Citat:
Har du möjligtvis blivit fråntagen ett barn?
Rätt intressant tråd det här. Så vitt jag har förstått är det fortfarande ingen som riktigt vet vad som har hänt barnet men alla är ändå övertygade om att hela systemet har fallerat å det grövsta när det gett tillbaka vårdnaden till de biologiska föräldrarna.
Emotionella argument i all ära men kalla fakta är att barn i samhällsvård (dvs fosterhem) har ungefär fem gånger högre dödlighet än barn som bor hos sina biologiska föräldrar. Kan vara värt att ha i åtanke i en sådan här tråd.
Det är många som fört fram att fler omhändertagna barn borde adopteras. Problemet med det är att det inte finns några familjehem som vill adoptera sina barn.
I Sverige är reglerna sådana att familjehem får betalt för att ta hand om andras barn medan adoptionsföräldrar inte får det. Familjehem går alltså miste om betydande summor pengar om de adopterar sina barn. De går också miste om den enkla möjligheten att sparka ut ungen när den börjar bli jobbig (vilket ofta händer i tonåren, det är många omhändertaganden som bryter samman då, oftast för att fosterföräldrarna tröttnar och säger upp placeringen).
Omvänt finns det såklart många människor som vill adoptera ett barn. Men socialtjänsten kan inte erbjuda barn till adoption bara så där. De kan bara erbjuda barn för tillfällig placering. Sedan måste man enligt reglerna ta hand om barnet i tre år innan det kan bli aktuellt med vårdnadsöverflyttning och adoption. De flesta presumtiva adoptionsföräldrar vill rimligtvis inte vänta så länge på att kanske få adoptera ett barn.
Rent hypotetiskt går det att lösa dessa problem. I UK får till exempel fosterfamiljer adoptera sina objekt och ändå behålla fosterhemsersättning. Fosterhemsbarnen blir alltså adopterade enligt konstens alla regler men föräldrarna fortsätter att få betalt från samhället för dem.
Från andra hållet skulle man kunna sätta upp barn från misslyckade hem för omedelbar adoption. Men det har givetvis den lilla nackdelen att det blir i princip obefintlig rättssäkerhet. Alla föräldrar som förlorar sina barn på orättfärdiga grunder skulle få det mycket svårare att få tillbaka sina barn igen. Här bör man tänka på att den stora majoriteten av alla omhändertagna barn kommer tillbaka till sina biologiska föräldrar igen, förr eller senare.
Emotionella argument i all ära men kalla fakta är att barn i samhällsvård (dvs fosterhem) har ungefär fem gånger högre dödlighet än barn som bor hos sina biologiska föräldrar. Kan vara värt att ha i åtanke i en sådan här tråd.
Det är många som fört fram att fler omhändertagna barn borde adopteras. Problemet med det är att det inte finns några familjehem som vill adoptera sina barn.
I Sverige är reglerna sådana att familjehem får betalt för att ta hand om andras barn medan adoptionsföräldrar inte får det. Familjehem går alltså miste om betydande summor pengar om de adopterar sina barn. De går också miste om den enkla möjligheten att sparka ut ungen när den börjar bli jobbig (vilket ofta händer i tonåren, det är många omhändertaganden som bryter samman då, oftast för att fosterföräldrarna tröttnar och säger upp placeringen).
Omvänt finns det såklart många människor som vill adoptera ett barn. Men socialtjänsten kan inte erbjuda barn till adoption bara så där. De kan bara erbjuda barn för tillfällig placering. Sedan måste man enligt reglerna ta hand om barnet i tre år innan det kan bli aktuellt med vårdnadsöverflyttning och adoption. De flesta presumtiva adoptionsföräldrar vill rimligtvis inte vänta så länge på att kanske få adoptera ett barn.
Rent hypotetiskt går det att lösa dessa problem. I UK får till exempel fosterfamiljer adoptera sina objekt och ändå behålla fosterhemsersättning. Fosterhemsbarnen blir alltså adopterade enligt konstens alla regler men föräldrarna fortsätter att få betalt från samhället för dem.
Från andra hållet skulle man kunna sätta upp barn från misslyckade hem för omedelbar adoption. Men det har givetvis den lilla nackdelen att det blir i princip obefintlig rättssäkerhet. Alla föräldrar som förlorar sina barn på orättfärdiga grunder skulle få det mycket svårare att få tillbaka sina barn igen. Här bör man tänka på att den stora majoriteten av alla omhändertagna barn kommer tillbaka till sina biologiska föräldrar igen, förr eller senare.