Citat:
Ursprungligen postat av
pbo
Ja det är iskallt, men samtidigt mindre överraskande om man frigör sig från bilden av en mördare som en råbarkad buse. Signalementet är ute. Utstämplingen från jobbet kommer förr eller senare noteras av polisen när de börjar söka av vilka som kan ha varit på plats. En rimligt intelligent person begriper att det kommer vara lönlöst att ligga lågt och hoppas. Återstår att fly, men har man skjutit just en regeringschef är man fredlös i hela världen. Alltså är det enda alternativet att se till att man får status som vittne. Det är ett stort riskmoment att ringa polisen, men det är bättre att ta risken direkt än låta dem komma och knacka på. Kanske är det, som jag skrev tidigare, ett första steg till att erkänna. När det inte blir förhör är det enkelt att ringa SvD och prata ut. Bara att spela ut rollen som vittne fullt ut.
Ja, jag tycker inte egentligen att det är så svårsmält heller.
Vi vet ju att en uppsjö gärningsmän, vanliga människor, inte förhärdade brottslingar, kan blåneka förhörspoliser rakt i ansiktet och spela sin roll under lång tid. Jag kollade nån gång lite på videon med tvåbarnsfadern som hade mördat sin fru och sina två små söta flickor och sänkt deras kroppar i en oljetunna - för att han ville starta ett nytt liv med sin älskarinna - och sen sitter och blånekar polisen innan han erkänner efter ett par timmar. På ett plan är det ju obegripligt att nån som ter sig som vem som helst kan göra nåt sånt, men sen har man beviset där rakt under ögonen att jo det går tydligen alldeles utmärkt.
En variant som jag kan tänka mig, men som förstås är spekulation, är följande. Engblom beskrivs ju av ett flertal bekanta som omväxlande vek, feg, omanlig, en aning löjeväckande, och så vidare. Själv har han beskrivit sig själv när han var yngre som sjukligt blyg, men med ett mycket starkt självförtroende .
Jag kan tänka mig att han helt enkelt hade blivit skicklig på att spela på andra människors underskattning av vad en sådan som honom var kapabel till. Och att han därmed kom att nära ett förakt mot omvärlden - som inte gav honom den respekt han tyckte den borde göra, då han egentligen var mycket smartare och slugare än dom och deras förutfattade meningar och antaganden om hans person.
Så vad jag menar på är att Engström kan ha haft en inte oansenlig - och kanske inte helt missriktad - tilltro till sin förmåga att manipulera sin omgivning och deras bild av honom. Han kan ha gått in i det hela hyfsat trygg i tron att fick han bara chansen att spela vanlige grå, harmlöse, lite stollige, lite irriterande Stig Engström som man inte riktigt behövde ta på allvar, då skulle han göra det med bravur.
Och sen har han då använt detta självförtroende till att ganska så metodiskt och inte helt oävet sabotera utredningen innan den ringar in honom.
Vill man romantisera den misstänkte mördaren lite med en Hollywoodmotsvarighet blir det denna:
https://www.youtube.com/watch?v=4OAFtr-ciQE
