Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag ska svettas, som en jävla gris ska jag svettas, det säger Aftonbladet. Och visst har jag svettats över min status som misslyckad, men just nu är det torrt. Det är nog knepigt det där med att jämföra sig med andra, men visst jag är fortfarande medveten om min totala skam. Det som har hjälpt mig är att jämföra mig med andra i min klass och de finns, det finns alltid de där som är i din liga så om de är dealers eller bara paketutdelare, vissa är ren smuts.
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/JoKXnb/en-traffsaker-studie-av-samtiden

Idag våndas jag mest över min förbannade lathet, som har skördat sitt senaste offer i form av ögoninflammation... On the bright side har jag säkrat CSN så får väl söka det idag.

Kram till alla psykiskt sjuka. Nu ska jag försöka skippa Flsshback.

Hur länge skall man orka hålla huvudet ovanför ytan? Jag vill - just nu - släppa allt och sjunka ner i ett oändligt mörker. Bort från allt och låta mig omfamnas av mina inre demoner.

Kram till dig med, hoppas du mår bättre snart.

Mår till och med sämre!! Var ute och far runt och så får jag sadeln i ryggslutet och pedalerna tog i vaden. Oro, tankar och känna efter hur det känns och ser ut.

Helvete, fick ett rött märke rakt över ryggraden långt ker i ryggen men tror där är kotor kvar där.

Ibland kan livet ta oväntade svängar, lyssnade på dokumentär om olycksdrabbad när jag var ute i skogen och rörde mig. Sen twin peaks på det, blev för mycket och var tvungen sätta mig och skvätta en och annan tår (och en jämn stråle) det kändes rofyllt.

Kan vi inte göra det tillsammans?

Mår inte bra idag. Tänk hur ensam man är och hur lätt jag blir sårad och påverkad av andra människor. Mitt känsloliv i kaos. Jag vill bara hitta någon att dela med mig av, att öppna upp sig med, att vara nära - en vän. Men det går ej att hitta.

Jag vet att man inte ska vara bitter, jag fattar. Men när livet är så jävla orättvist är det svårt att inte bli det, och jag är bara 25 år gammal.

Hur är det med dig, vad är det som är tyngst just nu?

Tråkigt att höra att du inte mår bra. Är du helt ensam?
Jag är också rädd för att bli sårad och egentligen vad folk tycker om mig. Jag är svår och udda.

Vänner skjuter min psykiska ohälsa bort. Men jag har åtminstone mina djur.

Livet är verkligen orättvist, men du är yngre än mig och jag hoppas att du slipper må dåligt.

Innerst inne mår jag inte bra, jag har många saker som tynger mig. Funderar på om jag skall göra en tråd för att ventilera och höra andras berättelser.

Inte helt ensam, men saknar nära vänner och ett rikt socialt liv utanför jobbet. Min rädsla att bli sårad är så stark att jag brukar förstöra/avsluta nära relationer i rädsla att de kommer göra det först mot mig.

Tråkigt att höra att du mår så dåligt där inne. Även om du är svår och udda så ska du veta att du inte är ensam. Vi är flera i liknande situationer och vi stöttar varandra. Du är bra och fin som du är, lovar.

Om du behöver ventilera dina demoner är det bara att skicka ett PM.

Usch, tråkigt med sån stor rädsla. Jag är rädd för att få känslor för en kille eller ännu värre - bli olyckligt kär.

Jag vet att det finns många med psykisk ohälsa, däremot är jag inte bra eller fin - alls. Tvärtom. Däremot kan ingen annan förolämpa mig mer än vad jag gör mot mig själv varje dag, det är lite av en tröst.

Tack för din support, detsamma gäller för dig

"Jag vill bara hitta någon att dela med mig av, att öppna upp sig med, att vara nära - en vän. Men det går ej att hitta." Vad skulle det hjälpt. Du är principiellt helt ensam i detta. Du finner inga vänner på något sätt. Allt du kan finna är en annan människa som hjälper dig med ett vapen.
Ni som vill dö kan hoppas hur mycket ni vill att ni ska få cancer, corona eller stroke. Det kommer inte hända. Ingen kommer trycka av skottet heller. Absolut ingen förutom du själv.
Det är bara ett helvetes lidande hela tiden. Ni som vill gå under, ni har bara er själva. Ingen annan kommer mörda er. Ni har egentligen inget mer att göra i livet. Det har varit slut ett bra tag. För att kunna sätta en pipa mot huvudet måste man först ligga i krig. Eller så måste det hastigt bli väldigt akut dåligt. Ni som är döda, jag kan bara önska er lycka till. Starkt gjort.

Ikväll är det jobbigt.
För mycket orostankar, överanalyserar allt, är stressad och vill bara lägga mig ner och få frid. Mina inre demoner låter mig inte få någon ro..

Jag går inte och önskar att jag vore död. Jag skulle dock aldrig blivit född.

Är inte det samma sak irl?
Hursomhelst så är det endast boostat sexuellt intresse som hjälper mot filosofi, nihilism, meningslöshet och existentiell oro.
Annars kan man lika bra sätta sig i Gambia eller på Grönland på en bänk och bara stirra mot horisonten. Och aldrig mer göra något tills man dör av ålder.
Går man hem med en hora så får man "suga på karamellen" lite, och åtminstone unna sig long time. Helst en vecka eller två, om inte än längre tid är möjlig.
Kan man inte leva på sex, så kan man inte leva på någonting. Isåfall kommer man inte en millimeter längre än hur man gör. Den dag inte sex betyder något så är det nog slut på riktigt.
Det är kanske då man blir som Adolf Hitler, Stalin eller andra psykfall. Startar krig, knarkar ner sig eller begår hemska brott bara för att man själv tagit slut som människa och inte kan ta sig för något.