Citat:
Ja, det är möjligt. Något jag har tänkt på och tagit upp med exet för några år sedan, men som exet har avfärdat. Det har varit lite olika förklaringar. Allt från sömnbrist och att exet hellre lägger ner tid på våra barn (vilket är ok för mig då barnen är det absolut viktigaste för oss båda, men man behöver vårda den vuxna kärleksrelationen också), till att lusten inte finns, till att jag är för "dominant" (inte sexuellt dominant alltså, utan i vardagslivet) och att det har fått exet att tappa lusten. Olika förklaringar olika gånger. när jag har lyft både förlossningsdepression eller annan typ av ohälsa har exet bara ryckt på axlarna åt saken. Sedan är exet ganska handlingskraftig och får mycket gjort (som exet gillar att göra). Så jag vet inte, komplext är det.
Ja, hade det varit en annan person än barnens medförälder som hade varit såhär så hade jag absolut ställt personen mot väggen, inte bara för detta med det uteblivna sexlivet, utan för en mängd andra saker som inte kändes bra. Men det blir ganska mycket skörare när man har barn ihop. JA, det är skönt!
Ja, hade det varit en annan person än barnens medförälder som hade varit såhär så hade jag absolut ställt personen mot väggen, inte bara för detta med det uteblivna sexlivet, utan för en mängd andra saker som inte kändes bra. Men det blir ganska mycket skörare när man har barn ihop. JA, det är skönt!
Var det helt kärlekslöst mellan er?
Rörde ni varandra, kysstes, hånglade, masserade varandra?
Ville hon inte ens bli slickad? Vad hände med henne efter förlossning? Något hormonellt? Innan var ni som kaniner säger du. Sen noll. Så jäkla skumt. Drabbades hon av någon grym förlossningsskada?
Citat:
Var det helt kärlekslöst mellan er?
Rörde ni varandra, kysstes, hånglade, masserade varandra?
Ville hon inte ens bli slickad? Vad hände med henne efter förlossning? Något hormonellt? Innan var ni som kaniner säger du. Sen noll. Så jäkla skumt. Drabbades hon av någon grym förlossningsskada?
Rörde ni varandra, kysstes, hånglade, masserade varandra?
Ville hon inte ens bli slickad? Vad hände med henne efter förlossning? Något hormonellt? Innan var ni som kaniner säger du. Sen noll. Så jäkla skumt. Drabbades hon av någon grym förlossningsskada?
Ja, i princip var det kärlekslöst, iaf. från exets sida. Jag är både fysisk av mig och vill gärna säga fina saker till den jag älskar, så jag gav väl en hel del kärlek, iaf. till en början trots att jag inte fick mycket till respons. Efter två år började jag sakta ner med det, eftersom det inte verkade önskvärt med min kärlek.
Vi kramades några gånger per dag (exet oftast lite plikttroget, men ibland lite mer innerligt) och jag kunde få någon puss någon gång med några veckors intervaller, men mina läppar mötte hårda sammanbitna läppar och det märktes tydligt att exet inte ville pussas. Så till slut slutade jag ta initiativ till det också. Massage kunde jag få ibland, om jag var väldigt spänd efter träning. Inget hångel, för det ville inte exet. Jag rörde mycket vid exet till en början (tog alltid tillfället i akt när jag gick förbi exet att röra vid exet), gav komplimanger för hur snygg exet är, hur fin exet var med barnen osv. Men efter cirka två år slutade jag med det, eftersom jag märkte att det inte var önskvärt. Exet var inte intresserad av att röra vid mig/inte intresserad av att ge mig komplimanger. Massage ville exet inte ha.
Vi delade ganska lika på ansvar för hem och hushåll och för barnen.
Nej, jag fick inte röra de regionerna alls och exet ville inte röra mig vid de regionerna heller. Det var bara några ligg efter graviditet/förlossning men sedan upphörde det helt. Allt var ok med exets kropp.
Jag har frågat om både förlossningsdepression, "vanlig" depression, någon annan somatisk sjukdom. Exet hade olika förklaringar vid olika tillfällen, men säger att det inte är någon sjukdom iaf. Jag kände ofta att exet helt enkelt hade slutat älska mig. Men det hävdade exet bestämt att så var inte fallet.
Och exet ville knappt prata med mig. Men ringde någon god vän till exet så kunde exet prata långa, glada samtal och skratta högt och hjärtligt. Vilket kändes bra, för då fick jag iaf. se lite av den person jag blev kär i en gång i tiden... Härligt att se att exet nog ändå mådde ganska bra.
Fint att du frågar!
__________________
Senast redigerad av TomatKungen 2020-08-31 kl. 22:35.
Senast redigerad av TomatKungen 2020-08-31 kl. 22:35.
Citat:
Ja, i princip var det kärlekslöst, iaf. från exets sida. Jag är både fysisk av mig och vill gärna säga fina saker till den jag älskar, så jag gav väl en hel del kärlek, iaf. till en början trots att jag inte fick mycket till respons. Efter två år började jag sakta ner med det, eftersom det inte verkade önskvärt med min kärlek.
Vi kramades några gånger per dag (exet oftast lite plikttroget, men ibland lite mer innerligt) och jag kunde få någon puss någon gång med några veckors intervaller, men mina läppar mötte hårda sammanbitna läppar och det märktes tydligt att exet inte ville pussas. Så till slut slutade jag ta initiativ till det också. Massage kunde jag få ibland, om jag var väldigt spänd efter träning. Inget hångel, för det ville inte exet. Jag rörde mycket vid exet till en början (tog alltid tillfället i akt när jag gick förbi exet att röra vid exet), gav komplimanger för hur snygg exet är, hur fin exet var med barnen osv. Men efter cirka två år slutade jag med det, eftersom jag märkte att det inte var önskvärt. Exet var inte intresserad av att röra vid mig/inte intresserad av att ge mig komplimanger. Massage ville exet inte ha.
Vi delade ganska lika på ansvar för hem och hushåll och för barnen.
Nej, jag fick inte röra de regionerna alls och exet ville inte röra mig vid de regionerna heller. Det var bara några ligg efter graviditet/förlossning men sedan upphörde det helt. Allt var ok med exets kropp.
Jag har frågat om både förlossningsdepression, "vanlig" depression, någon annan somatisk sjukdom. Exet hade olika förklaringar vid olika tillfällen, men säger att det inte är någon sjukdom iaf. Jag kände ofta att exet helt enkelt hade slutat älska mig. Men det hävdade exet bestämt att så var inte fallet.
Och exet ville knappt prata med mig. Men ringde någon god vän till exet så kunde exet prata långa, glada samtal och skratta högt och hjärtligt. Vilket kändes bra, för då fick jag iaf. se lite av den person jag blev kär i en gång i tiden... Härligt att se att exet nog ändå mådde ganska bra.
Fint att du frågar!
Vi kramades några gånger per dag (exet oftast lite plikttroget, men ibland lite mer innerligt) och jag kunde få någon puss någon gång med några veckors intervaller, men mina läppar mötte hårda sammanbitna läppar och det märktes tydligt att exet inte ville pussas. Så till slut slutade jag ta initiativ till det också. Massage kunde jag få ibland, om jag var väldigt spänd efter träning. Inget hångel, för det ville inte exet. Jag rörde mycket vid exet till en början (tog alltid tillfället i akt när jag gick förbi exet att röra vid exet), gav komplimanger för hur snygg exet är, hur fin exet var med barnen osv. Men efter cirka två år slutade jag med det, eftersom jag märkte att det inte var önskvärt. Exet var inte intresserad av att röra vid mig/inte intresserad av att ge mig komplimanger. Massage ville exet inte ha.
Vi delade ganska lika på ansvar för hem och hushåll och för barnen.
Nej, jag fick inte röra de regionerna alls och exet ville inte röra mig vid de regionerna heller. Det var bara några ligg efter graviditet/förlossning men sedan upphörde det helt. Allt var ok med exets kropp.
Jag har frågat om både förlossningsdepression, "vanlig" depression, någon annan somatisk sjukdom. Exet hade olika förklaringar vid olika tillfällen, men säger att det inte är någon sjukdom iaf. Jag kände ofta att exet helt enkelt hade slutat älska mig. Men det hävdade exet bestämt att så var inte fallet.
Och exet ville knappt prata med mig. Men ringde någon god vän till exet så kunde exet prata långa, glada samtal och skratta högt och hjärtligt. Vilket kändes bra, för då fick jag iaf. se lite av den person jag blev kär i en gång i tiden... Härligt att se att exet nog ändå mådde ganska bra.
Fint att du frågar!
Du förtjänade och förtjänar mycket bättre! Jag blir illa berörd när jag läser din text. Jag får narcissistiska vibbar från ditt ex. Människor med narcissistiska drag hanterar inte att bli ifrågasatta eller kritiserade, hur konstruktivt det än är. De skjuter ifrån sig "det är inget fel på mig" "men du däremot"... De lägger gärna över sitt eget ansvar på andra och ger andra skulden för de egna bristerna.
Det är också "silent treatment". Hon gjorde sig fullständigt onåbar känslomässigt, fysiskt, verbalt, försatte dig i en situation där du tog på dig att försöka fixa situationen, du funderade "vad är det som har hänt", "hur kan jag fixa detta", "hur kan jag hjälpa henne", "vad kan jag göra" osv osv. En form av psykisk misshandel. Där den utsatte för silent treatment utplånar sig själv för att anpassa sig efter den andre, mycket skadligt.
Det var HENNES ANSVAR att hantera sitt psykiska mående och negativa förändring. Hennes ansvar att tala klarspråk och avsluta relationen eller försöka fixa den. Du gjorde vad du kunde, du fumlade i mörkret eftersom du inte nådde fram till henne. Det var HON som slutade kommunicera med dig.
Utan kommunikation, ingen rörelse framåt. Du gjorde inget fel. Jag hoppas att din självkänsla/självförtroende/egenvärde inte tog för stor skada. Skönt att du lämnade henne till slut. Du förtjänar det bästa, inte bli behandlad nonchalant och slarvigt. Kärlek.
__________________
Senast redigerad av Jenny9 2020-08-31 kl. 22:58.
Senast redigerad av Jenny9 2020-08-31 kl. 22:58.
Citat:
Ja, det är möjligt. Något jag har tänkt på och tagit upp med exet för några år sedan, men som exet har avfärdat. Det har varit lite olika förklaringar. Allt från sömnbrist och att exet hellre lägger ner tid på våra barn (vilket är ok för mig då barnen är det absolut viktigaste för oss båda, men man behöver vårda den vuxna kärleksrelationen också), till att lusten inte finns, till att jag är för "dominant" (inte sexuellt dominant alltså, utan i vardagslivet) och att det har fått exet att tappa lusten. Olika förklaringar olika gånger. när jag har lyft både förlossningsdepression eller annan typ av ohälsa har exet bara ryckt på axlarna åt saken. Sedan är exet ganska handlingskraftig och får mycket gjort (som exet gillar att göra). Så jag vet inte, komplext är det.
Ja, hade det varit en annan person än barnens medförälder som hade varit såhär så hade jag absolut ställt personen mot väggen, inte bara för detta med det uteblivna sexlivet, utan för en mängd andra saker som inte kändes bra. Men det blir ganska mycket skörare när man har barn ihop. JA, det är skönt!
Ja, hade det varit en annan person än barnens medförälder som hade varit såhär så hade jag absolut ställt personen mot väggen, inte bara för detta med det uteblivna sexlivet, utan för en mängd andra saker som inte kändes bra. Men det blir ganska mycket skörare när man har barn ihop. JA, det är skönt!
Ja märklig kvinna det där, man får alltid sina "wtf moments" med dom små liven.
Från helt on till helt off är ju något mer än bara trötthet eller lust eller vafan som helst och har ju knappast ens med dig att göra utan hänger ju ihop med barnet på något plan. Märkligt när det inte finns någon vilja alls att lösa det.
Citat:
Ditt fjantiga sätt gör att det känns som slöseri med tid att svara dig, men barnuppfostran är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat så jag gör ett nytt försök och hoppas att du klarar av att hålla dig till verkligheten och inte svävar ut i din fantasivärld igen.
Du vet ju ingenting om mina söner så jag kan berätta att båda två mår bra och är nöjda med sina liv, båda har bra vänner och en aktiv fritid, och båda har flickvänner. Båda har hittills uppnått det de vill i sina liv när det gäller studier, extrajobb, och körkort.
På vilket sätt anser du att det är synd om mina söner, och hur tycker du att man ska uppfostra barn?
Vad av det vi lär våra barn, att se sitt eget värde, vara omtänksamma, lära sig tänka självständigt, fatta egna beslut, och att stå för sina egna handlingar och åsikter, anser du vara fel?
Du vet ju ingenting om mina söner så jag kan berätta att båda två mår bra och är nöjda med sina liv, båda har bra vänner och en aktiv fritid, och båda har flickvänner. Båda har hittills uppnått det de vill i sina liv när det gäller studier, extrajobb, och körkort.
På vilket sätt anser du att det är synd om mina söner, och hur tycker du att man ska uppfostra barn?
Vad av det vi lär våra barn, att se sitt eget värde, vara omtänksamma, lära sig tänka självständigt, fatta egna beslut, och att stå för sina egna handlingar och åsikter, anser du vara fel?
Du skulle säga vad menar du? Vara ärlig med att dom är samma vrak mentalt som mammsen?
Bitch pls, du har noll trovärdighet. Det är synd om dom för att deras mamma är som hon är och deras pappa är som han är. En kvinna som har en sådan manssyn som du har, tillsammans med en absurd toffel som inte vågar sätta sin kvinna på plats är en perfekt grogrund för totala vrak till söner. En morsa med daddy issues som letar bad boys och en mentalt handikappad man med mommy issues som slåss mot andra män för skojs skull. Skall jag fortsätta eller börjar det bli elakt?
Citat:
Den ena inbillar sig att min man är en kriminell våldsverkare och den andra inbillar sig att han är en toffel, väldigt spridda skurar alltså och båda har ni fel.
Jag har aldrig slagit min man annat än vid sparring, och jag har aldrig slagit någon annan utom vid träning och som självförsvar.
Att du anser att det är galet och psykopatiskt att testa ordentligt om personen man tänker skaffa barn med är stabil det får stå för dig, men du har å andra sidan inte haft min uppväxt med grov misshandel.
Jag har aldrig slagit min man annat än vid sparring, och jag har aldrig slagit någon annan utom vid träning och som självförsvar.
Att du anser att det är galet och psykopatiskt att testa ordentligt om personen man tänker skaffa barn med är stabil det får stå för dig, men du har å andra sidan inte haft min uppväxt med grov misshandel.
Ja vi är två olika personer, duktig kicka.
Man är ju en toffel i sin relation till kvinnor, det är alltså fullt möjligt att vara både en toffel och en mördare samtidigt. Tramsfia. Nu ljuger du nog. Vad är provocera extremt menar du? Det jag säger du kommer inte komma någonstans om du tom ljuger för dig själv, jag läste ju vad du skrev, vi pratar inte om att skälla på någon.
Fan vet du om min uppväxt, måste vara skönt att alltid vara det största offret i alla lägen och ha det att skylla på va? Lilla sessan då.
__________________
Senast redigerad av Jenny9 2020-08-31 kl. 23:51.
Senast redigerad av Jenny9 2020-08-31 kl. 23:51.
Citat:
Bara så du vet så är vederbörande bara ute efter att attackera kvinnliga medlemmar med en massa substanslöst tjatter. Han bemöter aldrig trådens ämne eller medlemmarnas inlägg, märker han att det är en kvinnlig medlem så börjar han adressera denna med en massa kvinnohatiskt snömos. Kallar sina "antagonister" för än det ena än det andra nedsättande epitetet. Lite som JordenIsPlatt, de klarar helt enkelt av att ha vuxna sansade diskussioner med kvinnor. Och det verkar inte vara deras mål med sin medverkan här heller utan bara vräka ur sig det ena urbota idiotiska efter det andra.
Har haft flera sansade diskussioner med kvinnor här idag så den gemensamma nämnaren för den som konstant tjafsar med andra könet är inte jag. Självinsikt hjärtat självinsikt, det är viktigt för vuxna människor.
Varför skulle någons mål här vara att prata med kvinnor? Det var väldigt roligt skrivet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera