Den stora tråden om djurplågaren i Lerum !

Att gå från att döda en katt till att döda människor är ett väldigt stort steg. Och det steget kräver tid och utveckling, i destruktiv bemärkelse. Därför debuterar seriemördare med att plåga djur när de är småbarn. Precis på samma sätt som det kräver tid och utveckling att gå från att spela fotboll i Allsvenskan till att spela fotboll i Manchester United i Premier League. Och på samma sätt som 99% i Allsvenskan inte kan ta det steget, så tar inte 99% av djurplågare under 14 år ålder ta det steget. Än mindre då en vuxen djurplågare som debuterar i vuxen ålder.

Då är frågan kan vårt miffo vara ett undantag? Kanske är han det, men högst sannolikt inte. Men det går inte att garantera till 100% såklart. Och det är därför de har koll på honom. Och det är bra att de har det. Men ni måste förstå helheten. Det är så jävla uppenbart att han genom sitt mördande av katter försöker leka Zodiac. Han går igång på att leva ut en dröm som mördare, något som tusentals svenskar fantiserar om varje dag. Men hade han varit Zodiac så hade han förmodligen dödat 1-2 katter, tröttnat på det och direkt gått över till människor.

Det som skiljer eller förenar en riktig fängelsepsykopat från en low Life djurplågare?
Det som förenar de är bristande empati. Bristande empati för människor eller djur är inte något som bara en psykopat kan ha, det kan massa andra ha. Ofta autister och folk med aspberger.
Det som skiljer de från psykopaten är ofta begrepp som rädsla och tron på sig själva. Autistspektra störda individer känner rädsla, ångest, fruktan, depression och kan ofta ha en bristande tro på sig själva. Fängelsepsykopaten känner inte rädsla, ångest, och blir sällan deprimerad även om han ofta tror att han är deprimerad när han är nedstämd/uttråkad. Joel är mest sannolikt en mycket högfungerande autist med narcissistiska inslag/drag. En person som hade ambitioner om att bli skådespelare men som misslyckades med det och blev en bitter nolla. Kombinationen gjorde att han mördade katter. Och bristen på förnuft och smarthet gjorde att han åkte fast och blev en pillerdreglare i 10 års tid. En korkad jävel.

Fast nu har du ju en väldigt tydlig bild av hur saker ska fungera. En människas handlingar är ju trots allt inte helt statiska. Bara för att den "normala" gången är myra, skallbagge, groda, katt, hund, människa inom ett visst åldersspann, så betyder ju inte det att människor inte kan göra annorlunda.
Rent praktiskt är det ju ganska enkelt att ha ihjäl en människa, så det finns ju egentligen inga hinder som stoppar människor rent generellt från det. Utan det är ju snarare att gemene man inte vill det, av en mängd olika anledningar.
Det finns ju ingenting som säger att bara för att du dödar ett gäng katter - så kan du inte börja döda människor. Eller bara för att du inte dödade katter när du var 10 år gammal, så kan du inte döda en människa när du är 20. Det finns ju inga kopplingar mellan det. Alla seriemördare dödade inte djur när dom var unga, men vissa gjorde det. Det går inte att dra så räta linjer som du gör.

Och framför allt, vad är poängen med det? Vad är det du försöker uppnå med att argumentera för en poäng med att Joel inte skulle kunna bli en riktig människoseriemördare? Blir/blev han inte det - kanonbra! Men jag förstår inte varför du så envetet vill få fram att han aldrig skulle kunna ha blivit det. Det vet inte du, det vet inte jag, det vet troligtvis inte han själv heller.
Problemet med att döda katter på löpande band och konsumera dödsmaterial på nätet, är ju att han hela tiden höjden sin toleransnivå. Kanske går det att göra en poäng av att han där och då för 11 år sedan när han åkte fast inte hade löpt linan ut och dödat en människa om han fått möjligheten. Men lägg på lite trauma: Han träffar sin livs kärlek - som är otrogen och dumpar honom. Hans familj dör på ett tragiskt sätt. Skulle du då fortfarande vara lika övertygad om att han är en catkiller only för resten av livet? Det vet du inte.

Nackdelen är att en "psyksjuk" kan anses frisk efter något enstaka år och sedan släppas ut, trots att individens brott egentligen inte grundade sig i påstådd eller bedömd psykisk sjukdom. Finns sådana fall, och då är det mycket grova brott ska du veta.

Ganska vanligt att seriemördare plågar djur. Om han kissade i sängen på det så är det ännu troligare. Lägg på ett trauma på det så har du ett fint recept på en mördare.

Fast nu har du ju en väldigt tydlig bild av hur saker ska fungera. En människas handlingar är ju trots allt inte helt statiska. Bara för att den "normala" gången är myra, skallbagge, groda, katt, hund, människa inom ett visst åldersspann, så betyder ju inte det att människor inte kan göra annorlunda.
Rent praktiskt är det ju ganska enkelt att ha ihjäl en människa, så det finns ju egentligen inga hinder som stoppar människor rent generellt från det. Utan det är ju snarare att gemene man inte vill det, av en mängd olika anledningar.
Det finns ju ingenting som säger att bara för att du dödar ett gäng katter - så kan du inte börja döda människor. Eller bara för att du inte dödade katter när du var 10 år gammal, så kan du inte döda en människa när du är 20. Det finns ju inga kopplingar mellan det. Alla seriemördare dödade inte djur när dom var unga, men vissa gjorde det. Det går inte att dra så räta linjer som du gör.

Och framför allt, vad är poängen med det? Vad är det du försöker uppnå med att argumentera för en poäng med att Joel inte skulle kunna bli en riktig människoseriemördare? Blir/blev han inte det - kanonbra! Men jag förstår inte varför du så envetet vill få fram att han aldrig skulle kunna ha blivit det. Det vet inte du, det vet inte jag, det vet troligtvis inte han själv heller.
Problemet med att döda katter på löpande band och konsumera dödsmaterial på nätet, är ju att han hela tiden höjden sin toleransnivå. Kanske går det att göra en poäng av att han där och då för 11 år sedan när han åkte fast inte hade löpt linan ut och dödat en människa om han fått möjligheten. Men lägg på lite trauma: Han träffar sin livs kärlek - som är otrogen och dumpar honom. Hans familj dör på ett tragiskt sätt. Skulle du då fortfarande vara lika övertygad om att han är en catkiller only för resten av livet? Det vet du inte.

Det finns alltid oförutsägbara faktorer som kan spela in och påverka. Så är det i alla de andra fallen också med andra nollor som mördat djur som vuxna och sedan snabbt åkt fast, och diagnostiserats som handikappade autister.
Jag kan som sagt inte garantera att han inte skulle kunna komma att mörda någon människa. Precis som jag inte kan garantera att någon annan av hans sort inte skulle göra det. Vad jag pratar om sannolikhet och hur det oftast ser ut i verkligheten. Jag pratar om sannolikhet utifrån psykologiska parametrar och den fakta vi har att förhålla oss efter, betraktande hur det brukar se ut. Sedan är det en stor skillnad på att mörda någon och att bli en seriemördare. Det var främst begreppet seriemördare jag hade invändningar mot.

Men jag är inte emot att personer som honom hålls inspärrade och medicinerade. Det finns bevisligen en risk eftersom han har begått de här brotten tidigare. Och om bara en endaste människa kom till skada framöver så hade det varit en för mycket, eller ett djur för mycket. Hade jag fått bestämma så hade han och andra som honom endast beviljats tid i frihet med fotboja, efter det att de anses vara "färdigbehandlade".

Jag kan ju hålla med dig om att 18 katter, eller vad det nu var, är vääldigt många. Och att seriemördare, serievåldtäktsmän osv, ofta har en tendens att eskalera sitt våld. Hagamannen, Örebromannen, är väl "våra egna" närmaste exempel, och där såg man ju väldigt tydligt hur det gick från "klassiska" överfallsvåldtäkter, till att de blev utdragna, grova misshandlar med buntband och avbitna kroppsdelar.
18 katter känns ju då, som du är inne på, som en ganska utdragen "hobby". Fast det verkar ju dock som att Joel har haft en process i det också. Som jag minns det så började han med att dränka katter, innan han började knivhugga och stympa dem. Även om du tycker att det är myrsteg och ett tecken på att han är en töntig poser som inte skulle fixa att våldta och döda tjejer i en serie, så tycker jag ändå att han tog tydliga steg "framåt". Han avslutade ändå med att döda en hund, och vem vet, hade han stött på en ensam tjej den där kvällen, så kanske han hade tagit det steget. Och hade han inte åkt fast.. Ja, vi vet som tur är inte var han hade befunnit sig idag då i sin "process".

I stort sett alla inom rättspsykiatrin borde avtjäna sina straff bakom lås och bom när de är "färdigbehandlade", vilket dock skulle bli dyrt ekonomiskt. Det är oftast samma pådrivande faktorer som ligger tillgrund för deras brott, som för de som istället döms till fängelse. Om du tar Joel så begick inte han sina brott för att han fick en psykos och inte visste vad han gjorde, som han sedan plötsligt vaknade upp ur med hjälp av medicin. Han valde att begå brotten för att han tyckte det var häftigt och spännande, för att han fick ut något av det, för att han hade en bristande empati och för att han kände sig misslyckad. Och så är det med nästan alla andra där också, med några få undantag. Sedan har många en tillkommande psykisk sjukdom, men den är oftast inte hela boven i dramat.

Ska man se det krasst så tycker jag att de mer eller mindre bör lägga ner rättspsykiatrin helt, både ekonomiskt och sett till konsekvenser för onda handlingar. Medicinera individer kan de göra i fängelset, även ge de psykologhjälp. Rättspsykiatrin är en plats där vuxna behandlas som barn, och där frihet från ansvar råder. Ett ställe där folk kan gömma sig bakom "psykisk ohälsa" när de ertappas med brottslig verksamhet, och där de curlas med.

Det som varit gott med rättspsykiatrin i det här sammanhanget är ju att Joel fastnat där i över 10 år, och om han tagit straffet som en frisk människa så hade han varit ute senast 2011 efter maxstraff två år. Rättspsyk som det ser ut nu har ju lite av en förmåga att hålla kvar människor i systemet, för enligt Peter Andiné kan psykiatrin vara "rädda" för att släppa ut folk vind för våg och friskförklara dem, just eftersom ansvaret då delvis ligger på dem, om något skulle inträffa i friheten. Och du vill ju inte ha på ditt cv att du släppte ut en kommande seriemördare för tidigt och ansåg att människan var färdigbehandlad. Då är det ju bara att boka in sig i Uppdrag Granskning direkt. Säkrare då att låta människan behandlas länge och väl. I fängelse finns ju inget sådant ansvar. Det finns ju ingen fängelsechef, myndighet eller politiker som anklagas för att ha släppt ut en fånge för tidigt, utan dom har bara för "lagen", eller vad det än må vara.

Du har nog rätt när jag tänker ett varv till. Om man ska se det ur nuvarande lagstiftnings synvinkel, och i det här fallet specifikt där det handlar om djurplågeri. Givetvis har du det.

Men en kattmördare är ju en väldigt liten del av alla som sitter inom rättspsykiatrin. Det finns ju mördare, våldtäktsmän och annat också. Folk som är dömda för mordbrand, mord, dråp, vållande till annans död, överfallsvåldtäkter osv. Jag kan tycka att en mördare aldrig ska få komma ut igen, och straffen för övriga brott borde vara 3 gånger hårdare/längre. Det är dyrt, men jag är villig att betala för det som skattebetalare.

Och jag kan tycka att folk som begått de här handlingarna ska straffas för det. Fängelsemiljö och fängelseregler tycker jag ska råda. Och det borde ju gå att bedriva behandlade verksamhet även inom vanliga anstalter. Medicinera, ha psykologsamtal och beteendesamtal.