Konservativ anti-rasism

Ingen var rädd för Sovjet 1990 efter att muren fallit 1989. De hade enorma problem på hemmaplan i Baltikum (dessa protester hade redan börjats 1987-88). Warzawa-pakten var i praktiken upplöst och hela centraleuropa gick sin egen väg.

Och glöm inte att Reagan och Gorbatjov möttes redan 1985 för avrustning.

Nej, USA får alltid kritik för att Mandela listades som terrorist. Thatcher såg honom också som terrorist.

Men så har vi verkligheten...

Hur får du den svarte att acceptera att han är mindre värd? Hade man följt vänsterns exempel hade Sovjet förfogat över världens platinametaller. Vi hade knappast infört lagen om bilkatalysatorer då vi ej haft råvaran. Och Sydafrikas lönsamma industrier hade förstatligats. Sydafrika hade gått under på ungefär samma väg som Venezuela eller Zimbabwe.

Alternativt hade vi även efter Sovjets påbörjade dödsryckningar låtit Boerna styra. Det hela hade slutat i inbördeskrig och fortsatt blodbad.

Mandela löste knuten genom att gå en icke-våldsväg och avväpna ANC.

Att acceptera begreppet rasism är inte samma sak som att köpa kulturmarxisterna definition av densamma.

Nej, dagens vänster har inte tolkningsföreträde på definitionen av rasism.

Dagens vänster är inte samma som 1800-talets vänster.

Jag diskuterar gärna sakfrågor, men jag har beskrivit min tolkning av anti-rasism i ett inlägg. Det handlar om likabehandling och gemensamma förutsättningar.

Att vara så endimensionell att tro, att det står mellan identitetspolitiken och värdekonservatism, är verkligen inte konstruktivt. Man är inte diskriminerad per definition för att man är svart till exempel.
Det finns trots allt två olika sätt att se på jämlikhet.

Lika förutsättningar

eller

Lika utfall.

Absolut nonsens. Dagens Ryssland utgör en spillra av Sovjetunionen anno 1991, men är fortfarande en geopolitisk makt med stort inflytande och en respektingivande kärnvapenarsenal.

Jag har förstått att det här är ett sätt för dig att få din världsbild att gå ihop, men det håller inte. Kalla krigets liberaler var anti-Mandela och anti-ANC just för att de var antikommunister. Detta var inte möjligt efter kalla kriget, vilket gjorde att Bildt, Reagan, Thatcher och andra konservativa™ fick krypa till korset och orwelliskt omfamna terroristen som hjälte.

Vilket svammel. Än mer DR3-mem och "muh free market". Kom ihåg att varje gång du eller någon i din generation yrar om att "socialisterna är de riktiga rasisterna" så är det fråga om satir med högt underhållningsvärde.

Försök förstå att målet med den kulturmarxistiska "antirasismen" är detsamma i dag som det var under kalla kriget: underminera vita européers förrangsställning avseende civilisation, historia och kultur.

Trams. Det var bojkott och påtryckningar 1987-94 som banade väg för apartheids upphävande. Bilden av Mandela såsom hjälte är en fråga om historierevisionism, särskilt mot bakgrund av att USA väntade till 2008 innan en 90 år gammal Mandela upphörde vara terroriststämplad. Mandelas artificiella helgonstatus kan jämföras med den som retroaktivt skapades för den perverterade marxisten Martin Luther King.

Det är precis vad det är. Det ögonblick du giltigförklarar begreppet "rasism" (vitas överlägsenhet visavi svarta och andra raser) så har kulturmarxisterna redan vunnit.

Dagens Ryssland har mer inflytande än 1990 års Sovjet. Du vet inte vad du pratar om uppenbarligen. Förmodligen är du för ung.

Du får väl själv googla Mandela. Han uppmanade ANC att lägga ner sina vapen. Det är som freds- och försoningsmäklare han hyllas och med rätta så. Det är ingen historierevisionism. Och utan den politiken från hans sida hade inte Thatcher och andra tryckt på för hans frigivande.

Sedan kan ju du låtsas att Thatcher var liberal vänsterist såklart, men det är nog bara i din egen filterbubbla den beskrivningen accepteras.

Du får helt enkelt leva med att det finns flera politiska poler och ställningstaganden än din tes och dess anti-tes.

Mer svammel. Det här handlar om att du dels inte är fullt läskunnig, dels vägrar acceptera ny information eftersom den krockar med din betingning. "Rasismen" är ond, alltså måste i din mening "goda" personer (Bildt, Thatcher, Reagan) vara "antirasister". Omvänt menar du samtidigt att socialismen är "ond" och därför "rasistisk", vilket framgår av ditt fåniga exempel om Venezuela och Zimbabwe.

Det är som om du är oförmögen att skilja vänsterbliven retorik från dokumenterad verklighet. Fantasierna till trots fortsatte Mandela och ANC vara terroriststämplade av USA fram till 2008. På samma sätt var MLK både subversiv och kriminell och punktmarkerades därför av FBI. Deras helgonstatus är efterkonstruktioner som tacksamt nog kommer att smulas sönder i yngre generationers ögon.

Det är naturligtvis välkänt att Thatcher var nyliberal. Hennes politiska gärning kan ses som en förlängning av Hayeks ekonomiska politik, så jag kan bara hänvisa till hans text "Why I am Not a Conservative." Förhoppningsvis kan läsningen klargöra hur det rör sig om progressiv vänsterpolitik, om än inte i samma rasande förändringstakt som socialisternas och marxisternas.

RPM gör ett försök i aftonblaskan:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...etala-tillbaka

Diskussionen han för är i en amerikansk kontext, han är ju svenskamerikan.


Han försöker sig på en millimeterrättvis som är ett ganska hopplöst företag i praktiken. han verkar även förstå komplikationerna i texten.

Men han slutar med följande idé:


Han vill kasta pengar på problemet, men oklart hur. han inser själv att resultatet sällan når de intentioner man hade.

Det jag kan se är att amerikanska myndigheter flyttar fram sina positioner i svarta och fattiga områden. Ja egentligen alla fattigare områden (även fattig vit landsbygd) för att säkerställa en god skola, en fungerande polis, resurser för fritidsaktiviteter som idrott och kanske läxläsning.

Är detta konservativ politik? ja kanske, men han låter som Bengt Westerberg eller vilken socialliberal som helst.

Nu behöver du sova, du börjar bli gnällig och osammanhängande av allt googlande för att förstå historia.

Mandela och ANC är inte samma sak. Det fanns flera ledare och det fanns även en militant sido-organisation. En gång skapad av bl a Mandela. Och... han uppmanade dem i sina tal att kasta sina vapen i havet efter sitt frigivande.

Så att han stämplades som terrorist är nog korrekt. Det hindrar inte att han senare avväpnade samma rörelse och sökte fred och försoning.

Men nu har jag fått lite nog av detta... so long.

Genomskinlig projicering, gubbe lilla.

Så är det förmodligen att vara trött, gammal och förvirrad.

Du har inte bemött en enda frågeställning, bara uppvisat dina bildningsluckor liksom hur dina åsikter baseras på vanföreställningar, vänsterpropaganda och uttjatade mem.

I övrigt får jag passa på att tacka dig för att du demonstrerat vilka pinsamma tankevurpor som krävs för att exemplifiera begreppet "konservativ antirasism", vare sig det tar sig uttryck hos nyliberalen Thatcher eller rasrealisten Lincoln.

Nej, jag ansluter mej till det kristna kärleksbudskapet, som helt enkelt innebär att vi ska behandla våra medmänniskor korrekt. Hatet leder ingenstans. Carter Lindberg förklarar att kärleksbudskapet i bibeln syftar på det etiska livet och inte på subjektiv känsla. Det syftar till solidaritet i samhället genom ett värdigt etos för beteendet (Se Love: A Brief History Through Western Christianity, s.24).


Nej, rastänkandet och därtill hörande missaktning av andra raser är inget tankefoster. Kognitionsvetenskapen har visat att vi har en stark medfödd tendens att skilja på människor m.a.p. ras. Lawrence A. Hirschfeld finner att "mänskliga sorter" är en speciellt betydelsefull kognitiv metafor. Det är en medfödd ontologisk princip som redan treåringar tillämpar. Barnets utveckling förutsätter nämligen att det kan inhämta kunskap om sociala kategorier. Således har idén om ras såsom "social konstruktion" motbevisats av forskningen (Se Hirschfeld, Race in the Making: Cognition, Culture, and the Child’s Construction of Human Kinds. Se även The Burning Issue: Race and Racialism).


Knappast! Den starka individen står på giganters axlar. Det existerar ingen individ som är oberoende av det mänskliga kollektivets historia och kultur, och framförallt dess intellektuella och kulturella giganter. Det finns ingen sann individ som inte har rötterna djupt i historiens jord. Den pseudo-individualitet som du syftar på karakteriseras i psykologin som ett slags narcissistisk syndrom: puer aeternus (Se The Puer Aeternus: underminer of civilization).


Så enkelt är det ej. Narcissism som psykiatrisk diagnos kallas "narcissistisk personlighetsstörning". Det har en stark genetisk koppling och är mer förekommande bland vissa folkgrupper. Det är en ohygglig sjukdom. Men narcissism i mer allmän mening syftar på dagens fixering vid statusjakt och materiell vinning, kopplat till avsaknad av ett djup i personligheten. Det är lika med den "inkrökthet" som Augustinus talar om, nämligen centrering kring det egna självet och dess jakt på tillfredsställelse.


Begrepp som "feminism" och "antirasism" var okända i upplysningstiden. De är alldeles nya påfund. Däremot så förklarade upplysningstänkarna, de sk. encyklopedisterna, att sjukdom beror av skada hos den naturliga funktionen hos kroppen. Det beror ej på övernaturliga krafter, såsom demoniskt inflytande. Det var en väsentlig landvinning under upplysning, att vi äntligen kunde bygga en läkarvetenskap fritt från vidskepelse. Att förkasta upplysningen som sådan är att kasta ut barnet med badvattnet.

Vi kan inte återvända till kyrkofädernas kristendom såsom kollektiv, utan enskilda individer måste göra den resan själva. Augustinus är viktigare än någonsin. Det är idag individens ansvar att bygga sitt medvetande. Vi kan inte längre lita till att kyrka, skola och universitet ska ge oss väsentlig kunskap. Men konservatismen eftersträvar att återbygga ett sådant samhälle. Det tillgår ej så att vi med vapenmakt erövrar makten. Nej, arbetet börjar hos de enskilda individerna genom att de förkovrar sig. På så sätt höjs medvetandenivån successivt hos folket. Efter den kommande katastrofen finns då förutsättningar att återuppbygga civilisationen. Att det gått utför så snabbt just i Sverige beror först och främst på svenskarnas omedvetenhet.

Fullt begripligt. Min fråga är då varför du måste nyttja termer såsom "rasism" och "antirasism" för att realisera detta budskap, än mindre kontrasignalera andra för att de "brister" i detta avseende?

Det påstod jag inte. Du tänker nu i termer av etnocentrism och/eller tribalism, vilket är något helt annat. "Rasism" är ett tankefoster skapat av marxister, vilket nyttjas för att underminera vita européer (de forna kolonialmakternas representativa ras).

Nej. Åtskillnaden mellan individuum och der Einzige görs för att skilja liberaler från radikalkonservativa i deras syn på den enskilde människan. Liberalismen nivellerar, suddar ut skillnader, jämställer -- liksom all annan vänsterprogressiv ideologi.

Detta är ett resultat av det moderna konsumtionssamhället, vilket du konsekvent försvarar både här och annorstädes. Det hela blir märkligare av att du helhjärtat stödjer Trump, någon som utstrålar just statusjakt och materiell vinning som tillvarons högsta principer.

Mycket riktigt. Som jag påpekade ovan utgör dessa egalitära floskler som är sprungna ur upplysningens idétradition; feminismen ur liberalismen (Mill) och antirasismen ur marxismen (Trotskij). Om du vill backa bandet till ett tidigare utvecklingsstadium av upplysningen, vilket verkar vara fallet, så lyckas du enbart med konststycket att återupprepa samma historiska förlopp. Det är ingen slump att allsköns egalitära tankefoster har rötterna i sekulär kristendom/humanism, vars styggelse vi båda vill upphäva. Eller?

Jag kan uppskatta denna inställning, men den moderna vetenskapen är mycket sent utvecklad och är inte på något sätt beroende av upplysningstraditionen. Det finns en mycket enkel anledning till att USA och Sovjet tävlade om att dra till sig naziststämplade forskare efter andra världskrigets slut (re: Operation Paperclip). Det Tyska rikets Gegenaufklärung och nationalkonservativa revolution beredde tvärtom väg för civilisatorisk och vetenskaplig dominans, vars kompetens absorberades av världskrigets segrare.

Enskild frälsning i all ära, men varje politisk handling är kollektiv. Det är på den här punkten din vision grumlas.

Nej, rastänkande och diskriminering är medfödda egenskaper! Hirschfeld säger:

We are simply not likely to rid ourselves of racialist thinking by denying that racialism is deeply grounded in our conceptual endowment. The susceptibility to think in racial terms is genuinely within us, clearly in virtue of our cognitive endowment. (s.xiii)

Marxisterna säger att det är en social konstruktion syftande till att förtrycka minoriteter. Men det är en lögn. Begriper du inte att om vi säger sanningen om rasismen, nämligen att den tillhör arvsynden, så punkteras marxisternas resonemang. Vi är alla rasister, inte minst de svarta själva! Själv vet jag att jag är rasist, vilket gör att jag kan efterfölja det kristna budskapet och (på det ytliga och formella planet) behandla alla lika.

Jag ogillar dem och tycker att de kan åka hem till Afrika. Men eftersom jag är medveten om min rasism så kan jag kontrollera den. Antirasisterna, däremot, är omedvetna om sin rasism, så de saknar kontroll över den. Då kommer deras raskomplex till uttryck som omedvetna impulser. Svarta medborgare är smärtsamt medvetna om detta. (Men även de är rasister, speciellt treåringarna.)

Det här borde vara tillräckligt för att förstå komplexiteten i frågan. Det är varken frågan om kontrasignalering, tankefoster eller begreppsförvirring.


C.G. Jung definierar 'individ':

27. INDIVIDUAL. The psychological individual is characterized by a
peculiar and in some respects unique psychology. The peculiar nature of
the individual psyche appears less in its elements than in its complex
formations. The psychological individual, or his individuality (q.v.), has an
a priori unconscious existence, but exists consciously only so far as a
consciousness of his peculiar nature is present, i.e., so far as there exists a
conscious distinction from other individuals. The psychic individuality is
given a priori as a correlate of the physical individuality, although, as
observed, it is at first unconscious. A conscious process of differentiation
(q.v.), or individuation (q.v.), is needed to bring the individuality to
consciousness, i.e., to raise it out of the state of identity (q.v.) with the
object. The identity of the individuality with the object is synonymous
with its unconsciousness. If the individuality is unconscious, there is no
psychological individual but merely a collective psychology of
consciousness. The unconscious individuality is then projected on the
object, and the object, in consequence, possesses too great a value and acts
as too powerful a determinant. (Psychological Types, §755)

Individen måste differentieras ut ur det omedvetna, och den processen kallas individuation. Men när du kopplar individualitet till ett politiskt tankemönster som sammanhänger med kollektiv identifikation (i enlighet med identitetspolitiken) så innebär det att individen förblir outvecklad i det omedvetna. Jag har återkommande förklarat att personlig medvetandeutveckling är det väsentliga, själva hjärtpunkten i Augustinus frälsningslära.

Då invänder du att det tar fokus från den politiska maktkampen. Men om du inte har blivit till en individ så finns det inget utvecklat medvetande förmöget att bära makten. Då är du bara ytterligare en populist och de nedbrytande krafterna tar över. Endast individen kan stoppa sönderfallet! Enligt kristen teologi räddade Jesus världen från undergång. Budskapet är att endast individen kan hejda förfallet, som är lika med syndens förstörande kraft.


Jesus säger att trädet skall dömas efter dess frukt. Det spelar således ingen roll om det är ett ohyggligt fult träd. Jag försvarar inte det moderna konsumtionssamhället. Jag säger bara att lösningen inte består i att rasera den rådande ordningen, för då blir det bara värre, som när Ryssland gick från korrupt tsarvälde med hungersnöd och delvis livegna medborgare till kommunistdiktatur.

Istället går vi via allmän medvetandeförhöjning, samt att vissa utvecklas till individer. Individen har kosmisk kraftverkan. Enligt kristen teologi ska de som blivit till sanna individer ha evigt liv, medan de som förblivit i kollektiv identifikation destrueras i den eviga elden.


Hur väl fungerar en kollektiv handling om den ej utgår från individen som kraftkälla? En kollektiv organism är som en korkad dinosaurie. Den går vart den vill. Det är ett återkommande tema att någon skapat en rörelse, men så inser han snart att han skapat ett monster. Den kollektiva rörelsen skall framväxa spontant som en följd av medvetandeförhöjning, annars blir den till ett missfoster. Det här exemplifieras av Black Lives Matter, som—hör och häpna—mördar svarta! "Revolutionen äter sina egna barn", som Robespierre sade strax före sin avrättning.

Men begreppet ”rasism” existerade inte på 1800-talet utan skapades av vänstern på 1930-talet. Nog måste du väl se det hopplösa i dina försök till ”backtracking”?

Begrepp som ”likabehandling” och ”lika rättigheter” är typiska egalitära abstraktioner av det slag liberaler alltid älskat. Meningslösa i realiteten eftersom grunden är Tabula rasa som även den marxistiska vänstern bekänner sig till. Skillnaden ligger bara i att de röda är aggressivare och skickligare på att exploatera begreppen. Eftersom människor föds olika kommer skillnader att vara naturliga vilket den marxistiska vänstern anför som argument för ”orättvisa”.