Citat:
Ursprungligen postat av
Sobrilbil
Sanning och ärlighet lyser med sin frånvaro, det håller jag med om. Men varför ser du det som mer logiskt att det var planerat från början än att man i slutskedet tvingades mörka det man hittat?
Ja du. Jag vet ärligt talat inte varför jag tror det, men det handlar nog om att jag ser ett mönster som upprepat sig allt för länge. Det tar sig lite olika former, men grundstrukturen går det ändå inte att missta sig på.
Här har vi den framfusige frilansjournalisten - den verklige utredaren - som får ta på sig all heder och ära för att slutgiltigt ”löst Palmemordet”
Vi har budbäraren i form av polis och åklagare som får den förvisso otacksamma uppgiften att föra fram stollerierna, men går förstås inte lottlösa i slutändan.
Sedan har vi mörkläggaren i form av den politiska makten. Statsministern är nöjd, han lägger locket på och får som uppgift att ena folket runt en acceptabel lösning.
Ju fler som accepterar desto bättre för budbäraren som faktiskt rent av kan kapa åt sig en liten del av äran, om man lyckas sälja in lösningen i folket på ett tillräckligt trovärdigt sätt.
Sedan kryper de på vanligt manér in och gömmer sig i varandras arslen.
Budbäraren ser inte som sin uppgift att recensera frilansjournalistens böcker - som han just läst högt ur.
”Det får stå för dom”.
Mörkläggaren som är den politiska makten ser inte som sin uppgift att recensera polis och rättsväsende.
”Nå’n ordning får det vara i en rättsstat”
För att allt ska lyckas måste naturligtvis media medverka passivt på ett hörn genom att frånsäga sig sitt uppdrag i bemärkelsen granskande journalistik.
Locket på även där med andra ord. Engström kan vara stolt i sin himmel, han fick ta smällen, men syftet var gott.