Citat:
Ursprungligen postat av
LordOfTheIdiots
Du har nog rätt i att om det varit något Random bands debutplattan hade den garanterat inte belönats med en Grammy. Men så fungerar det, stora välkända band har lägre krav på sig än små. St. Anger är ingen genomrutten platta utan ett fåtal låtar är faktiskt rätt bra. Mest noterbart "The unnamed feeling". Det är såklart ingen bra platta heller. 2/5 marmordukar ger jag den. Bara deras försök att hålla sig relevanta och efterlikna NUmetal-eran som omgivde dem. Load-perioden bjuder på ett desto större utbud av bra låtar. "Hero of the day, "Until it sleeps", "Mama said", "Bleeding me" "Thorn whitin", "The house that Jack built", "Low mans lyric", "Fuel" m.m. Dessa balanserar dock med en lika stor del utfyllnadsmaterial tyvärr. 3/5 stuprännor.
Du har rätt i att det finns en skara fanboys som älskar allt sina idoler gör. Men det finns också en annan grupp som avvisar allt som släppts efter svarta albumet som ren och skär dynga. Båda dessa grupper är ute på hal is.
Hehe. Jag gillar inte ens den svarta skivan. Men det beror dock inte på att bandet "sålde sig" eller något sådant, utan för att jag inte tycker att detta kommersiella stuk passar bandet (Megadeth gjorde det bra mycket bättre på Countdown To Extinction, om jag ska vara sådan). Förstår dock varför den stora massan gillar den.
Efter det... Allt är förstås inte ren och skär dynga, men från Load t.o.m. St. Anger så finns det inte en låt som jag tilltalas av. James började helt plötsligt sjunga som en hillbilly från söder och både Lars och Kirk blev sämre och sämre på sina respektive instrument. Death Magnetic hade några kompositioner som var rätt bra, men det slutade illa ändå eftersom skivan var totalt överproducerad och James nuvarande röst inte är min smak jämfört med hans råa och skrikiga röst från förr.
Den allra senaste skivan har jag inte ens brytt mig om att kolla upp (med undantag för två låtar), av förklarliga skäl.
Jag tycker överlag att fans borde ha en viss distans till sina idoler. Alla är människor, alla gör snedsteg. Man kan fortsätta älska ett band lika mycket, men man behöver inte supporta och hylla precis allt de sysslar med.