Nebido och AAS (Tråden om TRT /mod)

Stort tack till alla som delat sina erfarenheter här på forumet. Mha detta nådde jag vägs ände hos endokrinologen häromveckan. Efter mkt omfattande tester konstaterades mikroadenom i hypofys vilken ej behandlas men mina låga t värden kommer behandlas. Hela vintern låg t runt 8. Alla andra värden låg inom normala nivåer. Läkarna började såklart med att anklaga mig för aas men då jag aldrig brukat det så kunde jag skratta bort det. Hela processen från 1a gången jag krävde t prov tog ungefär 4 månader. Visste såklart att jag hade lågt t då samtliga symptom fanns. Hade levt med dessa till och från i 9 år. Bättre på sommaren och sämre med mörkret. Droppen för min del var oerhörda muskelsmärtor. Jag återhämtade mig inte från träningen. De senaste 10 åren låg jag på 4-500 träningspass om året. Varierat från tung styrketräning till yoga och dans. Senaste året klarade jag endast 2 träningar i veckan. Men hade ont jämt. Så jävla ont att min kvinna knappt kunde smeka min kropp utan att jag tjöt som en unge. Det smög sig in symptom på artrit lite varstans. Inflammationer som aldrig gav sig trots rätt kosthållning och total nykterhet sedan många år tillbaka. Jag gjorde allt rätt men ville bara ligga i fosterställning och gråta.
Senaste budet från läkaren var testogel, jag sa ja. Och la sedan beställning på testo e.
Skjuter 120mg e5d men började med frontning 2x240mg.
Idag är det dag 10 och det börjar redan ljusna. Ledsmärtorna är klart bättre, eksemet har lagt sig. Jag vaknar utvilad och aptiten är på topp.
Utan flashback hade jag aldrig vågat ta steget. Den till synes oändliga infon jag funnit härigenom är jag oerhört tacksam för.
För er som fortfarande kämpar. Häng i för fan. Det finns en man där inne som skriker efter att få komma ut.

Otroligt viktigt att du delar med dig av din resa! Flera - både läkare och andra läsare på FB - behöver få höra hur misstrodd och kränkt man kan bli inom endokrinvården när man har de problem du haft. Men att det trots allt kan gå bra i slutändan.

En sak fattar jag inte, de som blivit skadade av AAS tidigare i livet och som nu lever med toklåga värden(för de är väl det vi pratar om?), tänker sig vården att har man en gång sabbat sin kropp så får man stå sitt kast och vara utan behandling?

Man måste läsa in sig och aldrig ge sig. Jag upplevde att om jag kunde ifrågasätta deras expertis de tenderade att remittera mig vidare. Allmänläkaren gav sig direkt när jag ifrågasatte varför hon inte tog shbg, igf1 eller östradiol. Endokrinologen var skeptisk när han såg mig, 85kg på 174cm och 17% fett, hudbristningar över pecs, ja ni vet, och det efter att jag lagt på mig fett sakta men säkert senaste året. Jag var tvungen att vara brutalt ärlig med hur meningslöst det kändes med att medicinera för att få upp kuken och även då så kändes det liksom inte helt rätt eftersom där inte fanns någon åtrå. Sen kanske jag hade lite tur iom att jag lämnat prover i nästan 10 år som alltid varit rena. Då blir det svårt att hänvisa till någon form av missbruk. Att jag fått lämna prover är i sig helt barockt nämligen. Lång historia kort så sökte jag kommunalt stödboende då för 10 år sedan. Den ansökan lade transportstyrelsen till grund för att hävda "opålitlighet ur nykterhetshänseende". Inte ett enda positivt drogtest har tagits på mig någonsin. Ändock lämnar jag fortfarande prover för den nätta summan av 13k/år för att få behålla körkortet. Nu 130000 kronor senare så får jag iaf ett recept som avbetalning.
Som ett tips använde jag ostarine inför det blodprov som till slut tryckte värdena under 8 på t. 50mg/dag i 7 dagar med avslut 6 dagar före testet gjorde susen

Frågan om TRT för män verkar mycket laddad i Sverige. Trots att jag gått på TRT i flera år och det funkar bra blev det problem när jag skulle byta vårdcentral. Direkt blev jag kontaktad av en läkare som började ifrågasätta behandlingen och ville se testresultat. Jag blev då förbannad och skällde ut honom, tänkte då att nu är det kört med behandlingen, men han ringde upp mig senare och bad om ursäkt och meddelade att behandlingen skulle fortsätta enligt remissen.

Förstår inte hur man kan behandla 15-åriga småtjejer som har könsdysfori med testosteron men har problem med att vuxna män behöver testosteron för att fungera och må bra?

Detta har jag påpekat ofta i den här tråden, och till och med här inne så finns det folk som försvarar våra tokiga läkare. Såklart finns det bra läkare, men dom känns mer som undantag än regel.

Kompisen råkade ut för nästan samma sak som dig "vi ser här att du gjorde ett test för 10 år sedan och då hade du 10 nmol testosteron, så vi avbryter behandlingen du går på nu"

Nebido kommer ju i engångsampull. Det kan ju inte vara så att det kommer in nämnvärt mycket skit genom gummimembranet, ampullen är ju identisk med en flergångsampull. Eller är det något jag missar? Kan jag spara 2ml i några veckor utan att dö när jag injicerar det?