Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
Ja, han är ett fullblodssvin. Och honom skyddar hon! Helt otroligt. Om HD haft lite ryggrad idag, så hade hon talat sanning, hela sanningen och inget annat än sanningen. Men hon är så söndermanipulerad av SD att hon antagligen inte längre vet vem hon är. Självkänslan är antagligen fullständigt borta. För att inte tala om självförtroendet. Han är så vidrig.
Ja, för mig är det väldigt obegripligt.
Men jag tror att det handlar om samma process som det handlar om för andra kontrollerade kvinnor. Kanske kan man verka stark och fungera på vissa plan, men på andra plan sämre?
Jag tycker att SD verkar vara som ett sort barn i många lägen.
Vi kan alla regrediera och bete oss som små sårade barn en kortare stund. Ofta märker man själv att man beter sig idiotiskt och dumt, men man vill inte bära sig "vuxet" åt just då.
Detta tillstånd varar sällan länge. Man inser det idiotiska och känner att man behöver "ta sig i kragen" och komma tillbaka till verkligheten. Ta tag i problemen på ett vettigt sätt. Någonstans har man ändå kontroll på sitt beteende och vet med sig att man är "löjlig".
Men för SD verkar de här stunderna spåra ur helt. Det varar i dagar. Även mot barnen, vilket är tabu ju.
SDs gränser för dåliga beteenden verkar väldigt vaga. Han begår övergrepp mot barnen på många plan genom att avsäga sig föräldraskapet. Även mot HD begår han svek på många plan. Otroheten är en sak. Men också det stöd hon och barnen behöver under hennes sjukdomsperiod verkar för honom inte vara det primära, utan vad han kan behöva. Att han ursäktar sig på det sätt ha gör visar att han inte är en mogen människa. Han flyr...
jag kan inte se det på annat sätt än att HD blivit helt avtrubbad för vad som är normalt.
Undrar hur denna diskussion började som vi läst om som slutade med att HD säger"nej, hon får leva".
Förstår du hur många gånger detta måst ha pratats om innan man kommer till denna mening?
Det är inte normalt att ha en sådan diskussion.
Avtrubbning...