Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
En måhända banal kommentar till detta, men alltså — wow, du beskriver mer eller mindre på pricken den känsla som lett till min "radikalisering".Nu spekulerar jag lite i det följande och är lite vag i de konkreta exemplen, men jag tror inte oroligheterna som sådana verkar en svensk identitet, mer än möjligen hos dem som har oturen att direkt beröras av dem.
Nej, det är i maggropen inför diffusa obehag och hot som identiteter tar form. Jag tror att det är som i Geijers dikt där han skriver "stugan (blev) mig trång". Svensken har varit van vid att röra sig fritt, att ha "allmänningar" i form av promenadstråk i närheten, att för det mesta kunna röra sig utan att trängas, kunnat räkna med att om barnen bara sköter sig kommer de att hitta ett arbete och någonstans att bo och klara sig bra i livet. Kunnat hålla axlarna sänkta och garden låg i det dagliga livet.
När nu "svensken" måste beakta tid och plats för var det är säkert eller "lågstressigt" att röra sig, får se tidigare "allmänningar" i de större städerna bebyggda eller åtminstone designade/planerade/övervakade/alltid befolkade, får uppleva trängsel i kollektivtrafiken och på gatorna som en regel, inte bara i rusningstid, undrar över var de skall bo "när de blir stora" (och "de stora" undrar över hur deras barn och barnbarn skall hitta någonstans att bo), då tror jag känslan av att "det är trångt" breder ut sig. Eller, det har den redan gjort.
Maggropskänslan av att "det är trångt" och det dagliga stresspåslaget kan bedövas bort med droger och yoga. Men till slut omvandlas den till ett behov av identitet. Då är identiteten som "svensk" näraliggande eftersom minnet ännu lever kvar hur Sverige en gång var för ännu några årtionden sedan.
Att det minnet inte alltid är historiskt korrekt och att antagligen de kommande identitetsmedvetna inte kommer att vilja erkänna sin likhet i sak med tidigare identitetsförkämpar är en annan sak. Gör Sverige svenskt igen i innehållet, men absolut inte BSS, de var ju nazister, det vet ju alla!
Nej, det är i maggropen inför diffusa obehag och hot som identiteter tar form. Jag tror att det är som i Geijers dikt där han skriver "stugan (blev) mig trång". Svensken har varit van vid att röra sig fritt, att ha "allmänningar" i form av promenadstråk i närheten, att för det mesta kunna röra sig utan att trängas, kunnat räkna med att om barnen bara sköter sig kommer de att hitta ett arbete och någonstans att bo och klara sig bra i livet. Kunnat hålla axlarna sänkta och garden låg i det dagliga livet.
När nu "svensken" måste beakta tid och plats för var det är säkert eller "lågstressigt" att röra sig, får se tidigare "allmänningar" i de större städerna bebyggda eller åtminstone designade/planerade/övervakade/alltid befolkade, får uppleva trängsel i kollektivtrafiken och på gatorna som en regel, inte bara i rusningstid, undrar över var de skall bo "när de blir stora" (och "de stora" undrar över hur deras barn och barnbarn skall hitta någonstans att bo), då tror jag känslan av att "det är trångt" breder ut sig. Eller, det har den redan gjort.
Maggropskänslan av att "det är trångt" och det dagliga stresspåslaget kan bedövas bort med droger och yoga. Men till slut omvandlas den till ett behov av identitet. Då är identiteten som "svensk" näraliggande eftersom minnet ännu lever kvar hur Sverige en gång var för ännu några årtionden sedan.
Att det minnet inte alltid är historiskt korrekt och att antagligen de kommande identitetsmedvetna inte kommer att vilja erkänna sin likhet i sak med tidigare identitetsförkämpar är en annan sak. Gör Sverige svenskt igen i innehållet, men absolut inte BSS, de var ju nazister, det vet ju alla!
Stressen. Trängseln. Vantrivsel. En massa främmande människor som härjar. Alla dessa mörka män som driver omkring och glor.
Sverige känns konturlöst och på gränsen till överbefolkat på sina håll (i storstäderna).
Sedan har jag min käpphäst i form av genetiken. Jag anser att de nedärvda, framavlade egenskaper som tar sig uttryck i utseendemässiga faktorer har betydelse. Visst finns det rekorderliga svarta och troligen också bruna, men jag är oroad att en mix med svenska gener kan få förödande konsekvenser på sikt.
MEN. Som alltid är det kvantiteten det kommer an på. Att Sverige känns som ett sargat skepp drivande vind för våg på öppet hav har mycket att göra med att mängden totalt inkompatibla människor är överväldigande, och att de syns på alla offentliga platser. Är man ens hemma?
Jag känner ibland att mitt — vårt — land blivit en jordplätt som är free for all. Intrycket förstärks av alla dessa ryssar, kineser, mongoler (?), polacker och andra som ploppat upp i mitt närområde.
När jag någon gång skriver om rasism syftar jag inte främst på rashat, utan det i min mening uppbyggliga i att se den andre och det han gör på svensk mark. Det gäller även andra vita.
Jag är inte direkt mer välvilligt inställd till slaver etc. som röjer omkring här bara för att de ofta har ljusare hy än jag själv.
Mest av allt är jag pro-svensk.
__________________
Senast redigerad av Blot-Sven 2020-07-17 kl. 23:26.
Senast redigerad av Blot-Sven 2020-07-17 kl. 23:26.
Det tycks onekligen som att tråden alltmer börjar omfamna och förlika sig med det svenska identitetsskapande som framförallt oyto, år ut och år in, enträget siat om. (Sådana är väl profeter, antar jag).
Med anledning av detta faktum vill jag därför sälla mig till dem i tråden som tidigare slagit ett slag för motpol.nu - En sida som alltför sällan får det beröm den förtjänar.
Häromdagen publicerades (på motpol) texten nedan om vad man väl skulle kunna kalla vårt kollektiva uppvaknande och pånyttfödande. Man kan tycka vad man vill om t.ex. författarens val av tematisk bakgrund; syn på in-/exkludering av våra svenska systrar och bröder; grad av svartpillring; etc. Själva poängen med texten är dock den samma som den som nu alltså tycks väcka allt bredare gensvar här i tråden: Oavsett hur svensken i gemen väljer att förhålla sig till den ovanifrån orkestrerade kolonisationen och stölden av vårt land; vare sig han väljer att profitera på, blunda för, eller lojt bara acceptera den, så finns vi. Vi som bryr oss. Vi som älskar denna vår fosterjord. Vi som ser och hatar förräderiet. Vi finns.
Med anledning av detta faktum vill jag därför sälla mig till dem i tråden som tidigare slagit ett slag för motpol.nu - En sida som alltför sällan får det beröm den förtjänar.
Häromdagen publicerades (på motpol) texten nedan om vad man väl skulle kunna kalla vårt kollektiva uppvaknande och pånyttfödande. Man kan tycka vad man vill om t.ex. författarens val av tematisk bakgrund; syn på in-/exkludering av våra svenska systrar och bröder; grad av svartpillring; etc. Själva poängen med texten är dock den samma som den som nu alltså tycks väcka allt bredare gensvar här i tråden: Oavsett hur svensken i gemen väljer att förhålla sig till den ovanifrån orkestrerade kolonisationen och stölden av vårt land; vare sig han väljer att profitera på, blunda för, eller lojt bara acceptera den, så finns vi. Vi som bryr oss. Vi som älskar denna vår fosterjord. Vi som ser och hatar förräderiet. Vi finns.
Citat:
Är inte drömmen om en svensk resning bara en illusion? Den kärlek vi känner är sann. Våra uppoffringar är sanna. Våra drömmar är sanna. Men den nation vi hittills riktat dessa ansträngningar mot finns inte där – ingen tar emot våra rena känslor, ingen reser sig med våra drömmar. Den svensk vi talar till finns inte längre – det hemland vi tror oss kämpa för är bara ett bländverk, som lösryckt svävar ovanför den riktiga svensken. Den riktiga svensken har redan fallit, och han vill inte ha något att göra med den forna svensk vi envisas med att hålla fast vid.
...
Men vi finns, vi som vill leva ett annat liv. Och det liv vi drömmer om delas inte av folket omkring oss. Vi kan inte låta våra ansträngningar tyngas ner av de som inte är mottagliga, vi kan inte hoppas på att frälsa de som inte vill bli räddade. Vi måste inse att de som vänt oss ryggen inte är en del av det folk som kallar på oss. Vi måste inse att vi är hemlösa. Att vårt Rike ligger på andra sidan gryningen. Först då kan våra ansträngningar leda någon vart – först då kan vi bygga något för oss själva, en gemenskap och ett folk där alla strävar uppåt mot samma mål.
...
Vår uppgift är inte att försvara det blod och den jord som födde oss, utan att erövra den på nytt. Vi har inget att tjäna på att försöka övertyga svensken om vår sak, vi har inget att tjäna på att försöka ta plats i hans stat, vi har inget att tjäna på att leda honom, han som inte vill någonstans. Svensken kan inte ge oss någon makt, och vi kan inte slåss för honom. Vårt mål är endast att vinna så mycket makt som möjligt – ur oss själva, för oss själva. Alla världens folk är våra fiender, inklusive svensken, för vi är de första i ett folk som komma skall. De bland svensken som tillhör oss kommer höra att det vi talar om är den dröm de själva känt i sitt hjärta, men inte kunnat sätta ord på. Medan de som inte tillhör oss kommer förbli döva, och förtjäna att slås av vår åska.
...
Vår uppgift är inte att värna Svea mot den främling hon själv famnat. Vår uppgift är inte att försöka upprätthålla den ordning hon ständigt låter främlingen bryta. Vår uppgift är att kämpa mot främlingen med främlingens egna metoder – att vara lika hänsynslösa, destruktiva och fräcka som främlingen, i syfte att vinna mark åt det nya folk som kallar på oss. Svea har låtit sig sargas av främlingens rovaktiga klor, och lösningen är att vara mer rovgirig än främlingen. Svea har hittills bara spottat på våra ädla känslor för henne, hon har skrattat åt oss, medan främlingen har lagt sin lystna arm kring hennes midja. Ska vi låtsas som att hon är vår? Ska vi låtsas som att vi kan värna henne, hon som inte ens vill ha oss? Nej – den enda lösningen är att röva bort henne, mot hennes vilja. Att bryta den respekt som Svea redan brutit mot oss, i syfte att vinna henne åt våra söner.
https://motpol.nu/gastkronikor/2020/...efter-sverige/
...
Men vi finns, vi som vill leva ett annat liv. Och det liv vi drömmer om delas inte av folket omkring oss. Vi kan inte låta våra ansträngningar tyngas ner av de som inte är mottagliga, vi kan inte hoppas på att frälsa de som inte vill bli räddade. Vi måste inse att de som vänt oss ryggen inte är en del av det folk som kallar på oss. Vi måste inse att vi är hemlösa. Att vårt Rike ligger på andra sidan gryningen. Först då kan våra ansträngningar leda någon vart – först då kan vi bygga något för oss själva, en gemenskap och ett folk där alla strävar uppåt mot samma mål.
...
Vår uppgift är inte att försvara det blod och den jord som födde oss, utan att erövra den på nytt. Vi har inget att tjäna på att försöka övertyga svensken om vår sak, vi har inget att tjäna på att försöka ta plats i hans stat, vi har inget att tjäna på att leda honom, han som inte vill någonstans. Svensken kan inte ge oss någon makt, och vi kan inte slåss för honom. Vårt mål är endast att vinna så mycket makt som möjligt – ur oss själva, för oss själva. Alla världens folk är våra fiender, inklusive svensken, för vi är de första i ett folk som komma skall. De bland svensken som tillhör oss kommer höra att det vi talar om är den dröm de själva känt i sitt hjärta, men inte kunnat sätta ord på. Medan de som inte tillhör oss kommer förbli döva, och förtjäna att slås av vår åska.
...
Vår uppgift är inte att värna Svea mot den främling hon själv famnat. Vår uppgift är inte att försöka upprätthålla den ordning hon ständigt låter främlingen bryta. Vår uppgift är att kämpa mot främlingen med främlingens egna metoder – att vara lika hänsynslösa, destruktiva och fräcka som främlingen, i syfte att vinna mark åt det nya folk som kallar på oss. Svea har låtit sig sargas av främlingens rovaktiga klor, och lösningen är att vara mer rovgirig än främlingen. Svea har hittills bara spottat på våra ädla känslor för henne, hon har skrattat åt oss, medan främlingen har lagt sin lystna arm kring hennes midja. Ska vi låtsas som att hon är vår? Ska vi låtsas som att vi kan värna henne, hon som inte ens vill ha oss? Nej – den enda lösningen är att röva bort henne, mot hennes vilja. Att bryta den respekt som Svea redan brutit mot oss, i syfte att vinna henne åt våra söner.
https://motpol.nu/gastkronikor/2020/...efter-sverige/
Citat:
Väldigt vackert och inspirerande skrivet på Motpol.Det tycks onekligen som att tråden alltmer börjar omfamna och förlika sig med det svenska identitetsskapande som framförallt oyto, år ut och år in, enträget siat om. (Sådana är väl profeter, antar jag).
Med anledning av detta faktum vill jag därför sälla mig till dem i tråden som tidigare slagit ett slag för motpol.nu - En sida som alltför sällan får det beröm den förtjänar.
Häromdagen publicerades (på motpol) texten nedan om vad man väl skulle kunna kalla vårt kollektiva uppvaknande och pånyttfödande. Man kan tycka vad man vill om t.ex. författarens val av tematisk bakgrund; syn på in-/exkludering av våra svenska systrar och bröder; grad av svartpillring; etc. Själva poängen med texten är dock den samma som den som nu alltså tycks väcka allt bredare gensvar här i tråden: Oavsett hur svensken i gemen väljer att förhålla sig till den ovanifrån orkestrerade kolonisationen och stölden av vårt land; vare sig han väljer att profitera på, blunda för, eller lojt bara acceptera den, så finns vi. Vi som bryr oss. Vi som älskar denna vår fosterjord. Vi som ser och hatar förräderiet. Vi finns.
Med anledning av detta faktum vill jag därför sälla mig till dem i tråden som tidigare slagit ett slag för motpol.nu - En sida som alltför sällan får det beröm den förtjänar.
Häromdagen publicerades (på motpol) texten nedan om vad man väl skulle kunna kalla vårt kollektiva uppvaknande och pånyttfödande. Man kan tycka vad man vill om t.ex. författarens val av tematisk bakgrund; syn på in-/exkludering av våra svenska systrar och bröder; grad av svartpillring; etc. Själva poängen med texten är dock den samma som den som nu alltså tycks väcka allt bredare gensvar här i tråden: Oavsett hur svensken i gemen väljer att förhålla sig till den ovanifrån orkestrerade kolonisationen och stölden av vårt land; vare sig han väljer att profitera på, blunda för, eller lojt bara acceptera den, så finns vi. Vi som bryr oss. Vi som älskar denna vår fosterjord. Vi som ser och hatar förräderiet. Vi finns.
Om jag ska kritisera något så är det väl i sista stycket av det citerade; att röva bort Svea som spottat på oss. Är det verkligen Svea som spottat på oss? Som sen ska vinnas åter efter att vi rövar bort henne, slynan som påstås ha spottat på oss? Svea har inte spottat på oss. Det är förrädarna, de falska företrädarna - som förgiftat landet, som inviterat gökungar.
Citat:
En måhända banal kommentar till detta, men alltså — wow, du beskriver mer eller mindre på pricken den känsla som lett till min "radikalisering".
Stressen. Trängseln. Vantrivsel. En massa främmande människor som härjar. Alla dessa mörka män som driver omkring och glor.
Sverige känns konturlöst och på gränsen till överbefolkat på sina håll (i storstäderna).
Sedan har jag min käpphäst i form av genetiken. Jag anser att de nedärvda, framavlade egenskaper som tar sig uttryck i utseendemässiga faktorer har betydelse. Visst finns det rekorderliga svarta och troligen också bruna, men jag är oroad att en mix med svenska gener kan få förödande konsekvenser på sikt.
MEN. Som alltid är det kvantiteten det kommer an på. Att Sverige känns som ett sargat skepp drivande vind för våg på öppet hav har mycket att göra med att mängden totalt inkompatibla människor är överväldigande, och att de syns på alla offentliga platser. Är man ens hemma?
Jag känner ibland att mitt — vårt — land blivit en jordplätt som är free for all. Intrycket förstärks av alla dessa ryssar, kineser, mongoler (?), polacker och andra som ploppat upp i mitt närområde.
När jag någon gång skriver om rasism syftar jag inte främst på rashat, utan det i min mening uppbyggliga i att se den andre och det han gör på svensk mark. Det gäller även andra vita.
Jag är inte direkt mer välvilligt inställd till slaver etc. som röjer omkring här bara för att de ofta har ljusare hy än jag själv.
Mest av allt är jag pro-svensk.
Stressen. Trängseln. Vantrivsel. En massa främmande människor som härjar. Alla dessa mörka män som driver omkring och glor.
Sverige känns konturlöst och på gränsen till överbefolkat på sina håll (i storstäderna).
Sedan har jag min käpphäst i form av genetiken. Jag anser att de nedärvda, framavlade egenskaper som tar sig uttryck i utseendemässiga faktorer har betydelse. Visst finns det rekorderliga svarta och troligen också bruna, men jag är oroad att en mix med svenska gener kan få förödande konsekvenser på sikt.
MEN. Som alltid är det kvantiteten det kommer an på. Att Sverige känns som ett sargat skepp drivande vind för våg på öppet hav har mycket att göra med att mängden totalt inkompatibla människor är överväldigande, och att de syns på alla offentliga platser. Är man ens hemma?
Jag känner ibland att mitt — vårt — land blivit en jordplätt som är free for all. Intrycket förstärks av alla dessa ryssar, kineser, mongoler (?), polacker och andra som ploppat upp i mitt närområde.
När jag någon gång skriver om rasism syftar jag inte främst på rashat, utan det i min mening uppbyggliga i att se den andre och det han gör på svensk mark. Det gäller även andra vita.
Jag är inte direkt mer välvilligt inställd till slaver etc. som röjer omkring här bara för att de ofta har ljusare hy än jag själv.
Mest av allt är jag pro-svensk.
Varför är du rädd att mixade gener kan få dåliga kosekvenser? Med vilka folkslag menar du? Har själv tänkt ibland att sydamerikaner kan vara bra att beblanda sig med. Särskilt eftersom jag gillar deras stora tuttar och sköna, avslappnade inställning till livet. Måste inte folk beblanda sig (vid ytterst få tillfällen??!!) för att inte framavla inavlade människor och uppdatera teknologin så att säga? Om du håller med, med vilket folkslag föredrar du och tror är bäst för oss svenskar?
Intressant med att du påpekar ryssar, kineser och polacker. Inga folkgrupper jag stört mig på eller lagt märke till förut. Förutom Polacker då. Men de är snickare och gör sitt. Även om de skitar ner kring sitt boende med blöjor, cigarettdoft, pantburkar och annat ( i varje fall i mitt område). Samt inte alltid håller vad de lovar. Men det är väl ingenting att kräkas över? I jämförelse med muslimer menar jag. Polacker kan också vara schyssta människor i övrigt, när jag träffar de runt omkring i Europa. Det är min uppfattning i alla fall. Även om de kan vara en smula hårda och tråkiga och hatiska.
Har aldrig träffat en ryss i Sverige.
Har aldrig träffat en Mongol i Sverige.
Har träffat kineser i Danmark. Jag bodde där i en period och livnärde mig på airbnb bland annat. Ren katastrof. Tre uthyrningar och aldrig igen. Jag menar: ALDRIG IGEN! Inget positivt med erfarenheterna förutom att jag vet med mig att jag aldrig kommer göra det igen.
Bodde även i Milano på ett kinesägt hotell och bevittnade saker av ägarna jag inte ens orkar gå in på. Filmsnutten ifrån Stockholm när kinesiska hotellgäster blir bortburna förklarar allt. Precis samma för mig. Sök på youtube eller google om du ej sett.
Jag har också sett kineser på Birgerjarlsgatan och skrattade som fan för det är som gjort för en Bellman-visa. Lyxbrudar som liknar en påse med ris och i samma veva en påfågel. Bisarrt. Även om jag inte har något emot turister i övrigt.
Citat:
Väldigt vackert och inspirerande skrivet på Motpol.
Om jag ska kritisera något så är det väl i sista stycket av det citerade; att röva bort Svea som spottat på oss. Är det verkligen Svea som spottat på oss? Som sen ska vinnas åter efter att vi rövar bort henne, slynan som påstås ha spottat på oss? Svea har inte spottat på oss. Det är förrädarna, de falska företrädarna - som förgiftat landet, som inviterat gökungar.
Om jag ska kritisera något så är det väl i sista stycket av det citerade; att röva bort Svea som spottat på oss. Är det verkligen Svea som spottat på oss? Som sen ska vinnas åter efter att vi rövar bort henne, slynan som påstås ha spottat på oss? Svea har inte spottat på oss. Det är förrädarna, de falska företrädarna - som förgiftat landet, som inviterat gökungar.
Palme hade en förödande inverkan på Sverige. En på spinnsidan baltisk jude ur knapadeln och på svärdsidan överklassyngling från Öfre Östermalm blir ordföranden för Socialdemokratiska Arbetarpartiet.
Normalt sett skulle flosklernas mästare Palme blivit högerpartist, men han insåg att det valet aldrig eller för sent skulle kunna öppna dörren för honom till absoluta makten i Sverige. Därför måste det bli genom SAP. Jo, jo Palme hade som ung rest i världen och sett alla orättvisor...
Efter Palme fick Sverige sedan alla hans tusen epigoner ur alla partier - "den falska företrädaren för Svea" personifierar väl Westerberg bäst - men skadligast blev Palme för eget parti (och Sverige) som sedan honom kläckt massvis av palmedöttrar och söner ur Bommersvik och SSU.
Palme formulerade talen och alla tvingades följa honom över partigränser, även en Adelsohn.
Reinfeldt är väl annars den mest palme-inspirerade Statsministern hittills.
Det fanns en tidig och tam protest mot Palme efter hans frånfälle och den kom från - Sociademokraterna. Carlsson försökte hänvisa till sin läromästare Erlander, som var stolt över Sveriges homogena befolkning men som släppte fram Palme, genom det s k luciabeslutet 1989 redan.
Men det kastade palmeiten och folkpartisten Westerberg i papperskorgen 1991 och resten är nutidshistoria. För två gånger orkade inte Carlsson resa sig. När han återtog statsministerposten 94 var beslutet bränt och glömt.
Hand i hand med Aftonbladet och Bonnier - som placerade om vikten från nyhetsförmedling till agendasättande politisk propaganda med och efter Palme (och följa John SvT/SR anslöt sig utan betänkligheter) - gick SAP och SAP-indoktrinerade riksdagspartier nya Sverige till mötes.
Som grundligen förändrades över några årtionden
__________________
Senast redigerad av Lantarbetaren 2020-07-18 kl. 10:10.
Senast redigerad av Lantarbetaren 2020-07-18 kl. 10:10.
Citat:
Motståndet mot rasblandning beror på att det tycks dumt att experimentera med den sammansättning som gett de nordiska folken vissa egenskaper som jag och andra ser som eftersträvansvärda. Varför är du rädd att mixade gener kan få dåliga kosekvenser? Med vilka folkslag menar du? Har själv tänkt ibland att sydamerikaner kan vara bra att beblanda sig med. Särskilt eftersom jag gillar deras stora tuttar och sköna, avslappnade inställning till livet. Måste inte folk beblanda sig (vid ytterst få tillfällen??!!) för att inte framavla inavlade människor och uppdatera teknologin så att säga? Om du håller med, med vilket folkslag föredrar du och tror är bäst för oss svenskar?
Intressant med att du påpekar ryssar, kineser och polacker. Inga folkgrupper jag stört mig på eller lagt märke till förut. Förutom Polacker då. Men de är snickare och gör sitt. Även om de skitar ner kring sitt boende med blöjor, cigarettdoft, pantburkar och annat ( i varje fall i mitt område). Samt inte alltid håller vad de lovar. Men det är väl ingenting att kräkas över? I jämförelse med muslimer menar jag. Polacker kan också vara schyssta människor i övrigt, när jag träffar de runt omkring i Europa. Det är min uppfattning i alla fall. Även om de kan vara en smula hårda och tråkiga och hatiska.
Har aldrig träffat en ryss i Sverige.
Har aldrig träffat en Mongol i Sverige.
Har träffat kineser i Danmark. Jag bodde där i en period och livnärde mig på airbnb bland annat. Ren katastrof. Tre uthyrningar och aldrig igen. Jag menar: ALDRIG IGEN! Inget positivt med erfarenheterna förutom att jag vet med mig att jag aldrig kommer göra det igen.
Bodde även i Milano på ett kinesägt hotell och bevittnade saker av ägarna jag inte ens orkar gå in på. Filmsnutten ifrån Stockholm när kinesiska hotellgäster blir bortburna förklarar allt. Precis samma för mig. Sök på youtube eller google om du ej sett.
Jag har också sett kineser på Birgerjarlsgatan och skrattade som fan för det är som gjort för en Bellman-visa. Lyxbrudar som liknar en påse med ris och i samma veva en påfågel. Bisarrt. Även om jag inte har något emot turister i övrigt.
Intressant med att du påpekar ryssar, kineser och polacker. Inga folkgrupper jag stört mig på eller lagt märke till förut. Förutom Polacker då. Men de är snickare och gör sitt. Även om de skitar ner kring sitt boende med blöjor, cigarettdoft, pantburkar och annat ( i varje fall i mitt område). Samt inte alltid håller vad de lovar. Men det är väl ingenting att kräkas över? I jämförelse med muslimer menar jag. Polacker kan också vara schyssta människor i övrigt, när jag träffar de runt omkring i Europa. Det är min uppfattning i alla fall. Även om de kan vara en smula hårda och tråkiga och hatiska.
Har aldrig träffat en ryss i Sverige.
Har aldrig träffat en Mongol i Sverige.
Har träffat kineser i Danmark. Jag bodde där i en period och livnärde mig på airbnb bland annat. Ren katastrof. Tre uthyrningar och aldrig igen. Jag menar: ALDRIG IGEN! Inget positivt med erfarenheterna förutom att jag vet med mig att jag aldrig kommer göra det igen.
Bodde även i Milano på ett kinesägt hotell och bevittnade saker av ägarna jag inte ens orkar gå in på. Filmsnutten ifrån Stockholm när kinesiska hotellgäster blir bortburna förklarar allt. Precis samma för mig. Sök på youtube eller google om du ej sett.
Jag har också sett kineser på Birgerjarlsgatan och skrattade som fan för det är som gjort för en Bellman-visa. Lyxbrudar som liknar en påse med ris och i samma veva en påfågel. Bisarrt. Även om jag inte har något emot turister i övrigt.
Ett mer hetsigt temperament t.ex. är kanske ingen hit, eller bristande impulskontroll. Flera negativa egenskaper som skulle kunna ses som osvenska är iofs. till stor del resultatet av dålig uppfostran, som gett dessa avigsidor fritt spelrum. Andra kulturer har en annan syn på uppfostran, men till syvende och sist skulle jag ändå skylla på det moderna föräldraskapet när det blir så dåligt som det ofta blir i dag.
Rasblandning ökar dessutom känslan av rotlöshet och urvattning, om man tänker sig att båda föräldrarnas kulturer ska blandas in i mixen. Det verkar även som många personer som ser annorlunda ut men känner sig svenska drabbas av någon sorts identitetskris. Behöver självklart inte vara så — risken finns dock.
Jag ser inte gärna att samhället driver i sådan riktning att det är helt egalt vem du är, och hur du ser ut, eftersom jag tror att det betyder att förvandlingen av vårt svenska majoritetssamhälle är komplett. Andra i tråden har en helt annan syn på det här.
Man får också tänka på att svenska folket och andra, besläktade folk är tillräckligt stora för att man ska slippa problem med inavel.
Att jag nämnde polacker, ryssar och andra folk var för att illustrera att det finns grader, och att jag menar att det sannerligen inte bara är åsynen av somalier och muslimska araber som leder till känslorna av främlingskap i sitt eget land — alltså Sverige.
Citat:
Väldigt vackert och inspirerande skrivet på Motpol.
Om jag ska kritisera något så är det väl i sista stycket av det citerade; att röva bort Svea som spottat på oss. Är det verkligen Svea som spottat på oss? Som sen ska vinnas åter efter att vi rövar bort henne, slynan som påstås ha spottat på oss? Svea har inte spottat på oss. Det är förrädarna, de falska företrädarna - som förgiftat landet, som inviterat gökungar.
Om jag ska kritisera något så är det väl i sista stycket av det citerade; att röva bort Svea som spottat på oss. Är det verkligen Svea som spottat på oss? Som sen ska vinnas åter efter att vi rövar bort henne, slynan som påstås ha spottat på oss? Svea har inte spottat på oss. Det är förrädarna, de falska företrädarna - som förgiftat landet, som inviterat gökungar.
Jag läser det som att Svea spottat (och spottar) på oss eftersom hon blivit just förgiftad. Precis som Lantarbetaren är inne på i inlägget ovan så har ju Palme spelat en central del i detta fördärvande av Svea. Likt ett försvarslöst barn har de hjärntvättat henne till att hata sig själv, hata de sina, hata dem som vill henne väl.
Citat:
... varje övergrepp på svensken [leder] bara till att han vänjer sig för än värre övergrepp – giftet finns redan i kroppen, och varje sjukdom öppnar bara porten för än värre sjukdomar. För svensken har redan blivit kuvad, han är redan modernitetens slav, och varje piskrapp kuvar honom bara än mer. Om en nationell resning var möjlig, så skulle den redan ha skett – för en frisk man slår tillbaka redan vid första piskrappet.
Citat:
Ja, det har funnits, och finns, en rädsla att framstå som ”rasister” och att ”spela SD” i händerna om verkligheten beskrivs som den är.Mediernas otillräckliga, tillrättalagda och till och med falska verklighetsbeskrivning har skapat enorma problem och stora motsättningar mellan människor i Sverige.
Nu har dock problemen blivit så omfattande och tydliga att de är uppenbara för alla. Förr eller senare kommer verkligheten ifatt. Allt det som händer är sådant som varit lätt att förutse för den som bemödat sig. Problemet är att majoriteten av svenskarna INTE VILL bemöda sig.
Citat:
Fotsoldaterna i #jagärhär och så vidare är knappast högstatuspersoner. Och de som är högstatuspersoner på PK-sidan i mediakriget är det bara i sin grupp. I andra grupper skrattar man åt sådana personer.
Sen jag insåg att PK handlar om att markera att man har råd att köpa sig fri från mångkulturen förstår jag inte längre poängen med mediakriget. Andra människors statusmarkörer är ju inget man egentligen kan vinna eller förlora över. Ju mer man pekar på integrationsproblem, desto mer bekräftar man att människor som sluppit bli berikade är högstatuspersoner.
G-P-liberalen är ett litet kreatur som saknar både klor och pansar att försvara sig mot identitetspolitiken. Den dag grinden till den skyddade hagen lyfts undan, kommer man få rivet skinn för bräkandet mot de hungriga djuren därute i skogen. Både rasifierade och rasistifierade identitärer vädrar svagheten och dumheten.
De identitetslösa "upplysningsliberalerna" är beroende av att deras premisser inte ifrågasätts, inte kritiseras utifrån empiri och autentiskt sanningsanspråk. Att deras sliriga ljugande och verklighetsflykt inte påtalas.
Håkan Boström har att förhålla sig till "vår" framväxande identitetspolitiska samsyn, men också "vänsterns" och förhandlar med framtiden i en ledartext där det inledningsvis konstateras att identitetspolitiken är på allas läppar och avslutningsvis att det är mångkulturalismen på steroider. Däremellan är det sämre med klarsynen och tickar av flera tropes vi sett.
Identitetspolitiken som något skapat och därmed valfritt. Identitetspolitiken som något kontraproduktivt för ingruppen.
I USA har ju en rad kända afroamerikaner på sistone gjort "antisemitismer" som illustrerar att allt detta tal om privilegier gör att det är lätt att börja prata om - privilegier. Tal om judisk makt tystades av judisk makt. #jewishprivilege blev ett tag ett högljutt insisterande från judar att det minsann är de som är högst upp i den offerhierarki som Håkan Boström försöker slå i svenskar och invandrare är så farlig. En rent kontraproduktiv strategi för att nå positioner, samla resurser och utöva makt, amirite Håkan?
En tänkare som missar elefanten i kippa, har gjort sig själv till måltavla för anklagelser om hat och apartheid i sin kritik mot andra identitetspolitiska grupper. Som en bondfångare och en objektiv rasist som agerar kugge i ett maskineri av verkligt strukturell kontroll och exploatering. Där identitetspolitiken inte på något vis avvisas, utan monopoliseras som den värdefulla fördel det är för individen med ett kollektiv i ryggen.
I en värld där ett tweet kan leda till katastrof, bör G-P-liberalen fälla ned öronen och sticka svansen mellan benen, medan tid är. Identitetspolitik är inte ett val i ett mångetniskt samhälle och att förneka vare sig svarta eller vita kroppar lika rätt till kollektiv representation kommer förstås som den krigsförklaring det är. Svarta amerikaner kommer vilja ha sin del av musikindustrin, även av judiska ägare. Organiserad judisk ombudsindustri kommer beskrivas som organiserad judisk ombudsindustri, lobbyism som lobbyism, etnocentrism som etnocentrism.
Det enda sättet att kritisera identitetspolitik för att fräta sönder helheten utan att delta i identitetspolitikens frätande, är att täcka in även dess mest framgångsrikt egenintresserade kollektiv. Inte ljuga om att identitetspolitik inte fungerar, utan kräva att de som är bäst beväpnade och profiterat mest också först lägger ned vapnen och nöjer sig med lika villkor.
De identitetslösa "upplysningsliberalerna" är beroende av att deras premisser inte ifrågasätts, inte kritiseras utifrån empiri och autentiskt sanningsanspråk. Att deras sliriga ljugande och verklighetsflykt inte påtalas.
Håkan Boström har att förhålla sig till "vår" framväxande identitetspolitiska samsyn, men också "vänsterns" och förhandlar med framtiden i en ledartext där det inledningsvis konstateras att identitetspolitiken är på allas läppar och avslutningsvis att det är mångkulturalismen på steroider. Däremellan är det sämre med klarsynen och tickar av flera tropes vi sett.
Identitetspolitiken som något skapat och därmed valfritt. Identitetspolitiken som något kontraproduktivt för ingruppen.
Citat:
Men just därför är identitetspolitiken en återvändsgränd. Vi ser tydligt detta när vi studerar islamism eller vita identitärer. Men vi förblindas när ”underprivilegierade” grupper resonerar på samma sätt. Den universella liberala universalismen kommer alltid vara ofullkomlig, men har lyckats skapa någorlunda välfungerande samhällen när den baserats på nationalstaten.
Alternativet ”djupa” gruppnormer som bas för politiken kommer inte leda till harmoni inom våra samhällen – utan till en splittring och konflikt som inte ens har ett teoretiskt slut. Yttrandefriheten och den öppna offentligheten är dess första offer. Individen underkuvas att tillhöra en grupp denne inte valt att tillhöra (i likhet med etnonationalism, men till skillnad från inkluderande nationalism).
Alternativet ”djupa” gruppnormer som bas för politiken kommer inte leda till harmoni inom våra samhällen – utan till en splittring och konflikt som inte ens har ett teoretiskt slut. Yttrandefriheten och den öppna offentligheten är dess första offer. Individen underkuvas att tillhöra en grupp denne inte valt att tillhöra (i likhet med etnonationalism, men till skillnad från inkluderande nationalism).
Citat:
Identitetspolitiken största problem är emellertid inte att den ofta är färgad av socialistiska fördelningsidéer. En stark strömning går längre än så och hävdar den egna gruppens perspektiv som något unikt som ska bevaras och försvaras gentemot andra, en unik identitet att känna stolthet över. Här rör man sig in i etnonationalismens tankefigurer.
Malcom X, som till skillnad från sin samtida, medborgarrättskämpen Martin Luther King inte förespråkade liberal integrering av USA:s afroamerikanska befolkning och var en tydlig förespråkare för svart identitetspoltik, hävdade att ”den svarta rasen är som en individ, innan han använder sin talang, är stolt över sin historia och uttrycker sin egen kultur och personlighet kan han inte fullborda sig själv” (tal 1964).
Malcom X tankar är inte aparta, de är tvärtom närvarande och väldigt tilltalande för varje identitetspolitisk rörelse. Stolthet, kultur, rötter som vägen till att “bli hel” som individ.
Malcom X, som till skillnad från sin samtida, medborgarrättskämpen Martin Luther King inte förespråkade liberal integrering av USA:s afroamerikanska befolkning och var en tydlig förespråkare för svart identitetspoltik, hävdade att ”den svarta rasen är som en individ, innan han använder sin talang, är stolt över sin historia och uttrycker sin egen kultur och personlighet kan han inte fullborda sig själv” (tal 1964).
Malcom X tankar är inte aparta, de är tvärtom närvarande och väldigt tilltalande för varje identitetspolitisk rörelse. Stolthet, kultur, rötter som vägen till att “bli hel” som individ.
Citat:
För liberaler har det annars en kungstanke är att du som individ tar ett stort mått av ansvar för utfallen i ditt liv. Inte för att det saknas kunskap om att livet är orättvist eller att en mängd ”strukturer” har betydelse (vilket de har), utan för att individuellt ansvar nästan alltid är det bästa (inte sällan enda) sättet att långsiktigt göra något åt problemen. Att skylla svårigheter på andra är ofta kontraproduktivt. Det gäller också olika minoritetsgrupper, där de mest framgångsrika inte har odlat en offer- eller utanförskapskultur trots att de historiskt utsatts för diskriminering.
I USA har ju en rad kända afroamerikaner på sistone gjort "antisemitismer" som illustrerar att allt detta tal om privilegier gör att det är lätt att börja prata om - privilegier. Tal om judisk makt tystades av judisk makt. #jewishprivilege blev ett tag ett högljutt insisterande från judar att det minsann är de som är högst upp i den offerhierarki som Håkan Boström försöker slå i svenskar och invandrare är så farlig. En rent kontraproduktiv strategi för att nå positioner, samla resurser och utöva makt, amirite Håkan?
En tänkare som missar elefanten i kippa, har gjort sig själv till måltavla för anklagelser om hat och apartheid i sin kritik mot andra identitetspolitiska grupper. Som en bondfångare och en objektiv rasist som agerar kugge i ett maskineri av verkligt strukturell kontroll och exploatering. Där identitetspolitiken inte på något vis avvisas, utan monopoliseras som den värdefulla fördel det är för individen med ett kollektiv i ryggen.
I en värld där ett tweet kan leda till katastrof, bör G-P-liberalen fälla ned öronen och sticka svansen mellan benen, medan tid är. Identitetspolitik är inte ett val i ett mångetniskt samhälle och att förneka vare sig svarta eller vita kroppar lika rätt till kollektiv representation kommer förstås som den krigsförklaring det är. Svarta amerikaner kommer vilja ha sin del av musikindustrin, även av judiska ägare. Organiserad judisk ombudsindustri kommer beskrivas som organiserad judisk ombudsindustri, lobbyism som lobbyism, etnocentrism som etnocentrism.
Det enda sättet att kritisera identitetspolitik för att fräta sönder helheten utan att delta i identitetspolitikens frätande, är att täcka in även dess mest framgångsrikt egenintresserade kollektiv. Inte ljuga om att identitetspolitik inte fungerar, utan kräva att de som är bäst beväpnade och profiterat mest också först lägger ned vapnen och nöjer sig med lika villkor.
Citat:
Givet den faktiska situationen i Sverige betraktar jag Håkan Boströms ledare som ett slags genombrott. Finns det någon som tidigare har problematiserat identitetspolitiken på detta sätt? Inte såvitt jag vet.Håkan Boström har att förhålla sig till "vår" framväxande identitetspolitiska samsyn, men också "vänsterns" och förhandlar med framtiden i en ledartext där det inledningsvis konstateras att identitetspolitiken är på allas läppar och avslutningsvis att det är mångkulturalismen på steroider.
Massor av människor i Sverige vet inte ens vad identitetspolitik är. Jag tycker att han lägger ribban på en bra nivå. En lång resa börjar alltid med ett första steg.
Jag tycker att det är en lysande ledare (möjligen lite lång, vilket kan avskräcka en del).
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
