Längdskidsäsongen 2020/2021

Ja, Warholm kunde t ex ha dragit en baksida eller liknande, i sitt andra maxlopp på en timme (eller vad det var), när han först förbättrade Europarekordet på 400 m häck, samt försökte göra detsamma på 400 m slätt, på Bauhausgalan. Den risken var tydligen värd att ta, även med siktet inställt på OS i Tokyo nästa år.

Erik Silfver i nytt långloppsteam

https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/395189

Inga intressanta rapporter från landslagslägret?
Intressant att rullskidtävlingarna inte gav ny energi till Moa vs Emma diskussionen, de var ju rätt jämna.

Och de kan fan inte spela rockmusik heller! Det blir på sin höjd någon Jonathan Richman-influerad lägereldssång på valium.

Det har varit många negativa kommentarer om Alliansloppet. En vanlig kommentar har varit att rullskidslopp inte går att jämföra med skidåkning på snö och att resultaten därför saknar betydelse. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker att tävlingarna visade att de unga åkarna Hagström, Ribom, Lundgren och Svahn träningsmässigt ligger i framkanten medan de mer etablerade åkarna Kalla, Sundling och Dahlqvist såg rätt sega ut. Visst, det är två och en halv månad till premiären i Bruksvallarna och mycket kan hända till dess men jag kommer bli mycket förvånad om inte de 4 unga nämnda åkarna kommer att göra bra ifrån sig den kommande säsongen. Sen var Alliansloppen mumma för en utsvulten skidälskare. Istället för att se 30 km loppet i Holmenkollen för 26:e gången fick man nu något nytt att glädja sig åt. Man får väl kolla på Alliansloppen 25 gånger också innan man får se ett nytt lopp på längdskidor.

Det kommer att bli en tuff kamp om platserna i det svenska sprintlaget i världscupen. Sverige har 6 platser och i dagsläget ser det ut som att Hagström, Ribom, Lundgren och Svahn är givna. Därtill kommer väl Sundling och Dahlqvist vilket blir 6. Utanför sprintlaget hamnar då Dyvik och Falk som bara skulle få plats vid sjukdom eller skada av någon av de andra. Nu tror jag inte man gör samma misstag som man gjorde förra säsongen att låta Ribom och Lundgren dubblera, dvs. åka både sprint och distans. Detta gjorde ju att Lundgren körde in i väggen. Lite märkligt att lagledningen matchade två unga åkare så hårt förra säsongen. Man borde begripa att man måste lägga in tid för återhämtning och träning mellan tävlingarna. Nu var det Moas föräldrar som fick gå in och sätta stop och förbjuda sin dotter att fortsätta tävlandet. Hoppas den nya landslagsledningen har bättre förnuft. Ett rimligt upplägg är att låta Ribom och Lundgren alternera i sprint och distans. Ribom kan åka de klassiska sprintarna och Lundgren de i fri stil. Då skulle det också finnas plats för antingen Dyvik eller Falk i sprintlaget.

Av förra säsongen och rullskidorna (och landslagsuttagningarna såklart) att döma kan man väl konstatera att basen för damlandslaget ligger i 97-99-gänget. Inslussningen och "maktövertagandet" tog egentligen bara två säsonger (2018/19 och 2019/20).

Både Ribom och Lundgren tycker jag ska utgå från distansåkningen, med vissa undantag för sprintbanor som passar deras profil. Samt att dom har givna platser i tourerna då där det blir en hel sprint. Rena sprinthelger kan andra åka iaf tycker jag, utan att det på något sätt försämrar deras chanser att åka VM-sprinten om dom visar tillräckligt bra resultat.

Håller med. Glappet mellan de på förhand givna distansåkarna Ebba, Frida och Kalla (pallåkarna alltså, även om Kalla har en del att bevisa här) och gänget bakom Ribom/Lundgren är betydligt större än glappet mellan toppåkarna i sprint (främst Sundling och Svahn utifrån förra säsongen, förhoppningsvis kan vi räkna in även Hagström och Dahlqvist här) och de strax bakom. Bakom Ebba, Frida och Kalla är det egentligen bara Ribom och Lundgren man kan ha ordentliga topp 10-förhoppningar på i distans. I sprint finns det ett gäng löpare bakom de de fyra ovan som man kan ha rimliga semifinalförväntningar på. Här sticker inte Lundgren och Ribom ut direkt.

Fast om man rutinmässigt tog ut laget efter några få rullskidlopp 12 veckor innan premiären på snö, så hade väl Linn Sömskar varit en helt given världscupåkare på både sprint och distans de senaste fem åren, med tanke på hennes åtta VM-guld och åtminstone åtta SM-guld på rullskidor?

Ser man till Sömskars resultat i längdvärldscupen de senaste fem säsongerna, så har hon dock bara placerat sig topp-20 i 13 av 28 sprintar (46%), samt tagit poäng i 11 av 28 distanslopp (39%), vilket knappast imponerar sett till konkurrensen i landslaget.
---

Jag har för övrigt svårt att se hur du i dagsläget inte kan se Sundling som given i sprintlaget, då hon slutade tvåa i världscupen förra säsongen och var på pallen i hälften av tävlingarna?

Tror Sundling, Lundgren och Ribom har STALLORDER på att köra distans enbart. Allt för att få fram en fjärdegumma.

Återstår att köra sprint:

Savannah-Lynn
Maja Dahlqvist
Johanna Hagström
Hanna Falk
Anna Dyvik

Sundling kan fuska nåt lopp eller två. Annars, ta ut nån som blir glad.

Det stämmer givetvis inte.

Förstår inte kritiken mot att Lundgren och Ribom körde många lopp ifjol, de klarade ju av det. Att Lundgren gjorde några dåliga lopp är ingen katastrof (hade det varit ett VM hon misslyckats på hade man kunnat diskutera det).

Man kan inte heller ta ut lag baserat på maximera Sveriges resultat utan man skall ta ut de åkare som är kvalificerade (de tävlar i första hand för sig själva). Således kan du inte peta åkare från en sprint för att de skall åka distans.

Varför skulle ledningen neka Sundling möjligheten att stå på pallen i världscupen och varför skulle Jonna avstå många chanser att håva in de riktigt stora prischeckarna? Anledningen till detta märkliga beslut skulle alltså endast vara att "få fram en fjärdegumma" till VM-stafetten? Tillåt mig småle.