Citat:
Ursprungligen postat av
Barkarrow
Ja, det finns en del konstigheter i vad SE säger, det håller jag med om. Men läser man förhör med VG så är det ännu fler konstigheter. Han svarar inte på nånting egentligen och han hade också en handledsväska och krutstänk på sin rock. Nu påstår jag inte att det var han som var GM men det är så mycket märkligheter kring Palmemordet överhuvudtaget.
Victor Gunnarsson eller 33-åringen är en person som försvunnit undan lite i Palmedebatten de senaste åren. Tidigare brukade många ha med honom i sina scenarion, om än bara i utkanten. Många menar att han var en planerad gärningsman (så kallad patsy) som inte gjorde det han skulle, en sorts Lee Harvey Oswald-karaktär som inte stod kvar inne på boklagret. Som han själv säger: Jag var inblandad i periferin.
Det jag reagerar på rörande Gunnarsson är att det finns en stor mängd felaktiga uppgifter om honom som fortfarande cirkulerar. Ett sådant är att det skulle vara krutstänk på hans rock, eller den gröna parkas han bar under mordkvällen. Tyska tekniker vid
Bundeskriminalamt (BKA) kom fram till att detta förvisso kunde vara ammunition, men i så fall inte från rätt typ. Det kunde också vara dammpartiklar. Det kan alltså sannolikt inte framhållas som en indicie.
Victor Gunnarsson har även fått utstå i mitt tycke en av de värre finterna av Palmeutredningen, under konfrontationen med
Ibrahim Djalo. Djalo är en taxichaufför som säger sig ha sett en man bete sig märkligt och försökt stoppa hans taxi strax efter mordet. Djalo pekar i konfrontationen ut en figurant, var på förhörsledaren Börje Wingren frågar om han skulle kunna tänka sig Victor Gunnarsson istället som i konfrontationen bär nummer två. Djalo, som pratar dålig svenska, säger ”nej den andra”, åsyftandes den andra personen som han har pekat ut tidigare. Detta tolkar Wingren som att Djalo har pekat ut Gunnarsson - den andra, nummer två.
Dessa två exempel sammanfattar min syn på Gunnarsson: Intressanta indicier som inte håller vid en närmare analys. Personligen hade jag hoppats på att exempelvis Uppdrag Granskning skulle belysa även dessa exempel i sin serie om Palmeutredningen och inte begränsat sig till Christer Pettersson. Att Gunnarsson greps och förhördes är
korrekt sett till hans agerande under mordkvällen. Beter man sig som han gjorde ska man konfronteras med rättssystemet. Men processen mot honom därefter visslar i mina ögon om hur desperata utredningen var efter en gärningsman redan i detta skede.
Jag läste Wingrens bok
Han sköt Olof Palme för ett par år sedan och tyckte den var okej, dock är Wingren oerhört kategorisk i sin argumentation. Att man som utredare hävdar sig vara totalsäker kan inte längre anses vara en fördel i Palmedebatten. Wilhelm Krussel är lika säker på Christer Pettersson i sin bok, Paul Smith på Christer Andersson i sin och så vidare. Datan för den slutsatsen saknas helt enkelt, så varför göra den? Varför inte bara konstatera att vi inte vet men därefter gå vidare med att bygga sitt argument? Svaret är troligtvis att det har gått prestige i frågan, på bekostnad av objektivitet.
Det jag avslutningsvis tänker på rörande Gunnarsson är hur lika han och
Engström verkar vara varandra. Båda är utåtriktade och sociala, gillar uppmärksamhet och gillar att prata. Båda med en tendens att överdriva och göra sig själv betydelsefulla. Båda har också gemensamt att de som kände dem i person ser dem som helt otänkbara gärningsmän.
