Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Inte ens pappans agerande eller brott belyser åklagaren utan det är inte klarlagt vad som hände och där är det upp till åklagare att ha bättre bevis. Det blir dock svårt eftersom expertisen i fallet inte med säkerhet kan konstatera att flickan fick droger tidigare, och inte är det bevisat att det inte var en olycka gällande huvudskadan. Du har missuppfattat domslutet helt enkelt.

EN gång till då det är inte bevisat att det var mord alltså inget direkt uppsåt. Det är inte bevisat att det är synnerligen grov misshandel. Det som hon döms för är att hon brister i tillsynen och struntar i att ringa då flickan ramlar/våld/faller/. Alltså grovt vållande till annans död.

Jag förstår vad ni säger!
Men jag tycker att något är fundamentalt fel i det svenska rättsystemet när man kan var delaktig i att plåga, döda och dessutom skända sitt barn efter döden och bara få 19 månader fängelse. Eller inte ens det, i de 19 månaderna rymms ju straffet för två narkotikabrott oxå.
Nitton månader. Det blir 12-13 månader om man tar bort delen och vad satt hon häktad? 6 månader?

Så nej jag tycker inte att lagarna räcker om Rebeckas konsikvenser för vad hon gjort får tillbringa något halvår på kåken.

Jag är inte jurist, men då barnkonventionen är lag tycker jag att det skulle kunna finnas utrymme att stärka upp lagstiftningen kring hur ursel förälder man får vara.

Först och främst: Denna domen handlar inte om "vad mamman gjort", utan vad mamman INTE har gjort. Detta då hon fälls för att inte ha ringt ambulans när Esmeralda var allvarligt skadad och var i behov av vård.

Att straffet är lågt i sammanhanget kan jag också hålla med om. Men nu är ju Vållande till en annans död ett oaktsamhetsbrott, där det juridiskt inte funnits något uppsåt eller någon avsikt. Hade det varit skyhöga straffsatser för detta brott hade det slagit enormt mot folk som inte haft något ont uppsåt, "varit vårdslösa", "gjort misstag", "slarvat" osv. Det hade heller inte varit möjligt att ha alltför höga straff för Vållande till annans död, eftersom uppsåtsbrotten Dråp och Mord måste ha ett klart högre straffvärde. Till diskussionen om det låga straffet i detta mål får man också tillägga att narkotikabrotten på sätt och vis är inbakade i "huvudbrottet" Grovt Vållande till annans död. För hade mamman inte varit påverkad hade detta brott inte bedömts som grovt, utan endast Vållande till annans död av normalgraden - Vilket hade betytt att straffet skulle bli ännu kortare.

P.S Du kan heller inte blanda in Barnkonventionen i detta, eftersom Barnkonventionen inte var lag när dessa brotten begicks.

Det som jag inte riktigt begriper dock är hur underlåtenhet att kalla på ambulans (vilket är en medveten handling) juridiskt kan likställas med att orsaka sitt barns död av oaktsamhet eller slarv. Jag skulle förstå det i ett sammanhang där en förälder inte är medveten om allvaret av skadan som barnet har ådragit sig. Men inte i ett fall där det är uppenbart att barnet är i ett så pass kritiskt tillstånd. Då har man ju gjort en medveten riskbedömning där en allvarlig utgång har tagits med i beräknande. Motiveringen ”mitt barn håller på att dö men jag kallar inte på ambulans för att jag inte vill bli anklagat för mord och förlora mina andra barn”, är det verkligen oaktsamhet? Jag är inte jurist och skulle gärna vilja förstå. Det känns helt enkelt inte logiskt.

Jag skall försöka reda ut det så gott det går...

Att brista i sitt garantansvar (i detta fall att inte påkalla ambulans) till följd av att ens barn avlider är ett medvetet risktagande, vilket enligt lagen utgör Vållande till annans död. För något uppsåt att döda har ju inte funnits. Detta kan likställas med en person som dricker sig berusad, sätter sig i en bil och råkar köra ihjäl en person. Dvs personen har gjort ett medvetet risktagande, då den kört bil berusad, men för den sakens skull inte haft uppsåt att döda vederbörande. (Dock skall sägas att "ett medvetet risktagande" anses som ett värre brott och därmed rubriceras som Grovt vållande till annans död).

"Jag skulle förstå det i ett sammanhang där en förälder inte är medveten om allvaret av skadan som barnet har ådragit sig. Men inte i ett fall där det är uppenbart att barnet är i ett så pass kritiskt tillstånd".
Här får man inte glömma att rätten skriver i domen att det inte är styrkt att mamman varit närvarande när barnet utsatts för våld och drogats ned. Det är med andra ord inte säkert att mamman sett vad som hänt och därmed inte vetat/förstått hur illa det var. Till detta skall tilläggas att mamman själv varit drogpåverkad vilket negativt kan ha påverka hennes bedömning av barnets hälsotillstånd.

Om man bortser från ovan nämnda så är det ju att åsidosätta garantansvaret att strunta i att larma för att man t ex är rädd att mista barnet. Men när det gäller att strunta i att larma för att man FAKTISKT utfört ett brott, så är det en rätt man har. För enligt europarätten och de mänskliga rättigheterna gällande "förbudet mot självkriminalisering" så har man ingen skyldighet att ange sig själv eller larma när man gjort sig skyldig till ett brott. Detta betyder att, vid det aktuella fallet när Esmeralda avlider, så har pappan i princip aldrig haft en plikt att larma. Medans mamman haft denna plikt fram tills Esmeralda avled - Men inte därefter, eftersom mamman då gjort sig skyldig till brott (Grovt vållande till annans död)

Tack för att du försöker förklara juridiken snåriga väg.

Det finns bandupptagningar där både mamman och pappan beskriver det som hände som olycka, hon ramlade i badkaret och de försökte återuppliva henne med konsgjord andning. Det finns oxå utlåtande från läkare som inte håller det för osannolikt att hennes liv gick att rädda. Men utgångspunkt i det tycker jag fortfarande att valet att inte kalla på hjälp är mycket likgiltigt. När man dessutom har en orsak till att inte kalla på hjälp, av räddsla för att mista de andra barnen har jag mycket svårt att se att det inte är avsiktligt.
Men vi kan väll konstatera att jag fortfarande önskar att en Lex Esmeralda stärkte upp möjligheten att straffa sådana som Rebecka.

Barnkonventionen blev lag 1/1- 2020, det vill säga innan detta brott begicks.

Vi vet inte hur medveten R va om Es tillstånd. Hon hade "trillat" och Patrik tog hand om henne i sovrummet medans hon knarka på i vardagsrummet. Först efter att han lindat in henne och det va försent, berättar han för R hur illa det gått. Vi vet ingenting om hur det såg ut där hemma den kvällen, det vet inte rätten iheller. Därför går det inte att bevisa saker och ting. Vi vet inte ens om Rebecka va medveten om nånting, kommer hon ens ihåg? Hon kommer endast ihåg den historien de pratat sig till, i inledande förhör, dock vagt. Man kan inte dömma för är något verkar uppenbart, tyvärr i detta fall.

Esmeralda dog 31/1. Men du kanske menar att de fick vårdnaden innan barnkonventionen blev lag?!

Väldigt mycket tyvärr i detta fall.

Jag kan tycka att faktumet att mamman inte minns. Är en faktor som borde tala till nackdel för Rebecka. Att välja att vara så drogad och samtidigt ha ansvar för tre barn borde vara straffbart i sig. Liksom faktumet att man av egoistisk skäl inte slog larm om vare sig olyckan eller dödsfallet. Rädsla att
förlora vårdanden är ju ett egoistisk skäl.

Esmeralda hade över 100 skador på kroppen. Hon hade ett flertal narkotiska preparat i kroppen. Övergrepp, det vill säga den fysisk och psykisk misshandel, hade pågått under längre tid. Både mamma och pappa var fysisk närvarande under denna tidsperiod.

Jag kan oxå tycka att med juridiska ögon skulle Rebecka bära ett större ansvar.
Kammarrätten fattade sitt beslut om att upphäva LVUet med utgångspunkt i att hon och Esmeralda skulle bo själva. Mamman och pappan var enligt kammarrättens underlag separerade. Pappan, som aldrig träffat Esmeralda skulle långsamt långsamt slussas in i Esmeraldas liv och detta i samarbete med soc. Då tycker jag att det juridisk tyder på att Rebecka bär det största ansvaret för Esmeraldas ve och väl.

( Ni som följt med i tråden från början. Det fanns ett inlägg om att Esmeralda en tid innan hon dog. Hon hade, naken och gallskrikande, kommet springande in på en restaurang i närheten av deras bostad. Tänk om det stämde, då skulle hon ju till och med försökt att slå larm och ta sig ifrån sina plågoandar. Stackar, stackar barn när lyckas fly och vänder sig till vuxenvärlden för hjälp, så tvingar vuxenvärlden bara Henne att gå med pappa hem. Obs, jag menar självklart inte att någon där på restaurangen kunde gjort något, eller ens annat. Men utifrån Esmeralda perspektiv måste det upplevts så. )

Jag vet att med juridiska ögon är brott detaljer och enstaka händelser. Men det dessa föräldrar har utsatt Esmeralda för är större. Speciellt med tanke på att hon stod fullständigt utan makt att ta sig ur sin situation. De bär ett gemensamt ansvar för vad som hände den där kvällen. Det spelar som ingen roll vem som gjorde vad just då.
Jag tänker att tingsrätten tilldömt det straff som är möjligt för dom att göra. Jag antar att nämdemännen där tycker, precis som alla andra. Att det föräldrarna utsatt Esmeralda för, är avskyvärt.

Därför skulle jag vilja att en Lex Esmeralda som möjliggjorde för domstolar att döma på annat sätt i framtida liknande fall. Då barnkonventionen nu är lag borde det inte vara omöjligt att skapa sådana möjligheter.

Sorry! Du har helt rätt! Jag blandade ihop detta med tiden för själva vårdnadstvisten och Kammarrättens beslut. Men jag förstår ändå inte riktigt hur du menar? Att en person döms för Grovt vållande till annans död efter att ha brustit i sin tillsynsplikt och sitt garantansvar gentemot sitt barnet, är väl i allra högsta grad "Barnkonvention-vänligt"?

När du pratar om avsikt, så är det uppsåt och alltså Mord du vill ha det till? I detta fall skulle det då behöva bevisas att mamman agerat tillsammans och i samförstånd med pappan. Vilket känns otroligt svårt, om inte omöjligt, när man läser domen...
1. Tingsrätten skriver att åklagaren inte kunnat visa att pappan haft uppsåt till Mord på dottern (redan där faller det!)
2. Skulle man ändå kunna bevisa att pappan haft uppsåt till Mord, så är vi ändå inte i mål. Tingsrätten har fastslagit att det INTE är styrkt att mamman varit närvarande vid händelsen när dottern dödades. Man skriver också att det med största sannolikhet varit PAPPAN som varit närvarande när dottern utsattes för våld och drogades ned. Man skriver också att det är PAPPAN som lindat in den döda dottern i tyg och plast och lagt henne under sängen. När man då kollar på begreppet "tillsammans och i samförstånd" blir det väldigt svårt att hitta mammans roll och delaktighet i detta.

Att inte kalla på vård till sitt barn som därefter avlider, är att ta en medveten risk. Ett medvetet risktagande (i kombination med missbruk i detta fall) är att vara grovt oaktsam. Men någon avsikt eller likgiltighet inför att dottern skulle dö, har ju inte för den sakens skull funnits. Som redan nämnts tyder ju mycket på att mamman inte varit närvarande, själv varit drogpåverkad, inte sett vad som hänt och då inte förstått hur illa det var. Man kan också tänka sig att mamman sätter tilltro till pappan, som själv var med vid händelsen - Och om inte han nämner någonting om att det är allvarligt och fara för dotterns liv, så är det nog ingen fara. (Det sista är ur objektiv och juridisk synpunkt. Jag själv tror givetvis att mamman förstått, eller i vart borde förstått hur illa det var med dottern).

En sak till: Bara för att vår diskussion skall bli enklare och jag lättare skall förstå hur du menar, så vore det bra om du inte blandade begreppen "haft avsikt" och "varit likgiltig". Detta eftersom det är två helt olika uppsåt och rekvisit. Uppsåten som finns vid mord är ju "AVSIKTSUPPSÅT", "insiktsuppsåt" och "LIKGILTIGHETSUPPSÅT". Vilket uppsåt är det egentligen du vill ha i detta fallet? :-)

Det var menat som ett svar till Haaaag om att barnkonventionen visst rådde när brottet skedde.

Fast jag förstår att det kan läsas som jag menade tvärt om.

Detta hade aldrig hänt om det gått rätt till i kammarrätten, det är de inblandade där som ska straffas oxå! Och uppföljningen när E får flytta hem kan ju starkt ifrågasättas. Allt du skriver har ju säkerligen hänt, misshandel, vanvård, drogande, daglig psykisk misshandel oxå, och massa annat. Men det går ju inte att leda i bevis. Hon fälls för narkotikabrott, då det faktiskt fanns en del bevis i den frågan. Men det var det lilla i det hela!