Misstänkt vållande till annans död (treårig flicka) Norrköping 2020-01-30, två gripna. Mamman dömd till fängelse.

Jag kan fara med osanning nu då detta bara är något jag hört ryktesvägen men denna samtalskontakt är inte direkt känd för att skriva hela sanningen i anteckningarna (capio i Norrköping har visst dåligt rykte enl hörsägen) När jag läser fupen så går det från ”sjuksköterska” till ”specialistsjuksköterska” till ”enhetschef” .

Den sista meningen du skrev om kontakten med familjehemmet - det skulle jag tro är en ren och skär LÖGN som R drar till med. Från början till slut. Jag har inte hittat något i hennes psykjournal där ämnet överhuvudtaget diskuteras- ens i allmänna ordalag.

Menar du att det inte behöver gå genom förvaltningsrätten?

Ang denna familj håller jag helt med. Tider mm var bara en ursäkt för att kunna isolera sig mer, och den åsikten har jag skrivit innan här med.

Jag har inte hört nått om dom så kan inte uttala mig men P gick väl till Prima? Som ska ha bra rykte vad jag hört? Ändå agerade dom inte alls heller?

Det krävs ganska mycket för att psykiatrin ska anmäla någon till soc. Det som paret berättar enligt journalerna räcker inte riktigt.

Någon som skulle kunna ladda upp FUP på någon annan via är ForumFiles? Den sidan verkar inte fungera riktigt som den ska..

Det krävs ingenting för en orosanmälan.

Fast nä...
Det krävs faktiskt väldigt lite för att bli anmäld. Sedan kanske inte vårdgivare agerar på det, men det är en annan sak.
Jag vet heller inte om missbruk har samma låga tröskel som självskaderisk - MEN som fd suicidbenägen har jag en del erfarenhet.
Första gången jag blev varse skyldigheten att göra orosanmälan var på vc när jag sa att jag pallar inte längre - mina barn har det bättre utan mig.
Läkarn sa att han skulle göra en orosanmälan.
Jag sa att jag ju menade att mina barn betyder ALLT för mig. Jag skulle aldrig göra dem illa eller inte ta hand om dem men de är värda en bättre mamma.
Läkarn sa att det trodde han säkert men ett självskadehot är grund för orosanmälan.
Andra gången ämnet kom upp var när jag var på företagshälsovården och fick ett ångestanfall för de hänvisade mig till vc som hänvisat mig till företagshälsovården och ingen ville ge mig samtalskontakt och medicinen jag fått funkade inte. Vad ska jag göra? frågade jag och damen sa till mig att ta en promenad. Och jag sa nåt i stil med att jag kommer inte att komma hem idag och hon sa att om jag menade att jag planerade att göra mig illa så måste hon anmäla. Jag sa nej naturligtvis. Sen gick jag och tänkte hoppa från en bro men kom på att det var svintaskigt mot bilen som skulle köra på mig efter landning så jag knatade upp till psykakuten. Därifrån skickades jag till psyk och fick träffa världens bästa psykiatriker. Hon började med att förklara att om hon fick minsta misstanke om att jag ville göra mig illa MÅSTE hon anmäla till soc. Jag hyperventilerade och sa nejdå för tanken att ha SOC hemma hos mig om jag skulle överleva det här var helt outhärdlig. Om mina barn inte skulle finnas hos mig fanns det INGEN anledning. Jag tror att alla tre förstod det.
I den här storyn kan det ju ha varit något liknande men antingen med lättlurad eller slapp sjukvård.

(Rätt medicin och verkligheten blev helt annorlunda. Mina barn har aldrig, och kommer aldrig, fara mer illa än random Svenssons. Och tjafs om att "självmord är själviskt" och blabla är inte relevant.)

Nej, men jag vet ungefär hur mycket som brukar krävas för en anmälan, eftersom jag jobbar inom psykiatrin, och det räcker inte att ha en massa ångest eller ens självmordstankar.

Vården känner ju inte till missbruket, skulle de anmäla alla psykiskt sjuka föräldrar som har självmordstankar kommer till mottagningen så skulle det bli många anmälningar. Det är mycket vanligare än man tror.

Psykos och mani är sådant som gör att man anmäler oftast, eller uttalat att personen inte klarar av att ta hand om barnen mera.

Men missbruket känner ju inte läkaren till.

I övrigt är det inte sådär det brukar gå till. Nu kanske det varierar mellan mottagningar och städer, men där jag bor och arbetar hade man inte anmält enbart utifrån det du berättar. Kanske med spädbarn, kanske finns det mer till din historia?

Nu var ju P och R inte uttalat självskadande heller, de vet nog var gränserna gick.

Med det inte sagt att jag tycker man borde ha oroat sig mer för deras situation, nu när vi vet hur det gick, men jag tycker kanske det ansvaret låg allra mest hos soc.