Tråden om Christer Andersson

Han ansåg dock att det var lite som att ”spänna kärran för
hästen”, men visst, det var möjligt. Han framhöll dock att det var
riskfyllt, eftersom profilen skulle kunna påverkas eller kunna beskyllas
för att vara påverkad. Även Ressler förde i detta sammanhang fram
alternativet ”personality assessment”. En sådan besvarar frågan ”Är
den person vi misstänker en realistisk gärningsman?” utifrån det man
vet från brottsplatsen etc.

Ressler framhöll även allmänt att en profil i detta fall skulle ha gjort
störst nytta på ett tidigt stadium i denna utredning, eftersom den hade
kunnat underlätta utredningsarbetets inriktning och sortera bort uppslag, som med tanke på fakta från brottsplatsen m.m. är osannolika. I
den bemärkelsen trodde Ressler att en profil skulle ha kunnat ”jaga
iväg en del spöken”. Som exempel på en personlighetstyp som man
med stöd av en tidig profil hade kunnat eftersöka via förfrågningar,
nämnde han medelålders män, som kunde ha iakttagits vid upprepade
tillfällen i området, på kaféer eller liknande, alltid ensamma, kanske med ytterkläder, eftersom gärningsmannen kan misstänkas ha haft för
vana att bära sitt vapen med sig under lång tid före mordet.

Den personlighetstyp som GMP beskriver, och som även Ressler
såg som den sannolika ”profilen”, synes i allmänna ordalag kunna
karakteriseras på följande sätt. Gärningsmannen har sannolikt haft
relationssvårigheter hela livet, särskilt med auktoriteter av olika slag. I
vuxen ålder formas tillvaron av hans misslyckanden. Han är inåtvänd,
ensam och personlighetsstörd men inte psykotisk. Hans tillstånd tycks
nära kopplat till att han misslyckats i livet, dvs. det har mer att göra
med hans livsvillkor än med endogen psykisk sjukdom. Allt eftersom
åren går, misslyckandena fortsätter och ingen lycka kommer hans väg
blir han mer deprimerad. Depressionen djupnar och får paranoida
inslag som växer till ren paranoia. När personer av denna typ begår
våldsbrott är de 35-45 år gamla. I yngre år har de ännu inte haft tid att
utveckla vad Ressler kallade ”that long term failure”, som skapar det
tillstånd som statistiskt sett kulminerar kring 37 års ålder.

De två grundläggande personlighetsdrag som man
kan förvänta sig hos gärningsmannen, utgående från beskrivningen i
GMP, är enligt Ressler alltså depression och paranoia. Tillståndet har
antagligen successivt förvärrats och fortsatt att förvärras efter mordet.
Personlighetstypen är sådan att gärningsmannen mycket väl har
kunnat leva med detta utan att berätta det för någon, något som enligt
Ressler inte skulle gälla för en psykopat, som förr eller senare skulle ha
röjt brottet för personer i sin omgivning. Att gärningsmannen begått
självmord är en påtaglig möjlighet.

Han ansåg dock att det var lite som att ”spänna kärran för
hästen”, men visst, det var möjligt. Han framhöll dock att det var
riskfyllt, eftersom profilen skulle kunna påverkas eller kunna beskyllas
för att vara påverkad. Även Ressler förde i detta sammanhang fram
alternativet ”personality assessment”. En sådan besvarar frågan ”Är
den person vi misstänker en realistisk gärningsman?” utifrån det man
vet från brottsplatsen etc.

Ressler framhöll även allmänt att en profil i detta fall skulle ha gjort
störst nytta på ett tidigt stadium i denna utredning, eftersom den hade
kunnat underlätta utredningsarbetets inriktning och sortera bort uppslag, som med tanke på fakta från brottsplatsen m.m. är osannolika. I
den bemärkelsen trodde Ressler att en profil skulle ha kunnat ”jaga
iväg en del spöken”. Som exempel på en personlighetstyp som man
med stöd av en tidig profil hade kunnat eftersöka via förfrågningar,
nämnde han medelålders män, som kunde ha iakttagits vid upprepade
tillfällen i området, på kaféer eller liknande, alltid ensamma, kanske med ytterkläder, eftersom gärningsmannen kan misstänkas ha haft för
vana att bära sitt vapen med sig under lång tid före mordet.

Den personlighetstyp som GMP beskriver, och som även Ressler
såg som den sannolika ”profilen”, synes i allmänna ordalag kunna
karakteriseras på följande sätt. Gärningsmannen har sannolikt haft
relationssvårigheter hela livet, särskilt med auktoriteter av olika slag. I
vuxen ålder formas tillvaron av hans misslyckanden. Han är inåtvänd,
ensam och personlighetsstörd men inte psykotisk. Hans tillstånd tycks
nära kopplat till att han misslyckats i livet, dvs. det har mer att göra
med hans livsvillkor än med endogen psykisk sjukdom. Allt eftersom
åren går, misslyckandena fortsätter och ingen lycka kommer hans väg
blir han mer deprimerad. Depressionen djupnar och får paranoida
inslag som växer till ren paranoia. När personer av denna typ begår
våldsbrott är de 35-45 år gamla. I yngre år har de ännu inte haft tid att
utveckla vad Ressler kallade ”that long term failure”, som skapar det
tillstånd som statistiskt sett kulminerar kring 37 års ålder.

De två grundläggande personlighetsdrag som man
kan förvänta sig hos gärningsmannen, utgående från beskrivningen i
GMP, är enligt Ressler alltså depression och paranoia. Tillståndet har
antagligen successivt förvärrats och fortsatt att förvärras efter mordet.
Personlighetstypen är sådan att gärningsmannen mycket väl har
kunnat leva med detta utan att berätta det för någon, något som enligt
Ressler inte skulle gälla för en psykopat, som förr eller senare skulle ha
röjt brottet för personer i sin omgivning. Att gärningsmannen begått
självmord är en påtaglig möjlighet.