Kille uppfinner en maskin i ett försök att skapa trådlös överföring av elektricitet, men effekten blir istället att paranormal aktivitet i området ökar. Föräldrarna går bort i en olycka i början av filmen, och killen blir tvungen att ta hand om sina två yngre syskon.
Filmen blev totalsågad på IMDb, i synnerhet vad gäller slutet, men tyckte inte att den var så himla dålig. Med en film som denna kan man ju inte heller gå in och förvänta sig något mästerverk, utan får ta det för vad det är.
Hyfsade skådespelarinsatser, i synnerhet av den yngre brodern.
Den tillhör en genre som känns lite omodern nuförtiden, då det är en mastodontfilm/bibelepisk film med Charlton Heston i huvudrollen (förstås). Den är spektakulär genom stora sets och massa statister. Hästkapplösningen står sig än i dag, även om det är uppenbart att det spelas upp i en för hög hastighet för att öka känslan av fara.
I övrigt är det en rätt tråkig historia som är alldeles för lång (tre och en halv timme) och naturligtvis har det kristna temat åldrats rejält. Karaktärerna känns inte realistiska och Heston är en mycket begränsad skådespelare.
Den är svår att rekommendera på samma sätt som många stora stumfilmer är svåra att rekommendera. De håller inte idag utan fungerar mer som historiska dokument.
Som tur är finns det episka filmer från perioden som är betydligt mer intressanta (Spartacus och Lawrence of Arabia t.ex) då de har åldrats väldigt mycket bättre.
En finsk skräckis.... Ja, visst innehåller den en del klyschor men annars tycker jag faktiskt att den är helt okej. Kan tänka mig att se den fler gånger till och med.
Under siege 21995
Var rätt hajpad i filmen då man fick se raketer och massa rök. Trodde ett tag att det hela skulle utspela sig i rymden. Kan ni tänka er Steven Segal i rymden hur urflippat vore inte det. Istället visar det sig vara en ganska medioker actionfilm ombord på ett tåg... Går inte att göra så mycket med tåg... kul ändå att få veta att någon har fått medaljer som är så hemliga att han inte får visa dem för någon... Är inte poängen med medaljer att man ska få visa upp dem?!
TheOriginalJulhund såg nyligen Cool Hand Luke (en av Paul Newmans flaggskepp) och Tenedor tog upp ämnet Paul Newman. Här är Paul Newman i en hockeyfilm, typ.
Paul Newman är huvudkaraktär med en mängd olika mindre karaktärer omkring sig. Ibland blir det roligt, men karaktärerna hålls alldeles för anonyma tycker jag. Dom är inte super-roliga och jag relaterade väldigt lite till till dom flesta.
Handlingen består av flera olika delar. Inget fel med det, men sättet det är presenteras blir rörigt och svårt att hänga med var karaktärerna egentligen är rent geografiskt och vad en del saker har för syfte egentligen. Svårt att få till en helhet. Jag kan inte påstå att jag var särskilt investerad utav några av dessa delhandlingar, vilket är synd för filmen är inte förutsägbar och verkar vara uppskattad av många andra.
Det här är en hockeyfilm, en parodi på en hockeyfilm, vad som händer bakom kulisserna, lite allvarligt och rätt vulgärt. Den här filmen hade INTE kunnat göras i dagens klimat. Jag kan uppskatta "hårdare språk", men här är det sällan roligt eller särskilt kraftfullt. Mer försök att chockera. Kanske fungerade 1977. Tror inte alla är lika imponerade idag.
Det finns klart positiva delar med filmen. När scenerna blir lite längre blir dom oftast bra. En scen är värd klassiker-status i mina ögon. Oväntad, kul och välgjord. Handlingen är inte den typiska handlingen i en sportfilm där man kan lista ut nästan direkt vad som kommer ske (den svaga blir stark och vinner oavsett vad alternativt något extremt moraliskt som inte har något med sporten att göra).
Inte någon av dom starkare Paul Newman-filmerna för mig, men gillar man 1970-talet, är sportintresserad och trött på förutsägbara handlingar kanske du uppskattar den mer än vad jag gjort.
Den tillhör en genre som känns lite omodern nuförtiden, då det är en mastodontfilm/bibelepisk film med Charlton Heston i huvudrollen (förstås). Den är spektakulär genom stora sets och massa statister. Hästkapplösningen står sig än i dag, även om det är uppenbart att det spelas upp i en för hög hastighet för att öka känslan av fara.
I övrigt är det en rätt tråkig historia som är alldeles för lång (tre och en halv timme) och naturligtvis har det kristna temat åldrats rejält. Karaktärerna känns inte realistiska och Heston är en mycket begränsad skådespelare.
Den är svår att rekommendera på samma sätt som många stora stumfilmer är svåra att rekommendera. De håller inte idag utan fungerar mer som historiska dokument.
Som tur är finns det episka filmer från perioden som är betydligt mer intressanta (Spartacus och Lawrence of Arabia t.ex) då de har åldrats väldigt mycket bättre.
Betyg: Ett generöst 3/5
Hmm... ja det är ju en klassiker jag inte sett helt. Har fått smak för äldre film på sista tiden. Har så dålig koll på vilka skådespelare som var stora då till skillnad från 80-90-talet. Sen försöker jag se en kristen film varje månad, så det här passar nog utmärkt!
Under siege 21995
Var rätt hajpad i filmen då man fick se raketer och massa rök. Trodde ett tag att det hela skulle utspela sig i rymden. Kan ni tänka er Steven Segal i rymden hur urflippat vore inte det. Istället visar det sig vara en ganska medioker actionfilm ombord på ett tåg... Går inte att göra så mycket med tåg... kul ändå att få veta att någon har fått medaljer som är så hemliga att han inte får visa dem för någon... Är inte poängen med medaljer att man ska få visa upp dem?!
I CIA och liknade kan man inte stoltsera med sina medaljer av den enkla anledningen att man då röjer sin identitet.
Clear
TheOriginalJulhund såg nyligen Cool Hand Luke (en av Paul Newmans flaggskepp) och Tenedor tog upp ämnet Paul Newman. Här är Paul Newman i en hockeyfilm, typ.
Paul Newman är huvudkaraktär med en mängd olika mindre karaktärer omkring sig. Ibland blir det roligt, men karaktärerna hålls alldeles för anonyma tycker jag. Dom är inte super-roliga och jag relaterade väldigt lite till till dom flesta.
Handlingen består av flera olika delar. Inget fel med det, men sättet det är presenteras blir rörigt och svårt att hänga med var karaktärerna egentligen är rent geografiskt och vad en del saker har för syfte egentligen. Svårt att få till en helhet. Jag kan inte påstå att jag var särskilt investerad utav några av dessa delhandlingar, vilket är synd för filmen är inte förutsägbar och verkar vara uppskattad av många andra.
Det här är en hockeyfilm, en parodi på en hockeyfilm, vad som händer bakom kulisserna, lite allvarligt och rätt vulgärt. Den här filmen hade INTE kunnat göras i dagens klimat. Jag kan uppskatta "hårdare språk", men här är det sällan roligt eller särskilt kraftfullt. Mer försök att chockera. Kanske fungerade 1977. Tror inte alla är lika imponerade idag.
Det finns klart positiva delar med filmen. När scenerna blir lite längre blir dom oftast bra. En scen är värd klassiker-status i mina ögon. Oväntad, kul och välgjord. Handlingen är inte den typiska handlingen i en sportfilm där man kan lista ut nästan direkt vad som kommer ske (den svaga blir stark och vinner oavsett vad alternativt något extremt moraliskt som inte har något med sporten att göra).
Inte någon av dom starkare Paul Newman-filmerna för mig, men gillar man 1970-talet, är sportintresserad och trött på förutsägbara handlingar kanske du uppskattar den mer än vad jag gjort.
Jag har sett den två gånger, det lustiga är att känns som två helt olika filmer.
Första gången var premiärkvällen 1977, och då i tonåren tyckte jag att den var riktigt bra.
Andra gången var i vuxen ålder (även om del vill tvista även om det), då blev mottagandet lite ljumnare.
Visst var det kul med återseendet, men jag tyckte nog inte riktigt att den höll hela vägen idag, och är väl rätt ense med dig i omdömet.
Kul detalj: ledmelodin ryckte tag i mig och jag såg fram emot höra den på topplistorna, men den slog inte just då.
Istället skulle den bli populär ett par år senare
Den tillhör en genre som känns lite omodern nuförtiden, då det är en mastodontfilm/bibelepisk film med Charlton Heston i huvudrollen (förstås). Den är spektakulär genom stora sets och massa statister. Hästkapplösningen står sig än i dag, även om det är uppenbart att det spelas upp i en för hög hastighet för att öka känslan av fara.
I övrigt är det en rätt tråkig historia som är alldeles för lång (tre och en halv timme) och naturligtvis har det kristna temat åldrats rejält. Karaktärerna känns inte realistiska och Heston är en mycket begränsad skådespelare.
Den är svår att rekommendera på samma sätt som många stora stumfilmer är svåra att rekommendera. De håller inte idag utan fungerar mer som historiska dokument.
Som tur är finns det episka filmer från perioden som är betydligt mer intressanta (Spartacus och Lawrence of Arabia t.ex) då de har åldrats väldigt mycket bättre.
Betyg: Ett generöst 3/5
Nå, jag tycker i alla fall bättre om "Ben Hur" än om "Spartacus" och "Lawrence i Arabien".
Visst, man kan ju tycka att det kristna temat blir för övertydligt och påträngande framemot slutet.
Men det är i alla fall bara en liten del av den tre timmar långa historien.
Det handlar ju mest om Juda och hans kamp genom livet under några svåra år i hans hans liv.
Däremot tycker jag att den hyllade kapplöpningsscenen är för lång och tråkig.
Jag är helt enkelt mer förtjust i de delar av filmen, där vi får se människor prata med varandra.
Om du förstår vad jag menar.
__________________
Senast redigerad av Furienna 2020-06-14 kl. 15:10.
Hmm... ja det är ju en klassiker jag inte sett helt. Har fått smak för äldre film på sista tiden. Har så dålig koll på vilka skådespelare som var stora då till skillnad från 80-90-talet. Sen försöker jag se en kristen film varje månad, så det här passar nog utmärkt!
Jag får i så fall rekommendera "Quo Vadis" från 1951. Den har ett kristet tema den också.
Jag har sett den två gånger, det lustiga är att känns som två helt olika filmer.
Första gången var premiärkvällen 1977, och då i tonåren tyckte jag att den var riktigt bra.
Andra gången var i vuxen ålder (även om del vill tvista även om det), då blev mottagandet lite ljumnare.
Visst var det kul med återseendet, men jag tyckte nog inte riktigt att den höll hela vägen idag, och är väl rätt ense med dig i omdömet.
Kul detalj: ledmelodin ryckte tag i mig och jag såg fram emot höra den på topplistorna, men den slog inte just då.
Istället skulle den bli populär ett par år senare