En kille med asperger jobbar som nattportier på ett motell och studerar gästernas beteende genom dolda kameror. Han får se något oväntat och handlingen tar fart, en thriller med överraskande förvecklingar ända till slutet, trots ett varsamt berättarklimat.
Se den först och läs om den efteråt.
4/5 är lite högt betyg men den är verkligen speciell.
Detta är orsaken varför dessa officerare inte stoltserar med sina medaljer:
Citat:
- 'CIA medals are often referred to as "jock strap medals" since they are often awarded secretly (due to the classification level of the respective operation) and cannot be displayed, or on occasion, acknowledged publicly'.
På svenska,
- 'CIA medaljer kallas ofta för "under Suspensoaren medaljer" eftersom de ofta tilldelas i hemlighet (på grund av sekretessgraden för respektive drift) och kan inte visas, eller ibland ej möjlig att erkännas offentligt')
(själv blev jag nu sugen på att försöka hitta en bra DOD rulle).
Nog om detta, tillbaka till tråden.
__________________
Senast redigerad av DragonOnWall8 2020-06-14 kl. 23:13.
Jack Nicholson i en film om motorcykelgäng som enkelt kan blandas ihop med den mer kända Easy Rider som kom några år senare. Betyget på IMDB är inte särskilt smickrande och mycket till film är det inte egentligen, men det är ett kul tidsdokument.
Man följer Hells Angels under ett par dagar. På ett sätt tycker jag filmen lyckas förmedla det som är menat på ett bra sätt. Kameraarbetet är på amatörnivå för det mesta och fokus hamnar på det som händer (kontra en mer avancerad film som känns mer utstuderad och tillrättalagd). Livet på motorcykel handlar/handlade om friheten ifrån samhället. Man kan göra lite vad man vill och det spelar ingen större roll. Det är lite som skolkande tuffa gänget i högstadiet och deras vardag på något sätt. Att göra vad man vill är prioritet nummer ett.
Filmen har mycket charm. 1960-talet fångas verkligen på bild, den mycket oväntade musiken, bra dialog ifrån större karaktärerna, att man inte riktigt vet vad som händer i nästa scen samt att underliggande poänger framförs.
Problemet är att bitar av filmen flummar ut väl mycket.. Kameraarbetet var som skrivet amatörnivå och fokus på väsentliga saker kunde ibland glömmas bort. Actionscenerna i filmen är traditionella slagsmål där alla slår alla vilka händer på väl överdrivna sätt. Inte givande under längre stunder även om jag tycker det görs bättre här än i många andra äldre filmer trots limiterad budget. Lägg även till att klippningen mellan en del scener ligger på en rätt låg nivå.
Ingen film jag skulle rekommendera generellt, men är man intresserad av 1960-talet och Jack Nicholson tror jag man delvis kommer uppskatta denna film. Även om intresset inte var 100 % hade jag kul framför denna film. Dialogen är vass och vissa scener känns frigörande på ett sätt som filmer idag bara kan drömma om.
Betyg?
IMDB: 5,2 / 10
Geomeister: Har du sett denna film? Vad tyckte du?
Love Story (1970)
I år rättare sagt december är det femtio år sen filmen släpptes. Jennifer är pretentiös och dryg. Antar att det ska ses som quirky. Oliver är en bortskämd rikemansson som till synes är upprörd på sin far för att fadern vill hans bästa. Känslosam melodramatisk musik när det inte är en känslosam scen. Alla känner väl till handlingen. Jennifer från arbetarklassen faller för miljonärssonen Oliver. Simpel story som man direkt ser vilket håll det går.
Förvånad över alla nomineringar. Huvudrollsinnehavarna Ryan O'Neal och Ali MacGraw är stela. ** av ***** får den av mig.
Modern tolkning av bok samt äldre filmversion med Robert Redford och Mia Farrow.
Modern är just ordet för denna film. Den utspelar sig för länge sedan, men har ett antal riktigt moderna inslag och CGI-maffian har varit framme rejält i det visuella. Det mesta är välgjort och lär hålla ett tag innan det känns daterat.
Problemet med filmen för mig var att allt går i sådan snabb takt. Filmen är berättad på ett specifikt sätt, men scener kommer och går. Trots mycket som händer tar det alldeles för lång tid in i filmen innan den får någon substans. Efter det blir filmen mer intressant, men problemet håller i. Alldeles för mycket stil över substans.
Skådspelarmässigt har både Tobey Maguire och Leonardo DiCaprio sina stunder, men alltför ofta känns det som att skådespelarna överlag spelar mer mot varandra än med. Det skulle kunnat gjorts mycket bättre. Jason Clarkes lilla roll har inte åldrats bra och känns som något ur en helt annan film.
Grafiskt snygg, ambitiös och icke förutsägbar handling. Dock något för lång, ojämnt skådespel och alldeles för rörig. Likt sin föregångare med Redford är det en okej film, men inte mer för mig. Vet dock att andra (med olika smak) har sett och uppskattat den så skulle inte direkt avråda någon ifrån att ge den ett försök.
Friday 1995
Craig (Ice Cube) har just förlorat sitt jobb på sin lediga dag. Han och sin polare smokey (Chris Tucker) sitter utanför sitt hus och snackar skit och de ska betala 200 dollar till Big Worm.
Den här filmen är väldigt skön att se på. Det är en av dessa hood filmer ifrån 90-talet men till skillnad ifrån andra från den tiden, är den här väldigt positiv inställt till allting och lättsam överlag. Chris Tucker snor showen som smokey. Extrem rolig överlag.
3/5.
Givetvis såg jag den klassiska versionen från 1976, som är den i särklass bästa filmatiseringen av Stephen King-romanen. Versionen från 2002 är väl helt okej men den från 2013 ska man helst undvika.
Woodshock En film med bl. a. Kirsten Dunst och Pilou Asbæk om en tjej som jobbar i en affär som säljer legala droger. Ägaren av affären hjälper folk som är trötta på livet att ta död på sig själv med hjälp droger. Efter en tid får hon s.k. hjärnsläpp och dödar tre människor. Filmen är väldigt melankolisk men de stora träden i skogen där hon går omkring är mastiga.
5/10
Rise: Blood Hunter En film med Lucy Liu om en kvinna som vill hämnas efter att hon blivit en vampyr. Historien är det gamla vanliga med hämnd med filmskapandet är tyvätt inte det bästa. Många scener är nästan skrattretande dåliga.
Det var väldans vad många filmer Lucy Liu varit i. Hon har inte legat på latsidan precis.
För att jag minns att den var monumentalt hyllad när den kom kring 2016-17 och för att det regnar och för att den finns på SVT Play.
Efter två och en halv timme i Bucharest blir det eftertexter och då kommer, om jag inte har fel, öppningsspåret på The Cures album "Disintegration".
Däremellan har egentligen ingenting hänt.
Vad är det som är "gripande" med denna film? En pajas åker omkring i Bucharest med löständer och ljuger.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
