2020-07-14, 20:23
  #4933
Medlem
Kvalitetssnuss avatar
Har läst väldigt mycket av denna tråden den senaste tiden. Skönt att se andra i en liknande sits som försöker ta sig i kragen, det har varit en oerhört stabil krycka och jag vill bara tacka alla som har delat med sig, även om ni lyckats bli bättre eller ej.. Tack!

Jag började dricka runt 16, fram till ca 28 blev det en salig blandning av i princip vad jag än kom över. Har vid det här laget testat det mesta förutom herion även om jag aldrig fastnat i ett beroende annat än psykiskt.. Egentligen har drogerna inte orsakat så mycket problem förutom riskerna det medför, socialt så väl som ekonomiskt.

Mitt problem är att jag de senaste åren har börjat känna att det inte längre är jag som styr över alkoholen.. Allt för många gånger har benen styrt sig själva till närmaste sunkhak efter jobbet, trots att jag tidigare på dagen lovat mig själv att idag ska jag fan inte dricka.. Jag har aldrig kunnat dricka som ''folk'' det här med att bara ta ett par bärs och dra hem sen? Jo tjena.. Det senaste året har jag i princip fått blackout varannan gång jag druckit, detta har resulterat i att jag sårat de omkring mig, isolerat mig från vänner, tärt på en relationen med tjejen, idiotbeslut, avskyvärt beteende och allmän dräggighet.. Som resultat har jag börjat supa själv, jag är snubben på 30 bast som sitter på sunkkrogen bland alkisar och blir dyngrak på en tisdag.. Hur fan blev det så här?

Umgås egentligen inte med någon längre. Sitter här på semestern och försöker få ordning på mig själv, promenader, tränar, bättre kost och allt det där. När suget varit för stort har jag gått ut och joggat eller gått ut och promenerat i timmar, detta har hjälpt otroligt mycket. Men här om dagen sa foten ifrån och nu kan jag knappt gå. Så här sitter man på arslet och tycker synd om sig själv. Och då blir självklart suget på alkohol 10 gånger kraftigare. Troligtvis därför jag valde att skriva här idag.

Mitt drickande är något sporadiskt, jag gör det när jag får chansen, jag är långt ifrån lika illa ute som så många andra i tråden, men jag har druckit allt ifrån 2-4 gånger i veckan de senaste året. Oftast 5-7 50cl öl och 1-3 6or whiskey om man är på random sunkhak, hemma blir det snarare 12-16 50cl av valfri billig skitöl. Detta sköljs självklart ner så snabbt som möjligt för maximal effekt.. Fy fan vad illa det är när jag faktiskt ser det i text.

Jag tror inte har jag något fysiskt beroende värt att nämna, men det psykiska tär på mig. Kan inte sluta tänka på att det vore så jävla gött att bara ta en öl och stänga av en stund.. Men jag vet ju hur det slutar..

Som tur är har jag lyckats sköta jobbet, även om det har blivit norm att jobba bakis minst 2 gånger i veckan..

Men är som sagt så jävla trött på skiten, att man inte kan bete sig och gång på gång på gång måste be de runt om kring en om ursäkt för att man förvandlas till något jävla monster så fort man dricker.

Nu har jag i alla fall lyckats hålla mig nykter i 8 dagar. Anledningen till att jag skriver är väl mest för att ventilera, och att idag kändes som en riktigt jävlig dag och jag behövde få ut mina tankar på något sätt.

Tack till er som orkade läsa så här långt.
Citera
2020-07-16, 12:07
  #4934
Medlem
PaoloRobertos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kvalitetssnus
Har läst väldigt mycket av denna tråden den senaste tiden. Skönt att se andra i en liknande sits som försöker ta sig i kragen, det har varit en oerhört stabil krycka och jag vill bara tacka alla som har delat med sig, även om ni lyckats bli bättre eller ej.. Tack!

Jag började dricka runt 16, fram till ca 28 blev det en salig blandning av i princip vad jag än kom över. Har vid det här laget testat det mesta förutom herion även om jag aldrig fastnat i ett beroende annat än psykiskt.. Egentligen har drogerna inte orsakat så mycket problem förutom riskerna det medför, socialt så väl som ekonomiskt.

Mitt problem är att jag de senaste åren har börjat känna att det inte längre är jag som styr över alkoholen.. Allt för många gånger har benen styrt sig själva till närmaste sunkhak efter jobbet, trots att jag tidigare på dagen lovat mig själv att idag ska jag fan inte dricka.. Jag har aldrig kunnat dricka som ''folk'' det här med att bara ta ett par bärs och dra hem sen? Jo tjena.. Det senaste året har jag i princip fått blackout varannan gång jag druckit, detta har resulterat i att jag sårat de omkring mig, isolerat mig från vänner, tärt på en relationen med tjejen, idiotbeslut, avskyvärt beteende och allmän dräggighet.. Som resultat har jag börjat supa själv, jag är snubben på 30 bast som sitter på sunkkrogen bland alkisar och blir dyngrak på en tisdag.. Hur fan blev det så här?

Umgås egentligen inte med någon längre. Sitter här på semestern och försöker få ordning på mig själv, promenader, tränar, bättre kost och allt det där. När suget varit för stort har jag gått ut och joggat eller gått ut och promenerat i timmar, detta har hjälpt otroligt mycket. Men här om dagen sa foten ifrån och nu kan jag knappt gå. Så här sitter man på arslet och tycker synd om sig själv. Och då blir självklart suget på alkohol 10 gånger kraftigare. Troligtvis därför jag valde att skriva här idag.

Mitt drickande är något sporadiskt, jag gör det när jag får chansen, jag är långt ifrån lika illa ute som så många andra i tråden, men jag har druckit allt ifrån 2-4 gånger i veckan de senaste året. Oftast 5-7 50cl öl och 1-3 6or whiskey om man är på random sunkhak, hemma blir det snarare 12-16 50cl av valfri billig skitöl. Detta sköljs självklart ner så snabbt som möjligt för maximal effekt.. Fy fan vad illa det är när jag faktiskt ser det i text.

Jag tror inte har jag något fysiskt beroende värt att nämna, men det psykiska tär på mig. Kan inte sluta tänka på att det vore så jävla gött att bara ta en öl och stänga av en stund.. Men jag vet ju hur det slutar..

Som tur är har jag lyckats sköta jobbet, även om det har blivit norm att jobba bakis minst 2 gånger i veckan..

Men är som sagt så jävla trött på skiten, att man inte kan bete sig och gång på gång på gång måste be de runt om kring en om ursäkt för att man förvandlas till något jävla monster så fort man dricker.

Nu har jag i alla fall lyckats hålla mig nykter i 8 dagar. Anledningen till att jag skriver är väl mest för att ventilera, och att idag kändes som en riktigt jävlig dag och jag behövde få ut mina tankar på något sätt.

Tack till er som orkade läsa så här långt.

Låter som att du är på rätt väg!
Keep fighting!
Citera
2020-07-20, 15:23
  #4935
Medlem
Krackhauss avatar
Jag känner i princip endast suget att dricka när jag sitter ensam i min bostad. Då är det mer eller mindre kört varenda eviga gång. Är jag med familjen, middag, grilla eller vad som, så känner jag inget sug alls. Jag kan ta en öl eller dricka ett glas vin till maten om det passar men annars dricker jag hellre vatten.

Jag vet hur jag fungerar och varför det triggas när jag sitter där i soffan i min ensamhet. Då kommer ångesten som en lavin. Tyngre ångest än den allmänna dagliga dosen. Existentiell ångest på en helt annan nivå. Utöver det, tomheten, ensamheten, grubblandet och icke att förglömma, den outhärdliga tristessen. Hur än dagen tidigare sett ut, det kommer ändå. Alltid.

Jag har gjort allt man kan tänka sig för att motarbeta det (inom möjlighetsramen), det klassiska träna, promenera, städa, fixa, läsa. Name it, jag har gjort det. Det spelar ingen roll att jag promenerar i timmar, alltså timmar.. tills jag inte orkar längre. Förr eller senare så kommer det. Det är bara att skjuta upp det oundvikliga. Visst hjälper det mycket, det gör det men liksom långt ifrån helt och hållet.

Det känns som att något är i obalans i min hjärna eller något. Det kanske är såhär jag är, vet fan inte längre. Kände ju inte såhär förr, tror jag. Kanske blivit så med tiden? Hur vet man? Är det något odiagnosticerat som tar kål på mig mer och mer för varje år som går?
Var inne i vården med utredning för en specifik diagnos för några år sedan, testade olika medicineringar men allt blev bara mycket värre så lade av. Avskräckt sedan dess.

Jag gillar fan inte ens alkohol längre. Mår dåligt av att vistas inne på bolaget men ändå så köper jag på mig skiten. För jag har det i bakhuvudet hela tiden att mörkret kommer att komma förr eller senare och då orkar man inte stå försvarslös när man redan mår dåligt.

Har kommit till insikten att det är min facking livssituation som är problemet, inte alkoholen.
Obalans med något i hjärnan kan jag ju i nuläget inte få bekräftat. Inte heller diagnocistiska alternativ.
Men jag måste väl ge fan i det tills jag fått ordning på mitt liv. Men hur det ska gå till vet jag inte.. har stått i den här pölen och stampat i flera år. Tro mig jag har försökt men ska försöka igen. Denna gång kanske lite mer organiserat och verkligen satsa hårt på det som verkligen går att förändra här och nu. Resten får vänta helt enkelt. Bena ut det lite i steg, typ.

Har börjat snegla på andra alternativ som kan nyttjas vid behov nu när jag ska försöka styra upp den här skutan. Cannabis var det flera år sedan jag använde men kanske ska testa igen. Även korttidsverkande benz för kvällen. Har det i färskt minne hur det är att vara fast på den lömska alpran och dess at cold turkey så är relativt riskfritt att ta sporadiskt vid behov tror jag.

Let's do this
__________________
Senast redigerad av Krackhaus 2020-07-20 kl. 15:32.
Citera
2020-07-23, 23:26
  #4936
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kvalitetssnus
Har läst väldigt mycket av denna tråden den senaste tiden. Skönt att se andra i en liknande sits som försöker ta sig i kragen, det har varit en oerhört stabil krycka och jag vill bara tacka alla som har delat med sig, även om ni lyckats bli bättre eller ej.. Tack!

Jag började dricka runt 16, fram till ca 28 blev det en salig blandning av i princip vad jag än kom över. Har vid det här laget testat det mesta förutom herion även om jag aldrig fastnat i ett beroende annat än psykiskt.. Egentligen har drogerna inte orsakat så mycket problem förutom riskerna det medför, socialt så väl som ekonomiskt.

Mitt problem är att jag de senaste åren har börjat känna att det inte längre är jag som styr över alkoholen.. Allt för många gånger har benen styrt sig själva till närmaste sunkhak efter jobbet, trots att jag tidigare på dagen lovat mig själv att idag ska jag fan inte dricka.. Jag har aldrig kunnat dricka som ''folk'' det här med att bara ta ett par bärs och dra hem sen? Jo tjena.. Det senaste året har jag i princip fått blackout varannan gång jag druckit, detta har resulterat i att jag sårat de omkring mig, isolerat mig från vänner, tärt på en relationen med tjejen, idiotbeslut, avskyvärt beteende och allmän dräggighet.. Som resultat har jag börjat supa själv, jag är snubben på 30 bast som sitter på sunkkrogen bland alkisar och blir dyngrak på en tisdag.. Hur fan blev det så här?

Umgås egentligen inte med någon längre. Sitter här på semestern och försöker få ordning på mig själv, promenader, tränar, bättre kost och allt det där. När suget varit för stort har jag gått ut och joggat eller gått ut och promenerat i timmar, detta har hjälpt otroligt mycket. Men här om dagen sa foten ifrån och nu kan jag knappt gå. Så här sitter man på arslet och tycker synd om sig själv. Och då blir självklart suget på alkohol 10 gånger kraftigare. Troligtvis därför jag valde att skriva här idag.

Mitt drickande är något sporadiskt, jag gör det när jag får chansen, jag är långt ifrån lika illa ute som så många andra i tråden, men jag har druckit allt ifrån 2-4 gånger i veckan de senaste året. Oftast 5-7 50cl öl och 1-3 6or whiskey om man är på random sunkhak, hemma blir det snarare 12-16 50cl av valfri billig skitöl. Detta sköljs självklart ner så snabbt som möjligt för maximal effekt.. Fy fan vad illa det är när jag faktiskt ser det i text.

Jag tror inte har jag något fysiskt beroende värt att nämna, men det psykiska tär på mig. Kan inte sluta tänka på att det vore så jävla gött att bara ta en öl och stänga av en stund.. Men jag vet ju hur det slutar..

Som tur är har jag lyckats sköta jobbet, även om det har blivit norm att jobba bakis minst 2 gånger i veckan..

Men är som sagt så jävla trött på skiten, att man inte kan bete sig och gång på gång på gång måste be de runt om kring en om ursäkt för att man förvandlas till något jävla monster så fort man dricker.

Nu har jag i alla fall lyckats hålla mig nykter i 8 dagar. Anledningen till att jag skriver är väl mest för att ventilera, och att idag kändes som en riktigt jävlig dag och jag behövde få ut mina tankar på något sätt.

Tack till er som orkade läsa så här långt.
Bra jobbat att du lyckas hålla dig nykter i åtta dar! Ta en dag i taget och tänk i för långt fram så kan du se att det till slut ordnar sig. Som du skriver är ditt drickande inte i klass med en A-lagare, och det stämmer. Du är fortfarande ung och alkoholen har nog inte satt klorna i dig på riktigt än. Vilket är bra, så kämpa vidare så ska du se att det ordnar sig.

Jag själv skrev i den här tråden för drygt två månader sedan. Jag befann (och befinner mig fortfarande bör medges) i en liknande situation som du är i. Som du skriver är det mer eller mindre en norm att jobba bakis två gånger i veckan. För sju/åtta veckor sedan sökta jag faktiskt hjälp med mitt drickande. Skammen som tog emot var enorm när jag satt hos läkaren och tårarna ville inte sluta spruta. Sedan fick jag träffa psykolog och fick samtalsstöd, även där grät jag mycket och jag tror det beror på att det var en tung, tung sten till börda som jag äntligen fick lämna över till någon annan. Jag fick en alkoholdagbok och sedan var det bara att försöka föra anteckningar kring mitt drickande och prata med en sjuksköterska en gång veckan samt ringa in när det var som värst (lider av mycket självmordstankar dessutom).

Första veckan drack jag på som vanligt, runt 30-40 standardglas på en vecka. Nästkommande två veckor hade det sjunkit till 20 standardglas/vecka. Detta utan att jag egentligen ansträngde mig för att dricka mindre, det bara blev så. Sedan boom, fyra veckor utan en droppe alkohol. Jag hade lite tur eftersom jag ena veckan var på semester och hade inte tillgång till alkohol, och två helger som jag inte heller hade riktigt tillgång till alkohol. Dessutom vill man ju inte dricka dagen innan man ska träffa sin kontaktperson på psyket, så jag hittade alltid anledningar att inte dricka alkohol, vilket var skönt. Vet att jag exempelvis bokade in tvättstugan klockan 7 på lördagsmorgon bara för att ge mig en ursäkt att vara nykter på fredagskvällen, det funkade.

Tyvärr så bröt jag min nykterhetsperiod efter en månad eftersom suget blev lite för mycket. Egentligen var det inget sug då, utan jag blev påmind om alkohol och då började tankarna sätta fart och allting stämde överens. Det var fredag, jag hade jobbat hela dagen, jag förtjänade faktiskt att få ta det lugnt och så vidare. Om jag inte hade blivit påmind om alkohol den dagen och om det inte varit just en fredag, så tror jag nog att jag inte hade druckit. Under hela denna tid har jag fortsatt att anteckna i min alkoholdagbok och saker och ting försätter att förbättras. För det första så finns den där vita månaden kvar och den kommer alltid att finnas där, den kan ingen ta ifrån mig. För det andra så har jag inte haft någon mer fylla sedan den där fredagen. Jag har druckit en gång till sedan dess, men det var bara tre standardglas eftersom min mamma fyllde år. Snart är jag uppe i en vecka utan en droppe alkohol och det känns grymt skönt.

Jag vet att tips och råd är väldigt individuella och att det som fungerar för mig behöver inte nödvändigtvis fungera för dig. Men här kommer några råd som du kan få som hjälpte mig. Och det bör tilläggas att jag fortfarande kämpar med mitt problematiska drickande och jag har en lång väg kvar. Men jag har kommit en bit på vägen och det är jag glad för.

1) Om ditt drickande är någonting du känner stor skam över och något som du håller för dig själv så kan det vara en bra idé att öppna upp. Antingen för dina nära och kära eller genom att söka hjälp, helst både och. För mig blev "alkoholproblematiken" så mycket mer lätthanterlig när jag får bolla tankar och idéer med någon och samtidigt få empati och stöd från någon. Det känns lite lättare på något sätt.

2) Fokusera på det positiva med att inte dricka. Ibland när suget kommer brukar jag tänka: "Gud, vad skönt det är att vakna upp 8-9 på helgen och vara helt nykter, ingen huvudvärk och inget illamående, wow!". Jag gillar att laga mat, så detta kanske appliceras mer på mig, men när suget kommer brukar jag tänka att det vore riktigt nice med en god italiensk pasta eller hemmagjord pizza i ugnen ikväll. Visst kan man laga mat när man är full, men det är svårt om matlagningen tar lite längre tid och är avancerad.

3) Som du själv redan har listat ut så är det viktigt att hålla sig upptagen med saker att göra. I ditt fall skriver du träna och gå promenader, vilket är grymt! Det gör jag också. Ska försöka att gå någon språkkurs och kanske plugga någon kurs på universitet också, bara så att jag kommer ut och slipper tänka på alkohol.

4) Var inte rädd för återfall. Lyckas du vara nykter en vecka, eller två veckor eller en månad, men sedan drar på krogen. Se inte det som ett misslyckande. Den där vita veckan eller månaden kan ingen ta ifrån dig. Den finns fortfarande inom dig och kommer ge dig kraft att ta nya tag. Dessutom har du något att jämföra med och kommer inse hur mycket bättre du mådde när var nykter än när du drack.

Lycka till, du kommer klara det!
__________________
Senast redigerad av Ensamforalltid 2020-07-23 kl. 23:30.
Citera
2020-07-31, 15:27
  #4937
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av knickedick108
Jag önskar och hoppas att du ska klara av att ta steget. Jag har varit nykter i fyra månader nu och det är faktiskt inte så jävligt som jag trodde det skulle vara.
Ja, så kan vi konstatera att det höll prick 4 månader. Jag överlevde midsommar och veckan efter lämnade jag helt rent blodprov. För att FIRA köpte jag 2 burkar 7,5 efter jobbet. Därefter har jag druckit 4 öl varannan dag, jävla skit!! Nåja, kavla upp ärmarna och ta nya tag. Idag har jag varit nykter 1 vecka och nu drar jag med familjen på 14 dagars bilsemester = ingen alkohol.
Citera
2020-08-02, 11:05
  #4938
Medlem
xantranxs avatar
Jag blev nykter efter 3år... Tack vare AMF... Slutade helt enkelt att "tänka" på alkoholen 🙃
Citera
2020-08-11, 09:01
  #4939
Medlem
Hej hej nu är det min tur att bli nykter efter semestern , jag har druckit sjukt mycket under semestern och har mycket alkoholism i min släkt.
Jag har även haft dåliga alkohol vanor innan semester så som inte kunna vara nykter en enda helg och vardags drickande ..
Nu har jag bestämt mig att vara nykter 2veckor och 6 dagar 🙂 så får se hur det går hoppas jag klarar det, om det blir allt för jobbigt så är det ett dåligt tecken men går det bra kommer jag fortsätta med mitt drickande efter tiden har gått men trappa ner på det
Citera
2020-08-11, 09:22
  #4940
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Guld.feber
Hej hej nu är det min tur att bli nykter efter semestern , jag har druckit sjukt mycket under semestern och har mycket alkoholism i min släkt.
Jag har även haft dåliga alkohol vanor innan semester så som inte kunna vara nykter en enda helg och vardags drickande ..
Nu har jag bestämt mig att vara nykter 2veckor och 6 dagar 🙂 så får se hur det går hoppas jag klarar det, om det blir allt för jobbigt så är det ett dåligt tecken men går det bra kommer jag fortsätta med mitt drickande efter tiden har gått men trappa ner på det
Att trappa ner på drickandet och dricka måttligt kan vara det svåraste som finns för oss problemdrickare. Mission Impossible kanske. Men man måste börja någonstans och din lever kommer tacka dig för de tre veckor som du är nykter.
Citera
2020-08-11, 09:28
  #4941
Medlem
mrtowlies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Guld.feber
Hej hej nu är det min tur att bli nykter efter semestern , jag har druckit sjukt mycket under semestern och har mycket alkoholism i min släkt.
Jag har även haft dåliga alkohol vanor innan semester så som inte kunna vara nykter en enda helg och vardags drickande ..
Nu har jag bestämt mig att vara nykter 2veckor och 6 dagar 🙂 så får se hur det går hoppas jag klarar det, om det blir allt för jobbigt så är det ett dåligt tecken men går det bra kommer jag fortsätta med mitt drickande efter tiden har gått men trappa ner på det

Låter inte alls som du är redo att bli nykter, tyvvär. Du tycker att ett par veckors nykterhet efter en söndersupen semester (när man är som mest motiverad att ta det lugnt) är kvitto på att kan dricka normalt efteråt...ja du tjena.

Slösa inte bort för många år med den här jävla dödsdansen med alkoholen, ju snabbare du vaknar, destå bättre - så kan du börja leva igen.
Citera
2020-08-11, 14:54
  #4942
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mrtowlie
Låter inte alls som du är redo att bli nykter, tyvvär. Du tycker att ett par veckors nykterhet efter en söndersupen semester (när man är som mest motiverad att ta det lugnt) är kvitto på att kan dricka normalt efteråt...ja du tjena.

Slösa inte bort för många år med den här jävla dödsdansen med alkoholen, ju snabbare du vaknar, destå bättre - så kan du börja leva igen.

Nä men om det går så går det , funkar det inte då har jag uppenbart problem , om jag där emot klarar att vara nykter 3 veckor för att sedan kunna mindre så är det värt ett försök
Citera
2020-08-11, 14:55
  #4943
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ensamforalltid
Att trappa ner på drickandet och dricka måttligt kan vara det svåraste som finns för oss problemdrickare. Mission Impossible kanske. Men man måste börja någonstans och din lever kommer tacka dig för de tre veckor som du är nykter.

Ja Jo jag vet men klarar jag trappa ner efter 3veckor så är det ju bra , om jag inte klarar det så har jag uppenbart problem
Citera
2020-08-11, 15:07
  #4944
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Guld.feber
Ja Jo jag vet men klarar jag trappa ner efter 3veckor så är det ju bra , om jag inte klarar det så har jag uppenbart problem
Absolut. Det är inget fel med att försöka att göra dig själv mer medveten om ditt drickande. Som sagt, en tre-veckors-paus kommer din kropp och själ att tacka dig för.

Tänk bara på att det egentligen är ganska få människor som har förmågan att dricka ansvarsfullt och måttligt. På ytan verkar dessa människor nöja sig med ett glas rött till maten eller en liten stark till fotbollen. Men under denna fasad så brukar även dessa människor i slutändan öka sitt alkoholintag sakta men säkert och sedan vakna upp en morgon och undra varför man mår så risigt. Alkohol är en mycket beroendeframkallande och farlig drog. Att dricka ansvarsfullt och måttligt är lika lätt som att använda heroin måttligt, i slutändan är det helt enkelt lättare att bara avstå helt.

Men som sagt, testa tre-veckors-perioden. Skriv dagbok och analysera efteråt hur du mått och känt dig under tiden. Lycka till!
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in