Här föreligger nog en viss förvirring kring begreppet anti-rasism.
För mig som ursprungligen liberal gäller lika förutsättningar givna för alla medborgare. Det innebär inte att utfallet blir lika. Vissa medborgare kommer att lyckas väl i livet och få uppleva kärlek och rikedom, medan andra inte blir lyckosamma. Vissa lever tröstlösa liv i fattigdom och ensamhet.
I dagens värld, där fd socialister och övriga vänsterister kidnappat liberalismen, och för en konstruktivistisk politik, känner jag mig inte hemma i "liberalismen".
Menar man med anti-rasism att man inte erkänner skillnader mellan människor, att vi föds som vita ark för att formas av vår miljö, så är jag inte så intresserad. Och det är väl därför jag drivits in i det konservativa blocket, då mitten- och vänsterliberaler alltmer tycks färgade av konstruktivismen.
Jag är mot diskriminering pga t ex hudfärg. Men jag kan acceptera att utfallet blir olika. Och jag är inte så intresserad av anledningen. Visst, den är intellektuellt intressant. Den är viktig för konstruktivister för att agera utjämnande, och den är viktig för konservativa för att bevara status qou. Men för mig är det tämligen ointressant, annat än som intellektuell gymnastik.
Det kan vara att en viss karaktär eller personlighet är vanligare bland t ex svarta än vita. Viss statistik talar för det. Men det innebär ju inte att man skall förutsätta en viss karaktär baserat på hudfärg. Det får helt enkelt visa sig, givet att en svart ges samma möjligheter som en vit.
Det finns lite olika sätt att definiera såväl rasism som anti-rasism. För mig är det likhet inför lag, stat och myndigheter som är avgörande. Genetik är bara sådär intressant, det finns blådårar i alla läger trots allt. Värdet avgörs av hur man agerar, inte vilka gener man har. Må så vara att bl a generna påverkar agerandet.
För mig som ursprungligen liberal gäller lika förutsättningar givna för alla medborgare. Det innebär inte att utfallet blir lika. Vissa medborgare kommer att lyckas väl i livet och få uppleva kärlek och rikedom, medan andra inte blir lyckosamma. Vissa lever tröstlösa liv i fattigdom och ensamhet.
I dagens värld, där fd socialister och övriga vänsterister kidnappat liberalismen, och för en konstruktivistisk politik, känner jag mig inte hemma i "liberalismen".
Menar man med anti-rasism att man inte erkänner skillnader mellan människor, att vi föds som vita ark för att formas av vår miljö, så är jag inte så intresserad. Och det är väl därför jag drivits in i det konservativa blocket, då mitten- och vänsterliberaler alltmer tycks färgade av konstruktivismen.
Jag är mot diskriminering pga t ex hudfärg. Men jag kan acceptera att utfallet blir olika. Och jag är inte så intresserad av anledningen. Visst, den är intellektuellt intressant. Den är viktig för konstruktivister för att agera utjämnande, och den är viktig för konservativa för att bevara status qou. Men för mig är det tämligen ointressant, annat än som intellektuell gymnastik.
Det kan vara att en viss karaktär eller personlighet är vanligare bland t ex svarta än vita. Viss statistik talar för det. Men det innebär ju inte att man skall förutsätta en viss karaktär baserat på hudfärg. Det får helt enkelt visa sig, givet att en svart ges samma möjligheter som en vit.
Det finns lite olika sätt att definiera såväl rasism som anti-rasism. För mig är det likhet inför lag, stat och myndigheter som är avgörande. Genetik är bara sådär intressant, det finns blådårar i alla läger trots allt. Värdet avgörs av hur man agerar, inte vilka gener man har. Må så vara att bl a generna påverkar agerandet.