Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag har fö också en unge i den åldern som får panik bara jag nämner dusch och jag har aldrig plågat honom med annat än hårtvätt i sammanhanget.
Kanske pga att jag endast helkroppstvagar barnen 1/v och de således ej fått in vanan?
Tror fö det är mkt vanligt med ovilja att särskilt tvätta håret för gemene barn.
Kanske pga att jag endast helkroppstvagar barnen 1/v och de således ej fått in vanan?
Tror fö det är mkt vanligt med ovilja att särskilt tvätta håret för gemene barn.
Ja, mina små är likadana.
Citat:
@mos verkar vara en jättefin och hjälpsam kille, sett till förhören. Hoppas vid gud att han får bo med sin farbror på landet med hundar och katter som han så gärna vill. Jag håller fan på att explodera när han frågar polisen om varför han inte får ha kontakt med sin släkt, och om han kan få bo hos sin farbror. SJÄLVKLART ska grabben få det!
Nu är det dags att göra nånting rätt!
Nu är det dags att göra nånting rätt!
Skulle vara något, absolut! Tänkte också detsamma. Tills jag kom tänka på en sak. Stor sannolikhet att han kommer få ha kontinuerlig kontakt med R då. Vill inte ens kalla henne för mamma. De i familjen kommer ju säkert låta de träffa varandra. Han hålls ju hemlig just på grund av att han inte bör hittas eller kontaktas av R. Vet inte hur man kan få till att han får vara hos sin farbror men med skydd....
Citat:
Ja, sorgligt och leder ingenstans, men det är väl kanske som sagt så vi människor fungerar överlag?
Citat:
Precis. Och allt är inte svart eller vitt. Varken människor och deras handlingar eller ens handlingarna i sig alla gånger.
Älskar fö Negans bästa citat från The Walking Dead: ”No one thinks they're the bad guy”.
__________________
Senast redigerad av Geraldine 2020-05-30 kl. 21:46.
Senast redigerad av Geraldine 2020-05-30 kl. 21:46.
Citat:
Utifrån FUP? När jag läser FUP så tyder jag det som att de flesta upplever Rebecka som tystlåten/att de inte har någon direkt uppfattning om hur hon är/ingen riktigt känner henne.
Det är väl de senaste dagarna här på Flashback som bilden av en dominant häxa som styr med järnhand har målats fram?
Sms:en är sjuka och vidriga ja, det har jag aldrig förnekat.
Som sagt så tror jag att de behövde varandra/levde i någon sjuk symbios.
Därmed inte sagt att Rebecka är något slags offer i det hela, utan mer att de är lika goda kålsupare båda två.
Jag tror inte att Patrik valde att dö pga det de gjort mot E. Om det var inom hans kontroll, så var det antagligen för att inte ”ge soc rätt” ännu en gång.
Detta är ju ändå en man som:
• hade med sig egenköpt lustgas till sig själv till BB när E skulle födas.
• Som stod o slog på sängen i förlossningen och skrek att Rebecka var en apa i bur.
• Av det som framkommit var det honom A var rädd för.
• Han som straffade A genom att tvinga honom att sova i en plastpåse istället för kalsonger.
• Han som ville att A skulle bli placerad för att han skulle kunna ha sex med Rebecka utan att A störde.
• När Patriks barn från tidigare förhållande var på besök är det honom de uppger vara den som tvingar E att sova i ett litet utrymme i köket.
• Han som inte låter sina äldre barn trösta sin lillasyster när hon gråter.
• Det är han som inte låter E dricka.
• Han som inte låter henne välja godis.
Så att Patrik skulle vara någon kuvad stackare som går i döden för sina barn, eller ”dör av krossat hjärta” som någon skrev, tror jag är totalt jävla bull shit o inget annat.
Det är inte alltid så att det finns en god och en ond - ibland är det faktiskt så att båda gärningsmännen är lika vidriga och eldar på varandra.
Så jag menar inte att Rebecka är oskyldig, eller ens mindre skyldig än Putte. Det jag menar är att jag tror att de var jämställda, och att hon nu har förlorat en del av sin identitet.
Det är det jag menar med klen. Hon tycks inte ha läst på lika mycket som Patrik angående vilka regler och lagar som gäller, för hon har haft honom som sin talesperson - han ringer hennes läkare och kräver medicin, han vägrar låta socialtjänsten komma in på juldagen.
Rebecka har ingenting emot det - tvärtom så uppskattar hon att han utför ”smutsgörat”, men ändå behöver hon någon som gör det åt henne.
Så utan Patrik vänds hennes värld upp o ned. Den enda utväg hon ser är att lägga all skuld på Patrik - att han ska rädda henne än en gång.
Det är väl de senaste dagarna här på Flashback som bilden av en dominant häxa som styr med järnhand har målats fram?
Sms:en är sjuka och vidriga ja, det har jag aldrig förnekat.
Som sagt så tror jag att de behövde varandra/levde i någon sjuk symbios.
Därmed inte sagt att Rebecka är något slags offer i det hela, utan mer att de är lika goda kålsupare båda två.
Jag tror inte att Patrik valde att dö pga det de gjort mot E. Om det var inom hans kontroll, så var det antagligen för att inte ”ge soc rätt” ännu en gång.
Detta är ju ändå en man som:
• hade med sig egenköpt lustgas till sig själv till BB när E skulle födas.
• Som stod o slog på sängen i förlossningen och skrek att Rebecka var en apa i bur.
• Av det som framkommit var det honom A var rädd för.
• Han som straffade A genom att tvinga honom att sova i en plastpåse istället för kalsonger.
• Han som ville att A skulle bli placerad för att han skulle kunna ha sex med Rebecka utan att A störde.
• När Patriks barn från tidigare förhållande var på besök är det honom de uppger vara den som tvingar E att sova i ett litet utrymme i köket.
• Han som inte låter sina äldre barn trösta sin lillasyster när hon gråter.
• Det är han som inte låter E dricka.
• Han som inte låter henne välja godis.
Så att Patrik skulle vara någon kuvad stackare som går i döden för sina barn, eller ”dör av krossat hjärta” som någon skrev, tror jag är totalt jävla bull shit o inget annat.
Det är inte alltid så att det finns en god och en ond - ibland är det faktiskt så att båda gärningsmännen är lika vidriga och eldar på varandra.
Så jag menar inte att Rebecka är oskyldig, eller ens mindre skyldig än Putte. Det jag menar är att jag tror att de var jämställda, och att hon nu har förlorat en del av sin identitet.
Det är det jag menar med klen. Hon tycks inte ha läst på lika mycket som Patrik angående vilka regler och lagar som gäller, för hon har haft honom som sin talesperson - han ringer hennes läkare och kräver medicin, han vägrar låta socialtjänsten komma in på juldagen.
Rebecka har ingenting emot det - tvärtom så uppskattar hon att han utför ”smutsgörat”, men ändå behöver hon någon som gör det åt henne.
Så utan Patrik vänds hennes värld upp o ned. Den enda utväg hon ser är att lägga all skuld på Patrik - att han ska rädda henne än en gång.
Förlåt om mitt inlägg var otydligt och jag håller med dig i allt du skriver.
Varför jag tycker Rebecka är värre är för att hon var nog med att ingen skulle se eller höra när hon plågade E.
Patrick förbjud E att dricka ett glas vatten och jag är övertygade att Rebecca gjorde samma mot henne men hemma.
Båda 2 är helt sjuk och det är som att välja mellan pest o kolera. Men Rebecca skrämmer mig mer än Patrik. Kvinnan är en riktig sjuk ful psykopat.
Citat:
OroligLantis jag håller med dina inlägg. O o R förtjänar varandra. Däremot att Rebecka försöker lägga skulden på P och hon är så oskyldig snyft snyft. Hon är en av de värsta förövaren jag har läst om hittills och att inte ens bry sig ett skit om skadorna hon har orsakat.😮😮😮
Jag tror Patrik var för jävlig mot E hemma men Rebecca känns som hon var på en helt annan nivå.
Hon skrämmer livet ur mig och hennes beteende visar kvinna saknar känslor.
Citat:
Förlåt om mitt inlägg var otydligt och jag håller med dig i allt du skriver.
Varför jag tycker Rebecka är värre är för att hon var nog med att ingen skulle se eller höra när hon plågade E.
Patrick förbjud E att dricka ett glas vatten och jag är övertygade att Rebecca gjorde samma mot henne men hemma.
Båda 2 är helt sjuk och det är som att välja mellan pest o kolera. Men Rebecca skrämmer mig mer än Patrik. Kvinnan är en riktig sjuk ful psykopat.
Varför jag tycker Rebecka är värre är för att hon var nog med att ingen skulle se eller höra när hon plågade E.
Patrick förbjud E att dricka ett glas vatten och jag är övertygade att Rebecca gjorde samma mot henne men hemma.
Båda 2 är helt sjuk och det är som att välja mellan pest o kolera. Men Rebecca skrämmer mig mer än Patrik. Kvinnan är en riktig sjuk ful psykopat.
Vem som helst som missbrukar benzo och opiater i dem mängderna under lång tid kommer att uppvisa antisociala drag i sin personlighet (det du nämner som" psykopati " kan förklaras så) det tar månader /år för hjärnan och det ementionella att hitta tillbaka till sitt ursprungsläge.
Hon kan hända vara personlighetsstörd.
Allt är inte svart eller vitt.
Det finns människor som levt ett tillsynes vanligt" Svenssonliv", som sedan drabbas av en utmattningssdepression som utvecklas till en psykos och så går den personen ut på stan och hugger i hjäl en närstående med yxa.
Jag har mött sådana i mitt jobb, de är få men de finns.
Det jag vill komma med är att" ondskan" är för gemene man svår att begripa sig på, dock ligger den skrämmande nog i vår allas natur.
För att försöka förstå måste man försöka se helheten, det finns aldrig EN faktor till att en människa tappar fattningen, här har vi dessutom TVÅ personer som tappat den, där behöver vi se till dubbelt så många faktorer.
Citat:
Från polisförhör: ”Patriks förhållningssätt till sina barn, iakttagelser från Patrik och RS gemensamma barn
På fråga om något av barnen sagt att Patrik inte behandlat dem väl svarar RS att de aldrig har sagt något sådant. De har sagt att han är högljudd mot dem men aldrig att han har använt våld.
Beträffande Patriks dotter Esmeralda uppger Rebeca att barnen har sagt att Patrik är orättvis mot henne och att han klagar väldigt mycket på henne. Han har sagt att hon inte får äta med händerna, klagat över att hon spiller när hon äter.
Barnen sade vidare att det blev så jobbigt att vara hos pappa när Esmeralda var där eftersom hon grät så mycket vilket fick Patrik att bli stressad.
Under gårdagen, 11 februari, pratade Rebeca med döttrarna L och V om hur det har varit hemma hos Patrik.
L berättade då att pappa hade låtit Esmeralda sova i ett litet utrymme i köket.
(...)
L berättade vidare att det var så jobbigt att vara hos pappa när Esmeralda grät för då fick de inte gå in till henne och trösta fast L kände att hon ville hålla om sin lillasyster”
På fråga om något av barnen sagt att Patrik inte behandlat dem väl svarar RS att de aldrig har sagt något sådant. De har sagt att han är högljudd mot dem men aldrig att han har använt våld.
Beträffande Patriks dotter Esmeralda uppger Rebeca att barnen har sagt att Patrik är orättvis mot henne och att han klagar väldigt mycket på henne. Han har sagt att hon inte får äta med händerna, klagat över att hon spiller när hon äter.
Barnen sade vidare att det blev så jobbigt att vara hos pappa när Esmeralda var där eftersom hon grät så mycket vilket fick Patrik att bli stressad.
Under gårdagen, 11 februari, pratade Rebeca med döttrarna L och V om hur det har varit hemma hos Patrik.
L berättade då att pappa hade låtit Esmeralda sova i ett litet utrymme i köket.
(...)
L berättade vidare att det var så jobbigt att vara hos pappa när Esmeralda grät för då fick de inte gå in till henne och trösta fast L kände att hon ville hålla om sin lillasyster”
Läs den sista meningen ett par gånger. ”L berättade vidare att det var så jobbigt att vara hos pappa när Esmeralda grät för då fick de inte gå in till henne och trösta fast L kände att hon ville hålla om sin lillasyster”
Tänk att vara en liten flicka som vill trösta sin lillasyster. Som vill säga att allt kommer att bli bra. Som vill krama och ta hand om detta gråtande lilla barn. Som trots sin ringa ålder, förstår mer om vad ett litet hjärta behöver, än vad de vuxna i hemmet förstår.
Tänk att vara en liten, liten flicka. Inte ens fyra år fyllda. Tänk att sitta där ensam, ledsen och oförstådd. Tänk att drömma sig tillbaka till sin familj - sin mamma med det fina rosa håret, sina systrar som får leka och trösta en så mycket de vill.
Tänk att sitta där ensam, straffad för något man inte förstår. Övergiven, utan någon som tar hand om en, tröstar en, muntrar upp en.
Tänk er att vara den lilla, lilla flickan, som vill göra rätt men inte vet hur. Allt blir fel. Allt man fick göra hemma, är fel här. Ingen lyssnar, ingen förstår.
Ett litet, litet hjärta sitter i ett fängelse och avtjänar ett straff för ett brott hon inte förstått att hon begått.
Vi kan väl alla, bara för en stund, släppa det juridiska, vem som har rätt i vad, och bara tänka på vad som måste ha rört sig i huvudet på Lilla Hjärtat?
Citat:
Jag tog en liten paus från tråden, återvände och har skummat igenom senaste sidorna.
Jag reagerar på hur P helt plötsligt målas upp som en" sympatisk kille som ville väl " som fallit offer för en galen tjej?
Läser att han blivit pressad av R att inte ringa 112? att han skulle känt sig tvingad att paketera den lilla kroppen?
På riktigt?
Verkar denne P som en undergiven kille helt utan egen handlingskraft?
Den store pojken A har uttryckt en rädsla för honom? Han har låtit pojken sova i en plastpåse? Han nekar sin dotter ett glas saft på julafton, och får ett utbrott på de andra gästerna pga av att de ville ge henne saft?
Väktare får avhysa honom i från BB /förlossning under E födelse.
Hans äldre barn ville inte träffa sin pappa?
Hans ex uttryckte oro för de barn som han hade hand om då?
Låter han verkligen som en kille som inte skulle kunna stå emot en (eventuellt manipulativ, personlighetsstörd) missbrukande liten kvinna? Nej, han är nog handlingkraftig nog!
De båda hade en beroendesjukdom som berövat dem både sitt sunda förnuft och verklighetsförankring nog att agera konstruktivt.
Deras myndighetsförakt som övergått i någon form av paranoia där de på riktigt trodde de var bättre' att gömma kroppen av sitt avlidna barn" i tron om att socialen inte skulle omhänderta dem andra barnen.
Det krävs två djupt skadade /sjuka individer för en sådan är" familjetragedi" ska kunna ske!
Jag reagerar på hur P helt plötsligt målas upp som en" sympatisk kille som ville väl " som fallit offer för en galen tjej?
Läser att han blivit pressad av R att inte ringa 112? att han skulle känt sig tvingad att paketera den lilla kroppen?
På riktigt?
Verkar denne P som en undergiven kille helt utan egen handlingskraft?
Den store pojken A har uttryckt en rädsla för honom? Han har låtit pojken sova i en plastpåse? Han nekar sin dotter ett glas saft på julafton, och får ett utbrott på de andra gästerna pga av att de ville ge henne saft?
Väktare får avhysa honom i från BB /förlossning under E födelse.
Hans äldre barn ville inte träffa sin pappa?
Hans ex uttryckte oro för de barn som han hade hand om då?
Låter han verkligen som en kille som inte skulle kunna stå emot en (eventuellt manipulativ, personlighetsstörd) missbrukande liten kvinna? Nej, han är nog handlingkraftig nog!
De båda hade en beroendesjukdom som berövat dem både sitt sunda förnuft och verklighetsförankring nog att agera konstruktivt.
Deras myndighetsförakt som övergått i någon form av paranoia där de på riktigt trodde de var bättre' att gömma kroppen av sitt avlidna barn" i tron om att socialen inte skulle omhänderta dem andra barnen.
Det krävs två djupt skadade /sjuka individer för en sådan är" familjetragedi" ska kunna ske!
Jag kände aldrig Patrik men jag känner Rebecca. Jag vet hur sjuk hennes hjärna var FÖRE drogerna och jag vet vilken fysiologisk påverkan droger kan ha på hjärnan och vilka effekter det kan ge på personlighet och beteende.
Jag kan tänka mig att det är mitt tidigare inlägg som du syftar på när du skriver att P målas upp som en sjysst kille, offer för en galen tjej...
Jag har ingen aning om vilken typ av person P var mer än vad man kunnat läsa mellan raderna i FUP och vad man kan räkna ut med tanke på hans långa perioder av gravt missbruk.
Jag tror definitivt inte att han var en "bra" kille. Jag är tvärsäker på att hans personlighet påverkats så som de flesta personligheter av långvarigt missbruk. Skador i hjärnan som försämrar förmågan till empati, till självkontroll och till att kunna reglera känsloyttringar.
Jag är säker på att även hans hjärna var "kapad" av vilken drog han nu föredrog och att hans primära mål varje dag, hela tiden, var att få tag i mer av den, och mer och mer.
Jag är helt säker på att han var oberäknelig i humöret, att han inte kunde hålla känslorna "lagom" när han blev frustrerad, irriterad, besviken eller arg och att det därför lätt spårade ur. Med tanke på hans tidigare beteende mot A och vad hans äldre barn berättat så var han garanterat verbalt och psykiskt våldsam. Med tanke på E:s många skador var han troligtvis även fysiskt våldsam.
Så nej, jag vill inte måla upp bilden av att han skulle vara en "god person" som manipulerats till att begå mord på sin egen dotter. Han var säkerligen i allra högsta grad delaktig i både drogandet, svältandet och misshandeln av E.
Det jag tror, med tanke på vad som går att utläsa i FUP, är att han var den mest drivande att få hem E.
Och JA, jag tror nog att han kan ha ångrat att han kom hög som ett hus, våldsam och högljudd med egen lustgas till förlossningen. Jag tror nog att han mycket väl kan ha VELAT bli ren. Att han velat leva ett vanligt lyckligt familjeliv, ett "Svensson-liv", ställa saker till rätta. Jag tror att tiden ifrån sina nära och kära när man sitter i fängelse kan få många att reflektera över sin situation och föda en önskan om förändring.
De flesta människor är inte "svarta eller vita". Man är en blandning. Hur vidrig man än är när man är påverkad av droger så innebär det inte att man inte kan ha en ÖNSKAN om att ren och vara en bra förälder. Jag tror att den önskan fanns. Jag tror att väldigt många missbrukare har en sån önskan. Men att önska och att faktiskt förändra är ju två vitt skilda saker.
P fixade inte att bryta sitt missbruk. Han fortsatte och därmed fortsatte han också att vara den våldsamma, känslokalla egoisten han blev av drogerna.
Som sagt har jag känt R när vi växte upp. Vi umgicks dagligen hela vår tonårstid. Jag vet hur hennes beteende och personlighet var långt innan hon började med droger.
Och jag kan säga att den var väldigt lik en missbrukspersonlighet redan innan drogerna. Hon saknade empati, manipulerade allt och alla och ljög till sin egen fördel och för sin egen nöjes skull hela tiden.
Jag kan bara föreställa mig hur ett missbruk måste förstärkt alla hennes personlighetsdrag.
Jag säger inte att P blev ett "offer" för R. Men, med tanke på att jag känner R vågar jag lova att hon INTE ville ha tillbaka E för att hon älskade och saknade henne. Hon ville ha tillbaka henne för att E var HENNES, med tanke på missbruket fanns det säkerligen ett ekonomiskt motiv också.
Eventuellt kände P likadant, att han inte alls älskade och saknade E, att han bara ville "vinna" mot myndigheterna.
Men det man ändå kan utläsa i FUP är att han faktiskt visat kraftig ånger. Visat känslor. Enligt R skulle han också ha ropat "ring 112" i samband med händelsen. Detta innebär ändå att han kände någon uns av känslan att vilja rädda E genom drogruset.
Om R då inte kände samma spontana känsla är det väl inte orimligt att anta att hon kanske påminde P om konsekvenserna det skulle kunna få om ambulansen hämtade ett drogat misshandlat barn hos dem...? HUR mycket hon behövde påminna och VAD hon sa för att övertyga honom att de inte skulle ringa efter hjälp kan vi bara gissa.
Oavsett fattade de det vidriga beslutet tillsammans att inte ringa.
Sen kan vi ju inte annat än spekulera i varför han inte valde att berätta om sitt missbruk i häktet.
Jag uttryckte min teori. Det behöver definitivt inte vara sanningen. Men jag tror inte alls att det är en omöjlighet att han ville dö. Om hans droghjärna, hans empatilös a, paranoida drogpersonlighet styrt hans handlande hade han väl gjort vad han kunnat för att få minsta rus? Då borde han väl berättat om vidden av sitt missbruk?
Att han inte gjorde det trots att han med största sannolikhet led av svår abstinens talar i mina ögon för en depression, ånger, sorg osv.
R däremot har inte visat några känslor. Det enda man kunnat utläsa är att hon är upprörd över att S hade droger i kroppen. Hon verkar helt oberörd av att E dött och hon verkar inte minnas något om något. Vilket också är märkligt. En traumatisk händelse, vilket det givetvis är när ens barn, som man älskar över allt annat, drabbas av en allvarlig olycka och dör, minns man ofta väldigt väl.
Man kan blanda ihop detaljer och tidpunkter osv men man minns oftast vad som hände. Mycket starka känslomässiga händelser bearbetas ofta inte som de ska utan "fastnar" i en särskild del av hjärnan, Amygdala, och har en tendens att spelas upp som en film om och om igen. Så OM detta var en traumatisk händelse för henne borde hon kunna återberätta den.
Citat:
Läs den sista meningen ett par gånger. ”L berättade vidare att det var så jobbigt att vara hos pappa när Esmeralda grät för då fick de inte gå in till henne och trösta fast L kände att hon ville hålla om sin lillasyster”
Tänk att vara en liten flicka som vill trösta sin lillasyster. Som vill säga att allt kommer att bli bra. Som vill krama och ta hand om detta gråtande lilla barn. Som trots sin ringa ålder, förstår mer om vad ett litet hjärta behöver, än vad de vuxna i hemmet förstår.
Tänk att vara en liten, liten flicka. Inte ens fyra år fyllda. Tänk att sitta där ensam, ledsen och oförstådd. Tänk att drömma sig tillbaka till sin familj - sin mamma med det fina rosa håret, sina systrar som får leka och trösta en så mycket de vill.
Tänk att sitta där ensam, straffad för något man inte förstår. Övergiven, utan någon som tar hand om en, tröstar en, muntrar upp en.
Tänk er att vara den lilla, lilla flickan, som vill göra rätt men inte vet hur. Allt blir fel. Allt man fick göra hemma, är fel här. Ingen lyssnar, ingen förstår.
Ett litet, litet hjärta sitter i ett fängelse och avtjänar ett straff för ett brott hon inte förstått att hon begått.
Vi kan väl alla, bara för en stund, släppa det juridiska, vem som har rätt i vad, och bara tänka på vad som måste ha rört sig i huvudet på Lilla Hjärtat?
Tänk att vara en liten flicka som vill trösta sin lillasyster. Som vill säga att allt kommer att bli bra. Som vill krama och ta hand om detta gråtande lilla barn. Som trots sin ringa ålder, förstår mer om vad ett litet hjärta behöver, än vad de vuxna i hemmet förstår.
Tänk att vara en liten, liten flicka. Inte ens fyra år fyllda. Tänk att sitta där ensam, ledsen och oförstådd. Tänk att drömma sig tillbaka till sin familj - sin mamma med det fina rosa håret, sina systrar som får leka och trösta en så mycket de vill.
Tänk att sitta där ensam, straffad för något man inte förstår. Övergiven, utan någon som tar hand om en, tröstar en, muntrar upp en.
Tänk er att vara den lilla, lilla flickan, som vill göra rätt men inte vet hur. Allt blir fel. Allt man fick göra hemma, är fel här. Ingen lyssnar, ingen förstår.
Ett litet, litet hjärta sitter i ett fängelse och avtjänar ett straff för ett brott hon inte förstått att hon begått.
Vi kan väl alla, bara för en stund, släppa det juridiska, vem som har rätt i vad, och bara tänka på vad som måste ha rört sig i huvudet på Lilla Hjärtat?
😭😭😭😭😭😭😭😭😭😭 stackars lilla hjärtat. Jag går sönder snart 😭😭😭😭
Citat:
Jag kände aldrig Patrik men jag känner Rebecca. Jag vet hur sjuk hennes hjärna var FÖRE drogerna och jag vet vilken fysiologisk påverkan droger kan ha på hjärnan och vilka effekter det kan ge på personlighet och beteende.
Jag kan tänka mig att det är mitt tidigare inlägg som du syftar på när du skriver att P målas upp som en sjysst kille, offer för en galen tjej...
Jag har ingen aning om vilken typ av person P var mer än vad man kunnat läsa mellan raderna i FUP och vad man kan räkna ut med tanke på hans långa perioder av gravt missbruk.
Jag tror definitivt inte att han var en "bra" kille. Jag är tvärsäker på att hans personlighet påverkats så som de flesta personligheter av långvarigt missbruk. Skador i hjärnan som försämrar förmågan till empati, till självkontroll och till att kunna reglera känsloyttringar.
Jag är säker på att även hans hjärna var "kapad" av vilken drog han nu föredrog och att hans primära mål varje dag, hela tiden, var att få tag i mer av den, och mer och mer.
Jag är helt säker på att han var oberäknelig i humöret, att han inte kunde hålla känslorna "lagom" när han blev frustrerad, irriterad, besviken eller arg och att det därför lätt spårade ur. Med tanke på hans tidigare beteende mot A och vad hans äldre barn berättat så var han garanterat verbalt och psykiskt våldsam. Med tanke på E:s många skador var han troligtvis även fysiskt våldsam.
Så nej, jag vill inte måla upp bilden av att han skulle vara en "god person" som manipulerats till att begå mord på sin egen dotter. Han var säkerligen i allra högsta grad delaktig i både drogandet, svältandet och misshandeln av E.
Det jag tror, med tanke på vad som går att utläsa i FUP, är att han var den mest drivande att få hem E.
Och JA, jag tror nog att han kan ha ångrat att han kom hög som ett hus, våldsam och högljudd med egen lustgas till förlossningen. Jag tror nog att han mycket väl kan ha VELAT bli ren. Att han velat leva ett vanligt lyckligt familjeliv, ett "Svensson-liv", ställa saker till rätta. Jag tror att tiden ifrån sina nära och kära när man sitter i fängelse kan få många att reflektera över sin situation och föda en önskan om förändring.
De flesta människor är inte "svarta eller vita". Man är en blandning. Hur vidrig man än är när man är påverkad av droger så innebär det inte att man inte kan ha en ÖNSKAN om att ren och vara en bra förälder. Jag tror att den önskan fanns. Jag tror att väldigt många missbrukare har en sån önskan. Men att önska och att faktiskt förändra är ju två vitt skilda saker.
P fixade inte att bryta sitt missbruk. Han fortsatte och därmed fortsatte han också att vara den våldsamma, känslokalla egoisten han blev av drogerna.
Som sagt har jag känt R när vi växte upp. Vi umgicks dagligen hela vår tonårstid. Jag vet hur hennes beteende och personlighet var långt innan hon började med droger.
Och jag kan säga att den var väldigt lik en missbrukspersonlighet redan innan drogerna. Hon saknade empati, manipulerade allt och alla och ljög till sin egen fördel och för sin egen nöjes skull hela tiden.
Jag kan bara föreställa mig hur ett missbruk måste förstärkt alla hennes personlighetsdrag.
Jag säger inte att P blev ett "offer" för R. Men, med tanke på att jag känner R vågar jag lova att hon INTE ville ha tillbaka E för att hon älskade och saknade henne. Hon ville ha tillbaka henne för att E var HENNES, med tanke på missbruket fanns det säkerligen ett ekonomiskt motiv också.
Eventuellt kände P likadant, att han inte alls älskade och saknade E, att han bara ville "vinna" mot myndigheterna.
Men det man ändå kan utläsa i FUP är att han faktiskt visat kraftig ånger. Visat känslor. Enligt R skulle han också ha ropat "ring 112" i samband med händelsen. Detta innebär ändå att han kände någon uns av känslan att vilja rädda E genom drogruset.
Om R då inte kände samma spontana känsla är det väl inte orimligt att anta att hon kanske påminde P om konsekvenserna det skulle kunna få om ambulansen hämtade ett drogat misshandlat barn hos dem...? HUR mycket hon behövde påminna och VAD hon sa för att övertyga honom att de inte skulle ringa efter hjälp kan vi bara gissa.
Oavsett fattade de det vidriga beslutet tillsammans att inte ringa.
Sen kan vi ju inte annat än spekulera i varför han inte valde att berätta om sitt missbruk i häktet.
Jag uttryckte min teori. Det behöver definitivt inte vara sanningen. Men jag tror inte alls att det är en omöjlighet att han ville dö. Om hans droghjärna, hans empatilös a, paranoida drogpersonlighet styrt hans handlande hade han väl gjort vad han kunnat för att få minsta rus? Då borde han väl berättat om vidden av sitt missbruk?
Att han inte gjorde det trots att han med största sannolikhet led av svår abstinens talar i mina ögon för en depression, ånger, sorg osv.
R däremot har inte visat några känslor. Det enda man kunnat utläsa är att hon är upprörd över att S hade droger i kroppen. Hon verkar helt oberörd av att E dött och hon verkar inte minnas något om något. Vilket också är märkligt. En traumatisk händelse, vilket det givetvis är när ens barn, som man älskar över allt annat, drabbas av en allvarlig olycka och dör, minns man ofta väldigt väl.
Man kan blanda ihop detaljer och tidpunkter osv men man minns oftast vad som hände. Mycket starka känslomässiga händelser bearbetas ofta inte som de ska utan "fastnar" i en särskild del av hjärnan, Amygdala, och har en tendens att spelas upp som en film om och om igen. Så OM detta var en traumatisk händelse för henne borde hon kunna återberätta den.
Jag kan tänka mig att det är mitt tidigare inlägg som du syftar på när du skriver att P målas upp som en sjysst kille, offer för en galen tjej...
Jag har ingen aning om vilken typ av person P var mer än vad man kunnat läsa mellan raderna i FUP och vad man kan räkna ut med tanke på hans långa perioder av gravt missbruk.
Jag tror definitivt inte att han var en "bra" kille. Jag är tvärsäker på att hans personlighet påverkats så som de flesta personligheter av långvarigt missbruk. Skador i hjärnan som försämrar förmågan till empati, till självkontroll och till att kunna reglera känsloyttringar.
Jag är säker på att även hans hjärna var "kapad" av vilken drog han nu föredrog och att hans primära mål varje dag, hela tiden, var att få tag i mer av den, och mer och mer.
Jag är helt säker på att han var oberäknelig i humöret, att han inte kunde hålla känslorna "lagom" när han blev frustrerad, irriterad, besviken eller arg och att det därför lätt spårade ur. Med tanke på hans tidigare beteende mot A och vad hans äldre barn berättat så var han garanterat verbalt och psykiskt våldsam. Med tanke på E:s många skador var han troligtvis även fysiskt våldsam.
Så nej, jag vill inte måla upp bilden av att han skulle vara en "god person" som manipulerats till att begå mord på sin egen dotter. Han var säkerligen i allra högsta grad delaktig i både drogandet, svältandet och misshandeln av E.
Det jag tror, med tanke på vad som går att utläsa i FUP, är att han var den mest drivande att få hem E.
Och JA, jag tror nog att han kan ha ångrat att han kom hög som ett hus, våldsam och högljudd med egen lustgas till förlossningen. Jag tror nog att han mycket väl kan ha VELAT bli ren. Att han velat leva ett vanligt lyckligt familjeliv, ett "Svensson-liv", ställa saker till rätta. Jag tror att tiden ifrån sina nära och kära när man sitter i fängelse kan få många att reflektera över sin situation och föda en önskan om förändring.
De flesta människor är inte "svarta eller vita". Man är en blandning. Hur vidrig man än är när man är påverkad av droger så innebär det inte att man inte kan ha en ÖNSKAN om att ren och vara en bra förälder. Jag tror att den önskan fanns. Jag tror att väldigt många missbrukare har en sån önskan. Men att önska och att faktiskt förändra är ju två vitt skilda saker.
P fixade inte att bryta sitt missbruk. Han fortsatte och därmed fortsatte han också att vara den våldsamma, känslokalla egoisten han blev av drogerna.
Som sagt har jag känt R när vi växte upp. Vi umgicks dagligen hela vår tonårstid. Jag vet hur hennes beteende och personlighet var långt innan hon började med droger.
Och jag kan säga att den var väldigt lik en missbrukspersonlighet redan innan drogerna. Hon saknade empati, manipulerade allt och alla och ljög till sin egen fördel och för sin egen nöjes skull hela tiden.
Jag kan bara föreställa mig hur ett missbruk måste förstärkt alla hennes personlighetsdrag.
Jag säger inte att P blev ett "offer" för R. Men, med tanke på att jag känner R vågar jag lova att hon INTE ville ha tillbaka E för att hon älskade och saknade henne. Hon ville ha tillbaka henne för att E var HENNES, med tanke på missbruket fanns det säkerligen ett ekonomiskt motiv också.
Eventuellt kände P likadant, att han inte alls älskade och saknade E, att han bara ville "vinna" mot myndigheterna.
Men det man ändå kan utläsa i FUP är att han faktiskt visat kraftig ånger. Visat känslor. Enligt R skulle han också ha ropat "ring 112" i samband med händelsen. Detta innebär ändå att han kände någon uns av känslan att vilja rädda E genom drogruset.
Om R då inte kände samma spontana känsla är det väl inte orimligt att anta att hon kanske påminde P om konsekvenserna det skulle kunna få om ambulansen hämtade ett drogat misshandlat barn hos dem...? HUR mycket hon behövde påminna och VAD hon sa för att övertyga honom att de inte skulle ringa efter hjälp kan vi bara gissa.
Oavsett fattade de det vidriga beslutet tillsammans att inte ringa.
Sen kan vi ju inte annat än spekulera i varför han inte valde att berätta om sitt missbruk i häktet.
Jag uttryckte min teori. Det behöver definitivt inte vara sanningen. Men jag tror inte alls att det är en omöjlighet att han ville dö. Om hans droghjärna, hans empatilös a, paranoida drogpersonlighet styrt hans handlande hade han väl gjort vad han kunnat för att få minsta rus? Då borde han väl berättat om vidden av sitt missbruk?
Att han inte gjorde det trots att han med största sannolikhet led av svår abstinens talar i mina ögon för en depression, ånger, sorg osv.
R däremot har inte visat några känslor. Det enda man kunnat utläsa är att hon är upprörd över att S hade droger i kroppen. Hon verkar helt oberörd av att E dött och hon verkar inte minnas något om något. Vilket också är märkligt. En traumatisk händelse, vilket det givetvis är när ens barn, som man älskar över allt annat, drabbas av en allvarlig olycka och dör, minns man ofta väldigt väl.
Man kan blanda ihop detaljer och tidpunkter osv men man minns oftast vad som hände. Mycket starka känslomässiga händelser bearbetas ofta inte som de ska utan "fastnar" i en särskild del av hjärnan, Amygdala, och har en tendens att spelas upp som en film om och om igen. Så OM detta var en traumatisk händelse för henne borde hon kunna återberätta den.
Nej faktiskt inte ditt inlägg, tyckte den inställningen genomsyrade flera inlägg.
Du beskriver din uppfattning välformulerat, givetvis vet du mer om R än oss andra som inte har någon personlig koppling till henne.
De inlägg jag besvärades över var av annan kvalité. I dem inläggen hade personen bakom dragit egna slutsatser av vad som framkommit som "bevis" som styrker att R var den dominanta sadisten och P var ett offer för hennes makt".
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera