Skandiamannen

” Han befinner sig inte ens på mordplatsen när skotten faller, utan är troligen ett anta meter därifrån”

Det här tycker jag är talande för situationen kring SE. Ingen kan med säkerhet säga vad som skett. Eller kan du bevisa att han är några meter ifrån?

Och ja, jag vet att det gäller att bevisa hans skuld och inte tvärtom. Frågan jag ställer är om det finns klara bevis på att SE kan avskrivas? I min värld är det inte så och då är han fortfarande misstänkt med tanke på signalement och hans egna ”lögner”.

Hur kan SE beskriva händelserna vid mordplatsen så utförligt som han gör. Vad som händer runt OP och vad LP gör. Framförallt verkar han vara närmast exakt gällande polisen. Hur de anländer. I vilken ordning. Var de parkerar. Hur de agerar. Och det redan i förhör mars/april -86. Bl.a. nämner han en kvinnlig polis. Har det verkligen funnits uppgifter i media om en kvinnlig polis(L.Röhr) på mordplatsen vid denna tidpunkt när SE omtalar det?

Hur kan SE beskriva händelserna vid mordplatsen så utförligt som han gör. Vad som händer runt OP och vad LP gör. Framförallt verkar han vara närmast exakt gällande polisen. Hur de anländer. I vilken ordning. Var de parkerar. Hur de agerar. Och det redan i förhör mars/april -86. Bl.a. nämner han en kvinnlig polis. Har det verkligen funnits uppgifter i media om en kvinnlig polis(L.Röhr) på mordplatsen vid denna tidpunkt när SE omtalar det?

Är av åsikten att indicierna mot honom är betydligt tunnare än vad förespråkarna vill göra gällande. Motiv köper jag helt klart. Mordutredare brukar få lära sig att inte stirra sig blinda på motivbilder. Dels främjar det en bakvänd arbetsprocess men framförallt kan motiv vara någonting väldigt subjektivt. Någon form av Palmehatare duger för uppgiften, omöjligt att säga vem som var det tillräckligt mycket för att kunna tänka sig att skjuta. Och det måste inte vara den mest högljudda.

När det gäller indicierna verkar signalementet vara flagskeppet. Det som stämmer är jackan eller rocken, därefter går det isär. Engström har flera utmärkande detaljer i sitt utseende, exempelvis keps, glasögon, halsduk, handledsväska, åldern med mera. Även om förhållandena var dåliga skulle ett vittne kunna fånga upp en av dem, men det sker inte. Tvärtom har vittnena väldigt svårt att hitta detaljer hos den mörka och neutrala gärningsmannen, en person som inte alls för tankarna mot den färgglada Engström. Då det tidsmässigt är väldigt osannolikt att Nieminen ser gärningsmannen blir hon snarare ett argument mot Engström om det är honom hon ser, en märklig form av alibi.

De två främsta motargumenten är dock följande. Det första är att det är oerhört svårt att få ihop ett fungerande förlopp med honom. Thomas Pettersson och Filter försöker, men det handlar i grunden om att lista märkliga saker som måste ha hänt och därefter utgå ifrån att det var så. När Mattias Göransson försökte redogöra för scenariot i Aftonbladet TV satt Hasse Aro bredvid honom och skrattade åt mängden sammanträffanden som staplades på hög. Om man istället bara utgår ifrån att han är ett vittne som ramlar in i mordet, och därefter överdriver sin roll, faller bitarna på plats. För den som vill använda sannolikhetslära i debatten måste ju detta vara den rimligaste vinkeln. Det är väl troligare att man skarvar lite i sin berättelse än att man är GM.

Det andra är att utredningstrycket mot honom inte genererar någonting. Om Engström har utfört mordet har vi att göra med en ensam galning i den förvirrade kategorin. Denna man har därefter blivit utsatt för åtskilliga journalister (Anér och Minell granskade honom redan under 80- och 90-talet), fått två böcker skrivna om sig och därefter fått en fullskalig polisutredning efter sig. Ingen har kunnat hitta någonting: Inga vapen, inga fler indicier, inga hemliga erkännanden et cetera. Alla efterlevande ser det som orimligt. Är det verkligen rimligt att denna man, decennie efter decennie, ska lyckas flyga under radarn på det här sättet? Jämför med Lindhmordet där det tvivelsutan var en ensam galning. Hur gick det för honom?

Ska villigt erkänna att jag var lite inne på Engström förut. Inte som gärningsman, men som eventuellt medverkande på ett hörn (motsvarande Victor Gunnarsson). Det som fick mig att svänga är att han blir mindre misstänkt när han granskas, inte mer. Om han var mer än en grafiker som överdrev hade någonting gått att hitta. Jämför med exempelvis knarkspaningen. Här blir frågetecknen fler när man zoomar och inte färre. Det är den principen man måste ta fasta på.

Ok. KP säger detta:

”Stig Engström omtalade att en ung flicka och en ung kille var framme vid Olof Palme för att ge första hjälpen när han kom fram.
Detta stämmer inte tidsmässigt med vad vi kunnat konstatera”.

Detta låter intressant. Om man som åklagare presenterar en sådan slutsats måste måste den bygga på en tidsberäkning av något slag.
Men den tidsberäkningen presenterade han aldrig, och jag har inte sett att någon efterfrågat den. Troligen drunknade frågan i mycket annat snömos, men ändå.
Är det inte KP:s skyldighet att lägga fakta på bordet, så att vi andra får en möjlighet att ta ställning?
Är det kanske så illa att deras ”konstaterande” bygger på den felaktiga uppgiften att Engströms tidsregistrering vid utstämplingen skedde 23.19 i samband med att han gick ut från Skandiahuset?

En felaktig utgångspunkt leder vidare till en annan felaktig slutsats?
Frågan är då om det hela skedde avsiktligt eller om det bara beror på tröga skallar i Palmegruppen? Det är egentligen lika illa oavsett.

Fast det blir väl svårt om han ska presentera alla fakta och alla detaljer?

”bygger på den felaktiga uppgiften att Engströms tidsregistrering vid utstämplingen skedde 23.19”

När menar du att han stämplade ut?

Ett tillägg till mitt inlägg om att allt är spekulationer. När det gäller SE utgår allt från att han befann sig på mordplatsen. Hans klädsel, utsagor och så vidare kan kopplas till närvaron på Sveavägen. Eventuella lögner borde bli mer graverande/uppmärksammade än om någon annan skarvar om saker som inte sker på mordplatsen. Den nackdelen har ingen annan misstänkt. Tänker jag fel?

Innan han passerade receptionen, och innan han talade med väktarna. Exakt vilken tid vet ingen, men sannolikheten att det skulle ha varit på sekunden 23.19 är mycket låg.
Väktarsamtalets längd går inte heller att fastställa vi har bara:
Henry O:s uppgifter:

”Och , ja, jag har pratat med honom ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och då sade han att han hade slutfört ett jobb som var tvungen vara klart för han skulle på semester nästa vecka. Sedan stod vi och pratade i ett par minuter. Och sedan ungefär 23.20 så skulle han gå iväg hem då för att ta sista t-banan hem. Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting, och tåget kommer på Centralen kvart i tolv.”

Ett samtal som bör ha ägt rum närmare två minuter att döma av själva innehållet.

De har dessutom bara muntliga uppgifter Från Roland Bergström att luta sig mot.
Att det skedde i samband med utpassering är en ren lögn.

Låt oss vända på steken. Ponera ett stort hus i Täby med ett värdpar och åtta gäster. På morgonen hittas Boris död på uppfarten intill sin bil. Ingen vet vad som hänt. Det enda vi vet är att han stacks ihjäl. Inget mordvapen, inget spår.

Kommissarien Clouseau undersöker saken grundligt och förhör alla i huset. Svårt att säga vem det var, eftersom det inte finns några bevis som pekar mot någon. Men så visar det sig att Berndt varit på toaletten under natten, haft fel på tiden för sitt toalettbesök, och ville dessutom inte gå in på detaljer kring vad han gjorde på toaletten.

Av detta sluter sig kommissarie Clouseau att Berndt är skyldig. Varför skulle han annars gå på toaletten, meddela fel klockslag för sitt besök, och dessutom undanhålla detaljer om vad han gjorde där? Förresten, vem skulle det annars vara? tänker han när han betraktar de övriga gästerna.

Det finns inga bevis, men Clouseau "kommer inte runt" Berndt och anhåller honom.

Det slår honom nämligen inte, att mördaren kanske inte är en av honom känd person; att det kan ha varit en okänd person som kom utifrån och mördade Boris, för att sedan avlägsna sig från platsen igen.

Är Clouseau en fiktiv person i en mordgåta på teve, är det givet att mördaren är "känd" och att kommissarien kan välja fritt på lösa indicier. Men om det vore en verklig kriminalgåta är förstås slutsatsen Clouseau drar helt orimlig, när det inte finns något substantiellt som pekar mot Berndt - eller någon annan. Gärningsmannen är nämligen okänd.

” Ett samtal som bör ha ägt rum närmare två minuter att döma av själva innehållet”

Och detta blir ju spekulation, kanske bara tog en minut? Henry minns fel?

Min poäng är att så många uppgifter är oklara och därför är det svårt att avskriva SE. Det är min uppfattning. Jag vet att många tycker annorlunda.

” De har dessutom bara muntliga uppgifter från Roland Bergström att luta sig mot”

Menar du att han inte är trovärdig?

Javisst är det spekulation från min sida.
Man skulle förstås kunna ge sig på att rekonstruera samtalet, med hela dess innehåll i den något sävliga SE stilen.
Men vad ger detta egentligen?
Jag poängterade att KP inte har presenterat ett underlag för sina slutsatser: att SE rent tidsmässigt inte kan ha kommit till platsen då två personer var upptagna med att ge första hjälpen.
Det är inte min uppgift att presentera ett exakt tidschema som friar Engström, men ett krav som vi har rätt att ställa på Palmeåklagaren är att han i sin framställning presenterar de fakta som han påstår sig ha.
Vilket han alltså inte gjort.

Jodå, Roland är säkert trovärdig, men han har aldrig sagt att SE stämplade ut på sekunden 23.19.
Ej heller att stämpelklockan satt i ytterdörren.

Om SE var det vittne han säger sig ha varit så är det väl näppeligen konstigt?