Svenska Fotbollslandslaget

I och för sig är det väldigt vanligt nuförtiden att mittbackar kommer igång på en hög nivå först när de är runt 25-28 när de har samlat på sig en del rutin och har byggt upp en stark fysik.

Mittbackar peakar lite senare än exempelvis en yttermittfältare som lever på sin snabbhet.

En svensk spelare som vägrar bära den svenska landslagsdräkten och delta i Europa- och världsmästerskap är automatiskt diskvalificerad från det svenska landslaget.

Dennis Hadzikadunic vänder ryggen åt något som hundratusentals svenskar drömmer om: att få representera det svenska landslaget – det blågula landslag som tagit tre VM-medaljer och varit hem åt landslagshjältar som Niels Liedholm, Ralf Edström, Tomas Brolin, och Henrik Larsson.

Hadzikadunic har alltid varit tydlig med att det är vad som är bäst för hans karriär som styr hans landslagsval, och karriärister klarar sig landslaget bättre utan.

Känns lite som Haksabanovic. "Fan SvFF tofflar inte för mig så fort jag sett ok ut 1 säsong i allsvenskan medans X land gör det. Jag kör med dom".

All lycka till honom men känns inte som en stor förlust om han inte brinner för svenska landslaget eller har någon is i kistan. Hade vart kul att möta dem om alla de 3 nämnda svenskarna startar, och dunka in ett antal bollar.

Så är det naturligtvis. Har man inte hjärtat i Sverige ska man inte spela i landslaget heller. Det som är tråkigt med den här killen och flera andra är att de redan spelat en massa junior- och U21-landskamper och säkerligen också varit med på diverse av Svenska Fotbollförbundet anordnade elitläger. Kort sagt, Sverige har satsat mycket pengar på de här killarna som vi nu inte får tillbaka. Vi har utbildat dem, men får inte skörda frukterna av det. Dessutom har de tagit platser i landslagen som i stället kunde ha gått till spelare som känner en ära och stolthet över att representera Sverige.

Bosnien har inte gjort ett dugg för Hadzikadunics karriär, och frågan är varför vi ska bekosta utbildningen för andra länders landslagsspelare? Kanske borde det införas nåt slags karens så att man inte kan gå direkt från ett landslag till ett annat även om det handlar om juniorer eller U21-spelare? Det skulle minska legoknektsprägeln på det hela och kanske få spelarna att tänka efter i tidig ålder vilket land de faktiskt vill representera.

FIFA:s regelverk angående detta brukade vara mycket mer strikt.

Tim Cahill fick inte göra sin landslagsdebut för Australien förrän år 2004 vid 24 års ålder när FIFA lättade på sitt regler. Anledningen var att han som 14-åring (!) hade gjort ett par U20-landskamper för dåvarande Västsamoa (som Cahill kunde representera eftersom han bott där ett par år som liten) vilket bannlyste honom från att representera något annat landslag (t ex ville Irland att han skulle spela för dem i VM 2002 genom Cahills farföräldrar).

Frågan är om detta system verkligen är någonting man vill tillbaka till. Kan man verkligen förvänta sig att en tonåring tackar nej till ett landslagsläger när de vid den tidpunkten inte har någon aning om vilken landslagskarriär de har framför sig?

Jo, jag vet att man har ändrat reglerna på flera nivåer, t.ex. att det numera bara är landskamper av tävlingskaraktär som räknas in för seniorer. Men när man ser till konsekvenserna så måste kanske ändå något göras. I stället för att ha livstidsförbud mot att byta landslag (vilket var fel) kunde man som sagt ha en karens, ungefär som i friidrotten (där afrikaner som köps rakt av är ett stort problem), på förslagsvis två år.

Om vi talar om U21-spelare så är det ju så gott som alltid myndiga personer över 18 år det rör sig om, och åtminstone dessa borde man kunna ställa krav på att de ska veta vilket landslag de vill representera. Hur ska man annars komma åt problemet med spelare som bjuder ut sig till högstbjudande, ställer orimliga krav på landslagsspel eller utnyttjar ett lands välvilja och naivitet för att sedan representera ett annat?

Nu verkar det som gott som bekräftat att Dennis Hadzikadunic byter landslag till Bosnien då han tagit bort ”SWE U21” i sin bio på Instagram. Tyvärr men känns som att svenska landslaget måste göra något och utmana Bosnien. Hoppas dem gjort det annars är det rätt konstigt.

Är bara att låta honom byta, spelar man landslagsspel mer för karriärens skull så är det bara önska honom lycka till oavsett hur duktig/lovande man är.

Vi har redan några hyfsade mittbackar som knackar på dörren och som vi kan ta ut om det blir mittbackskris som det var när vi skulle möta Spanien förra sommaren.

Det är ett bra förslag. Låt säga att Hadzikadunic gör en U21-landskamp hösten 2020. Då kan han inte byta till Bosnien förrän hösten 2022. Låt detta även gälla träningslandskamper så att såna som Saman Ghoddos och Dino Islamovic inte kan göra landskamper för Sverige i januari för att sedan spela mästerskapskval för ett annat land ett halvår senare. Då blir de tvungna att tacka nej till svenskt landslagsspel ifall de senare vill representera nåt annat landslag.

Då kan Bosnien plocka Tankovic och/eller Kacaniklic runt Januari 2022 om dem inte har spelat en match för Sverige sen denna Januariturné?
I övrigt låter det som en bra idé.

Nej, eftersom både Tankovic och Kacaniklic är låsta till Sverige för all framtid i och med att de spelat tävlingsmatcher för Sverige. Jag pratar om såna som inte har representerat A-landslaget i tävlingssammanhang, såsom Dino Islamovic, Saman Ghoddos, Anel Ahmedhodzic, och Dennis Hadzikadunic.

I dagsläget blir man bara låst till ett landslag ifall man representerar det i en tävlingslandskamp. Flashback-skribenten ingetbranick och jag argumenterar för att U-kamper och träningslandskamper ska låsa en spelare till ett landslag under en kortare tidsperiod, förslagsvis 2 år. I nuläget finns det ingen sådan låseperiod vilket bäddar för att spelare som Ghoddos gör träningsmatcher för Sverige i våren 2017 och sedan kvalmatcher för Iran hösten 2017. På samma sätt spelar Hadzikadunic U21-EM-kvalmatcher för Sverige under våren 2020 och sedan A-landskamper för Bosnien hösten 2020. Dessa snabba landslagsbyten borde inte få tillåtas.

Grankvist och Claesson skadade. Sebbe och Jakob Johansson har inte varit bra.

Olsen
Krafth - Lindelöf - Jansson - Augustinsson
Kulusevski - Ekdal - Olsson - Forsberg
Isak - Quaison

Fast detta är för offensivt. Vi möter Frankrike och Portugal härnäst. Lewicki istället för Olsson, Sema istället för Forsberg för att få bättre defensiv balans.