga de fåtaliga enheterna.
Nästa steg är antagligen att betala för att köpa en ”svensk” lastbilsvariant” där det svenska består i lite utvecklare och ett dussin verkstadsarbetare som skruvar ihop utländska delar på ett verkstadsgolv i Karlskoga.
Allt till en kostnad av hundratals miljoner så att någon inkompetent general kan bli konsult år BAE.

Ja men när SEP presenterades i slutet på 1990-talet så hade man inte heller kommit långt i eldrift till bilar (Toyota Prius). Där den utvecklingen nu har gått långt och med stor konkurrens. Så den kanske var lite före sin tid mot om den börjades utvecklas senare.

Då trodde man inte på elektronisk transmission till stridsfordon. Som också användes av Porsche förslaget till Tiger tank under ww2. Den fick istället bli prototyp till Elefant. Där man inte heller trodde på iden och svårighet att få fram delar. SEP bedömdes inte ha samma tekniska mognad som konkurrenter. Att den vägde ca 16 ton och hade inte tillräcklig utvecklingspotential då den beräknas inte klara vikter över 25 ton. CV 90 har en maxgräns på ca 38 ton. De satsade på en kort hjulförsedd 3x3. Med en senare 4x4 med mekanisk transmission. För att passa engelsmännen som ändå inte gick bra. Vi ville satsa på bandfordon och engelsmännen ville ha hjulförsett. SEP skulle ursprungligen kunna transporteras i en C-130 och senare A-400.

Ingen ville vara med och dela på SEP projekt. Eller köpa deras produktlösning. Som med andra liknande projekt som Sverige presenterar som fantastiska lösningar och hoppades att andra skulle köpa. ARCHER, VISBY, JAS och RBS23. Hägglund ville att FMV skulle stå för byggande av 4 st fordon till så var de beredda att satsa några hundra miljoner till.

Personligen tycker jag den bepansrade taxin skulle ha beväpnats bättre. För att den skulle ge mer nytta och understöd.

Hägglunds har lyckats sälja sina produkter som Bv206 med varianter och CV90, att då inte satsa på ett redan vinnande lag var korkat.

BV i dess olika skepnader var ett vinnande koncept. Och BV 410 var ju en lösning efter SEP. Även CV90 har varit en mycket bra lösning för oss och andra som behöver banddrivet. Möjligen att vi ständigt ska köpa i så stor omfattning direkt. Då den utvecklas efterhand och att vi skulle ha option på att köpa efterhand också. Istället för att köpa 509? st tämligen omgående. Vilket gör att vi ständigt behöver uppgradera och Remo/Reno. Med snarlik svagare motor och sämre skyddsklass. Nu vill man köpa 40 st nya CV90.

Tyckte gott man kunde köpa de begagnade ca 30 st som Nederländerna ville sälja också. Då de är i MKIV. Där en mindre del kunde utrustas med pvr också. För att även dels hjälpa till med lv förmågan mot hkp. Resterande skulle få liknande låda. Så det blir svårt att särskilja vilka som har den förmågan.

SEP hade högre skyddsnivå än AMV och kraven på ett nytt fordon fick sänkas för att AMV skulle ha en chans. Den stora fördelen för SEP var att man slapp ett tungt transmissionssystem.
SEP stoppades inte i slutet av 90 talet utan stoppades mer än 10 år senare.
Orsaken var inte teknik utan ekonomi då regeringen Reinfeldt inte ville tillåta utveckling utan ytterligare en part som ”garant”.
Det gick som bekant ”bra” med Archer där Sverige är enda köparen och lär så förbli.

CV90 i lättare konfig har bättre terrängegenskaper och kan ta sig fram där tyngre CV90 varianter kör fast. Med aktiva skydd och aktiva cammo är det frågan om tungt pansrade trupptransport fordon är en återvändsgränd.

Trenden mot kraftigt pansrade fordon kom efter att USA märkte att deras hjulbaserade fordon inte klarade av IED’s.

Det kanske har nämnts tidigare i tråden men för att återgå till topic borde man kanske satt Archern på CV90 chassi, banddrivet verkar vara det användarna vill ha, personligen tror jag dumpern är ett bättre val.

Varför ska vi återigen göra egna banddrivna kanoner. Och bara bygga ett fåtal som vi själva ska utveckla.
När det finns beprövade att köpa. Där jag förordar K9A1 som ett bra alternativ. Alternativ att vi köper begagnade sådana.

Vill man däremot fortsätta med nya ARCHER. Så får man bedöma om de ska vara på dumper eller lastbil. Där båda har sina olika fördelar.

Jag skrev borde, inte bör.
Det är inte omöjligt att en sådan pjäs i likhet med Cv90 och B209 hade sålt bra.
Men som jag skrivit för många år sedan, SAAB och svensk försvarsindustri måste minska bredden på utbudet och satsa på det som säljer som t.ex. radar, ledningssystem, Carl Gustaf och barracuda m.m.

Jag skrev inget om att Sep stoppades i slutet på 1990-talet. Utan att lösningen då presenterades. Då hade vi inte många fordon med eldrift. Därför menar jag att lösningen var före sin tid. Men engelsmännen vågade då senare inte satsa på nya lösningar. Så att bara skylla på Sverige är fel. Den kunde ha blivit en flopp eller en bra lösning där du ofta tar upp olika floppar.

Är det inte bra med ett fordon som CV90 som kan anpassas för den roll den ska utgöra under tiden.
Mot ett nytt fordon som SEP som hade begränsning att utvecklas under tiden. Då maxbelastning var 25 ton. Du förordar ju CV90120 som väger mera. SEP hade de visionen att de var lösningen för 6700 fordon. Vilket aldrig har varit realistiskt. Inte ens CV90 som var en bra lösning har kommit upp i det antalet. Då försvar oftast satsar först på REMO och RENO innan fordonen skrotas. Sedan vill länder som bekant ofta köpa inhemska lösningar.

Med ARCHER så skulle man först ha nöjt sig med första dumperlösningen med 77B 24 stycken. Och möjligen även de 24 st Karinpjäserna. Som redan då hade ett 16 skotts magasin. De skulle i varje fall inte ha skrotats. Då det var väldigt modernt och kunde styras av dator. Men hämmades av möjlighet med specialgranater. Resterande 27 st 77B skulle inte ha skrotats. För möjligen 12 st byggdes senare på dumper 1. För att senare bedöma om man skulle bygga helt nya ARCHER 24 st med helt nya kanoner. Då hade vårt artilleri sett annorlunda ut. Och vi skulle inte ha varit utan artilleri i tre år.

SEP var tänkt som ett modulärt fordon, på 90 talet började man utveckla konceptet. 25 tons gränsen var ingen gräns utan syftar på vad britterna trodde om den 8x8 hjul som specifikt deltog i Fresupphandlingen.