Citat:
Ursprungligen postat av
KansasCityFagot
Jag tänker närmast på den rent teatraliska ordväxlingen där polisen vet att Betlehems far sitter i fängelse i Etiopien och hon nu ska få smaka samma medicin. Självklart efter att fyra poliser först har legat böghög på henne i snön, kastat ID-kortet i hennes ansiktet och sedan i slutscenen där den största och farligaste polisen (jag tänker på Persbrandt som klappar till en kaxig knarklangare i förhörsrummet i en grådaskigt filmad TV-deckare här) tar tag i hennes hår och viskar denna replik mellan sammanbitna tänder.
Jag tror man måste förstå att sanning så som vi förstår det i vår kultursfär är en kulturell produkt med ursprung dels i det antika grekland (aristoteles) och dels i kristendomen (där "sanningen" om Jesus egenskap av att vara Guds son - vilket kristna ansåg bevisades genom Bibeln - intar en grundläggande föreställning i vår tankesfär. "Sanning" i betydelsen "överensstämmelse med verkligheten" genomsyrar dagens vetenskapliga världsbild och tankesätt och är en produkt av tvåtusen år av europeisk kulturell utveckling.
I andra delar av världen har man ett helt annan förståelse av vad "sanning" är. Sanning tror jag kan vara en känsla eller "vad som är bra för min familj eller klan".
Jag tror det är på detta sätt man ska förstå vad Betlehem säger, dvs hon har sannolikt en känsla av polisen särbehandlar henne negativt. Detta illustrerar hon med hjälp av olika berättelser, dvs myter eller kanske snarare fabler.
Det är inget ovanligt förfarande. Vi har sett många likartade myter och fabler sprida sig. Alexandra Pascalidou är en annan kändis som begagnar detta förhållningssätt till verkligheten. En uppmärksammad artikel av en iransk kvinna (Golnaz Bonde) för rätt många år sedan rapporterade om en uppenbart fiktiv "Den rasistiske brandmannen i Boden".
Jag är rätt säker på att aktivister på vänsterkanten och journalister genomgår utbildningar eller seminarier där de får lära sig just att med berättelser "illustrera" ideologiska övertygelser som de anser vara självklara och bevisade eller sanna ur en individuell, anekdotisk eller känslomässig synvinkel.
En rolig knorr är hur lögnarna avslöjar sig själva genom sin självgodhet. Betlehem tror alltså att gemene snut skulle hålla reda på vem fan hon och hennes farsa är. Och Golnaz Bonde (!) som fabulerade om den rasistiske brandmannen från Boden som hon skulle ha mött på ett flygplan till New York - hon trodde alltså att brandmannen från Boden skulle ha snackat skit om araber med HENNE... Det framstår som som helt osannolikt att den här brandmannen skulle göra skillnad på araber och iranier - medan Golnaz Bonde antagligen har en självbild där hon tillhör en svensk-persisk elit som ur hennes perspektiv inte har något med araber att göra.
/Johan