Citat:
Ursprungligen postat av
y-man
Som jag anförde för någon sida sedan, om SE var mördaren, så kan förklaringen vara att han var livrädd för att polisen skulle lyfta fotavtryck och lyckas klargöra hans väg från Skandia till mordplatsen. Det var snömodd/is/grus på platsen och det borde kunnat sättas fina avtryck. Nu struntade ju kling och klang i detta vad det verkar. När de dammsög gatstumparna runt där hade redan hundratals människor trampat runt.
Jämför gärningsmannen SE:s väg med vittnet SE:s väg.
GM SE:
SE spanar/får info om att makarna Palme lämnat biografen söderut på Sveavägens västra trottoar. Han rusar till sitt rum, hämtar vapen/väska och vet att det handlar om sekunder för att han ska hinna. När han kommer ut på gatan går han raskt fram till körbanan på Sveavägen, över hela den 8-9 meter breda trottoaren till dess utkant, eftersom han vill hitta makarna Palme på östra sidan. Till sin förvåning finner han att de redan passerat Sveavägen (vid Adolf Fredriks kyrkogata, för att LP vill titta i ett skyltfönster) och befinner sig på hans sida. Dessutom troligen strax söder om hans position (han kan också ha låtit dem passera innanför sig medan han stod och tittade och låtsades vänta på skjuts eller något. Den packade Björkman ragglar bakom paret Palme, men SE inser att han är i sin egen snurriga värld och inte utgör något större hot som vittne eller ingripare.
När paret Palme börjar närma sig hörnet mot Tunnelgatan går SE raskt, fortsatt på trottoarens utsida, men vid reklampelaren sneddar han kvickt över till insidan och kommer på så vis ikapp makarna Palme och kan utföra sitt dåd. Han har då även passerat Björkman på behörigt avstånd, hade han gått in till fönstret direkt hade han behövt gå precis förbi honom. Efter skotten dröjer han kvar ett par sekunder, rimligen för att konstatera att OP är död/döende och LP är helt väck, han trampar runt OP ett halvt varv. Han lägger benen på ryggen och sätter av längs den slippriga Tunnelgatan där han noga får se var han sätter fötterna och löpningen bli "lufsigare" än hans normalt för ålder och skick förvånansvärt rappa löpsteg.
Vittnet SE:
SE kommer ut från kontoret och har bråttom till tunnelbanan. Han går rakt ut till vägbanan innan han svänger söderut. Varför han gör det är oklart, om man har bråttom och det är lite folk på trottoaren hade det mest logiska givetvis varit att springa mitt på den breda trottoaren. Men SE säger sig ha sprungit i ytterkanten. När han kommer fram till reklampelaren vill han se vad klockan är, vilket är märkligt av tre anledningar. 1, han visste vad klockan var när han lämnade tjänsterummet. 2, han stämplade ut sekunder innan, och fick då rimligen tiden. 3, han vet inte exakt när tunnebanan går, bara att han det är strax efter halv och han måste vara ute 20 över för att hinna, vilket han var.
Han sneddar över trottoaren för att kunna se sin mörka urtavla i skyltfönstret och precis då faller skottet (han säger sig bara höra ett, men i senare vittnesförhör kanske han hör två). Han fortsätter gående framåt (inte springande) och snubblar nästan över den fallna OP. Tillsammans med två andra tillspringande vänder och vrider de på Palme, innan polisen kommer. SE pekar ut vägen för polisen och när piketpoliserna sprungit in längs tunnelgatan så inser SE att de inte fått något signalement. Han springer då efter och passerar byggbodarna på norra sidan. I korsningen med Luntmakargatan eller strax efter inser han att han inte kommer hinna ikapp poliserna och går tillbaka, söder om byggbodarna.
Slutsats:
Vägen från Skandia fram till Luntmakargatan är 100% identisk för vittnet och mördaren SE under den här perioden. Det anmärkningsvärda är att när SE första gången presenterar sin vittnesväg så är inte mördarens väg känd. Om vi utgår ifrån att SE är oskyldig, så har han ingen aning om ifall mördaren kommer det hållet när han berättar sin story. Mördaren skulle lika gärna kunnat komma på moped eller cykel söderifrån, eller hoppat ur en bil, eller från Tunnelgatan.
Så frågan blir, är det en slump att SE och mördaren satt sina fötter på exakt samma fläckar i 150 meter. Prova att be en kompis gå runt ett kvarter och filma med mobilen, ge honom instruktionen att röra sig lite random över gångbanan. Gör sedan samma övning och jämför era filmer. Jag vågar påstå att sannolikheten att ni rört er identiskt är så gott som noll.
Det som gör SE så svår att koppla till mordet är allt springande runt Palme på bara några minut.
Följa demöver Sveavägen, springa in
bakom Skandiahuset (bara det några hundra meter), springa ut
igen, smyga förbi före Palme, knäppa Palme, springa
igen- uppför 100 trappsteg(!!) - detta är militär motion för en 20 - 30 åring! Elit!
Gå in i bakdörren
igen. Småprata med vakten(!), stämpla ut, komma till platsen som vittne (han var där, ingen tvekan om det, ett vittne har även sett honom komma, fast lite senare än vad SE har antytt)
Det skulle låta klapp klapp klapp, flås flås flås, kring denna 50 åring, om allt detta skulle stämma.
Jag kan bara se framför mig en virvelvind som pustar och flåsar med klapprande skor, och skulle bli bemärkt. Men ingen såg honom.
Så det faller så mycket på bara detta.
