Tråden där vi försöker ge scientologerna en chans!

Traditionell psykologi accepterar inte tanken på reinkarnation eller att människan är en andlig varelse. Hubbard ansåg att psykologin är en lära om själen som förnekar själen.

Men det finns enskilda psykologer och terapeuter som accepterar reinkarnation och att en del problem i människors liv ibland kan bero på traumatiska händelser i tidigare liv eller från fosterstadiet. Det finns en hel del terapeuter som använder sig av regression för att hjälpa folk att minnas sina tidigare liv.

Misstron mot skolmedicin och läkemedel finns även i en del vänstersekter, fast de debatterar runt vad som är "normalt".

Jag kan tycka att dianetiken påminner om psykoterapi såvitt jag kan begripa den, men man använder en lögndetektor för att läsa patienten.

Att tro att man som oskolad skall kunna komma till lärde och berätta hur saker går till... Hubbard måste ha haft ett starkt självförtroende!!

Det heter i HCO POLICY LETTER OF 19 SEPTEMBER 1970 - Issue II - Data Series 17 - NARROWING THE TARGET:


I den engelska Wikipedia-artikeln kring vetenskaplig metod nämns bland många andra Aristoteles, Isaac Newton, Roger Bacon och Euklides vilka Hubbard tillskrev som några av sina influenser. I övrigt finns det högst sannolikt bra mycket mer skrivet i ämnet idag, jämfört med 1950-talet, och att studera vetenskaplig metod är nog knappast till någon nackdel ifall man vill studera modern psykologi.



Jo, utifrån hur scientologin utvecklades, så är det fullt möjligt att det uppstår situationer där jag själv skulle hålla med om att pre-clearn drar bättre slutsatser om scientologin som helhet än vad auditören gör, särskilt ifråga om organisatoriska förutsättningar, och kring förutsättningarna att göra framsteg i det aktuella scientologi-sammanhanget.

Med tanke på alla förgreningar som har skett, så blir det hela en komplex bild, men det blir ju problematiskt att ha med väldigt övertygade personer att göra som kan låta väldigt övertygande om att den enda rätta tillämpningen av scientologin finns inom deras organisation.

Skall man uppnå lättnad ifrån lidande och fientlighet (release-grad II), men fientligheten mot en är större inom den organisation som man behöver stå i förbindelse med för att uppnå tillståndet, så är det mycket möjligt att man skulle uppnå mer lättnad genom att helt enkelt sluta stå i förbindelse med organisationen.

Skall man ytterligare utgå ifrån scientologins perspektiv menar man att det att en person inte får vinster av scientologin beror på att personen står i förbindelse med en suppressiv person:


Problemet här blir ju då när org-personalen faktiskt innefattar suppressiva personer.


Vad gäller David Miscavige, så går det uppenbarligen att komma fram till följande slutsatser om honom: https://www.quora.com/Is-David-Miscavige-a-suppressive-person

(Och det går ju helt klart att komma till en mängd ytterligare slutsatser).

Detta beskrivs i förordet till "Fundamentals of Thought":


De grekiska orden "nous", "psyche" och "pneuma" har lite olika definitioner ifrån sammanhang till sammanhang, men kan omväxlande sägas betyda "själ", "ande" eller "sinne" (mind). "Dia" betyder "genom" och "Dianetik" kommer ifrån "Dia"-"Nous", vilket alltså betyder "genom nous (det som defintionen av nous står för)". Ordet "thetan" är inom scientologin myntat för att kunna särskilja just scientologins definitioner ifrån andra praktiker.

Jo, jag skulle själv ha lättare att finna djupare punkter av medhåll med utövare av en praktik som erkänner reinkarnation och en andlig entitet hos människan som är något annat än kroppen (i praktiken är anden den som ser sig som "jag"). Rent praktiskt är det bra att vara försiktig när man undersöker eller låter andra personer undersöka tidigare liv, för man kan hamna i tyngre händelser än vad man själv var beredd på.

Utifrån ett Dianetik-perspektiv är det sedan önskvärt att praktiken inte använder sig av hypnos eller droger.

Dianetiken tar genom Dianetics: The original thesis (1948) och Dianetics: The Modern Science of Mental Health (1950) upp betydelsen av händelser ifrån fosterstadiet (pre-natala händelser), och anspråket har genom Dianetikens och Scientologins utveckling varit att detta blev tidigt ifrågasatt, men mer och mer accepterat även i andra sammanhang genom tiderna. Tidigare liv förekom som företeelse i Hubbards föreläsningar efter Dianetics: The Modern Science of Mental Health, och adresserades i bokform med Science of Survival 1951.

Söker man på "past lives" eller "reincarnation" på t.ex. youtube kan man få upp en hel del på temat, och skulle man börja tycka att ämnet känns tungt eller besvärande får man försöka minnas positiva händelser, eller försöka föra upp medvetandet till närvarande tid genom att till exempel ta en promenad och rikta uppmärksamheten mot detaljer i nuet.

Scientologin (av vilken dianetiken utgör ett understudium) är inte kategoriskt emot läkemedel i sig, och läkare utgör en av de yrkesgrupper som man som minst ifrågasätter ifråga om fysiskt botande, däremot kan man (även om betoningen sannolikt blir olika ifrån sammanhang till sammanhang) anse att det förekommer en överbetoning på användandet av läkemedel som en lösning. Det kan i sammanhanget sägas att modern farmakologi som sådan säger (i texter som används inom akademiska medicin-studier i dagsläget) att vissa läkemedel vet man än så länge inte helt och hållet hur de fungerar.

Hubbards politiska ideal i sina skrifter betonade anarki, kommunism, fascism och socialdemokrati som destruktiva politiska hållningar, samt demokrati, republik, politisk konservatism, "Jeffersonsk demokrati", republik, liberalism (förmodligen mer i riktning mot "klassisk liberalism" och eventuellt libertarianism snarare än social-liberalism) och "benign monarchy" som konstruktiva politiska hållningar.

Däremot menade han utifrån en lite förenklad helhetsbild att utslaget på en genomsnittsmedborgare, så utgör politiskt engagemang 10% av tillvaron (även om det så klart blir mer för en heltidspolitiker), och detta betyder inte att man nödvändigtvis baserar helheten av sin bedömning kring en person enbart på dennes politiska sympatier, och vidare betonade Hubbard allmänt att göra folk mer förnuftiga snarare än att förespråka en viss politisk ideologi.



Det finns helt klart likheter, och det finns skillnader. Som helhet kan jag knappast se något fel i att både försöka utvärdera dianetiken och psykoterapi, och jämföra resultaten och se vad som fungerar bäst för en. Jag skulle själv föreslå en eventuell jämförande person att se till att studera så pass mycket dianetik att denne i sin del av sin jämförelse får Dianetics: The Modern Science of Mental Health läst, men var och en är ju fri att börja i den ände som passar den personens förutsättningar bäst.

E-metern användes till en början inte i dianetiken, och det gick att få resultat även utan en sådan. För att ha nytta av en E-meter behöver man fortfarande förstå hur man auditerar även utan en E-meter, men i Dianetics 55, som är dianetikens "andra bok" (Dianetics: The Modern Science of Mental Health är "bok ett"), så använder man t.ex. vad man kallar för "kommunikationsdröjsmål" (communication lag) som en indikator, och när "pre-clearn" kan ge ett förnuftigt svar på samma fråga som frågats upprepade gånger tre gånger i rad med ett kort kommunikationsdröjsmål, så anser man att den frågan är "utjämnad" (man har kört klart frågan inom den kontext man för tillfället auditerar inom...beroende på vilken nivå man auditerar på kan ju motsvarande innehåll köras mer grundligt längre fram i tiden, t.ex. av andra auditörer).


Det hade han sannolikt oftast. En utgångspunkt är att det inte är självklart i sig att akademiskt lärda i varje enskilt avseende alltid har rätt, men frågan är ifall Hubbard i och med sin egen inställning också "kastade ut några barn med badvattnet". Utifrån dagsläget är det mest relevant att jämföra den samlade kunskapen och kompetensen inom samtidens akademi med den samlade kunskapsmängden inom scientologi och dianetik och vad dess praktik kan utföra idag.

Om du tror att det var det jag syftade på så missuppfattade du totalt. Jag menade inte alls "Narrowing the target". Jag menade i så fall snarare "Trial end error" för att ta reda på "enligt vetenskaplig metodik" vad som faktiskt fungerar och vad som faktiskt inte gör det, för att sålla bort t.ex. placebo-effekten. Alltså att ta en scientologiprocess (som t.ex. objektiva processer) och köra den på några hundra ickescientologer för att se om dessa personer alla faktiskt uppnår någon av de föreskrivna förbättringarna.
Och motsvarande att prova t.ex. New Era Dianetics på något hundratal patienter som har fobier för att se om det har någon effekt på fobierna.

Att Hubbard påstår sig ha använt sig av vetenskaplig metodik är ett rent skämt för den som vet vad det är (vilket Hubbard faktiskt inte gjorde, oavsett vad han påstår). Det räcker med att läsa dianetikboken för att förstå att Hubbard inte kommit fram till det han påstår genom någon vetenskaplig metodik. I så fall skulle han t.ex. inte ha påstått att en clear inte längre kan bli sjuk, att en clear har ett perfekt minne av hela tidsspåret och andra dumheter som han inkluderade i Dianetikboken. Han skulle om han använt sig av vetenskaplig metodik heller aldrig ha publicerat särskilda processer baserade på enbart ett enda fall, vilket han gjorde upprepade gånger.
Man kan väl säga att Hubbard var bra på att uppställa hypoteser, men han saknade förmågan att fundera ut en metod för prövande av de uppställda hypoteserna, utan han påstod istället bara rakt av att de var rena rama sanningen, utan att ha provat dem. Värst blev nog resultatet av det tillvägagångssättet i böckerna All About Radiation och History of Man.


Visst, det går mycket lätt att komma fram till den slutsatsen om David Miscavige, särskilt om man, som jag, har haft med honom att göra personligen.
Det som däremot INTE fungerar är att uttrycka en sådan åsikt och få stanna kvar inom organisationen utan att tvingas att ta tillbaka den åsikten och göra ordentligt med "amends".

Ja, dianetiken påminner om psykoterapi, men e-metern är sannerligen inte någon lögndetektor, utan används snarare tvärtom som sanningsdetektor. Användningen av en e-meter är faktiskt ganska bra när det gäller att hjälpa någon att hitta vad som personen faktiskt behöver berätta för någon om.
E-meterns olika utslag har faktiskt betydelse, och de tär svårt att lura en e-meter, även om man kan lära sig att göra det, men eftersom e-metern är avsedd att hjälpa dig att hitta det som orsakar problem för dig så är det egentligen bara dig själv som du lurar om du försöker att lura e-metern (såvida du inte bara helt enkelt vill lämna organisationen och därför vill få slut på en säkerhetskontroll så fort som möjligt).

En e-meter skiljer sig en hel del från en "lögndetektor".
E-metern används av en auditör för att ta reda på vad som ska tas upp under en "session". Auditören ställer specifika frågor som finns i en lista och enbart de frågor som ger ett visst utslag på e-metern tas upp. Auditören låter sedan personen berätta om det ämne som gav utslag tills det inte längre ger något utslag, vilket visar att det ämnet då är avklarat.

När en auditör ställer de frågor som finns på den lista som man ska ta upp den dagen är det vissa särskilda nålrörelser som auditören speciellt söker. Dessa kallas för "fall", och man skiljer på tre olika fall:
Litet fall: Nålen rör sig 0,6 till 1,5 cm åt höger.
Fall: Nålen rör sig 1,5 till 3 cm åt höger.
Långt fall: Nålen rör sig 3 till 4,5 cm åt höger.

Storleken är viktig endast i den bemärkelse att den visar i vilken ordning man ska ta upp punkterna på en lista (man börjar med de längsta fallen eftersom de visar att det finns mest uppmärksamhet på de punkterna). Den fråga som gav det längsta fallet tas upp tills nålen börjar att flyta fritt (s.k. flytande nål). Det visar att frågan eller händelsen är avslutad.

Andra nälrörelser som är viktiga:
Flytande nål: långsam opåverkad rörelse för nålen på mätaren, utan något mönster eller någon reaktion. En fritt svepande nål som inte påverkas av de frågor som auditören ställer. Det visar att inget mer finns att säga om det ämnet eller att allt är bra.

Tick: Ett tick är ett utslag som är mindre än ett litet fall. Vanligtvis tas det inte upp eftersom det är ett tecken på det inte fanns tillräckligt med "laddning" för att det ska göra någon nytta. Det kan däremot vara en antydan till att det kan finnas något där. Man kan fråga lite till inom det området, men om det fortfarande inte ger något mer än ett tick ska man hoppa över det och gå vidare i listan.

Smutsig nål: Det ser ut som många små tick åt vänster och höger, på ett oregelbundet sätt. Det betyder att det finns ett kommunikationsproblem (att det finns något som personen inte vill berätta eller att det finns något som personen ville berätta men som du inte lät honom/henne berätta). Det är vad man skulle kunna kalla ett protestutslag.

Andra möjliga utslag är:

Fastnad nål: Nålen är helt orörlig.
Det betyder att personen inte är uppmärksam eller "inte närvarande". Personen lyssnar inte eller skiter i vad auditören säger. Auditören behöver ta reda på varför och åtgärda.

Noll: Nålen reagerar inte. Den kan röra sig något, men dess rörelse påverkas inte av auditörens frågor. Det visar att det inte finns något att ta upp på de frågorna.

Stigning: En rörelse av nålen åt vänster på mätaren. Det visar att personen tänker på en laddad händelse.

Theta bop: En snabb, upprepad nålrörelse åt vänster och höger. Det är en mycket speciell rytmisk rörelse fram och tillbaka, flera gånger per sekund. Den nålreaktionen visar att personen exterioriserar (dvs. andligen lämnar kroppen helt eller delvis).

Rock slam: Ett vilt, oregelbundet svingande på nålen, fram och tillbaka. Visar att det finns onda avsikter, avsikt att skada.

Alltså inte alls någon lögndetektor.

Jag verkar ha förstått ganska bra vad du avsåg, däremot så försöker jag, utifrån perspektivet av att även andra kommer att kunna läsa tråden än enbart personen som jag i direkt bemärkelse svarar, oftast försöka få med några referenser som tar upp ett "inifrån scientologin"-perspektiv på de ämnen som behandlas.

Så, när jag svarar en enskild person, var gärna medveten om att jag både försöker svara personen som jag citerar men samtidigt skriva något som skulle kunna hjälpa andra att utvärdera ämnet.


Jag vet inte om du är bekant med innehållet i HCO POLICY LETTER OF 28 FEBRUARY 1966 - DANGER CONDITION DATA WHY ORGANIZATIONS STAY SMALL, men jag antar att du mycket väl kan vara det. (Finns i OEC 0).

Där föreslås det ungefär att man utifrån ett scientologi-perspektiv bör arbeta med upp till fyra personer åt gången när man vill ha en mindre arbetsbörda, och max fem personer när man är villig att ha det någorlunda arbetsamt.

Man bör ha mellan 1 till 2 administratörer för varje tech-tränad person, vilket innebär att man helst skulle behöva cirka 7 till 13 tech-tränade personer och 10 till 17 administratörer för projektet.

Vidare bör helst de som ställer upp på auditeringen vara villiga att låta sig auditeras cirka 12 ½ timmar effektiv tid sammanlagt under en veckas tid, och auditörerna bör inte förväntas behöva auditera mer än 30 timmar i veckan.

Detta innebär vidare att samtliga personer som är inblandade i leveransen, utöver det extra arbetet kring att organisera själva forskningen, bör vara beredda att arbeta nära nog heltid under en 22 dagars- till 6-veckors-period med detta.

Skulle det finnas ett seriöst forskningsupplägg som också tog hänsyn till att detta skulle vara önskvärda förutsättningar utifrån ett scientologi-perspektiv, så skulle jag åtminstone personligen vara beredd att arbeta upp till heltid 6 veckor med projektet och eventuellt auditera upp till fyra personer åt gången kostnadsfritt (eller mot frivilliga donationer vid positiva resultat).


I dianetik-boken tar Hubbard upp att metodiken använts på 270 fall, med lyckade resultat, och sedan med 5 fall, där man inte använde tekniken fullt ut och uppnådde begränsade resulat.

Här finns första-utgåvan av dianetikboken i PDF-format, med ett appendix på PDF-sidan 447 betitlat "The Scientific Method":

http://www.antology.info/includes/tng/pub/tNG_download4.php?KT_download1=8fbd70545071a3181e1 675f4301d6b19

I föreläsningar ifrån september 1950 hänvisar Hubbard till valideringar av dianetiken som utförts av utomstående aktörer.

Första utgåvan av Science of Survival innehöll psykometriska resultat av dianetik-auditering bland förorden:

http://www.antology.info/includes/tng/pub/tNG_download4.php?KT_download1=4f8943ea04e8fcb8b60 97868c795b458


Hubbard reviderade sina definitioner och slutsatser ett antal gånger under scientologins och dianetikens historia. Under Saint Hill Special Briefing Course-föreläsningarna säger han 1963 att han själv inte hittills varit Clear:

Ifråga om mänskliga förmågor, vore det bättre ifall man case-mässigt kunde undvika att hamna i tidigare liv, för innehållet i tidigare liv är allmänt sett mer aberrerande än innehållet i det aktuella livet, och därför såg en del av resultaten "bättre" ur mänsklig synvinkel när fokus enbart hamnade på det aktuella livet.

I Fundamentals of Thought (1956) fanns följande anspråk:



Ja, en hel del av det han hävdar kommer ju utifrån hans subjektiva observationer kring auditering som han själv utfört på andra och/eller sig själv. Han har sannolikt oftast varit bra mycket mindre formell än många andra vetenskapspersoner, men däremot verkar han i perioder fortfarande ha gått relativt systematiskt tillväga, medan han i andra perioder mer famlat i blindo och kört personlig "trial and error" utifrån sitt eget subjektiva perspektiv.

I Admin Dictionary finns en uppslagsterm som heter "Basic Scientology Library":

All About Radiation och History of Man är följaktligen inte riktigt lika grundläggande för scientologin som dessa sju verk.

Oavsett vad man tycker om dessa verk som helhet, så finns det åtminstone vissa paralleller i betydelsen av hysteri som betonas i All About Radiation i förhållande till viss medial rapportering av Corona/Covid-19-relaterade händelser.

History of Man är inte heller något verk som refererats till jättemycket inom den övriga scientologin, men när det har gjorts, t.ex. i antologin The Second Dynamic, så har det hänvisats till kapitel 9 med betydelsen av overts i förhållande till motivatorer, samt DED:ar och DEDEX:ar.

Jo, jag har träffat två personer utanför scientologi-kyrkan som har haft personliga erfarenheter, och åtminstone en 4-5 stycken inom scientologi-kyrkan som borde ha träffat honom personligen, även om det direkta personliga utbyte inte behöver ha varit jättestort i dessa sistnämnda fall. Vidare har jag tagit del av rätt så många offentliga skildringar, men egna erfarenheter borde ju oftast säga mest, speciellt om det innehåller sådant som inte i övrigt blir skildrat offentligt.


Så verkar det ju ofta beskrivas. Frågan är hur stor andel av scientologi-kyrkans medlemmar som har följande perspektiv:

* Känner till andra sidor av Miscavige än de som framkommer av scientologi-kyrkans egen rapportering, men som medvetet väljer att stödja honom ändå.

* Känner inte till andra sidor av Miscavige än de som framkommer av scientologi-kyrkans egen rapportering i någon större utsträckning.

* Känner till andra sidor av Miscavige än de som framkommer av scientologi-kyrkans egen rapportering, och som inte vill stödja honom, men som väljer att vara kvar i organisationen för att försöka verka för scientologins bästa.

* Känner till andra sidor av Miscavige än de som framkommer av scientologi-kyrkans egen rapportering, och som inte vill stödja honom, men som väljer att vara kvar i organisationen av familje- och vänskapsskäl, eller för att inte riskera förlora en anställning hos en scientolog-arbetsgivare eller liknande.

Tack för dina insiktsfulla inlägg.

Vad tycker du om det faktum att Hubbard "kom på" dianetiken? Är det en lyckträff?

Av den övriga berättelsen du lämnar känns det som att du helst skulle ha velat se dianetiken flyttad från religion till områden som filosofi och psykologi.

För mig finns det inget som hindrar att det finns nyttiga saker med dianetik, eller åtminstone saker man borde undersöka. Släpper man därför det religiösa och alla övergrepp är det väl då inte sämre än något annat.

Okej, men det var faktist irrelevant och gör det bara svårare att svara tillbaka.
Vad Hubbard sagt och vad Hubbard faktiskt gjort är inte alltid samma sak.

Ja, jag är naturligtvis bekant med den referensen. Jag hade OEC-kursen som en del av mina studier.
Visst, han påstår det, men det är bara siffror tagna ur luften. Tänk efter själv, det tar minst 1000 timmar att auditera någon till clear med den metod som beskrivs i dianetikboken. Det blir ungefär 8 månader per person med 4 timmars daglig auditering.
Tänk efter lite. Den tiden har Hubbard inte lagt ner på ”utvecklingen” av dianetiken. Dessa siffror är tagna helt ur luften för att ge sken av vetenskaplighet. Det blir ännu tydligare när man betänker att Hubbard aldrig presenterade en enda person som blivit clear innan boken publicerades, så dessa 270 fall är bara påhittade. Riktig vetenskaplig metod skulle kräva att allt är registrerat och sedan verifierat av minst en annan kunnig person.

Ja, egentligen har dianetiken så som den beskrivs i dianetikboken inget med religion att göra.
Och visst går det att uppnå fördelar med hjälp av dianetikauditering, det är ju inte något nytt att det hjälper att berätta för någon annan om smärtsamma upplevelser. Men om människans sinne verkligen fungerar så som det står i dianetikboken är en helt annan fråga. Det skulle behöva utredas mer ingående.